emblasmatte

Igår kväll kom Ben hit, eftesom jag skulle kastrera Embla idag och alltså inte kunde åka till honom i Stockholm. Vi tittade en del på nyhetskanaler på internet, eftersom 157 människor som demonstrerade har dödats av militär i hans hemland Guinea.

Idag på morgonen åkte jag iväg med Amber till dagis. Embla var med i bilen som vanligt, men när bara Amber fick gå ur, så blev båda hundarna förvånade och tittade myckat efter varandra. Jag körde till veterinären med Embla och satt och väntade medan hon kastrerades. Det gick bra, men hon är nu efteråt givetvis trött och ur slag rent allmänt. hon har nog lite ont, trots morfinplåstret. Dessutom lukat hon gammalt blod, men det är inte läge att stå ocj torka av det nu när hon inte känner sig olej. Givetvis hatar hon tratten, det visste jag sedan förut, men så länge hon är nära någon av oss, så har vi koll på henne och då slipper hon ha den.

När jag körde Ben till tåget och precis hade betalat parkeringsbiljetten, så stod ett gäng killar vid automaten och snackade om mig och tittade på mig. Jag, som stod vid bilen en liten bit bort, trodde först att de försökte göra mig uppmärksam på att jag glömt kortet i automaten eller nå't, men så frågade någon om jag var från Röda Korset. Det var ju ett gäng från Åbyanstalten! De hade muckat nu och hade fikat tillsammans. Tyvärr hade vi bråttom till tåget, men det var kul att växla några ord med dem och kul att de kom ihåg mitt ansikte, trots att jag först inte kom ihåg deras...

Var trött idag på eftermiddagen, så middagen blev tvärtemot gårdagens genomarbetade fläskfilé med potatisgratäng: korv med bröd. Nåja, barnen var nöjda och magarna fulla när jag gick!

Återigen en heltisk måndag. Inte pga många lektioner (har bara två), utan för att jag har en kurs mitt på dagen mellan lektionerna. Fast det är ju en trevlig kurs, så det är ingen fara. Eleverna hade glömt göra läxan (som för en gångs skull var till en måndag), så de får dubbel engelskläxa tills på torsdag plus att de har sv-prov med mig då också. Usch, vad tufft det blir ifall de inte börjat plugga i tid!

Direkt efter konferensen gasade jag till dagis, men det tog en sisådär 7 försök innan bilen startade. Börjar ledsna rejält på skit-forden! Till och med kollegan Jörgens bil går bättre och då är hans över 20 år äldre! Nä, har surfat på Blocket och hittat en V70 jag ska ringa på i morgon. Undrar om det är den mest optimala bilen med två grandisar dock?

Så fort jag kom till Storvreta och lämnade hundarna i Jörgens hus, så åkte jag och Johan och körde tre proppfulla lass med bråte till soptippen. Hade bakluckan öppen varje gång eftersom bilen var proppad, men ändå är hälften av allt skräp kvar på tomten... Johan fick gå lös med en yxa i en container och det var knappt jag fick honom därifrån... På onsdag (troligen) får Andreas hjälpa till också, så vi orkar lyfta den stora metalltrumman, som varit i soprummet. Han kunde inte idag, pga spaghettiarmar efter gym-träningen. Vekling!

Hann shoppa lite på ICA innan IDOL började. Vilken överraskning att de gick idag, en måndag. Så fick man lite sällskap till fruktsalladsmiddagen också. Dagens middag kom till pga det dåliga samvete över gårdagens mariekex-middag...

Johan ville också sova hos Jörgen i natt, så barnen är ensamma där med hundarna. Jag åker dit i morgon bitti och ser till att de kommer upp plus hämtar hundarna, som ska till dagis. Det gick bra i morse, så jag litar på att det går bra i morgon också.

Attans att jag inte hittar usb-minnet! Idag när jag svängt av motorvägen till dagis, så stod en älg och tittade på mig ute på en åker. Det var ingen trafik för tillfället, så jag hann ta ett kort innan jag var tvungen att köra vidare pga att en bil kom. Häftigt!

Helgen ägnades som vanligt åt renoveringar. Med brorsans hjälp (nåja, "tack vare brorsan" är nog mer korrekt...) är nu alla fönster utom två + altandörren på plats och skummade. Finsnickerierna återstår och lär ta en hel del tid. I köket är ena sidan bortsliten och där står f.n. kyl + frys. Nästa helg ryker resten av köket och så ska nytt golv läggas. Det visade sig vara lite mögligt pga läckage från frysen sedan tidigare, så det är lika bra att det blir ordentligt gjort. Man vill ju inte spendera en massa pengar på ett sprillans nytt kök och så luktar det gammalt mögel... Därtill är allt ytskikt på förrådet klart. I veckan hoppas jag få tid till att sopa ordentligt rent därinne och lägga plast, cellplast och spånskivor på golvet. Jag kan också slå ut kilarna runt fönstrena och skumma i där + skära bort överflödigt skum.

Tyvärr har jag städat bort USB-minnet, men annars skulle jag lägga upp en massa bilder. Allt är en enda stor röra här (tack och lov att jag hann få hit pianot, så jag kan ha det som avlastningsbänk!) Alla bestick ligger i en papperskassse i vardagsrummet, glas och tallrikar är i en garderob och för att överhuvudtaget kunna komma ut ur huset, så får man gå som i en labyrint pga alla utslängda köksskåp mm. Ja, jag har verkligen massor att fixa med i veckan tills brorsan kommer igen nästa helg, så jag hoppas det är lugnt på jobbfronten. Ska snart planera veckan som kommer, men jag tror inte jag har några stora prov inlagda än.

Det blir en rörig vecka också eftersom Jörgen reser utomlands (till Italien??). Det är för rörigt här för två jätte-hundar, så Andreas får sova hos pappa denna vecka och ha hundarna där, medan jag och Johan bor i röran. På onsdag kastreras dessutom Embla, så då får jag nog ta med henne till jobbet (hon får inte gå på dagis då). Jag får tyvärr inte ta in henne i skolan, utan i så fall får hon ligga ensam i bilen medan jag har lektioner.

Å så har vi de käcka räkningarna! Alltid lika kul att slita fram bankdosan och knappa in alla meterlånga ocr-siffror. Vet inte varför, men jag har nog fått heltidslön denna månad också. Med andra ord blir jag väl helt utan lön nästa månad... Väntar fortfarande på att få igen för några utgifter i föreningen också, ligger ute med över 4.000:-. Oftast anmäler jag allt till autogiro, det känns liksom billigare när man inte får så många räkningar att knappa in...

Efter en sådan här tuff och arbetssam dag så ÄR det okej att äta mariekex till middag. Faktiskt!

På hemvägen från jobbet åkte jag förbi en skåpbil med Bosch-dekaler. Företaget är garanterat inte svenskt, för det finns faktiskt ett gammalt svenskt ord som heter "bosch" (vilket majoriteten av svenskarna inte känner till, till företagets glädje). Bosch betyder nämligen "skräp, smörja"! Och vem vil köpa skräp...?

Det är lite intressant det där med att ord betyder andra saker på olika språk. IKEA, till exempel, skulle ju inte få för sig att döpa en möbel det det gamla svenska pojknamnet Dick av förklareliga skäl. Men andra namn, som för oss kan verka harmlösa, såsom namnet Anna eller liknande, kan ju på andra språk betyda något mindre lämpligt. Jag vet att IKEA löst det med att vissa varor byter namn i andra länder.

Idag hade jag ingen kurs mitt på dagen, vilket resulterade i ett stort "hål" på tre timmar. Passade på att åka till Kappahl (hade glömt ta på mig halsband i morse, så jag köpte ett!) och så svängde jag in på El-giganten och impulsköpte en gps! "Hej, jag vill ha en gps. Inte för dyr, inte för krånglig. Mest prisvärd, alltså". Försäljaren pekade på en som han rekommenderade. "Den tar jag" svarade jag. Klart på mindre än en minut! Nåja, kanske inte direkt, eftersom kön till kassan var halvlång och seg och efter det skulle man bege sig till varuutlämningen. Där var kön rejält lång och riktigt långsam! Det slutade med att jag hann precis i tid till skolan, men hann inte stanna till på ICA och köpa någon lunch.

I morgon kommer mitt nya kök, så jag måste städa undan i kväll så det får plats. Andreas får ta emot det, eftersom han fortfarande har feber och rejält ont i halsen. Stackar'n! Renoveringsprojektet annars går sådär. Igår kom Jörgen snällt över och grundmålade alla brädor, men de låg ute på tork över natten och i natt regnade det... Plankorna blev blöta och färgen rann delvis av... Suck! Typiskt min tur. Hoppas jag har bättre tur med köket!

För bara typ två veckor sedan, så var båda barnen hemma pga i feber i nästan en hel vecka. Nu har Andreas feber igen (40 grader idag, trots att han hade tagit två alvedon en timme tidigare). Hoppas han kurerar sig snart!

Även idag kom min snälla bror över och pysslade med fönstrena. Jag kunde sysselsättas lite mer idag och det kändes bra att inte bara vara publik större delen av tiden. Bland annat satte jag upp ett trådstängsel mot grannens tomt, så nu jäklar blir det svårt för vovvarna att rymma! Och precis när jag lärt mig lite nya termer och lyckats hitta två bockar på Bauhaus, så börjar brorsan prata om plattång. Öh? En sådan har jag redan, men den plattar man håret med... Inte samma grej, så klart!

I veckan blir det fullt upp - och mer än så... - med renoveringen. Jag ska slita ut alla överskåp i köket och eventuellt alla underskåp på ena sidan. På tisdag kommer nya köket och då är det bra ifall en massa onödigt redan är bortforslat till soptippen. Tur att det är gratis att dumpa allt där... Om det finns tid och ork över, så kan jag börja rengöra golvet i förrådet eller fixa med panelen.

Det blev inget häkte idag för min del. Olle och jag skulle till Blanka, nya polishuset, men eftersom Andreas är krasslig, så känns det bäst att stanna hemma. Inte för sonens skull, han klarar sig ju bra, utan för risken att smitta ner de häktade. Det hade varit trevligt att åka dit, för "batterierna" blir liksom laddade på något sätt (man mår bra av att veta att man gör gott), men går det inte, så går det inte.

Nähä, dags att packa skolväskan. Tänk att man fortfarande gör det fast man är 38 år... =)

Har haft brorsan här idag för att byta ut alla fönster. Jag försöker hjälpa til lså gott jag kan, men sanningen är att det inte är mycket jag kan bidra med. Brorsan slår ut de gamla karmarna, borrar hål i nya fönstrena, skruvar fast dem efter att ha kilat och mätt med vattenpass osv. Själv har jag lyckats haka av ett helt fönster, nästan själv! Just nu sitter tre nya fönster på plats med svällande skum omkring sig. Ser riktigt gott ut, men jag bör inte provsmaka...

Snickare, som han i grunden är, så slänger han sig givetvis med en massa termer, min kära bror. "Har du någon bock?" frågade han, varpå jag undrade om han var knäpp. Jag har väl ingen bondgård heller! När han sedan skulle sätta upp första fönstret, så undrade han var den gamla masoniten tagit vägen och så letade han på marken bland byggresterna. Jag själv har ingen aning om hur masonit ser ut, men ville givetvis inte visa min okunnighet, så jag sökte febrilt på marken efter något som såg annorlunda ut. Hittade inget... Och på Bauhaus försökte jag se världsvan ut bland skruvar i lösvikt och borrar i en massa olika storlekar. Försökte också visa att jag hittat penslar till grundfärgen brorsan hämtat, men fick genast ett hånflin åt mitt val av billiga småpenslar när det var några helt andra vi behövde...

När vi ändå var i stan idag, så besökte vi Lelles MC. Shit, vad mycket prylar de hade! Bara skinnställen tog upp säkert 144 meter vägg av butiken. Kollade också motorcyklar och hittade en Suzuki 650 för mindre än 40 papp. "Provkör, så tar jag den" deklamerade jag stolt för brorsan, redo för ett impulsköp. "Äsch", tyckte han, och menade att det fanns massor med liknande på Blocket. Han tyckte också att det var onödigt att börja med en moppe för att lära mig grunderna. Men oj, så sugen jag blev att köra när vi var där. Får väl åka dit en dag med en fet plånbok och gå fram till en försäljare. "Equip me, please!" Längtar till våren redan nu, när huset är färdigt, när jag sitter på en mc, när jag kanske har blivit sambo... =)

Fick en käftsmäll när jag kom till jobbet i morse. Den var inte bokstavlig, men det hade faktiskt varit bättre, för då hade värken gått över ganska snabbt. En kollega till mig berättade att på gårdagens föräldramöte med niorna, som jag tyvärr missade!, så diskuterades jag IGEN. Det som gör mest ont är inte de åsikter som lyftas fram, för de kan jag bemöte, förtydliga och förklara. Nä, det som gör mig så ledsen är sättet allt detta sköts på. Hur kan de välja att diskutera en person och dennes sätt, när vederbörande inte är närvarande? Hur kan de vädra sina åsikter på ett möte, när ingen, INGEN har tagit kontakt med mig?

En förälder tog upp att jag skulle vara för hård i svenskämnet. Detta diskuterade denna förälder redan på föräldramötet i våras (när jag inte var där) och det resulterade i två saker: 1) alla andra föäräldrar blev oroliga över att jag skulle vara så hård mot deras barn 2) att jag satt i ett möte med detta föräldrapar. Där berättade jag precis som det var, nämligen att jag också tycker kriterierna är för hårda, men det är skolverket som sätter målen, så jag kan inte påverka dem. Jag samarbetar och samrättar både med mina kollegor och nationella provens utformare på universitetet, så jag vet att jag bedömer korrekt. Jag gav dessutom mina personliga telefonnnummer till föräldraparet, men har de ringt innan mötet igår? Nä. Faktum är att den enda som gav sina åttor MVG i svenska förra terminen på skolan var jag (tre stycken fick det), så jag skulle snarare kunna anses vara snällare än genomsnittet!

Därpå tog en annan förälder upp att jag dels är vän med några elever i nian på facebook. Varför skulle det vara så illa, undrar jag? Det är ju verkligen inte samma sak som att vara vän på rikitigt och jag har inga hemligheter på facebook. Nåväl, jag raderade dessa fem elever från min vänlista idag. Tråkigt att man inte kan ha dem som vänner på en oskyldig sajt. Dessutom tyckte denna förälder att min blogg var olämplig. Va!? Vad är det för hemskt med den här bloggen? Jag har letat igenom en massa inlägg, men jag skriver bara om vardagssaker, som att hunden rymt, att jag tagit hål i öronen, fått hit pianot, renoverar huset... Ja, ni vet väl själva, ni som brukar läsa. Inte heller denna förälder har tagit kontakt med mig, varken för att säga att hon inte vill att jag är kompis med hennes son på FB, inte för att nämna mitt bloggande. Men jag är inte bara lärare, jag är mamma, kompis, flickvän... Jag måste få ha ett liv utanför skolan också! Jag anser inte att det jag bloggar om är olämpligt (för att jag vet att elever och föräldrar kan läsa). Annars hade jag kunnat nämna en massa anekdoter från arbetet! Men Sveriges alla lärare måste få blogga. Eller? Ska läkare, sköterskor och andra också förbjudas att blogga? Nä, jag skulle verkligen vilja veta vad det är som stört denna mamma och också få veta varför hon inte tagit upp någonting med mig personligen.

I grund och botten är jag bara människa, som alla andra, och jag kämpar för att göra allt rätt och för att utföra ett exemplariskt arbete. Jag har känslor och blir givetvis sårad och ledsen när jag får höra sådant här. Jag har inte kunnat koncentrera mig alls i skolan och orkade inte ens ha radion på när jag åkte hem. Det känns jättejobbigt. Jag tycker att jag gör ett bra jobb och jag lägger ner hela min själ i det och kämpar hårt för mina elever (med extremt bra resultat också - vem tackar mig för det?). Det är klart jag tar åt mig och blir ledsen när vissa personer beter sig som de har gjort. Allt känns rätt jobbigt nu. Jag kämpar med nya boendet, med att ha blivit skild efter 22 år, med personliga problem (som jag inte vädrar i blogg, för jag tänker faktiskt på vad jag skriver!) osv. Jag behöver inte det här också. Jag gav eleverna mitt hemnummer i morse och sade att jag vill att de föräldrar som har något att säga ska ringa mig. Jag hoppas de gör det. Annars får väl jag ringa upp, eftersom jag vet vilka föräldrar det är. Men helst av allt hade jag bara fått slippa allt detta.

Är detta inlägg olämpligt? Kanske. Jag vet inte, men jag tycker det är viktigt att föra fram mina tankar och åsikter. Min förhoppning är ju att andra ska ta lärdom och sköta klagomål på ett snyggt och korrekt sätt, så ingen behöver bli sårad i onödan. Det är fegt att inte gå till källan och väldigt fel att prata bakom ryggen.

I fredags fick jag mitt piano levererat hem. Jag fick det gratis, men transporten kostade 2500:-, så slutnotan blev mindre rolig... Jag klinkade gladeligen de två trudelutter jag kan, men hur ska jag lära mig nya låtar? Tondöv är jag och ostämt är pianot... Alla tangenter fungerar inte ens. Hrm... Nåväl, snygg möbel är det och snittblommorna blev jättefina ovanpå! =)

Fick flashbacks i morse. Stod i duschen och hörde torkskåpet. I vanliga fall hänger jag bara upp tvätten och låter den självtorka, men nu ville Johan ha sina nytvättade byxor till skolan, så jag slog på det. Då kom minnena av hur jag som liten efter badet satte på torkskåpet och stängde in mig där. Det blev som en hemma-bastu, så man slapp frysa. Mysigt! Undrar om jag ens skulle få plats i torkskåpet idag...

Idag har jag överraskat Ben med att skicka tre röda rosor till honom på jobbet. Han blev väldigt förvånad! Ska snart åka ner till honom och då kommer han också se vad jag rusade iväg och gjorde på lunchen - tog hål i öronen! Pang, pang så satt två "diamanter" i varsitt öra. Skulle jag impulsspringa in på grannbitiken och skaffa en piercing också...? Nja, så modig var jag inte än...

Finns det hjärterum, finns det stjärterum, heter det ju. Fast ibland stämmer det inte riktigt. Det börjar bli trångt i bagageutrymmet med två grandisar, så Amber föredrar att hoppa över till baksätet med en gång. Ser man inte upp, så stapplar hon fram ända till passagerarsätet...



Idag var jag flitig på lunchen och hann med både apotek, Ford (ny halvljus-lampa) och ICA. Hade typ hela 5 minuter tillgodo innan engelsklektionen började...  Tyvärr har jag inte förrän i förra veckan fått veta att man kan skaffa sig ett apotekskort, som ger bonus på allt man handlar (utom medicin). Jag som är storkonsument där, skulle vid det här laget kunnat ha fått tonvis med värdecheckar!!

Middag. Borde jag tillaga i detta nu. Men ack, blott ett ägg i kylen satte stopp för planerna på ugnspannakaka. Junior vägrar skutta iväg hela vägen till ICA (typ flera hundra meter ju), så pannakaka kan han glömma. Vet inte vad jag ska göra i stället; orken tryter och fantasin med den. Varma mackor till middag.... Kanske! Lätt, snabbt och jättenyttigt. Not...

Nä, jag måste börja ett nyttigare liv. På måndag...Hur många gånger har man inte lovat sig själv att äta nyttigt och börja träna? Skulle verkligen vilja börja spela badminton igen, regelbundet. Men med vem? Det gäller ju att jag och den personen har ledigt samtidigt. I år har jag ett späckat arbetsschema, så jag har ingen sovmorgon eller tidig dag, då jag skulle kunna spela. Måste bli en helg eller nåt. Eller kanske en fredag vid 14? Dagen efter ridning, troligtvis inte så jättesmart alltså... Nä, en söndag kväll verkar bäst. Finns det någon där ute, som är intresserad av att träna? Du bör ha spelat lite grann, och inte vara helt nybörjare, för det är inte jag. Men jag är inte så superbra heller. Smashar får jag ALDRIG till!

På onsdag kanske jag kan besöka en tatuerare, när jag ändå är nere i Stockholm. Det finns många fina profilbilder på mina hundar på deras dagis hemsida: www.hunddagisetnosen.com. Amber och Embla heter mina!

Det är helt otroligt. Hur mycket man än stressar varje dag för att få alla måsten att bli avklarade, så dyker alltid nya upp. Aldrig blir det en paus. Livet är som ett storrt ekorrhjul, som spinner allt fortare. Hatar detta stressade samhälle!

Nåväl, efter att få ha spytt lite galla, så kan jag berätta att jag igår var på fest. Mitt gudbarn Sandra har fyllt 18 och jag var bjuden på festen. När jag lämnade Ben vid tåget (han kom i fredags och stannade till lördag eftermiddag), så svängde jag förbi Gulsdfynd och köpte en ring i guld och diamanter till henne. Det är roligare att komma med en sak, även om hon får byta den, än att komma med presentkort eller kontanter, tycker jag. Hon blev mycket  nöjd över ringen, men den var kanske en storlek för stor.

Det var roligt att få träffa alla min kusiner och min morbror igen. Tyvärr ses man så sällan, trots att vi inte bor så himla långt ifrån varandra.

I helgen har brorsan (Peder) varit här och hjälpt till med renoveringen. Han skrev en lång inköpslista på lördagen och jag och Ben åkte till Bauhaus, ryckte tag i första lediga anställd och bad honom hämta allt på listan... Sagt och gjort! Hade jag gått runt själv, så hade det tagit hela dagen. Jag trodde till exempel att "spån" till golvet var något liknande sågspån man har i hamsterburen, men det var visst spånskivor som avsågs... Cellplast för mig var mjukplast, men det visade sig ju vara frigolit!

Nu har "vi" (alltså Peder) börjat med förrådet. Tyvärr måste vi få besked om hur man gör med fönsterblecken innan vi kan börja montera fönstrena, men efter nästa helg bör det vara klart. Vem vet, med lite tur kanske hela förrådet är klart då också? Vore skönt att få slänga ut Andreas dit, så man kan få sitta uppe hur länge man vill... =) Nu sover han i vardagsrummet och jag får snällt lomma iväg när han blir trött.

Jag har nog inte berättat om i fredags, förresten. Jag var hemma från jobbet pga den himla huvudvärken (den har varit jobbig hela veckan), men på kvällen åkte jag till Arlanda och hämtade ut fyra hundar. Två jourhem mötte upp och hämtade ut sina vovvar, medan jag fick köra två till deras jourhem. Först åkte jag till Farsta och lämnade av en liten yorkie, som tydligen hade rymt på Arlanda. Personalen på SAS Cargo hade hittat honom springandes lös på lagret... Därefter plockade jag upp Ben, som bor i närheten, och så åkte vi med nästa hund till Uppsala. Kom hem 21 på kvällen, så jag orkade inte åka till Knutby också och lämna igen transportburarna, hundpassen, kvitton mm. Det får jag göra i veckan.

Nu ska jag planera lektioner, så veckan flyter på så smidigt som möjligt. Ännu är det inga större hemarbeten (såsom prov att rätta, uppsatser att läsa etc), så jag får försöka se till att inte komma på efterkälken med huset. Bäst att ha så mycket som möjligt avklarat innan provperioden drar igång. Ekorrhjulet, du vet...

Shit, vad stressad man kan vara! Dagen skulle bli späckad redan som den var, med utvecklingssamtal, valpkurs och ridning efter en redan lång (och nästan rast-fri) arbetsdag. Men eftersom Embla skurit upp tassen igår, så ringde jag veterinären, som tyckte vi skulle komma in. Fick släppa eleverna 15 minuter tidigare för att hinna med. Var ändå tvungen att plocka upp Andreas, som fick sitta med Embla hos veterinären, medan jag var på Johans utvecklingssamtal. Sedan fick jag åka och hämta upp dem innan jag rushade iväg på valpkursen. All stress försämrade givetvis migränen, så jag fick ställa in ridningen. Även om jag hade fem minuter tillgodo när jag kom hem, så skulle det bli för tufft att rida med ett pulserande huvud...

Ringde hit Jörgen, som kollade om han kunde byta ut ena glödlampan i fordens famlyktor. Hade visst ingen lampa hemma, så det var ju snabbt och lätt överstökat...

I morgon blir det lite lugnare, för då ska bara pianot transporteras från skolan och hem till mig samt att jag ska plocka ut en jourhemshund från Arlanda och köra den till Uppsala.

Amber ligger utslagen i soffan efter en heldag på dagis med valpkursen som avslutning. Hon var väl som de andra hundarna, mest sugen på att leka, men eftersom hon vägde typ 30 kilo mer än de andra, så fick mina händer slita hårt för att jag skulle kunna hålla i henne. Nu gäller det att öva lite varje dag. Ska försöka hinna klämma in det bland all renovering, 18-årsfest, stockholmsbesök etc etc... Men Amber är ju en gottegris, så med lite muta kommer man långt! ;-)

Embla är också trött och ligger med bandagerad tass. Det kommer att ta lång tid för såret att läka, flera veckor, så det blir ju lite bökigt med "plaststrumpor", som inte vill sitta på plats. Men så länge hon inte lider, så får man vara nöjd!

Häromdagen satt jag hemma hos Ben med ett lexikon på nätet, som listade en massa franska fraser. Jag läste upp fina ord för Ben och gjorde mitt bästa med att gissa hur allt uttalades. Inte alltid lyckades han tyda vad jag sa... Plötsligt såg jag frasen "Du är vacker" och deklamerade den franska översättningen för Ben. Blev han glad? Knappast! "Men Jeanette, så där säger man inte!" sade han. Vaddå? Det var väl fina ord av mig? Nä, det visade sig att detta lexikon tydligen går att redigera utifrån (som Wikipedia), och den franska översättningen betydde inte alls "Du är vacker" utan "Du är en hora"... Oj oj, måste bli mer källkritisk hädanefter!

När någon kommenterar en bild eller ett inlägg av mig på Facebook så får jag ett mail om det. När jag nu (tyvärr) accepterat vänförfrågningar från ett gäng elever, så resulterade detta i att jag i måndags på ett dygn hade fått 97 mail...

Som vanligt en tisdag, så åkte jag till Stockholm på kvällen. Men inte förrän jag, äldsta sonen och hans kompis bokat oss framför IDOL-premiären! Har i princip inte sett på tv sedan jag flyttade isär, men vissa program missar jag ogärna! Egentligen fattar jag inte vad som är så bra med serien, men jag kan bara inte slita mig.

Efter en timmes fördummande, så puttrade jag iväg med rishögen, som startar allt sämre och skramlar allt mer. Dags att byta upp sig kanske? Resan gick snabbt, som vanligt, fram tills jag närmade mig Stockholm. Då dök en polis-mc upp och det blev till att hålla hastigheten. Fascinerades över alla som gled förbi honom i 100 (det var 90 där) och när de kommit ett par hundra meter framför polisen, så drog de på i vanlig hastighet igen. Själv vågade jag inte annat än vara laglydig resten av resan...

Det var fullt ös på restaurangen, så jag passade på att äta lite medan Ben tog hand om städning etc i väntan på att de sista gästerna skulle gå. Sedan åkte vi hem till honom och det blev en rätt tidig kväll, efetrsom Ben skulle övningsköra 7.40 morgonen därpå. Själv fick jag sovmorgon i stället... =)

Vi åkte och hälsade på syrran och hennes son idag i Gröndal. Handlade lite på Stadsmissionen och åt lunch på ett café i närheten. Därefter gick vi till bilen bara för att upptäcka Bevakningstjänst som satt och väntade på något och alla deras nylappade bilar... Shit, jag hade stått i 90 minuter i stället för tillåtna 60. Men till min glädje så var jag typ den enda som inte fått p-böter. Anledningen är att min p-skiva stod på 12.40 (då jag kom) och att Bevakningstjänst uppenbarligen avrundar uppåt, lägger på en timme och sedan ytterligare 10 minuter. Så med typ 4 minuter tillgodo kom jag till bilen, varpå bevakningstjänst åkte iväg...

Nu har jag hämtat hundarna på dagis och fått veta att Embla, den äldsta, har skurit sig eller något på ena trampdynan, så hon har fått låna en hundstrumpa som skydd. Den kan jag lämna tillbaka i morgon eftersom jag har egna sedan tiden då hon bröt en tå... Lagade middag bara till mig själv, eftersom Andreas är hos flickvännen och ska sova över där. Sedan blir det mer IDOL på tv innan jag kommer att däcka. Torsdagar är jobbiga arbetsdagar med lektioner i ett sträck från 8.30 - 15.00 och bara en halvtimmes lunch, som börjar 13.20, och i princip inga raster. Sedan har yngsta sonen utvecklingssamtal på sin skola och därefter är det valpkurs. Därifrån får jag störta hem för att hinna till ridningen. PUH! Gissa vem som kommer att vara halvdöd i morgon kväll!

Efter konferensen skyndade jag mig att hämta hundarna från dagis. Egentligen hade det varit smidigast ifall jag bett Jörgen göra det, efetrsom jag var tvungen att åka tillbaka till skolan för att ha föräldramöte med min klass, men jag vill inte be Jörgen om mer än nödvändigt. Har redan bett honom om hjälp med att installera mina fönster och IKEA-köket, och han knorrade en del över det. Klart han lätt hittar 100 roligare saker att göra en helg än att hjälpa sitt ex...!

Inom en vecka kommer jag nu få alla nya fönster + altandörren (i morgon), pianot från skolan (fredag) samt nya köket (på tisdag). När brorsan ändå är här och hjälper till med det, så ska han fixa förrådet också, så det går att bo där. Ska bli så spännande!

Idag har jag haft rejäl migrän och det var ju inte precis skitkul att ha föräldramöte med bankande värk. Men jag är ju rätt van vid det här laget... Tyvärr! Jag glädjs i varje fall åt att jag ska få träffa Ben i morgon. Det blir väl inte så många gånger till innan han reser bort.

Nu måste jag snart i säng om jag ska klara av morgondagen. Under förutsättning att värken ger med sig. Får ladda med fyrtioelva treo och toppa med ett par alvedon, så blir jag nog som ny igen!

Trodde det skulle bli en tidig kväll igår, men grannen knackade på dörren precis när jag skulle lägga mig. Hennes hästar hade rymt och hon behövde hjälp med att leda dem till en annan hage. Givetvis följde jag med. Fast lyckligtvis var det bara en häst som rymt och hittats vandrande på den på dagtid ganska vältrafikerade vägen, så allt slutade bra.

Idag tog jag en promenad inte bara med mina hundar, utan med Molle också. Tre hundar i skogen - skulle det gå bra? Jodå, det gick prima! Fast eftersom Molle gillar att bada i kärr, och Amber alltid vill prova på allt som Molle gör, så blev det till att tvätta dem när vi kom hem.

Rymma ja, Molle slet sig loss från sin sele, som var fastkedjad, på kvällen och lyckades rymma med Amber igen. Återigen var det vägkorsningen som var rolig...

Idag åkte Johan till sin pappa, så nu är det bara jag och Andreas här hemma. Och så vovvarna, så klart. Jag försöker ladda inför nästa arbetsvecka och hoppas eleverna är lika snälla och glada som vanligt!     ;-)

Med tre hundar i huset, så blev det bus så fort solen gått upp. Sov kortare stunder till 10, då vi upptäckte att Molle saknades. Amber, snäll kompis som hon är, hade öppnat altandörren och släppt ut honom, så nu hade han stuckit via ett skutt över grannens staket. Efter lite efterforskning hittade vi honom hos ett par på en granngata och det var i grevens stund. Kvinnan stod med luren i handen och höll på att ringa polisen. Både Molle och en annan lösspringande hund hade de tagit hand om och nu lekte Molle för fullt med deras egna hund.

På eftermiddagen försvann Molle igen, denna gång med Amber (som alltså rymde för allra första gången). Vi lokaliserade dem snabbt, eftersom bilarna på gatan (på baksidan) tutade en massa. Amber och Molle lekte för fullt på gatan, som är hyfsat vältrafikerad, och vägrade bry sig om bilar och tutor...

Dagen tänkte jag tillbringa med Ben och hans barn på Furuvik, men tack och lov kollade jag upp öppettiderna och såg att det var stängt för säsongen. I stället kom de hit. Men vad skulle man hitta på? Först åkte vi till Storvreta, där vi åt på restaurangen, efetrsom barnen var hungriga. Efter det åkte vi hem till mig, för de ville se mina stora hundar. Därefter... Ja, Uppsala är verkligen ingen turiststad! Det är heller inte lätt när det skiljer 8 år mellan Bens äldsta och yngsta, eftersom de har olika intressen. Nåväl, vi åkte iväg till Gokartbanan och Ben och hans son fick köra. Det var första gången för dem båda och jag och tjejerna hade kul på läktaren. Tyvärr blev tjejerna dock väldigt ledsna över att man måste vara 8 år för att få köra. Framförallt 3-åringen tjatade länge efteråt om bilarna...

För att också tjejerna skulle få ha det kul, så åkte vi till Nickis äventyrslek. Det var visserligen bara 25 minuter kvar tills stängningsdags, men det var bättre än inget. Alla tre barnen hade det jätteroligt. Efter det var det en hel timme tills tåget skulle åka, så vi åkte till Slottet och tittade på kanonerna och den fina utsikten. Till slut var det dags för dem att åka hem igen, även om Nova gärna ville åka till mig igen och sova över... När det inte gick så föreslog hon att jag skulle åka med dem och sova i överslafen i våningssängen... Känns ju riktigt bra att de tycker bra om mig!

Fredagsmys!!! Efter veckans sjuttiotolv lektioner - tack och lov med änglar till elever - och aldrig sovmorgon, så ska jag äntligen få sova ut i morgon bitti! Jag är ju visserligen ledig på onsdagar, men eftersom jag sover hos Ben då och tunnelbanan börjar låta klockan 4 och bygg-gubbarna drar igång med bilningsarbeten kl 7, så blir det inte sova av där heller.

Höll verkligen på att somna på massagen. Vill inte sova, för jag vill njuta av varje dyrbar minut, och tänkte att jag skulle prata med jämna mellanrum. Men hjärnan var helt väck och jag var nära att kläcka ur mig saker som "eleverna ville inte klättra upp för sandkullen idag". VA!? Helt obegripligt! Sandkulle!? Tack och lov kom ingen sådan rappakalja över mina läppar, men det var bra nära några gånger.

Har hunnit prata en stund med Ben i telefon också. Han har sina barn hos sig och tidigare idag ville 5-åringen att de skulle ringa mig, så det gjorde de. Vilken överraskning! Förhoppningsvis vill de komma och hälsa på i morgon. Det vore jättekul! Jag ska fundera ut något vi kan hitta på. Kanske gå och bowla?

Har agerat taxichaufför också (under säkert fem hela minuter!), eftersom Maria (äldsta sonens flickvän) opererat foten och inte kunde gå hem från kompisen Gutti. Väl där brottades ett par av Andreas kompisar på gatan och jag klev genast ut och erbjöd mina tjänster (att sopa till han som låg överst), men blev mest bara utskrattad... Vadå då?

Avtrubbad morsa som man är, så låter jag nu 13-åringen kolla på "Handen som gungar vaggan". Den var nog inte så läskig. Eller...? Äsch, han får väl ta upp en hund i sängen ifall han skulle bli rädd i natt. Finns för närvarande tre olika storlekar att välja mellan! 

Nä, själv ska jag krypa ner mellan lakanen med ett nytt sudokuhäfte och säkert orka lösa i flera minuter innan ögonen går i kors. Lika bra att jag lägger mig tidigt, så kanske jag orkar kliva upp före lunch i morgon. Ligger efter med städning och tvätt! Booooring, men nödvändigt.

Efter att ha tillbringat nästan ett dygn hos Ben, bland annat med besök på Rock Zone och inköp av 9 hårdrockströjor, så for jag hem till Uppsala igen. Fast där hoppade jag in i Gunillas bil och så åkte vi till Åby anstalten. Det var första gången jag var där i syfte att träffa de intagna, men jag har ju gått en massa gånger på fängelset i Uppsala innan det lades ner. Idag var det rätt många som kom och fikade och pratade med oss och det var riktigt trevligt! Vissa var dock väldigt sugna på att träffa kvinnor... Nåväl, det lär bli många fler besök på Åby. Man blir verkligen uppskattad för att man offrar några timmar på dem. Närmast har jag två häktesbeök inbokade i kalendern och det ska bli kul att träffa intagna där också.

I morgon är det trosdag och då fyller mitt gudbarn 18 år. Tänk vad tiden går! Hon ska ha fest om drygt en vecka och då tänkte jag komma över. Tyvärr har vi träffats alltför sällan, men det är väl rätt typiskt i vårt stressiga samhälle.

Ben planerar att åka till Afrika snart. Jag har full förståelse för att han behöver åka dit och vara borta några månader, men gissa om jag kommer att sakna honom!!! Hoppas han kan ha dator där, för då ska jag skaffa Skype, så vi kan kommunicera med varandra i varje fall. Sedan kan jag ju åka dit över julledigheten, hoppas jag!

Apropå ingenting, så upptäckte jag att de på psykologmottagningen i Uppsala har tagit det säkra före det osäkra och spänt stålvajrar mellan varje våningsplan i trapphuset. Vem vet hur desperata folk som kommer dit är...?