Mdina
Malta hade förr en annan huvudstad: Mdina. Idag är det en lugn, tyst och vacker liten stad, ungefär som Gamla Stan i Stockholm. Gränderna är smala och bilar tillåts inte där, förutom i få undantagsfall. Människor bor där, men nedervåningarna i husen består oftast av små souvenirshopar eller restauranger. En stor katedral får också plats, trots att du går från ena änden av staden till den andra på max tio minuter. Staden känns mer som en fästning och omgärdas av en vacker trädgård i stället för vallgrav, där gräset frodas grönt (har inte sett gräs på andra ställen här). Kanske var där förut en vallgrav, med tanke på hur staden höjer sig över den.
Utsikten är fin och man ser långt bort, ända till havet. Mest vackert att titta på måste ändå vara alla husen/byggnaderna, som har många hundra år på nacken (är från Medeltiden!) och är sirligt utsmyckade.
Eftersom staden är så liten, så behövs inte mer än två timmar här. Om man vill kan man ta en tur med häst och vagn. Mdina är perfekt som halvdagsutflykt, alltså!
Underbara Malta?
När man bläddrar i resebroschyrer hemma i Sverige, så ser Malta lockande ut. Praktiskt är det ju också att hela befolkningen talar engelska. Väl på plats, så får man dock en annan bild, inte alls lika skimrande i rosenrött.
Värmen – fråga inte en afrikan ifall du ska packa jacka och långbyxor när du ska tillbringa sommaren på Malta. Ena kabinväskan är proppfull med oanvändbara kläder här! ”Kalla” nätter är det 23-24 grader. Värmen gör att man behöver en siesta varje dag. Tänk att den kan ta så mycket energi!
Befolkningen – förvisso är det praktiskt att man kan kommunicera med alla. Men varför vet inte malteserna hur man drar på smilbanden? När Elvis och hans afrikanske vänner berättade det, så trodde jag att det var på grund av den utbredda rasismen. Men det är ingen skillnad för mig. Går jag och handlar i en butik, eller ber någon om vägbeskrivning på gatan, äter på restaurang eller liknande, så bjuds man sällan eller aldrig på ett leende. Det känns så ogästvänligt!
Djur- och växtliv: en kackerlacka har jag sett, annars är det gott om små ödlor och på kvällarna flyger fladdermöss (såvida inte fåglarna alltid flyger lustigt efter mörkrets inbrott). På balkongerna kvittrar ofta undulater, men i det fria är det gråsparvar som gäller. Mer exotiskt än så är inte djurlivet här. I Mdina såg jag gräsmattor, men annars lyser dessa med sin frånvaro i hettan. Denna är säkerligen orsaken till att ön inte är prunkande över huvudtaget.
Trafiken – Jag börjar vänja mig vid vänstertrafiken nu och är lite smått bekymrad över huruvida jag kommer förorsaka kaos när jag återvänder till Sverige. Läser ni om någon som kör på fel sida av motorvägen, så är sannolikheten stor att det är undertecknad som är skyldig.
Hålla avstånd är viktigt i Sverige. Här gasar man på, och ligger man mer än två meter bakom framförvarande bil, så är man inget att ha här. Ibland undrar jag om de boende på denna ö är utrustade med tre fötter, eftersom de är så snabba på bromspedalen när det behövs.
Enkelriktat betyder inte nödvändigtvis enkelriktat. Inte för alla i alla fall. Så var beredd på möte även om du kör på en enkelriktad gata!
Buss är ett bra transportmedel. 15:- kostar biljetten, vart du än vill åka, och den är giltig hela dagen! AC och takluckor är dock ansett som en onödig lyx, och all av- och påstigning sker från framdörren. Bökigt när det är proppat med folk!
Säkerheten först, tycker man i Sverige och talar om nollvision. Här bältar man vare sig vuxna eller barn. Och när vi åkte till dopet, så var vi åtta personer i en liten bil. Eller när vi skulle från flygplatsen – en liten kia, tre vuxna, två barn, en barnvagn, tre resväskor och två stora handbagage – och då var ändå det lilla bagageutrymmet fullt av matvaror, vattenflaskor etc, så där kunde vi inte lägga något. Men det gick! På båtturerna erbjuds varken flytvästar eller bälten i någon form.
Nöjesutbudet – Pubar finns det två miljarder av och det är enkom britter som sitter och ölar på uteserveringarna. Och när det är fotbolls-VM så visar ALLA pubar matcherna på stora skärmar – både inne och ute. Så vi som inte är intresserade av karlar som hela tiden fälls av osynliga demoner på en fotbollsplan får snällt grogga hemma eller hitta ett hörn och plugga i hörlurar. Nattklubbarna lyser med sin frånvaro i hela Bugibba. Jag begriper det inte – så många turister, och man måste åka till andra städer för att få dansa!?
Att arbeta här – drömmer du om storkovan, så är inte Malta rätt ställe! Här tjänar en vanlig knegare 45 kronor i timmen – före skatt. Övertidsersättningen är obefintlig och OB-tillägg finns i dina drömmar. Dessutom förväntas du arbeta som en häst 45-48 timmar i veckan. Du är ledig en dag i veckan och aldrig en helg. Det är bara att gilla läget, annars går jobbet till någon annan. Är du sopgubbe, så tjänar du runt 30:- i timmen, men då har du den stora löneförmånen att få bra kondition på arbetstid. För här går det till så att en maltes kör sopbilen, medan två personer (oftast afrikaner) SPRINGER efter och plockar upp alla sopsäckar, som man här lämnar på trottoaren utanför sin dörr varje dag.
Barnvänligt? Nej, verkligen inte! Jag förstår inte hur de kan göra något halvdant. Exempelvis så har de byggt en tjusig ramp, så man kan ta sig till stranden med barnvagn eller rullstol. Problemet är att när rampen når stranden, så har du en hög kant på 35-40 cm. Sedan måste du pulsa genom sanden i 20 meter, för att sedan fortsätta på asfalten till den del av stranden där det är lättast för barn att bada. Trottoarkanterna är också skyhöga och själva trottoarerna är gropiga, håliga och ojämna, och dessutom står sopsäckar där och blockerar vägen större delen av dygnet, plus att det är massa katt- och hundskit där som ingen plockar upp, så det är lika bra att gå på gatan. Dessutom är det inte sällan trafikskyltarnas stolpar sticker upp från mitt i trottoaren, vilket omöjliggör framkost av handdrivet bebisfordon.
Prisvänligt? Knappast! Visserligen är hyrorna lite billigare än i Sverige (dock inte så mycket!), men mat osv kostar lika mycket som i Sverige. En mjölk drygt 8:-, 1,5 liter läsk 17 :-. Vissa saker är mycket dyrare också: 5 dl grädde: 43:-, 15 fiskpinnar: 45:-. Ha då i åtanke de enormt usla lönerna, så förstår ni att lyxlirare uppenbarligen fixar sina slantar från annat håll!
Så här stora portioner - minst - äter vissa här hemma... (Och tror att jag vill ha lika mycket!)
Shopping – kvinna som jag är (och fördomsfull, uppenbarligen), så gillar jag att shoppa, eller åtminstone gå runt i affärer och titta. Här i staden finns i princip bara turistbutiker med krims-krams. En dag tog jag Kevin på en promenad på två och en halv timme för att hitta en butik som säljer barnkläder, men hittade INGEN. Letade också efter någonstans att köpa ett lakan, och hittade ett extremt klent utbud i en järnaffär (!).
Valletta var inte mycket bättre. Visserligen gjorde jag misstaget att åka dit en lördag, för det visade sig att de flesta butikerna stänger redan klockan 14 då (och på söndagar är det helt stängt). Men det var lite samma sak här: turistbutiker. Hittade några skoaffärer, men ingen sålde barnskor utom en (och utbudet var skrattretande och dessutom fanns bara ett fåtal skostorlekar). Inte ett enda lakan i sikte här heller. Visst förstår jag att det finns andra butiker dit malteserna går, men varför är det så svårt att hitta dit? Måste man ha bil? För jag satt i bussen och spanade hela tiden, utan lycka.
Så, kan jag rekommendera Malta som resmål? Troligen inte. Såvida du inte bara är ute efter att ligga på stranden mest hela dagen, för då är detta ett bra och billigt alternativ (en vecka med flyg och hotell här, mitt i turistsäsongen, kostar bara knappt 3500:-). Är du ute efter sightseeing, så finns här inte så många sevärdheter. Gillar du nattklubbar, så ska du vara noga med vilken ort du åker till. Är trevlig befolkning något du värdesätter högt, så ska du inte ens fundera på denna ö. själv är jag ju inte här för varken solen, stranden, sevärdheterna eller malteserna. Jag är fullt nöjd med att få vara hos Elvis, även om han hade bott på Nordpolen!
På detta fina hotell jobbar Elvis.
Den blå lagunen
När Elvis är ledig en heldag, så får vi passa på att göra något speciellt tillsammans. Förra veckan bar det iväg på en båtutflykt till Maltas stora öar norröver.
Båten vi skulle färdas på hade tre våningar. Under däck fanns en liten restaurang, och över däck fanns ett taklöst däck, där man kunde sitta i solen. Vi valde dock att sitta i skuggan (mittendäcket) för säkerhets skull. Resan till Comino gick bra, även om det inte fanns så mycket speciellt att se på längs kustlinjen. Väl framme vid Crystal Lagoon, så hade vi en timmes stopp och Kevin och jag badade (man kunde inte gå iland utan fick hoppa ifrån båten). Kevin tyckte det var otäckt, eftersom det fanns andra båtar omkring, så hans simtur blev bara ett varv runt båten. Själv simmade jag in i en tunnel i berget. Vattnet var ljusblått och kristallklart – häftigt! Och speciellt inne i denna tunnel blev ljuset så väldigt vackert.
Vi matade också fiskar från båten. På sista bilden syns en klippa, som ser ut som ett elefanthuvud med snabel.
Efter detta stopp åkte båten vidare till den blå lagunen och här skulle vi bara stanna i 45 minuter. Vi hade bokat in att åka med en snabb båt, för att få åka in och se grottorna (då ordinarie båt var för stor), men hoppades hinna doppa oss i alla fall. Tyvärr hann vi inte det, vilket gjorde mig mycket besviken, för hela blå lagunen är sjukt vacker och ingivande till bad!
Därefter togs vi till Gozo, den stora systerön som ska vara så vacker. Hm, inget speciellt med den, i varje fall inte vad man hann se av den guidade turen + promenadstunden i centrum. Hade hellre badat i blå lagunen!
Det värsta av allt: vår stora båt åkte faktiskt in i den största grottan för att visa de som inte betalat för snabbåtsturen, och med facit i hand, så hade jag kunnat skita i att åka in i de två mindre (som såg likadana ut), sparat 16 euro och dessutom – hunnit BADA I BLÅ LAGUNEN! (Ni märker min besvikelse, va?)
Kevin var rädd för riddarrustningen. I ett f.d. skyddsrum fanns nu en konstutställning. Lite läskigt, tyckte Kevin. Han hade blivit förtjust i ett par tvillingtjejer på båten, runt 18 år gamla, och här nere tog han en av dem i handen och ville "rädda" henne ut till friheten... Han ville följa med dem överallt och se till så de kom på bussen ordentligt varje gång vi gjorde något stopp. <3
Elvis övertalade en grävmaskinist att låta Kevin posera i maskinen. Uppskattat hos gossen!
Brottningsmatcher mot Elvis är populära. Att kasta iväg skon nerför berget var också kul, för då fick Kevin gå en lång omväg för att kunna hämta dem...
Snäckor var "inmurade" i bergsgrunden. Ett av stoppen på Gozo var till en stor kyrka. Vi som var "oanständigt" klädda fick låna kjolar och/eller sjalar för bara axlar.
Längs flera väggar satt tackbrev uppsatta, för folk som tycker sig ha blivit hjälpta tack vare Gud.
Under hemfärden låg alla mer eller mindre däckade på båten. Det är sant som de säger – havet suger. Dagsfärden var helt ok, men om någon annan funderar på att göra denna tur, så rekommenderar jag att stanna i blå lagunen!
Ett annorlunda dop
Dagen efter Kevins kalas var det dags för dedikation, ungefär som dop. Lilla Kate skulle tas upp i församlingen hennes föräldrar hör till, och eftersom det var tacksägelsedag, så skulle ceremonin i kyrkan ta uppemot 4 timmar. Klockan 10 skulle allt börja, och svensk som jag är, så var jag redo långt före dess. Det vore ju pinsamt att kliva in i kyrkan när allt redan dragit igång! Vi skulle bli upplockade med bil, men klockan hann bli 10.20 innan Christina kom och körde oss ett kvarter. Vi skulle nämligen stanna till hos Kates familj, så Christina kunde klä på sig det sista.
Det visade sig att hela familjen var kvar hemma (!) och inte förrän klockan 11 sladdade vi in på kyrkans parkering, åtta personer i bilen avsedd för fem (de tre barnen satt i knät). Men inte gjorde det något att man stövlade in lite när man ville – det droppade in folk lite då och då. Och ringde någons mobiltelefon, så kunde man svara medan man satt där (visserligen gjordes samtalet väldigt kort, men ändå). Inte sällan pratade man med sina kompisar medan prästen pratade.
Kollekt samlades in även här, men inte genom att en skål skickades runt. I stället placerades den längst fram och medan alla sjöng och smådansade, så bildade man en lång kö, och när man kom fram till skålen, så lade man sedeln där. Visst kunde man lägga i lite skramlande mynt, men det hade snarast varit lite pinsamt och ett tecken på att man är snål.
Mellan prästens tal, så sjöngs det en hel del, och då stod alla upp och dansade och klappade händerna. Trevligt, till skillnad från de lugna psalmer som sjungs i de vanliga svenska kyrkorna. Säkert är det annorlunda i de traditionella katolska kyrkorna, men till just den här hör i princip bara afrikaner. De få vita som var där var alla gifta med en svart person.
Alla deltog ivrigt i vad prästens talade om, och ”Amen” ekade högt titt som tätt från publiken. Och högt är rätt ord - inte sällan så skrek (!) folk det. Prästen tyckte att det var bra att man gjorde det.
Han hade en samtalsstund också, då publiken fick räcka upp handen och fråga om vad de ville. En man ville veta hur man skulle se på sin första fru om man har skilt sig och gift om sig. Prästen svarade, och efter det var det många som ville ge sina synpunkter på ämnet, medan prästen återigen påtalade vad som är ”rätt”.
Själva dopet var i slutet av ceremonin och familjen ställde sig längst bak och inväntade rätt stund. Då dansade de fram medan det sjöngs för dem, och alla andra dansade också fram och lade ånyo pengar i kollekten. Prästen döpte lillflickan och sedan var det dags för fotografering – i alla möjliga konstellationer. Säkert i 45 minuter poserades det, gratulerades och – inte att förglömma i den afrikanska kulturen – bjöds på mat. Ris och kött hämtades tillsammans med tårta och alla pratade och åt.
Och var var då Kevin under hela denna tid? Jo, längst bak i kyrkan fanns ett inglasat rum för alla barn. Två kvinnor passade dem och de hade en liten tv med sång och tecknat. Kevin var helt fantastisk. Utan att protestera gick han in dit medan jag och Elvis gick in i själva kyrkolokalen. Han var där inne hela tiden utan att gnälla trots att jag flera gånger såg att han hade tråkigt (i början hade de inte tv:n på och det fanns inga leksaker där inne).
Det är alltid roligt att uppleva nya saker, och detta var något jag inte varit med om förut. Jag gjorde så gott jag kunde; visserligen kunde jag inte sångerna, men att dansa lite rytmiskt är ju inget avancerat. Man får ju ta seden dit man kommer!
Kevins födelsedag
Den femte juli blev mitt lilla troll 3 år. Han själv förstår inte så mycket av födelsedagar än, så när jag tidigare berättat att vi ska sjunga ”Ja må han leva” för honom då, sade han att ”Nä, det har de redan gjort på dagis”. Han hade gott nöjt sig med det!
Födelsedagen kom, och när jag glatt förkunnade för honom att ”du fyller år idag!”, så svarade han ”Nä, på lördag!” Trots att jag hela tiden försökte förklara att det är lördag idag, så ville han inte riktigt kännas vid att det var hans födelsedag idag.
Större delen av förmiddagen gick åt till att fixa en stor sats med sallad, som vi skulle bjuda på, samt att baka både morostårta och mockarutor (kärleksmums). Jag hade gärna gjort det tidigare, men eftersom vi inte hade tillräckligt med gas (som även ugnen drivs med), och Elvis jobbat hela kvällen/natten dagarna innan, så kunde han inte köpa gas förrän på lördagsförmiddagen.
Alla förberedelser gick bra, men det var på håret att vi blev klara till klockan 16. Elvis dukade fint i vardagsrummet, eftersom vi bestämt att inte ha kalaset på stranden, vilket vi först tänkt. Det skulle helt enkelt bli för svårt att frakta allt dit, plus att reglerna för den offentliga stranden gör gällande att man inte får ställa något bord där, och att ha all mat på en filt på stranden kändes inte helt lockande.
Kevin öppnade sina paket och blev gladast över en stor motorcykel, som åker omkring av sig självt. Den köpte Elvis åt honom i Valletta häromdagen, eftersom Kevin är så fascinerad av alla motorcyklar han ser. Gästerna, både stora och små, bjöds på mat och bakverk, inklusive en tjusig chokladtårta, som Christina köpt. Barnen lekte sedan för fullt, och när det var dags att sova, så är det inte så svårt att förstå att lilleman slocknade lätt den kvällen!
I efterdyningarna av födelsedagen är det roligt att se hur han sträcker på sig när man säger något i stil med "Vad duktig du är, är det kanske för att du är tre år nu?". Det gör honom jättestolt!
Malta igen
Lagom tills semestern drog igång, så passade jag och Kevin på att åka till Malta. Jag har valt att vara borta från Sverige länge, för ett miljöombyte är precis vad jag behöver, och tid med någon man älskar är viktigt, så en hel månad blir vi kvar här nere.
Det var Kevins första flygresa, och han skötte den exemplariskt. Även fast jag tittade på klockan redan efetr en halvtimme och undrade hur det skulle gå att hålla honom sysselsatt i fyra timmar... Jag hade tagit en ksjuketablett, så jag var vansinnigt trött och köpte in ett par red bull, för att försöka motverka den bieffekten. När jag och min exman åkte till Uddevalla, så somnade jag alltid i bilen innan vi hunnit lämna Uppsala, så jag får alltid - tyvärr - denna kraftig bieffekt varje gång.
De första dagarna har förlöpt bra, även om den extrema värmen tagit oss lite på sängen. Visst visste jag att det är varmt här, men det går aldrig att fantisera om exakt hur man påverkas av den. Kevin sover 2-3 timmar efter lunch varje dag. Både han och jag har svårt att äta. Vi måste duscha 2-3 gånger om dagen. Resväskan är alldeles för packad med för varma kläder (som är normala för en svenska sommar).
Vi bor inneboende hos en supertrevlig man. Hans lägenhet är verkligen fin, och här har jag tillgång till fri wifi. Tur! :-) Här bor också en fransman, som inte kan mycket engelska alls, men han är här för att lära. Alla är så gulliga mot Kevin! Ja, egentligen är väldigt många gulliga mot honom. Han sitter i sin vagn på promenaderna och ropar "Hi!" åt höger och vänster, vilket uppskattas av folket. Vi stannar och tittar på alla cementbilar, lyftkranar och andra spännande fordon, och arbetarna tycker det är roligt med lite publik för en gångs skull. Allra mest gillar Kevin sopbilen, som kommer varje morgon. Som han tjatar från stunden han slår upp sina ögon! Sedan står han på balkongen och ropar till sopgubbarna. Skulle jag fråga honom vad han vill bli när han blir stor, så skulle han garanterat säga "Sopgubbe". Ja, det gäller att ha mål i livet...
På lördag är det Kevins treårsdag, och Elvis har jobbat hårt för att ordna ett kalas åt honom. Han får inte ledigt från jobbet, för på helgerna är det som mest rush på hotellet, men han har fått en vän att ta hans pass också. Denna vän ska jobba från 7 på morgonen till midnatt... Elvis har ordnat så några vänner kommer för att fira, men på grund av värmen, som är värst inomhus, så ska vi hålla till på stranden. Där fläktar det skönt! Idag var jag iväg och köpte några småsaker i present. Utrymmet i resväskan är ju begränsat, så stora saker får han hemma. Jag har packat en del ingredienser från Sverige, så jag ska göra morotstårta och mockarutor, men Elvis väninna ska ordna en riktig tårta från ett bageri. Det blir nog en jättebra dag!
Det finns mycket mer att skriva om Malta, men det får bli i ett senare inlägg!
