emblasmatte

I fredags kom sönerna hem från Kanarieöarna. Äldsta gossen plockade glatt fram spritflaskor och cigaretter, medan junior höll sig till godisbilar. Pepparkaksbruna var de i varje fall, så de har ju haft en lugn och skön semester med sin pappa.

På lördagen åkte Ben och jag in till Hijazz, för att se Hassans band OK Star Orchestra spela. Jag har sett dem förut, så jag visste att musiken skulle vara bra, men att jag skulle träffa så många jag kände, som förgylllde kvällen, hade jag inte förväntat mig!  Det var hiskeligt roligt att studera de dansande människorna också. Alla möjliga ryckiga stilar fanns hos de mer eller mindre berusade fansen. Vi blev kvar till klockan 1, klart längre än sömniga jag brukar vara uppe...

Idag har de senaste nätternas dåliga sömn gjort sig påmind genom huvudvärk. Huga! Jag som ska tillbringa hela morgondagen på universitetet med att diskutera uppsatser. Något som garanterat genererar migrän, men det är ju inte kul att ha det redan från början.

Igår grälade jag en del på telefonen med Bens ex, förresten. Jag har alltid respekterat henne, trots min irritation över hur hon beter sig, och valt att inte blogga om det eller prata med henne. Hon avskyr mig (enkom för att jag är tillsammans med Ben) och låter sina döttrar veta det. Nu senast har hon gått för långt när hon säger till flickorna att pappa kommer att älska nya bebisen mer än dem plus lagt till att de inte ska säga något till pappa. Hur genomruttet är inte det? Det enda som händer är ju att hon sårar sina barn med dessa lögner. Så jag konfronterade henne. Hon erkände att hon är en känslomänniska som säger saker utan att tänka ibland, och jag sade att det får man INTE göra inför sina barn. Men hon gnabbade på och påstod att Ben skulle gå under om jag lämnade honom (vad har det med henne att göra?) och vägrade tro på att Ben och jag kan vara lyckliga, när han brutit med alla andra kvinnor han varit med förr (vad har hon med det att göra?), hon tycker jag är psykiskt sjuk som förlovat mig med honom (vad har hon med det att göra) och undrar ifall vi nu med nya barnet ska flytta in i Bens tvåa (vad har hon med det att göra?). När hon pratar med Ben drar hon bara upp allt dåligt och menar att han är en vidrig männsika. Nåja, om han var så hemsk, så hade hon väl inte stannat i dessa sju år? I alla gräl drar hon upp gammalt. Hon kan verkligen inte släppa taget! "Ben fick mig att köpa en bil och det är bara problem med den" - Men sälj den då! Han flyttade ifrån henne för två år sedan! Bara för att hon inte fick svar dagen efter att hon fick veta att vi väntar tillökning, så tog hon kontakt med Familjerätten för att kräva svar på vad vi har planerat för framtiden. Hm... Hon klagar på att jag låter äldsta dottern träffa min hund kanske en gång i månaden, trots att hon är besvärsfri med allergimedicinen, men skaffar själv två hamstrar, som nu bor i flickornas rum. "Hon är inte allergisk mot pälsdjur, bara hundar" är hennes ologiska kommentar. Listan kan göras hur lång som helst.

Nä, nu tänker jag inte hålla mun. Vill hon strida, så har hon valt fel person. Så många strider har jag utkämpat, både enskilt och på insändarsidan i UNT, så jag är inte rädd för att ge mig in i fighten en gång till. Inte för min skull, utan för flickornas skull!

I onsdags var det dags för massage igen. Äntligen! Fast det här måste ha varit sista gången jag låg på mage, för junior visade att han inte uppskattade att bli alldeles tillplattad...

Igår åkte jag och mammsen ner till Eskilstuna för att hälsa på Amber. Det har varit två långa veckor, men nu skulle jag få se lilltjejen igen. Vi möttes utanför hennes nya mattes hus, och Amber blev sååå glad! Jag överöstes med pussar och Amber ville så gärna leka med Embla. Tyvärr brydde sig Embla inte alls, vilket förvånar mig mycket. Nåja, jag fick i varje fall gulla och gosa ett tag, så jag håller mig några veckor till.

Vi hälsade också på Anette, som varit gift med min morbror, och så pekade mamma ut var jag bodde när jag var bebis. HU, tur att vi flyttade ifrån betongkomplexen!

Idag har jag varit lite av ett neat freak och fått städat på skrivbordet mm. Jag skulle behöva vara ledig resten av terminen för att få det ordentlgit snyggt här hemma, men det lär ju inte inträffa. Alla trisslotter grinar mig i ansiktet... Åkte förbi Jörgen också och lämnade av två mjölk - vet hur iriterande det är att komma hem efter en semesterresa och inte ha mjölk - och klappa katten. Hon var riktigt kelsjuk efter en veckas ensamhet och visade tacksamt sin glädje genom att stryka sig mot mitt ansikte. Efter en liten stund såg jag ut som skäggiga damen... De extremt håriga händerna fick mig också att tänka på den gamla skrönan att om man onanerar, så får man håriga händer. Jösses, jag måste visst ha hållt på i flera dygn för att få så håriga labbar...

Nu stundar sportlovets sista helg och kärleken är på väg. I morgon ska vi nog på Hijazz och kolla in Hassan när han lirar med sitt band. Ska bli kul att få komma ut lite. Inte för att jag har en massa pengar, för jag fick bara 50% lön denna gång. Och som alla vet så är hälften av en liten summa en mikroskopisk summa...

Oj, dagarna rusar i väg och jag hinner inte skriva i bloggen så ofta som jag vill. Men här kommer en uppdatering i varje fall!

I torsdags var Ben och jag på ultraljud. Tågproblem gjorde att Ben var en kvart försenad (trots taxi från stationen till Akkis; en kilometer typ för 152:-!!!) och därför blev vi sena. Men efter 30 minuter under apparaten konstaterades att allt såg helt normalt ut (otroligt vad de kan kontrollera: innersta delen av njuren, hjärtats fyra kammare, hjärnhinnan osv). Jag frågade efter könet och med största sannolikhet såg vi en liten snopp och pung. Jag kan alltså bara tillverka ena sorten... =) Orsaken till att jag känner så få sparkar uppdagades nog också: moderkakan är på framsidan av magen. Lite svårt att sparka så det känns genom den...

På ena bilden gapar barnet. Han ser precis ut som Homer Simpson!



På vänstra bilden ser man armen och ett utsträckt ben. På högra syns ena handen framför ansiktet.



Efter Akkis drog vi ner på stan och kollade in greken, som håller på att renovera inför nyöppningen av sin restaurang. Så fort det är klart, så kan Ben börja jobba där. Han är visst en tidsoptimist, insåg jag, då han först hade trott att han skulle kunna öppna ungefär vid den tidpunkt då vi var där. Nåja, han har ju bara kvar att bygga väggar kring en toalett, bygga en bardisk, måla, bygga omklädningsrum och lite annat smått och gott...

I lördags puttrade jag ner till Stockholm och helgen tillbringades med Ben och hans tre barn. På söndagen åkte vi till Kungsträdgården (och som vanligt var jag mer eller mindre grön i plytet när jag klev av tunnelbanan) och drog på oss skridskor, egna och hyrda. Ben stod för första gången i sitt liv på dessa livsfarliga skodon och nöjde sig med ett varv runt isen. Tre mindre granna vurpor blev det. Extra svårt hade han vid de tillfällen där det inte fanns någon rink att hålla sig i. Då fick han ta hjälp av Nova, som inte hade lätt att balansera en pappa, som väger 3-4 ggr så mycket som hon. Själv gled jag runt dubbelvikt med Linn framför mig. Jösses, vilken ryggvärk jag fick sedan! Nåja, kul hade vi i varje fall. Dock inte Embla, som var måttligt road av isen och att stå fastbunden vid ett träd och frysa om tassarna...



På måndagen fyllde Ben 50, men något firande ville han minsann inte ha. Efter lite tjat fick jag lov att bjuda över mamma och Denice (fick inte tag på lillebror) på fika. Vincent var med som en frisk fläkt och åt med stor aptit upp godsakerna som serverades. Jag hade inte köpt något till Ben, utan gav bort ett presentkort på en europaresa i vår. Kanske kan vi ta en weekend till Amsterdam. Nåja, jag ville inte bestämma tid och plats, så det fick bli ett presentkort.

Bens barn fick i helgen också veta om att de ska få ett syskon. Nova och Linn tog ett helt dygn på sig att inse att vi inte skojade. På söndagskvällen fick deras mamma också reda på det, plus att vi förlovat oss. Hon tog det verkligen inte bra. Sade att jag var psykiskt sjuk som förlovade mig med honom.  Ringde på natten och berättade att hon var i chocktillstånd, men Ben lade bara på luren. Det är bara för henne att acceptera. Vad Ben gör med sitt liv har hon inget att göra med.

I akvariet har det hänt grejer! De förbenade ancistrusmalarna har snuskat sig och nu har jag upptäckt flera små minikopior av dem! Herregud, ska jag aldrig få slut på fiskarna i akvariet? Måste dumpa till skolan. Försökte febrilt ficka upp några av syndabockarna i fredags, men de gömde sig exemplariskt och jag fick inte tag på en enda. Nåja, nästa vecka ska jag hitta på nya tricks! På bilden syns en av de nytillkomna nära ytan, precis vid termometerns högra sida.

Viktor Rydberg hade fel. Det är inte bara tomten som är vaken om natten. Även jag låg sömnlös mellan måndagen och tisdagen. Vaknade 04.00 och somnade inte om förrän 05.30. En halvtimme senare ringde klockan och det var dags att stiga upp. Dagen var dessutom intensiv med lärarkollegor från andra skolor som kom till oss, så att vi kunde samrätta nationella prov hela dagen. PUST! Inte konstigt att migränen kom redan vid lunch och tvingade mig i säng med ett fasligt bultande redan klockan 20.



Annars är det lugnt och ensamt här. I lördags kom Madde med sin bror åkandes från Eskilstuna och hämtade Amber. Det går visst jättebra och Amber sköter sig som hon ska och busar, leker och äter som vanligt. Rätt oväntat, faktiskt, för hon brukar matstrejka i flera dagar vid stora förändringar. Vi alla saknar henne jättemycket. Nä, jättemest saknar vi henne!

I min mage har jag nog en datanörd. Det är definitivt ingen fotbollsspelare eller gymnast. Alldeles lugn är bebben och bjuder bara på någon enstaka spark sådär var eller varannan dag. Snålt, tycker jag! Så mycket stillasittande bebis kan väl då bara betyda att det blir en lugn sitta-framför-datorn-knodd igen. Vi får se på ultraljudet i morgon. Jag måste bearbeta Ben lite också, för jag vill tjuvkika mellan benen, men han är inte säker på att han vill veta. Jag har aldrig velat det förr, men den här gången är jag bara såååå nyfiken!

Tänk, så okunniga höga peroner kan vara! Igår uttalade sig Beatrice Ask om någon undersökning, som visade att människor på landsbygden känner sig tryggare med sina poliser än människor i ex stadsbygden. Hon tyckte poliserna skulle lyfta på luren och ringa och kolla vad kollegorna på andra orter gjorde, som resulterade i att invånarna kände sig trygga. Herregud, jag trodde hon var en vettig person! Har hon aldrig tänkt på att kriminaliteten är mångfalt större i städerna, att där finns problemområden som inte existerar på landsbygden? Stackars poliskåren att bli så nervärderad av en toppolitiker.

Själv känner jag mig mest otrygg nu när jag ska ut och slira på oplogade vägar. Har inte lust att fastna i en snödriva igen! Eller när jag ska handla. Tar aldrig emot kvittot på ICA, men nu ska jag banne mig göra det. Ben gick till ICA i Storvreta häromdagen och kassörskan hade slagit in vitlök i stället för gul lök, så han fick pröjsa 60:- för den påsen! Dessutom hade hon slagit in att han köpt en tomat, men det hade han inte. Den posten var däremot vitlöken... Jäkla amatörer. Det var bättre på min tid, när jag, Johnny och de andra tävlade i kassorna på Sparlivs på Folkungagatan. Här fanns inga streckkoder eller andra koder heller, här gällde det att snabbt se prislappen (eller ännu hellre: ha memorerat priserna i huvudet) och vara ritigt flink i fingrarna. Sedan fick man själv räkna ut hur mycket kunden skulle ha tillbaka i växel. På den tiden var kassörskorna tvungna att ha mattekunskaper, men idag kan man sätta vilken fjant som helst bakom apparaten. Och se vilka fatala fel det blir då...



Nu när Amber är billig på Blocket, så rasar intresseanmälningarna in. Tre personer är i nuläget VÄLDIGT intresserade och i morgon kommer en och ska titta på henne. Om hon gillar Amber, så tar hon med henne på en gång. Sista natten med Amber, kanske. Vädigt sorgligt, men samtidigt vet jag att det blir bäst för stumpan. Jag har valt ut nya familjen utefter att Amber inte ska behöva vara ensam på dagarna. Det trivs hon inte med. Jag får rapportera i morgon ifall hon blev såld eller inte.

I lödags var jag i Stockholm, och som vanligt har vår svenska hufvudstad massor att erbjuda. Vi åkte till Kungsträdgården, där de spolat en is, så Nova skulle kunna få åka skridskor. Vi hyrde även ett par åt Linn för 20:-. Det var riktigt roande att sitta på en bänk och se stockhoomarna och turisterna kränga på sig ett par hockeyrör kanske för första gången och som Bambi på hal is glida ut utan att klara av att stå upp mer än några få sekunder. Tur att det hyrdes ut hjälmar med!



Efter todagens massage, så kändes huvudet alldeles prima i ett helt dygn. Drygt! fast det skulle vara dyrt att betala 500 spänn för massage varje dag, så jag får nöja mig med varannan vecka.

Ben är som vanligt en ängel och på tisadegn åkte hjan upp till Storvreta, bara för att jag skulle slippa åka hem på lunchen och gå ut med Amber. Han tycker jag nåste stressa mindre för att bli av med en del huvudvärk, så det hjälpte han mig med. Mycket uppskattat må jag säga!

Idag lovade jag exet att plocka upp Embla på hunddagis. Efter motorvägen var det en ren isgata hela vägen till dagis, och även fast jag inte körde fort, så var det kört. I sista korsningen vid dagis, så gled jag rakt fram och körde ut i en snödriva. Bara ena hjulet hamnade i drivan, så det skulle väl inte bli något problem, trodde jag naivt. Hjulen spann och snön yrde när jag desperat försökte rubba bilen. Efter ett tag kom en kvinnna och försökte hjälpa till med att putta. Men det gick inte. Hon bad då om något att gräva med, och jag tog fram skruv-mojängen i bagaget och hon låg på knäna i snön och grävde bakom däcket, vilket jag tyckte var lite genant. Det var ju mittt missöde, så det borde väl vara jag som krälade runt i snödrivan? Nåja, en mamma med sina tre barn försökte också hjälpa till och putta, men inte förrän en taxichaufför och en till man kom, och det alltså var sju puttare, så lyckades vi få upp bilen på vägen igen. Himlars, så svårt det ska vara att få ut ett enda hjul ur en liten driva!

Dagens friluftsdag blev en frusen historia med många missöden. På landsortsbussen visade det sig att vi hade fel busskort, men chauffören var snäll och lät oss ändå åka med. Själva ridningen gick bra, men jag avstod denna gång för säkerhets skull. Första turen försökte de rida ute, men hästarna gick som Bambi på hal is, så det var säkrast att vara i ridhuset. När jag skulle betala fattades det pengar för en elev, så skolan får sätta in pengar på deras bankkonto. Pinsamt... När vi sedan stod vid busshållsplatsen, så kom en elev på att hon glömt sin ridhjälm. Det resulterade i att jag fick stanna kvar på busshållsplatsen och invänta nästa buss med dem - 30 minuter senare. Snålblåsten var fruktansvärd i det öppna landskapet och det var knappt jag kunde böja på benen när jag skulle kliva på bussen.

Nu sitter jag dock lite tinad efter en lång, varm dusch (har aldrig saknat ett badkar så mycket som nu!) och fyrtioelva tacos i magen. Hundarna fläker ut sig i soffan och värmer upp den tills Let's Dance börjar. Sjyssta vovvar! Chips och godis har inhandlats, för lite fredagsmys känner jag att jag är värd idag!

Nu börjar det märkas att magen ibland tar lite extra plats. Som när jag skulle plocka hundskit på morgonens promenad. Försökte böja min normalt sett smidiga kropp (ja, trots vikten!), men fick se mig besegrad och stod bredbent och rafsade med påsen. Himla schnyggt... Jag kanske skulle skaffa mig en stav, så jag bara kan pierca korvarna och hiva upp dem till påsen i handen. Eller lära hunden...



Nya telefoner är inte bara av godo. Idag krånglade jag som attan för att ta emot ett MMS (men lyckades till slut) och nu när jag ska lägga upp en hästbild från dagen, så vet jag inte hur det ska gå till. AAARRRGGGHHHHHHHH!!

Jaha, knappt hann man upptäcka sitt nya, spännande akvarium, som plötsligt förvandlats till ett homo-mekka innan Mr Gay January vände magen i vädret och lät grannarna mumsa. Det var bara att håva upp honom och förpassa honom till ett värdigare öde (?) i papperskorgen.

Idag snackade jag med någon snubbe på Skatteverket. De som installerat luftvärmepumpen hos mig, och nu ansökte om rotavdrag för det, hade fått avslag, eftesom jag inte stod som ägare till huset. Shit pommes frites, har jag missat några viktiga papper, så det verkar som att jag inte äger kåken!? Nja, den kryptiska skatte-mannen meddelade bara att det jag uppgett inte var min fastighet. Ganska snart insåg jag att det var min förra bostad jag uppgett. "Jaha, den fastighetsbeteckningen gäller för Saturnusvägen 10, va?" frågade jag. Men svarade han? Nädå, sådant avslöjade han inte. Och efter rotande bland papper hittade jag till slut rätt fastighetsbeteckning och då visade det sig att han haft den framför sig hela tiden, men inte sagt något. Hm, tror han att jag försöker luras??

Nu har jag två sjuklingar till barn. Den ena stannar hos sin pappa, medan "junior" är hos mig och förpestar min enda toa. Det är jobbigt att skura den med klorin innan man ska pissa varje gång! Och med bebben i magen så blir det ett antal gånger per dygn jag måste lätta på trycket...