emblasmatte

Så länge jag kan minnas, så har jag alltid haft mycket att göra. Oftast har jag lagt ner min själ i att göra arbetsmaterial till eleverna (jag skulle nog kunna publicera en hel lärobok), ge flitigt med kommentarer när jag rättar eller lägga tid på att analysera varför eleven gör de fel den gör (så att jag kan fixa problemet).

 

 

 

Jag är också noga med att låta Kevin göra alla aktiviteter han vill. Innebandy/fotboll, ridning, gymnastik, kör och snart dans också tar förvisso en hel del tid av fritiden, men jag vet att hade vi varit hemma  så hade jag haft låg energi och han hade mest få surfa på plattan eller tittat på TV. Det här är mitt sätt att se till att han är aktiv plus att jag vill att han ska hitta just det han brinner för. När mina stora barn var små  så höll de på med en sport. När intresset sedan dog ut i början av tonåren, så var det omöjligt att få dem att prova på något annat. Jag hoppas min nya metod får Kevin att idrotta ändå upp i vuxen ålder!

 

 

 

Det är viktigt att få tid för sig själv. Det finns en uppsjö saker jag skulle vilja göra. Det mesta är orimligt för mig, som när jag ser en video med en atletisk kvinna träna hårt. Jag önskar jag vore som hon, men det kommer aldrig att hända. I mitt inre ser jag hur jag studsar runt och smashar en badmintonboll. Har jag inte lärt mig smasha på 47 år, så kan man inse att jag har oddsen emot mig. Önskan att vara brunbränd har jag alltid haft. Men klarar man bara att sola i 10 minuter, så får jag inse att jag alltid kommer att vara mellanmjölksvit.

 

 

Men - det mesta går att förändra. Det gäller bara att ta små steg. För att äta bättre så har jag satt larmet på 19.00 varje dag. Då är det fruktstund. Att komma ihåg grönsakerna till middagen är ff ett problem, men jag får ta en sak i taget. 

 

Igår köpte jag ett litet pussel. Tidigare har jag försökt lägga 1000 bitar, såsom jag gjorde när jag var yngre. Men jag har inte den uthålligheten längre, och därför köpte jag ett litet 280-bitars. Och det känns så bra! Det är precis den storleken jag behöver just nu. Jag behöver se framstegen för att inte ledsna och ge upp  och det är precis så det är med detta pussel.

 

 

 

Jag är alltid rastlös om jag inte gör något (och självklart gör den inre stressen mig sjuk). Men i stället för att anstränga hjärnan med arbete, så måste den få bara vara. Och jag tror att ju fler olika dessa avslappnande aktiviteter är, desto bättre mår jag.

 

Just nu går jag en kurs (typ), som handlar om att få positiv energi i sitt liv. Att prioritera rätt, att bryta negativa mönster. Rätt mat, vardagsmotion och att aktivera sig är ledorden. Och jag tror jag så sakteliga börjar få kontroll över livet igen. ❤