emblasmatte

Just när livet kändes surare än surast, men hopp ändå fanns då mediciner började verka och insatser skulle komma till hjälp, så kom ett bakslag utan dess like. Just nu måste jag kämpa för att orka med vardagen, så jag tänker ligga lågt med bloggandet ett tag. Vill skriva om roliga saker, men just nu är allt bara nattsvart... Har sagt upp mitt fadderskap i Barnfonden (efter många, många års sponsring), tagit time-out från häktesbesöken och lägger mitt engagemang i Hundar utan Hem på is. Inte ens ridningen känns rolig och jag orkar inte prata med släkt och vänner. Aptiten är fortfarande som bortblåst och jag har gått ner flera kilo i vikt på bara en vecka. Måste kämpa för mig själv nu. Läkaren har sjukskrivit mig på 100%, så inte ens jobbet bör jag bry mig om den närmsta tiden. Jag vet inte om alla dessa insatser hjälper, det kan bara framtiden utvisa. Jag meddelar på Facebook när jag återupptar bloggandet, men i nuläget känns det som det lär dröja en evighet...

Tillbaka på jobbet idag efter en veckas ledigt. Herregud, vilken arbetsmiljö vi har egentligen! Värst är så klart ljudvolymen och att man inte har möjlighet till lugn och ro när man inte har lektion. Men allt annat är ju kasst också - inredning, arbetsmaterial och inte minst stressen! Åkte hem tidigare, orkade inte hela dagen. Ska försöka jobba i morgon i varje fall, eftersom jag har tre av mina fyra sista utvecklingssamtal då. PUH!

Handlade lite nya underkläder på hemvägen. Lite nytt måste man få unna sig! De hade en del trosor på rean, så jag  köpte ett antal, men när jag kom hem, så saknades tre stycken i påsen. Tråkigt att behöva åka tillbaka och se ifall kassörskan glömde stoppa i allt (vilket jag tror, för jag knöt ihop påsen så fort jag kom till bilen, så inget skulle trilla ur).

Embla har ätit medicin mot skendräktigheten i flera dagar nu (bara en dag kvar), men är ändå "mammig"! Idag när jag hämtade henne på dagis, så skallrade hon tänder av iver och när vi kom hem förstod jag varför - hon rusade in till sin säng och kollade. Sedan har hon gnällt en hel del, eftersom hennes påhittade "valpar" inte finns någonstans...

Spelade en del kort med maken igår. Kul! Det var så länge sedan vi gjorde något så enkelt, så man har glömt bort hur trivsamt det faktiskt är att sitta tillsammans över köksbordet.

Trots 2-3 glas vin igår kväll, så blev inte migränen värre än vanligt! Visserligen tog jag dubbla treo innan jag gick och lade mig (fast man bör nog inte blanda dem med alkohol...), men jag hade förväntat mig ett pulserande... ja, vad pulserar i takt till hjärtslagen? Pulserande disco-ljus, kanske!

Trampade iväg ett antal kalorier idag också. Fortfarande ingen aptit att tala om, fortfarande inte godissugen (trots att maken glatt åt upp lördagsgottet när vi spelade TP). Fortfarande ont i magen också. kanske borde prova att svälja ett plåster eller två...?

Trots att det brukar gå ganska bra för mig i TP, så blev det slakt idag. Maken fick frågor av svårighetsgraden "Vad heter Sveriges huvudstad?" medan jag själv slet mitt hår i förtvivlan över att jag inte vet vilken okänd författare som skrivit ett visst verk eller vet hur många gräshoppssorter det finns i Afrika...

Håret ja, det är en annan grej. Skulle färga bort de gråa stråna idag och valde chokladbrun, eftersom jag ju ÄLSKAR choklad i vanliga fall. Tänkte att det inte är så stor skillnad från min valiga färg, så det är nog inte många som ser att jag färgat (första gången jag verkligen färgar håret - har annars alltid tonat, men det fanns bara färg på ICA). Allt gick bra tills jag torkade håret och ser att det ju är typ svart! Herregud, jag hade tänkt mig Marabou mjölkchoklad, men här blev det chokladkaka med 98% kakaohalt! Några piercingar i läppen och jag ser ut som en äkta EMO...! ;-)

Har inte druckit alkohol sedan i början av november pga all migrän, men nu skiter jag i det! I kväll dricker jag vitt vin igen och känner redan nu att migränen pockar på... No surprise, unfortunately.

Har bestämt med Camilla att vi ska ut nästa helg (då är hon barnfri). Blir nog Katalin. Ska bli kul att få gå ut för en gångs skull, händer ju inte alltför ofta...

Har klarat mig ännu en dag utan godis (nåja, en polly tog jag efter ett glas treo för att få bort smaken, men en godis är ingen godis...). Har faktiskt ingen lust att äta sött, konstigt nog. Har ingen direkt aptit över huvud taget i och för sig. Har jag tur går jag ner några kilon.

Träningsvärken efter promenaden till Fullerö har minskat drastiskt, så på förmiddagen besteg jag "gå-maskinen" i hallen och stavade mig genom höga berg och djupa dalar (eller: bara höga berg, kändes det som). Precis som vid promenaden, när jag gav mig f-n på att jag skulle orka fram och tillbaka till Fullerö, så bestämde jag att jag skulle gå i en halvtimme på "maskinen". Har bara gått en kvart åt gången förut, det är tillräckligt jobbigt för en otränad som jag! Jag kämpade på i en halvtimme också, alldeles blossande röd i ansiktet!

Idag trotsade jag minusgraderna och bestämde mig för att gå till Fullerö, drygt 6 km bort. Satte ihop stavarna och knallade iväg. Det gick bra med musik i öronen och dit tog det 67 minuter, hem bara 69 (trots mycket ont i höfterna och ena fotleden). Men men, vill man vara fin får man lida pin! Har inte ätit godis på flera dagar heller, trots att jag annars gjort det dagligen. Aptiten är över lag kass. Nu finns verkligen viljan, vilket det inte gjort tidigare i samma utsträckning. Jag ska kämpa!!!

Blev foto-utmanad av Kicki, så här kommer mitt bidrag! Sjätte bilden i sjätte albumet i datorn!

Har fått ett negativt besked nyligen, ett överraskande, tråkigt besked. I ett slag gick jag från himmel till helvete och det känns för jävligt rent ut sagt. Känner mig sviken av en person jag litade på och det gör mig så ledsen. Livet känns ännu mer som pest nu.

Gårdagskvällen tillbringades på Hamburger Börs, där jag och min bättre hälft intog en hyfsad middag (men till rövarpris!). Efter denna, så började Joe Labero sin trollerishow. Visst förstod jag en del saker efter att ha tittat på "Trolkarlens hemligheter", men ett flertal trick begriper jag inte hur han gjorde. Exempelvis fick han en gås att försvinna, och den måste ha hamnat i rekvisitan - rejält tillplattad. Går det att få en gås så platt? Duvorna han trollade fram (och bort) måste ha befunnit sig i hans rock, men att han lyckas få fram dem utan att man ser att de kommer från rocken är helt otroligt. Vidare tog han in tre ringar från publiken och dessa satte han ihop. Publiken intygade att det var deras ringar. Hur i all världen...? Personerna från publiken valdes slumpmässigt ut, bland annat genom att en kudde kastades ut och den som tog emot den fick bli den "frivilliga". Nä, jag förstår verkligen inte. Men jag har bestämt mig för att inte titta på "Trollkarlens hemligheter" mera, för även om det är kul att veta tricken, så förstör det spänningen, en spänning jag vill ska vara kvar även nästa gång jag ser trolleri!

Idag är jag huvudpersonen i ett dåligt skämt, en skröna jag hört och tänkt "Hur dum får man vara?" om huvudpersonen. Idag är jag den idioten... Var det bara en skröna förr, så kan jag lova att det åtminstone från i dag är en helt sann historia! Det är nämligen så, att jag idag reflekterade över min orkidé i köket. Jag har i ett års tid vårdat den ömt, bara vattnat med "gammalt" vatten och sett till att inte röra blommorna, eftersom detta får dem att trilla av. Fast idag tittade jag lite extra på blomman och upptäckte till min fasa att jag i snart ett års tid vattnat en plastväxt! Hur pinsamt är inte det på en skala!? Nu har jag flyttat min "älskade" orkidé till en hylla i vardagsrummet. Den behöver visst inte längre bästa solplatsen i köket...



Ikväll ska jag och maken till Hamburgerbörs i Stockholm. Vi ska se en show med Joe Labero (och middag först), som är en av mina födelsedagspresenter. Ska bli spännande! Fast kanske lite mindre spännande nu när jag sett på "Trollkarlens hemligheter" på tv. Kunde inte låta bli... Har i varje fall laddat med både dubbla treo och dubbla alvedon, eftersom värken är värre än vanligt.

Sista dagen före lovet, jippie! Hade ett mastodontpass (som vanligt på fredagar), men eleverna är väldigt snälla, så det enda problemet var att jag blev uttråkad av att sitta och se dem läsa stenciler hela tiden. Så när det var närmare en halvtimme kvar av lektionen samlade jag dem i klassrummet för att prata (mest blaj, men det är å andra sidan det eleverna tycker är roligast!). Och det gillar jag ju så mycket (att prata blaj alltså), så plötsligt säger en elev "Vet du att vi slutade för ett tag sedan?". Oj, 6 minuter över tiden! De är verkligen snälla som inte påtalade det redan 10 sekunder efter att lektionen tog slut (vilket andra klasser ofta gör...).

På promenaden efter lunch körde min hund med den bossiga stilen. Natascha, hunden som vi hade med oss, accepterades utan minsta problem, men de andra hundar vi såg vid två andra tillfällen fick sig rejäla utskällningar! Matte blev arg... Jag får nog anmäla henne till dagisfröken, som behöver problemhundar att jobba med i sin utbildning hon ska gå nu.

Nu börjar ju sportlovet och jag ska nog mest göra som mina elever - sova, sitta vid datorn och INTE sporta! Eller jo, kanske åka till badmintonhallen ifall jag lyckas lura med något av barnen. På söndag kommer svågern med sin familj och dagen efter åker våra två familjer upp till Kungsberget, fast jag och hans "fru" stannar hemma med hundarna. Hon är rejält tjock nu och bör inte åka skidor. Hon är nämligen gravid, bör jag kanske tillägga... :D 

Åkte och jobbade idag, fast det är min lediga dag. Hade bokat in tre utvecklingssamtal (blev bara två eftersom en elev passade på att vara magsjuk just idag) och invigde det "nya" samtalsrummet. Tyvärr satt inga gardiner uppe och med de vita väggarna blev man nästan bländad av allt ljus när man klev in. Så jag gick ut på jakt efter gardiner och efter ett tag hittade jag en enda gardinuppsättning - julgardiner! Nåväl, det var ju inga tomtar på (den var juligt röd med vita fransar nertill), så den hängde jag upp. Till det en röd duk (har också använts till jul), alldeles skrynklig. Men, men, nu slipper jag bli bländad i fortsättningen i varje fall! Hoppas inga föräldrar ser att det är julutstyrseln...

Trött, trött på eftermiddagen och huvudvärk såklart. Måste lyckas göra något åt den stora treo-konsumtionen: det går åt mer än ett trepack rör i veckan!

Har blivit kallad till sadisten också. Alltså tandhygienisten. Tänker avboka och hitta något ställe som tar bort tandsten med laser, men det var inte lätt på internet! Jag lär få ringa runt och fråga. Puh! Som om jag inte har annat att göra...

Efter middagen åkte vi till Andreas flickvän i Stenhagen. Hennes föräldrar tränar curling, så vi kunde spela fritt i den nya, fina hallen. Jag spelade för ett år sedan med mina jobbarkompisar, så jag hade provat på i varje fall, men övrriga familjemedlemmar var blåbär. Vi var dock väldigt duktiga, måste jag säga, och fick in ett flertal stenar i boet! Fast jäklar vad halt det blir på isen när man ska ha en glidsula på! Tur man får ha en sopkvast att stödja sig på! En drutt på rumpan blev det för mig och Maria, men annars lyckades alla hålla balansen (även om man stundtals såg ut som Bambi på hal is)...

Det var trevligt att träffa Marias föräldrar för första gången också.

Efter fler månaders uppehåll, så kände jag nu att jag orkade besöka häktet igen som frivillig medarbetare i Röda Korset. Fem stycken intagna ville komma ut och prata, vilket jag givetvis inte hann med på de 90 minuter jag hade tilldelats mig. Tre samtal hann jag med, tre väldigt olika samtal. Den första var mycket kritisk till maten som serverades och menade att den nästan var oätlig. Nästa tyckte att maten var bra... Behovet av att prata skilde sig också - en ville få information om turer kring ägodelar som kriminalvården slarvat bort, en var deprimerad över utvisninghot och en (erfaren kåkfarare) tyckte bara det var trevligt att få komma ut ur cellen en stund och snacka med någon annan och äta kanelbullar.

Hur som helst, oavsett vilken anledning de hade till att vilja prata med mig, så kände jag att jag gjorde viss nytta. Det är också alltid intressant att ta del av andra människors livserfarenheter, såväl negativa som positiva.

Jag tror jag kommer att gå snart igen och inte vänta flera månader. Även om det tar ett par timmar i anspråk (och lite bensinpengar), så är det (nästan) alltid trevliga och intressanta diskussioner!

Hade bara en lektion idag, ett mastodontpass mellan 9 och tjugo i tolv. Mitt i passet kom rektor för att göra klassrumsbesök. Bra lektion att titta in på, när eleverna sitter tyst och läser olika stenciler och skriver svar på frågor... Nåja, hon pratade lite med dem och fick avancerade svar: "Jaha, så ni läser Klassiker. Varför gör ni det då?" - "För att Jeanette vill det!". Fel svar... Rektor antecknade flitigt... Sedan fick jag lite knivigare frågor kring måldokumentet, betygskriterier etc.

Ute på promenaden mitt på dagen hörde Embla hur hennes kompisar skällde på avstånd. Vi hade inte träffat dem sedan ett par månader, så jag fick ringa upp Pernilla (deras matte), så vi träffades ute i skogen. Ena hanhunden kunde inte sluta uppvakta Embla! Han slickade henne i öronen, red på henne och nosade henne i baken hela tiden. Lite irriterande, tyckte hon. Hans "brorsa" nöjde sig glatt med mig och hoppade högt, så han kunde slicka mig i ansiktet utan att jag böjde mig ned. Och då är han ändå en mops! Nädå, de är flat coated retriever båda två.

Andreas, snart 18 år, drog iväg till stan för att umgås med flickvännen. Han ska vara där hela helgen. Det är vid sådana här tillfällen det är en fördel att alltid ha ont i huvudet = aldrig kunna dricka alkohol. OM han skulle missköta sig på något sätt, så kan alltid mamma sätta sig i bilen och hämta honom!

Tycker det är rätt boring att titta mig i spegeln nuförtiden. Har några gråa hårstrån och de syns verkligen tydligt. Jag lovar - mina gråa hår är faktiskt neongrå! Det räcker med ett enda grått strå i luggen, så ser jag ut som Cruella De Vil i "Pongo"! Dessutom är de gråa stråna raka. Hur snyggt är det att komma med sin pudelfrisyr och så sticker det ut ett och ett annat spikrakt hårstrå på sidorna!? Suck, jag lär få alldeles rakt hår när jag blir gammal. Vill inte! Har alltid tyckt om mina lockar!

Oj, så trött man kan vara på morgonen! Stod i duschen och gäspade så jag riskerade att drunkna... Man skulle minst kunna få in en vattenmelon modell medium i gapet! Det sved till på benet också och genast insåg jag sviterna av nattens terror. Har ni sett "Jurtjyrkogården" av Stephen King? Ni vet där en återuppstånden unge ligger under sängen och skär hälsenorna av någon gubbe? Så hade katten gjort i natt... Fast hon gjorde det medan mina fötter var i sängen och hon skar lodrätt längs med benet. Rätt effektivt det med, för det sved som tusan när vattnet nuddade. Kattskrälle - att man inte kan få ha sin egen säng i fred! Kanske kloskydd som på bilden kan bli aktuellt...? (NOT!)



Till frukostbordet och dags för nästa negativa surprise. Var är apelsinmarmeladen!? Herregud, hur ska jag kunna starta arbetsdagen utan min vanliga sockerchock?? Nåja, hittade en nödlösning - messmör. Innehåller ofantligt mycket socker det med. Dagen var räddad!

Ja, och tack vare ett halvt ton messmör på morgonen, så lyckades jag behålla humöret helda dagen. Jag var till och med trevlig när jag var rastvakt! Och sista lektionen höll eleverna på att rita kors i taket - de fick rast mitt i lektionen! OCH dessutom sluta flera minuter tidigt. Jag vet inte jag, kanske var jag för snäll nu? Kommer de att förvänta sig trevligheter i morgon också? Ack, jag har ju mitt rykte att leva upp till!

Nu ska jag iväg till stallet och (förhoppningsvis) njuta av en timme på Monark. Lär dock inte njuta när jag kommer hem sedan och ska kissa och blir påmind om att vissa kroppsedlar blir rätt mosade under ridningen... Nåja, lite får man väl stå ut med!

Igår berättade jag för ett antal personer om min blogg, så nu är jag inte anonym längre... Det känns läskigare att skriva när jag vet att folk jag känner kan läsa!

Idag tog jag med grannens shetland sheepdog på promenad. Hon blev överlycklig! Vi mötte gamla Malte i skogen också, så de tre fick busa av sig lite.

Fick (betala för) 60 minuters massage idag - ahhh... Skulle kunna tillbringa en heldag på den britsen! Efteråt var jag tvungen att uträtta ett par ärenden och jag blir alltid utstirrad då. När man ligger på britsen med hål för ansiktet, så blir det nämligen två ränder längs med kinderna, så som det kan se ut när man sovit gott bland skrynkliga lakan. Folk tror att jag är nyvaken klockan fyra på eftermiddagen... Nåja, det bjuder jag på.

Annars har jag inte fått något skolarbete gjort, trots två lediga dagar. Jag får krypa till korset för eleverna och bekänna min lathet... Jag får ta sportlovet till att rätta i stället. Jag brukar ändå ha nationella prov att rätta varje sportlov utom just i år, så jag behöver något att jobba med om jag inte ska få panikartad abstinens.

Har funderat på kvällsnöjen. Det är så mycket jag vill göra/prova på, men så lite tid/ork. Funderar på att gå på bridgekurs (tantvarning!!), blomsterbindning (tantvarning igen), glassmyckestillverkning (tantvarning i kvadrat) och badminton (fjoll-boll). Herregud, varför har inte jag fräcka hobbies!? "Smid ditt eget knogjärn" eller  streetracing eller något annat man kan imponera vänner och bekanta med? Fast det är klart, som om maken har så fräck hobby... Sitter på cykel på rulle i förrådet och trampar på i åttio knyck medan rutorna immar igen...

Nä, nu ska jag ägna mig åt ett annat slags kvällsnöje: facebook!

Vaknade klockan 11.00 med ett ryck. Åh nej, redan slut på natten! Skulle kunna sova ett antal timmar till, men det är knappast lämpligt, så det var bara att kliva upp. Hann med att rensa akvarierna idag. Eller ja, bara 1/5 av det stora, för det var så mycket partiklar som åkte runt i vattnet, så jag får ta en liten bit varannan dag eller så. Har inte velat städa på länge däri, eftersom palettcikliderna fått ett 30-tal yngel, som de skyddar med liv och lem.

Yngsta sonen var hemma idag igen. "Mådde illa" beklagade han sig i morse, givetvis efter att hans far lämnat huset. Han vet att det är mycket lättare att få stanna hemma om han beklagar sig för en sovande mor... Måste ringa och boka en läkartid åt honom, eftersom han mår illa stup i kvarten.

Jag skjuter upp så himla mycket, mer än jag är nöjd med. Jag har alltid levt efter mottot "Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag". Nu blir det snarare "Skjut upp till morgondagen det du inte orkar med idag". Tycker inte om det!! Apropå motton, så har jag redan kommit på vad det ska stå på min gravsten: "Jag levde efter mottot "Plikten framför allt" och det ångrar jag nu!" Kanske kan få en och en annan förbipasserande att dra på smilanden och tänka sig för lite! ;-)

I morgon blir det ingen ny sovmorgon, trots att jag är ledig. Maken måste åka så pass tidigt hemifrån att jag måste se till så Johan kommer iväg till skolan. Sedan blir det långpromenad med vovven och efter lunch en timmes massage. Mmmm...

På eftermiddagen åkte jag ner till Himmelska Hundar, ett café i Stockholm. Där var det träff för oss som anmält vårt intresse att hjälpa till ideellt i föreningen Hundar Utan Hem. När jag kom in på caféet så såg jag genast vilken kategori hundmänniskor det är som gärna hänger på fik: chihuahua- och mopsägarna! På golvet sprang dessa små krabater omkring och det var svårt att inte råka trampa på någon av dem. Väl till bords insåg jag att med kaffet serverades också skvättar hundkiss. Dock inte i koppen - tack och lov! - utan kring stolsbenen. De flesta mattar och hundar märkte inte ens att Fido märkt ut sitt revir...

Det var trevligt att träffas och få lite information, även om jag trodde att vi på mötet skulle "skriva upp oss" på vilka uppgifter vi vill göra. Nu ombads vi i stället maila och berätta det. Jag tror jag ska anmäla att jag kan hjälpa till med att möta hundar/jourfamiljer/adoptivfamiljer på Arlanda och eventuellt skriva månadsbrev. Men då vill jag ju ha hjälp med material att ta med i bladet. Jag kan också hjälpa till med att försöka få djuraffärer att sponsra med hundmat, JYSK och liknande affärer att sponsra med filtar och rent allmänt sprida information kring föreningen. Jag försökte flirta in mig hos maken genom att visa lite fina bilder på Yosef, men han nappade inte alls (vilket var väntat...). Nä, en till hund vill han verkligen inte ha (eftersom det är dyrt med hunddagis mm). Nåja, vi får väl se, jag har bearbetat ungarna, så det är bara maken kvar att övertala... Problemet är att hundarna i jourhem adopteras bort rätt snabbt, så Yosef lär försvinna innan Operation Övertalning lyckas.

Eftersom husse försummat sina plikter som förste (och ende!) kloklippare i familjen, så fick jag ta mig an den uppgiften idag. Jag vet inte vem som är räddast för klotången - hunden eller jag... Jag är så skraj att det ska börja blöda. Nåväl, jag tänkte minsann vara förberedd! Fram med blodstoppande pulver och papper. Alltid redo - (trots att jag aldrig fick vara scout när jag var liten). Halvvägs in i klopklippningen kom så det fruktade blodbadet, men inte från en av Emblas klor. Nä, när jag skulle byta plats för att klippa baktassarna, så fick jag en sticka från byrån i foten. En rejäl en, som gick in två centimeter! Det krävdes ordentligt med kraft för att få ut den, och se! Mycket riktigt - blod! Embla klarade sig efter äventyret, men matte fick plåstras om...