emblasmatte

Tjoho, vad glad man kan vara! Försäkringskassan ringde mig igår och ställde en del frågor och avslutade med att säga att min sjukfrånvaro på 25 % de senaste månaderna beviljas! I morgon kommer pengarna - välbehövligt!!



Efter att nya mobilen laddat ur, då laddarsladden mystiskt försvunnit, så köpte jag en ny idag. Det är dock en renodlad laddare, så jag kan inte föra över bilder med den, som med originalsladden. Väl hemma igen klämmer Andreas ur sig att han tagit sladden till sitt rum i tron att det var Johannas! Nåja, nu har jag en laddare att ha hemma hos Ben också...

Passade på att storhandla idag. Och bara för att kundvagnen svämmade över, så var jag övertygad om att jag skulle kontrolleras. Men dra på trissor - jag slapp! Borde kanske köpt en lott...

Lyckade släpa mig runt i "gamla" skogen idag också. Skönt när inga andra hundar är ute, så mina kan rusa runt så mycket de vill. Amber kan givetvis inte låta bli att skutta runt som en hare i hela skogen och lyckas sprätta upp sitt jack i benet hela tiden. Tur jag har ett halvt apotek hemma...

Lite teknisk har jag varit idag också. Ibland kan jag - även om det är sällsynt! Lyckades byta glödlampan i bilens strålkastare (utan att pilla på glaset!) och har monterat upp mina nya högtalare till datorn (julklapp från Johan). Lyckades få till det vid första försöket där också!

Johan fyller 15 år på lördag, men önskar sig inget. Lyckades få till ett par julklappar ändå, men nu måste man komma på ännu fler presenter. Hur lätt är det på en skala!? Jag vet verkligen inte vad jag ska köpa. Att ge pengar känns ju inte helt bra heller, eftersom de bara kommer att spenderas på energidrycker och godis. Kan man ge bort ett presentkort? "Jag lovar att tvätta dina kläder i ett helt år", "Jag ska laga middag åt dig nästan varje dag du är hos mig" eller "Du kan få lana hemma tre gånger nästa år" vore kanske något? =) Fast ändå lär de inte uppskattas, har jag en känsla av...

Flåset har fått sig en rejäl körare idag! Eftersom Amber är understimulerad för tillfället, så behövdes en skogspromenad. Den närmsta skogen var utesluten, eftersom hon har en viss förkärlek för att jaga skidåkare och just idag stod närmare 40 bilar parkerade vid spåren. I stället åkte vi upp till "gamla" skogen nära Jörgen och pulsade ut i skogen. Herregud, jag får nog ta och skriva en insändare och klaga på snöröjningen - ingen traktor har synts till på stigarna i skogen! Hundarna skuttade glatt och lätt omkring, medan jag med allt julfläsk fick kämpa på i snön. Vantarna åkte snabbt av och dragkedjan i jackan for ner, liksom i tjocktröjan. Jag insåg att bh hade varit ett mer lämpligt plagg denna pulsande promenad!



I natt sov jag i Johans säng. Den förbannade varmvattenberedaren har dånat så högt att det inte går att sova i mitt rum, som ligger vägg i vägg. Det var inte helt lätt ens i Johans rum, trots den stängda dörren. Idag ringde jag en vvs-kille jag haft hjälp av förut och av en riktig jäkla slump, så befann han sig i Storvreta och dök upp bara minuten senare! Han insåg att det var bäst att kolla på apparaten, då jag betedde mig som värsta byfånen när han ställde sina frågor. Ett litet tryck på en spak, så blev det tyst igen. Hallelulja! Han tog inget betalt heller. Återigen bannade jag min tekniskt pantade skalle, men är glad att det blev billigt denna gång.

Vaknade i natt och hade svårt att somna om när Andreas och hans kompis Erik kom indrällande från krogen. När Andreas vaknade till liv vid en sisådär 16-tiden, så berättade han att han haft himla kul på krogen. Med tillägget "tror jag". Det visade sig att han inte kom ihåg mycket alls, inte ens hur han kom hem. "Sista tåget går vid 1, men jag tror jag var på stan halv tre i varje fall". "Jaha, du kanske tog taxi?" föreslog jag. Och då gick ett litet ljus upp - han hade tagit svarttaxi. Men han kommer inte ihåg vilka ställen han varit på, förutom det sista, där han spelat en hel del Black Jack. Har man verkligen kul när man inte kommer ihåg mycket alls...?

Med en sprillans ny, dyr telefon i hand borde jag ju kunna göra så mycket. Men eftersom jag är ett tekniskt freak, så fattar jag inte hur jag ska föra över fotot på min fina gran, hur jag ska surfa eller ens hur jag får över min gamla telefonbok. Tur jag ska träffa syrran och de andra tekniska människorna i morgon!

Som sagt, granen jag köpte utan att kunna se hur den ser ut utfälld visade sig vara jättefin! Jag har pyntat den i kväll och hoppas hundarna låter bli att nosa alltför ingående på den. Andreas och jag satte den i julfoten, så det blir spännande att se ifall den lyckas stå upp hela julhelgen...

Eftersom det var sista chansen idag, så tog jag med mig Andreas till Gränby för att handla julklappar. Skönt att jag kunde hålla mig till ett enda ställe. Känner mig fortfarande vissen och dagens migrän gjorde inte saken lättare. Vi råkade visst inte vara de enda på köpcentret, så i vissa butiker ringlade köerna långa. I andra var det nästan öde. Systembolaget, till exempel, hade oförskämt korta köer. Julspriten verkar alltså vara viktigare att inhandla i god tid, jämfört med frugans nya smycke på Guldfynd (där var det 30 nr före mig).

Julen väcker alltid en del tankar hos mig. För mig har det alltid varit självklart att lära mina barn att julen inte bara handlar om att få, utan också om att ge. Därför blir jag både förvånad och bestört när jag frågar ungdomar idag om hur de gör till jul. En handuppräckning i klasserna visar att de flesta eleverna inte köper några julklappar alls. Ett antal köper till sina föräldrar (men inga syskon) och ett litet fåtal (tjejer) köper till flera stycken. Vad är det för björntjänst vi gör barnen? Varför ska vi bara mata dem med prylar, medan de inte inser att en stor del av glädjen faktiskt är att dela med sig?

Att det sedan är just tjejer, som köper till flera personer, får mig att fundera. Är flickor av naturen mer givmilda eller är det en effekt av uppfostran, där de omedvetet förväntas dela med sig, medan pojkar slipper? Är det det sistnämnda blir jag riktigt mörkrädd!

När mina söner var små, så pysslade de alltid inför julen. Mästerverken slogs in och delades ut till alla nära och kära. Man måste alltså inte ha pengar för att kunna börja ge bort julklappar! Nu när de är större, så vägrar de pyssla (till sin mammas förtret...), men förväntas å andra sidan inte att köpa en uppsjö julklappar då de inte har så mycket pengar att röra sig med. Till de allra närmsta i familjen är det dock självklart för dem att de handlar.

Nä, jag hoppas verkligen föräldrar kan stanna upp en stund och tänka efter. Vad ger man för signaler till barnen om de bara ska få och få (när de ändå får tonvis med prylar under hela året), men aldrig behöver ge? Kommer de att bli bra människor när de växer upp i denna egoistiska björntjänst-anda?

 

Brrrr! Idag visar termometern på -25 grader och inte ens hundarna vill gå ut på promenad. Själv har jag legat däckad i min förkylning, men tvingade mig ut i dag för att köpa en julgran. Gör jag det i morgon hinner den inte tinas och kläs innan julafton, så även om jag var seg, så behövdes det göras. Var alldeles slut efteråt, och var tvungen att krypa i säng igen.

Det var verkligen inte lätt att välja gran. Åkte till Bauhaus, där man får en kungsgran för 179:-, och alla granar hade kommit dit invirade i nät. Nu sprättade de upp näten och satte upp granaran så snabbt de kunde (de köptes fort av ivriga julhandlare), men eftersom det var så kallt, så var de rejält djupfrysta och det gick inte att böja ut grenarna för att se hur de faktiskt ser ut. Så det blev till att köpa grisen i säcken. Tyvärr har jag inget garage att tina upp den i, men snart ska jag ta in den, så får vi se om det blev bu eller bä.



Eftersom jag är så krasslig, så har jag fått ställa in besöket på Åby-anstalten. Gunilla blev inte glad och tyckte att jag skulle åka ändå, eftersom det är med så kort varsel jag ställer in, men vad gör man när man är sjuk och knappt orkar kliva upp ur sängen? Har inte ens kunnat handla julkappar på flera dagar.

I morgon måste jag dock bege mig ut, sjuk eller inte. Det är ju sista chansen att köpa klapparna! Lyckligtvis har jag inte många att köpa till, så förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid. Åh, vad jag längtar till julafton!

Snörvel. Host. Attjo! Förkylningen har slagit sina ömmande klor i min hals och näsan känns som om den har dubblat sin storlek. Nåja, så länge jag slipper feber och huvudvärk, så ska jag inte klaga.

Åkte till Sthlm igår. Johanna och hennes mamma var snälla och tog hand om Amber. I morse blev det till att kliva upp strax efter 7, för jag skulle skjutsa Ben och hans äldsta dotter till Tensta, där de skulle medverka i Adam Tenstas nya musikvideo. Vi fick en smärre chock när vi kom fram, för det mesta skulle filmas i en lägenhet, som var fullbelamrad med prylar. Det var bara smala gångar, så man kunde ta sig mellan och runt i rummen. Kamerateamet fick inte ens plats med sina prylar, utan fick montera ihop allt i trappuppgången. Tydligen mötte jag Adam Tensta in person, men det fattade jag inte, för jag trodde han skulle vara typ kurd. Det visade sig att han är afrikan... Bens medverkan var rätt kort. Han skulle sitta i köket och se sur ut på sin blonda hustru, för att hon inte städar lägenheten. Nova fick vara med lite mer, dels i lägenheten, dels på väg till dagis/skolan med sin "storebror", som visade sig vara en människa utklädd till apa. Hm, blir spännande att se videon. Den beräknas vara klar om tre veckor.



I morgon är sista skoldagen för i år, och det kommer att bli en lång dag. Först en heldag, då eleverna gör olika uteaktiviteter (de flesta har valt pulkaåkning). Sedan ska de tillbaka till skolan 15.30 för 90 minuters avslutning. Därefter ska vi lärare äta lite julgröt och byta klappar med varandra. Jag kommer hem sent, med andra ord.

Sedan blir det några sovmornar med julshoppande. Eller ja, så mycket shoppande blir det ju inte innan lönen kommer och den behagar inte infinna sig på bankkkortet förrän den 23:e... Tur att jag inte har så många att handla till!

Dagarna var omöjliga att stoppa, så nu har jag trillat över 40-snöret. Inte det roligaste, precis, men man är väl inte äldre än man känner sig? Själva födelsedagen var ingen höjdare, då ett migränanfall brutit ut kvällen innan. Det blev till att sjukskriva sig från jobbet. Barnen kom i varje fall över och åt middag hos mig. Jag har också födelsedagsfirat med några kompisar, som bjöd på restaurang. Många fina presenter blev det ju också, och pappa efterskänkte en skuld jag hade till honom på tiotusen, så det var ju ypperligt snällt.



Dagen efter kom trisslotter på posten. Döm om min förvåning, när jag skrapade fram den högsta trissvinsten jag någonsin vunnit: 200 riksdaler! Nu är julen räddad! =)

Min kära far hamnade på sjukhus på min födelsedag. Han svimmade på morgonen av smärta, och fick åka in till Danderyd. Lyckligtvis fick han komma hem klockan 21 kvällen efter, men han var så svag och klen att han bara hälsade till mig via sin sambo i telefonen. Vårdcentralen på orten där han bor (i Bro) är under all kritik. Han uppsökte dem flera ggr för ett par månader sedan pga hosta och värk i bröstet, men det tog tre veckor för dem innan de skickade honom på röntgen. Ojdå, han hade visst lunginflammation sedan ett bra tag tillbaka... Att sänkan var skyhög gjorde de heller inget åt. Och nu, när han fick hamna på akuten, så visar det sig att de inte brytt sig om hans magsmörtor, som bland annat beror på komplikationer från bråckoperationen i somras. Herregud, stäng icke fungerande läkarhus!!

Det kanske inte är fy skam att fylla 40 ändå. I helgen har jag blivit grattad av de närmsta (vill inte bli speciellt firad) och av mina syskon + mamma har jag fått en ny mobiltelefon, av Kärleken och hans barn har jag fått halsband + örhängen, av Andreas, Johanna och hennes mamma Susann har jag fått ett presentkort på en tatuering. Så roligt! Även Jörgen hade fixat mig en "present": twizzlers! (Amerikanskt godis)

Gråhårig så fort 40-årsdagen är närstående? Nä, lyckligtvis bara rimfrost i håret!


En del av presenten av mina syskon och mamma var att de bjöd mig och mina söner på restaurang. Jag valde Java och vi var tolv som smaskade i oss av bufféerna och de traditionella friterade bananerna. Dagens lunch idag uteblev tveklöst!

För att kompensera jätteintaget igår, så blev det till att röra på de nya tre kilona med hjälp av hundarna i skogen. Allt var frid och fröjd och hundarna var på riktigt bushumör och jagade varandra i snödrivorna. Embla visade hur skicklig hon är på att använda nosen och hittade direkt stora pinnar under snön. Amber leker normalt inte med pinnar, såvida de inte finns i Emblas mun.



Mycket snö på grenarna betyder snöig hund när hon söker efter pinnar och stockar:



Tillsammans dansade de runt, runt och hade det väldans roligt, tills en skidåkare i spåret bredvid dök upp. Utan att jag hann reagera, så rusade Amber efter och kom ifatt, och skidåkaren blev givetvis skitarg. Såklart blev jag det också, men mest av allt blev jag bara vansinnigt besviken. Varför gör hon sådana saker, varför är hon så besvärlig? Nu var hon visserligen inte ute efter att göra illa skidåkaren, utan hon tyckte bara det var kul att jaga efter något som rörde sig fort, men det är ju ändå inte OK. Det känns faktriskt väldigt hopplöst med Amber, som skäller på allt och alla, drar konstant i kopplet, springer efter människor (visserligen ovanligt, men ändå) osv. Det är ju inte precis som att jag struntat i uppfostran. Jag har försökt massor med knep och hjälpmedel, men det fungerar inte. Samtidigt är det svårt att känna så här, för mer gosig och kramig hund får man leta efter. Men det känns svårt att sälja henne, när jag tänker på vilken utmaning det blir för de nya ägarna.

Så man kan väl sammanfatta att helgen började i dur och slutade i moll. Nu ser jag fram emot att starta den sista veckan i skolan (6 arbetsdagar kvar denna termin bara) med luciatåg, julpyssel och annat lite smått och gott. Sedan är det nog hög tid att börja fixa julklappar...

Jäss, nu kunde jag föra över mina mobilbilder till datorn! Här kommer genast den säkert efterlängtade bilden av min TV, som valde att inte fungera en stund igår:



Har provat en klänning till morgondagens festligheter på skolan. Herregu´ så osmal jag ser ut! Eller rättare: så svårt det är att dölja alla extrakilon... Men med en kavaj över, så ser det lite bättre ut. Inte för att jag vet ifall en kavaj pasar så bra till klänningen, men jag slipper i varje fall hålla in magen tills jag svimmar.

I köket står just nu fyra plåtar med svalnande mintkyssar. Eller negerkyssar, som det hette förr. Eftersom inte en enda plåt är helt plan, så har kyssarna runnit och fått mindre smickrande former. Ska ju göra knäck också och har surfat på nätet på jakt efter en "ställning", som man kan sätta knäckformarna i och även som kan fungera till att göra runda kyssar, men har inte haft någon tur. Finns det inga sådana? Ska jag behöva svetsa ihop en sådan form själv? Kanske något att lansera tills nästa år...? Jag menar, hur många svär inte över knäckformar som trillar omkull när man ska hälla smeten i dem?

Även om det är extremt bitande kallt vissa dagar, så är naturen ofta fin denna årstid. Istappar på husknuten och spännande ljussken i skyn är bara några av de fina saker jag uppskattar att se.



Här svänger vi mellan ämnena... Idag ropade Johan på mig. Han hade tagit smörgåsskinka, som gått ut i datum, och dekorerat Embla! Helt snällt låg hon kvar där, trots att hon älskar skinka. Fin, prickig hund var hon i varje fall.

Grrr! Alla dessa elektroniska apparater som jävlas, bara för att de vet att jag är humanist och inte naturvetare. Nu är det TV-skrället (eller snarare boxen), som vägrar göra sitt. Försöker starta om gång på gång, men ibland lyser skärmen bara helt vit. Svart-vit TV, alltså, eftersrom själva TV:n är svart... Gör just nu mitt tjugotolfte försök med att starta om. Tur det inte är någpt viktigt på dumburken i kväll.

You win some and you lose some. Idag hittade jag laddaren till videokameran, som varit borta typ en månad. Den låg bakom TV:n i stället för i sladd-lådan. Logiskt... Men däremot har det lilla usb-minnet försvunnit, som man stoppar mobilens minneskort i. Så nu kan jag inte föra över bilderna till bloggen. Och jag som har en skitbra bild på TV:n när den lyser vit!



Mintkyssar... Knäck... Ischoklad... Nötter... Ris á la Malta... Åh, vad jag älskar julen! Själva julbordet med all i mina ögon mindre ätbara saker längtar jag då verkligen inte till. Jag äter bara typ köttbullar och prinskorv. Och någon ägghalva, om den inte blivit förstörd med majoäckel och fiskbebisar. Men allt snask... Mmmm! Måste genast inventera skafferiet för att komplettera med nödvändiga ingredienser i morgon.

Även om mormor gick bort i somras, så kommer hon att finnas med på julbordet i år. Jag ska göra hennes inlagda gurka (på slanggurka), som är den enda inlagda gurkan jag tycker om. Det blir fint att mormor är med på vårt julfirande, även om det blir på ett annorlunda vis i år.

Men innan jul är det ju lucia. I år har jag hört att det finns en massa killar med i skolans luciatåg. Vet ej om det stämmer, men det vore ju fantastiskt med några stjärnogssar i ledet. Det är vi inte alltid bortskämda med. Tyvärr investerar de inte i vit "klänning", utan det brukar bli en labbrock bakochvänd. Lite synd. Fast jag misstänker att de flesta killarna hoppade av, när de insåg att de inte alla kunde vara tomtenissar. Det händer att lucialedet består till största delen av tjejer utklädda till tomtar. Trist, för då har de inga ljus som lyser upp... Nåja, det är i varje fall värt att börja tidigt på måndag bara för att få se luciatåget (börjar egentligen inte förrän vid 11)!

Hujeda mig,vilka långa armar jag har! Amber bara VÄGRAR gå fint i koppel och fattar inte alls när jag: 1) stannar och väntar tills kopplet är slakt inann vi fortsätter gå, 2) drar till i kopplet så grimman eller selen klämmer åt eller 3) har apparaten som avger ultraljud när hon drar. Vad gör man egentligen? Sommarens brutna handled är fortfarande problematisk och svullen, andra sidans axel fick kortison för ett par veckor sedan. Känns rätt hopplöst...

Måse rensa ur frysen också. Tyvärr har jag rätt lite frysplats, trots två frysar, eftersom energiklass A kräver tjockare "isolering". Måste rensa ut en del för att få plats med alla typ hundra lussebullar jag ska baka när jag har tid. Ser att jag har en lucka på torsdag morgon mellan 03.00 och 05.00... Men saffranet är sjukt dyrt - 94 kronor för ett gram är ju rena rånet! Tror jag ska odla egna krokusar i min trädgård.



Till helgen kommer min mor + syskon med familj för att gratulera mig. Har avsagt allt stort firande och vill bara ha en "vanlig" födelsedag. Fast vi ska gå ut på restaurang i varje fall, så lite speciellt blir det. ICA-butikerna har ju koll på att jag fyller jämnt också, så jag kan kvittera ut både princesstårta och fryst Frödinge-tårta. Ingen morotstårta denna gång, alltså!

Slet hårt igår kväll och lyckades rätta de sista engelska "dagböckerna" jag hade fått in. Eleverna hade låtsats resa runt i Canada och Sydafrika och skrev om sina upplevelser. De flesta hade bilder med också. Jag är så himla stolt över vad de presterat! De allra flesta har skrivit massor, engagerat, korrekt och visat upp ett ordförråd jag annars aldrig ser/hör av dem. Med grammatiken jag ska köra med dem efter jul, så lär deras engelska bli fantastisk! =)

På väg till jobbet i måndags funderade jag på om jag inte skulle göra annat på b-engelskan än börja på nästa kapitel i boken. Det blir så tradigt att jobba i bok... Så jag föreslog för eleverna att de i par skulle skapa egna Jeopardy, och de nappade direkt på det! Idag drog vi igång de första frågorna, och något som jag trodde skulle vara enkelt visade sig faktiskt vara klurigt. På påståendet "Few children are born in this country" fick vi massor av svar, allt från Sverige till Tanzania, men korrekt svar skulle ju vara Kina. Kul att se deras miner när polletten trillade ner!

Eftersom jag varit vaken ett par timmar de senaste nätterna (helt utan anledning) så var jag väldigt trött när jag kom hem från jobbet. Så därför bestämde jag mig för att vila lite.... tills ungarna, exmaken och sonens kompis stövlade in vid 17-tiden. Flög upp ur dörröppningen och försökte se pigg ut (det är ju så osvenskt att ta en siesta!), men insåg att det tappra försöket floppat helt, när sonens kompis kommenterade "Vad du ser pigg ut...". Jaha, där fick man för att man stod emot svimingskänslan när allt blod trillade ner i fotsulorna...

För första gången sedan jag började jobba i Uppsala (för en sisådär 13 år sedan), så berättade kollegan Kerstin att Rexnet klagade på att hennes mailbox var full. Strax efter gjorde den detsamma med min mailbox! Trots att jag rensade bort närmare två miljarder mail, så gnällde den. Herregud, har de på Tieto Enator lekt igen och hittat en ny funktion? Gissa om vi haft problem med den mailklienten! Suck.

Amber har blivit pipig. Bokstavligen. Hon går runt med olika gosedjur och piper, som om hon har något superviktigt hon försöker förmedla till mig. Ungefär som Embla piper när hon är hungrig (det matvraket). Fast i Ambers fall är det skendräktighet på gång. Hon tror helt enkelt hon har ett gäng valpar. Världens bästa mor är hon ju inte, för om hon står med ett fluffigt djur mellan tänderna och jag erbjuder henne en godsak, så släpper hon sonika "valpen" i backen. Och en grandiskäft är ju en hel meter över golvet, så "valpen" skulle inte bli glad precis...

Idag kom en man till en av mina klasser och hade ett arbetsområde med dem, "machobabe". Det handlade om könsroller och var roligt. Hur är en manlig man? En övermanlig man? En vanlig man? En omanlig man? Eleverna fick ett gäng lappar de skulle para ihop med de olika manligheterna. Oftast stämde deras fördomar med folks i allmänhet. Fast när de placerade "snuffmovie" under "omanlig man", så frågade jag dem om de visste vad en snuffmovie är. "Ja, en snyftfilm" fick jag tillsvar. Hm, jag fick upplysa de inte ont anande eleverna om vad det faktiskt är för sorts film, och lappen hamnde genast hos den övermanliga typen.



När de sedan skulle beskriva de motsvarande fyra kvinnligheterna, så blev en okvinnlig kvinna en som aldrig duschar, hon röker och snusar, fiser och rapar och har håriga ben. Ja, ni vet ju själva, kanske... Att hon dessutom är hådrockare får nog min syster att sätta kaffet i vrångstrupen. Är man okvinnlig för att man älskar hårdrock? Hon lär verkligen inte hålla med!

Nä, kom hit nu Beeeeen! Klockan är mycket, och som den afrikan han är tar han åtskilligt med tid på sig att komma. Nåja, jag älskar honom ändå...