emblasmatte

Efter inspiration från tv:n, så tog jag med Kevin ut på skattjakt idag: geocaching! Framför mig såg jag hur vi hittade låda efter låda och inspekterade alla spännande skatter de innehöll. Kevin fantiserade om pengar, och visst vore det trevligt med en redig sedelbunt, även om jag förstått att ett sudd är mer sannolikt.

 

Första lådan skulle vara enkel. En tronande gran inspekterades, men trots att vi tog hela närområdet också, så fanns där ingen skattlåda. Nåja, den placerades ut för 7 år sedan, så det är väl troligt att den försvunnit.

 

Nästa låda, inte långt därifrån. Utsatt samtidigt som den första och lika mystiskt försvunnen. Eller så är vi kassa på att leta.

 

Modfällda,  men inte redo att ge upp, åkte vi till nummer tre. Denna var betydligt längre in i skogen och det är förbannat svårt att hitta helt rätt när man inte fattar hur man fixar gps:n i appen. Plötsligt ropade Kevin att han såg en låda. Yes! Lyckan var total - i en sisådär 8 sekunder. Sedan insåg vi att det bara var en dumpad glasslåda.

 

Sista chansen, runt knuten hemifrån. Vi travade runt bland grenar, snubblade över rötter, torkade spindelväv ur ansiktet och inom mig förbannade jag geocaching. De sista två lådorna placerades ut för bara två veckor sedan, och kan jag inte ens hitta dem, så var detta inte så himla kul.

 

Med slokande ryggar släpade vi oss hem och efter bara en liten stund insåg jag att en liten "skatt" hade vi fått med oss från skogen: en fästing! Det var knappast detta jag räknat med när vi skulle ut på äventyr. Det lär dröja tills nästa skattjakt...