emblasmatte

Efter miljarders jobbansökningar, så har Ben äntligen fått jobb! Inget glamoröst precis, för han jobbar typ inom hemtjänsten, men det är ett riktigt jobb och ingen praktik. Så nu går det flera dagar mellan våra träffar, vilket är rätt trist men ett nödvändigt ont.

Tänk vilken tur att man kommer så bra överens med sitt ex! Till grillningen igår tänkte Ben och jag dricka vin. Jag trodde jag hade en oöppnad vintetra, men den var visst öppnad sedan... stenåldern, av smaken att döma. Nä, rävgift förgyller knappast middagen, så jag åkte hem till det bortresta exet och lånade en oöppnad tetra. Givetvis ringde jag och kollade med honom om det var ok, och det var inga problem. Bra krut i det vinet, tror jag, med tanke på de skratt-attacker jag fick på hundpromenaden senare på kvällen...

Efter att nya värmerekord slagits titt som tätt, så kom nu äntligen lite regn på förmiddagen. Jag trodde inte det skulle bli så farligt, så Ben och jag åkte in till stan med vovvarna. Lite socialträning är precis vad haren behöver! Men trots att hon var rädd, så höll hon sig inte nära mig hela tiden, utan drog som tusan i kopplet. Många imponerades över hundarna och kommentarerna haglade om "vilka stora hundar!", men många var också rädda och tryckte sig mot väggarna när vi kom. Äntligen fick jag också chans att uttnyttja H&M:s policy om att inte ha en massa förbud. För säkerhets skull fick Ben stå en bit ifrån affären med hundarna medan jag gick in och frågade om hundar är tillåtna. "Jadå, bara du har uppsikt på hunden". Nema problema. Så vi knallade in med våra två grandisar, åkte hiss ner till klädesavdelningen, jag tog ett par kort och sedan gick vi ut igen. Jag tror inte det var en tillfällighet att medarbetare plötsligt skulle greja med kläder bredvid oss. De höll nog råkoll, så det inte skulle dreglas på deras varor...

Sedan strosade vi i regnet utan paraplyn längs med en brun Fyriså, njöt knappast av utsikten över änderna som tampades med kebabkartonger och annat skräp. Lyssnade till... en kille som stod över kanten till ån och slängde ur sig några kaskadspyor uppströms (nu ville jag inte titta i vattnet mer). Till slut blev det hemfärd via min glas-sponsor (McD, alltså) och två mentalt trötta hundar kunde lastas ur på hemmaplan igen.

Ben åkte hem på eftermiddagen, men vi blir bara ifrån varandra ett dygn, innan jag kan återförenas med honom i Sthlm. Det ger mig lite mer tid till att röja här hemma. Hela onsdagen, fram tills Ben kom vid middagstid, röjde jag som en tok här hemma. Nu är det välstädat överallt, men fortfarande behövs gardeober, lådor etc rensas, så det ska jag ägna mig åt i kväll, tror jag. Fast det har inte varit lätt och smärtfritt. Dels har jag den brutna handleden, som bara får belastas med ett kilo, dels har jag fått ett insektsbett på ringfingret på den friska handen, och är svullen på hela fingret och störe delen av handen... Nåja, det är inte bara tvååringar som lever efter devisen "Kan själv!", det gör jag med.

Igår var det dags att fira att det var exakt ett år sedan Ben och jag träffades första gången och inledde vårt passionerade förhållande. Jag åkte ner till honom efter lunch och på eftermiddagen drog vi in till stan (Stockholm) med en grogg redan i magen. Det är ju så dyrt ute! Eftersom jag var hungrig, så började vi på Creperiet, där Ben jobbat. Vi åt en varsin gallette och delade på en flaska rosévin. Personalen var så snäll och sade att huset bjöd, så de fick gott om dricks i stället. Sedan traskade vi till Medborgarplatsen och Kvarnens uteservering, där Kim jobbar. Ben drack ett par öl, men jag tog det lugnt med två läsk och ett gäng jordnötter, som jag kastade ner i luftstrupen. Hostattack utan dess like följde därpå och röd i ansiktet och med tårar i ögonen försökte jag förmedla till Kärleken att det inte alls hjälper med att dricka. Nåväl, det slutade bra och senare drog vi vidare. Nu skulle jag testa kändisställena!

Först ut på önskelistan stod Café Opera. Vi passerade Kungsträdgården där det var ett himla drag bland Frälsningsarméns deltagare från hela världen. Häftig musik, men knappast kändistätt. Väl framme vid Caféet var det stendött. Jag tittade i varje fall in och insåg att bara ett glas vatten säkert kostar 100 pix. Nä, där ville jag inte vara. Vi tog då våra apostlahästar och besökte Sturecompagniet. Men vi kom bara till entrén, för det var stängt av någon oklar anledning. Ingen lapp fanns. Besvikna gick vi då till East på andra sidan Stureplan. Suck, bara 20-åringar och rätt dött där med... Nä, det blev en tur till Gamla Stan i stället, där det är tätt mellan de små pubarna. Även om det regnat lite när vi var på Kvarnen, så hade det nu blivit varmt igen oc h jag ville sitta ute. Vi gick in på en irländsk pub och Ben vägrade prata engelska med servitrisen (som fattade utmärkt ändå), men när vi skulle gå ut blev vi stoppade av vakten. Efter 22 får man inte sitta ute. Så det blev till att sitta inne i värmen, men ett band spelade så det var rätt trevligt ändå. För att undersöka utslängningsfaktorn testade vi lite äkta fjortis-hångel, men ingen släpade ut oss. Så efter groggen/ölen fick vi ta oss ut alldeles själva. Vid det laget insåg vi att vi inte är 18 och kan partaja till 3-snåret, så vi tog tunnelbanan hem. Utekvällen då jag skulle göra alla kändisställen slutade med... pubhångel och bästa draget hos Frälsningsarmén. Nåja, det får duga! =)

Utanför Bens hus undersökte ett rådjur hela gården. Mysigt! Fast hon var feg, så vi kom aldrig nära, trots att vi försökte...

Ja, och nu är det söndag och jag är hemma igen. Våldgästar yngsta sonens dator, så jag kan blogga lite. Min är fortfarande helt väck.

Skrivet 12 juli:
Söndag är ingen helgdag, så jag och gossarna mina skulle åka till Fjärilshuset i Stockholm med Ben och hans töser. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt oss... Andreas passade på att skaffa sig en matförgiftning på krogen på lördagskvällen och Johan ångrade sig när han insåg att han behövde kliva upp redan klockan 10.00. Nä, så tidigt gick absolut inte, så jag fick inte med mig någon. Men eftersom planerna redan var gjorda och flickorna såg fram emot att äntligen få komma till Fjärilshuset igen, så åkte jag ner själv.

Sist jag var där, så höll jag på att avlida av den tropiska värmen inomhus. Denna dag visade det sig dock att det var svalare där inne än utomhus. Stora karpfiskar försökte svälja våra fingrar, bamsefjärilar satte sig på Bens skor hela tiden (och skrämde flickorna när de flög för nära), sköldpaddorna försvann plötsligt (stulna??) och blommorna blommade med sina vackraste färger. Efteråt hade vi picknick i parken, där det fläktade skönt i skuggan under de stora träden. Men när det är så himla varmt, så är man inte hungrig och den gedigna matsäcken packades ner nästan lika stor som innan vi fikade.

Nu har det gått ytterligare några dagar. Min dator har valt att krevera. Det är nämligen fullt på hårddisken, så datorn föreslog ett gäng filer jag kunde ta bort. OK, tyckte jag. Men sedan gick den inte att starta igen, för en av dessa filer var visst en viktig systemfil. Suck. Visst var det smidigre i det datorlösa samhället?

Idag, den 16 juli, åkte jag, sönerna, Johanna och hennes syster Bellan till min käraste lillebror, som fyllde år igår. Han vågar knappt erkänna att det är 28, så han hävdar att det minsann bara är 22... Han valde att ge bort en önskelista, samma till alla, och givetvis prickade jag och syrran in samma present... Det är som vanligt runt 30 grader varmt, så det var svettigt på kalaset, men all glass svalkade gott. Hundarna var med och fick spendera tiden på balkongen, vilket de var tämligen missnöjda med, trots att de hade sällskap hela tiden. Embla gnydde som en liten valp varje gång hon såg mig genom det öppna fönstret.

Efter kalaset körde jag ungdomarna till Gröna Lund. Tack och lov för GPS! Själv åkte jag och vovvarna hem till Ben och tillbringade eftermiddagen/kvällen där, tills barnen ringer och vill hem. Passar på att sitta vid datorn också eftersom min inte går att få ordning på.

Har i varje fall lämnat in min platt-tv till Elgiganten för reparation. Den har varit paj i 7 månader nu! Jag trodde jag skulle få betala en massa för att laga den, eftersom exet inte hittar kvittot, men när jag ringde, så fanns köpet registrerat i deras datorer, så det verkar som att jag kan få det på garantin (beroende på vad för fel det är).

Puh! Det är en sådär 78 grader ute för tjugotolfte dagen i rad och jag börjar undra varför denna bastuvärme ännu inte gjort att jag gått ner i vikt. Någon nytta kan väl hettan göra??



I går var jag nere i Stockholm och Ben, jag och flickorna åkte till Flatenbadet. Det visade sig vara en lätt match att simma med ena handen i luften, så jag lyckades hålla plåstret över operationssåret torrt. Det är en av de saker jag tycker är tristast med Uppsala - möjligheten att bada. Det finns inte många männsikor som vågar doppa sig i Fyrisåns diarrébruna vatten och alternativet är att åka långt. Till Fjällnora en sådär tre mil utanför staden samlas en stor del av uppsalaborna på somrarna, trots att badplatsen är liten. I Stockholm finns ett otal badplatser och många, långa fina sandstränder.



Efter det svalkande doppet var det dags att grilla. Till en början fick vi oönskat sällskap av en alkis som pratade för sig själv hela tiden, men till slut kunde han nog läsa våra tankar och avlägsnade sig. Nova och Linn roade sig med att ta hela mobilen full med kort och videofilmer i väntan på käket. Efteråt begav jag mig av hemåt igen.

 

Idag har jag mest läst. Har redan läst ut de två romaner, som jag funderar på att använda mig av i svenskundervisningen i höst. Finns ju inte mycket annat att göra när man är handikappad... På eftermiddagen tog jag med mig Amber till Fyrisån och mötte upp med Jessica och Bamse. Hundarna busade och plaskade runt ett bra tag innan tröttheten slog till. Amber fick simma en gång, men det var inte frivilligt. Hon skulle ju bara jaga en fågel... Stackars Embla fick stanna hemma, eftersom jag inte vågar gå med två hundar när armen är bruten.

Eftersom jag inte klarar mig i fyra dagar utan Kärleken, så åkte jag ner till honom idag efter att jag lämnat hundarna på dagis. Pling, plong på dörren och så fick han sig en surprise när jag stod där i förmiddags! Lyckligtvis hade han ingen hemlig Kerstin i sängkammaren... Vi tog en långpromenad vid vattnet till Tantolunden. Första gången jag var där, tror jag, men var var alla bögar??? Tydligen hänger de bara där under Pride-veckan. =)

Längs med vår "strandpromenad" såg vi allsköns vattenfåglar med ungar. En art hade väldigt roliga fötter, inte alls vanliga simhudsfossingar. Den var förhållandevis tam också och kom ända fram till oss för att tigga mat. Tur den inte vågade hela vägen fram, för då kanske Ben hade norpat den och fixat kvällsmiddag på den... XD Hans matvanor är nämligen inte likadana som mina. Han äter gärna lammhuvud, medan jag skulle avlida om jag ens skulle peta på ett kokt sådant. Men jag älskar honom ändå!

På kvällen, tillbaka i Storvreta, ringde jag mormor, som nu legat en och en halv vecka på sjukhus. Det var trevligt som vanligt att prata med henne! Hon tror dock att hon blir kvar i varje fall en vecka till. Hon drabbades av en stroke, som satt sig på synen. Ska se ifall jag kan åka och hälsa på henne någon dag. Andeas vill gärna följa med, så jag får ta det en dag när han är här i så fall.

När jag bläddrade igenom mina mobilbilder upptäckte jag att jag inte lagt upp foton på syrrans födelsedagstårta! Hon fyllde i juni och hade en Twilight-tårta. Syrran roffade snabbt åt sig Edwards huvud, medan hennes son Vincent ville ha Bella. Vi andra fick dela på resterande kroppsdelar... =)

Till sist en random-bild, som jag tagit i Stockholm på någon promenad under Love-veckan med Ben. Den passar bra, så här nästan på 1-årsdagen!

Efter att ha besökt Rusta i helgen, så kom jag givetvis hem med godis. Fast det finns inte så mycket som är riktigt gott längre, mest en massa lågbudgetgodis som smakar konstigt. Men nostalgins stjärna började lysa när jag såg en burk Fruit Drops, som jag ofta köpt på resor utomlands. En sådan blev det till mig, medan barnen fick två ton lakritsgrodor. Med snålvattnet rinnande i mungiporna öppnade jag så min burk, redo att smaska på allsköns goda karameller. Men till min enorma besvikelse, så visade det sig att jag verkligen köpt grisen i säcken. För regnbågens alla färger fanns definitivt inte i min burk! Det var nästan uteslutande bara två färger på godisarna och givetvis var det de två äckligaste smakerna. Förlåt, minst goda ska man ju säga. Så nu sitter jag här med besvikelsen och bannar mig att jag inte köpte en stor glasburk med karameller i stället, där innehållet tydligt syns. Nåja, får väl bli nästa gång.

I lördags hämtade vi ju poolen hos exet, och på söndagen var det dags att fylla det sista. Men då fungerade inte gängorna på delen som sätts på kranen, så Andreas fick ragga runt hos grannarna och fick till slut låna en sådan. Nu står poolen färdig, men hur länge det dröjer innan någon vågar bada bland isflaken vet jag inte.

I samma veva har det blivit något knas här hemma. I köket fungerar vattnet som det ska, men i badrummet kommer bara lite halvljummet vatten. Så vid duschandet de senaste två dagarna har det blivit gratis operasång, i ett försök att förtränga att temperaturen inte varit den behagligaste. Spelar ingen roll att det är hett ute - jag vill inte duscha kallt ändå! Jag får väl vrida på lite grejer i varmvattenberedaren och se vad som händer. Just my luck, så oteknisk som jag är!

Rullgardinerna är äntligen uppe i varje fall! Ben och jag hjälptes åt och återigen bevisade jag att jag är en teoretisk människa, inte praktisk. För när vi hade satt upp en stor rullgardin och skulle sätta en mindre bredvid, så fick den inte plats. Två alternativ fanns då att göra: Riva väggen till köket eller montera ner den stora och flytta den längre åt sidan. Nåja, även om jag är opraktisk, så blir det rätt i slutändan. Den allra sista (fjärde) rullgardinen skulle dock krångla. Gipsväggen gjorde att pluggen gladeligen snurrade runt när vi skulle skruva i skruven, så det slutade med att jag fick spackla för att se ifall det blev bättre. Det blev det inte, så jag fick göra nya hål. Varför ska saker gå smidigt, när de kan krångla i stället?

Ungdomarna var oerhört aktiva i den tropiska hettan. Bland annat fick de för sig att altanen skulle skuras (väggar och tak), och nu lyser den bländande vit som ett Hollywood-leende igen. Trädgården är iordninggjord så när som på rabatterna, vilka jag ska få hjälp med av min kära mor. Ben har verkligen gjort ett hästjobb!

Till min enormt stora glädje, så har vi i helgen kunnat se hundar på håll utan att Amber börjat skälla. Jag är nästan i chocktillstånd! Känner hon månne på sig att jag köpt ett antiskäll-halsband? Det finns hopp i varje fall!

Efter en rätt dålig natt pga ont i den brutna armen, troligtvis pga att jag överansträngt den igår + inte tagit värkmediciner på ett dygn, så gick jag upp tidigt och körde vovvarna till dagis. Om en vecka stänger dagiset för sommaren i fyra veckor. Hur ska tjejerna klara sig utan allt bus? De älskar verkligen att åka dit. I morse sade jag bara "Okej då, brudar", så rusade de till ytterdörren. Det känns bra att lämna dem när de är så positiva!

Tanken var att jag skulle få upp rullgardinerna idag, så man kan titta på skräckfilmer i mörker. Men ödet ville annorlunda... Andreas tyckte bestämt att vi skulle hämta poolen hos hans pappa och det tog ju inte alltför lång tid. Problemet var att min kran på utsidan av huset inte fungerar. Inte ens efter hjälp av två grannar (karlar, så klart), så nådde vi någon lösning. Vi monterade bort, skruvade på en mängd kranar och provade allt möjligt, utan lycka. Till slut åkte jag och Johanna till Bauhaus och köpte en "koppling", så slangen går att sätta på kökskranen. Så nu håller poolen på att fyllas, men 10 000 liter tar ett tag. Det blir definitivt inte klart idag!

Passade att köpa en barnpool till hundarna. Jag vet sedan tidigare att Embla varit omöjlig att få ner i andra pooler, men Amber är ju glad i vatten. Till min förvåning blev det precis tvärtom. Embla klev gladeligen i och svalkade tassarna, medan Amber behövde en hel del övertalning. Den 32-gradiga värmen är jobbig för håriga!

När det är så här varmt är det svårt att finna motivation till att göra något kul. Man har inte lust att gå ut på krogen och vara dyblöt av svett innan man ens kommit fram. Att dansa därtill är ju helt uteslutet! Nä, det blir nog ännu en lugn hemmakväll med Ben och ungarna.

Armen hänger med fortfarande. När jag hållit igång för mycket gör det lite ont, men jag försöker se till att använda den hela tiden i varje fall. Tummen är jättesvår att böja på och att vrida armen, vilket jag råkar göra ibland, är vansinnigt plågsamt. På onsdag ska jag ta bort stygnen och det känns läskigt. Inte att ta själva stygnen, men att vara utan stödbandage. Det känns som att jag inte kommer att klara att staga upp handen ( trots att jag egentligen borde klara det extra bra nu när en platta är inopererad). Kommer inte våga röra alls på armen i början!

Förlåt, jag ljög. Jag tycker det är skithemskt att ta stygnen också! Kommer ihåg när jag gjorde det efter gallstensoperationen. Pep som en liten bebis. Kan man kanske kleta på lite emla-salva innan man åker dit...? Som jag gjorde innan tatueringen. Fast jag tog bort allt innan jag kom in till tatueraren, för jag ville inte visa vilken mes jag är.

Idag har jag varit en riktig slavdrivare! Ben framför allt har fått slita med att massakera det höga gräset på tomten och ungarna har städat på garageuppfarten, satt upp myggnät, gått ut med hundarna och lite andra saker. Själv vågade jag mig upp på pallen igen, på den ödesdigra platsen där jag bröt armen. Inga nya olyckor denna gång!

Hämtade Johan också. Nu ska han vara hos mig i princip hela juli. Fast förhoppningsvis kan Jörgen offra några dagar av sin julisemester och hitta på något med barnen. Jag själv är ju väldigt begränsad med bara en duglig arm.

Nu är det nya tider på gång! Har inhandlat ett anti-skäll-halsband åt den blå damen. Senast idag började hon skälla för fullt på en cyklist. Halsbandet kostade över 1200:-, så jag hoppas verkligen att det gör nytta nu! Passade på att köpa en påse full med tuggben, tjurmuskler och annat smaskigt. Hann knappt innanför dörren innan vovvarna dök ner i kassen och ville ha varsin godbit.

Dessutom har jag dammat av min gamla bakmaskin. Minns inte alls hur man gör, men jag hällde i allt och tryckte på start-knappen och håller tummarna för att det blir bröd om en stund. Eller stund och stund... Tre timmar verkar det som att det ska ta. Så nu ser jag fram en smaskig, nybakad kvällsmacka!

Det finns mnassor kvar att göra i morgon - 4 rullgardiner ska upp, liksom ett par gardiner och en gardinstång och köket ska kaklas. Hm, undrar ifall Ben åker hem i morgon bitti om jag avslöjar det...