Sjukt konstig!
Att vara sjuk ofta gör att man får många tillfällen att reflektera över sina symptom och biverkningar. En sak har jag konstaterat: jag är sjukt konstig!
Allt var inte bättre förr, åtminstone inte när det gäller mina urinvägsinfektioner. En sisådär 2-3 ggr per år slår de till och förr uppvisade jag alla klassiska symptom: springa på toa var tionde minut, trots att det bara kom ett par droppar och sveda när jag kissade. Innan jag gick till läkaren och fick penicillin, så försökte jag med allsköns huskurer: heta bad, tranbärs- eller ananasjuice i tsunamimängd... Med åren har allt förändrats och idag är sjukdomsbilden totalt annorlunda. Visst behöver jag kissa lite oftare, typ varannan timme, men jag kissar normala mängder då. I övrigt har jag bara två symptom: kisset luktar på ett speciellt sätt och när jag kissar får jag en lite ilande känsla i kroppen, ungefär som ångest. Detta varar bara ett par sekunder. Läkarbesök konstaterar alltid infektion och jag får penicillin och jag tackar min lyckliga stjärna att jag slipper undan så lindrigt.
När det gäller mina migränanfall - ofta har jag migrän 3-5 dagar i veckan, så har jag upptäckt en massa lustiga symptom. Illamående och flimmer för ögonen är inte ovanligt alls (tvärtom!), men tinnitus - hur många får det? Eller "luktvillor" - luktens motsvarighet till synvillor, där jag tycker mig känna lukter som inte finns. Nacken blir alldeles stel också. Dessutom kan mina anfall sitta i i tre dagar; mindre skoj... Även om migränmedicinen tar bort värken rätt effektivt, så blir huvudet som en tryckkammare, jag blir yr och illamåendet sitter i länge ibland, så jag skulle nog säga att migränen är det värsta av mina sjukdomstillstånd.
När jag haft ett kraftigt illamående som släpper, kanske för att jag tagit tablett mot det, så startar en besynnerlig biverkning: jag blir kissnödig. Uppemot 6 gånger på en timme måste jag kissa och då är det litervis vi pratar om! Hade jag varit magsjuk och kroppen vill göra sig av med bakterierna genom att få dem ur kroppen snabbt, så hade jag förstått. Men illamående? Då finns inga baskelusker att tvinga ut ur systemet.
Sommaren 2018 känneteckandes av magsår. Dock måste jag säga att jag även där kom lindrigt undan. Jag blev väldigt förvånad när jag fick diagnosen efter en gastroskopi, för jag upplevde inga egentliga besvär. Visst hade det blivit värre när jag åt (det tog tvärstopp någon gång ibland och blev omöjligt att till och med svälja saliv), men detta löste sig enkelt med novalucol. När jag sedan ökade dosen på magkatarrsmedicinen (samma som vid magsår), så försvann symptomen. Någon månad senare fick jag diagnosen magsår och jag kunde inte begripa hur det gått till.
Jag har gjort en röntgen för eventuellt diskbråck i ländryggen. I min värld är den diagnosen helt utesluten, men med tanke på hur sjuka symptom och hur lindrigt jag ofta kommer undan, så skulle jag knappast bli chockad om läkaren har rätt...
Kommentarer
Trackback
