emblasmatte

Jag blir så trött på all förbannad lögnaktig marknadsföring! Visst, när de gör reklam på tv för ett fantastiskt tvättmedel med mirakulöst resultat, så fattar man att det är fejk. Men när affärer skriker ut "öppet alla dagar till 21" och har stängt när man kommer klockan 17 på midsommarafton, då blir jag förbannad. Provade först butikerna i Storvreta. Nog för att ICA brukar stänga tidigt så fort tillfälle ges, men Konsum är alltid ett tryggt alternativ. Sure, de hade stängt före 17 idag, trots att de "alltid" har öppet till 21. Gränby är ett säkert kort, tänkte jag och offrade dyr bensin för att rädda morgondagens frukost. Men hela jäkla köpcentret var igenbommat, trots försäkran om att de alltid har öppet till 21. Herregud, är midsommarafton vår tids största helgdag!? För 17, det är ju inte ens en röd dag i almanackan... Nä, tack och lov för Statoil, som hade färskt (och dyrt) bröd och håller vad de lovar!

Midsommar, ja. Något jag sällan firar. Kanske för att jag hatar sill och inte är så förtjust att svänga de lurviga kring midsomamrstången i någon fånig groddans. Kanske är det också därför jag blir extra irriterad när butikerna bommar igen tidigt just denna dag. Nåja, jag sitter här hemma och pillar i naveln (som nu är utplånad) och tjuväter choklad och tänker på allt jag borde göra. Kunde haft det sämre! Saknar Ben dock, men åker till honom i morgon. *kärlek*

Offrade mig på förmiddagen genom att ta hunden på en promenad. Längtar efter att gå med henne i skogen, men orkar bara ett par hundra meter. Så idag tog jag med en campingstol och satte mig och vilade med jämna mellanrum. Gick riktigt bra! Tills hundskrället rusade ut i skogen och rullade sig i en massiv skithög. Gud, så fort jag gick till bilen (utan sittpaus), eftersom stanken var outhärdlig! Fick hålla för näsan hela bilfärden och tvingades omedelbart skura henne när vi kom hem. Jag som behövde ligga ner egentligen, med den kraftiga sammandragningen promenaden orsakade mig. Grr...

Nåja, här är en bild innan jag blev sur på henne. Hon har hittat en "pinne" i bra storlek!



Apropå djur, så fångade Andreas häromdagen en bamsegeting (bålgeting), som brummade värre än ett stridsflygplan från första världskriget innan han fick tag på den. Hunden fick frispel och skällde som tusan på den. På mittenbilden ser man hur stor den är jämfört med Andreas fingrar.

Måndag morgon, och jag kan sova precis så länge jag vill! Eller åtminstone tills hunden ledsnat och vill ha frukost och morgonkiss...

Det är inte ofta Embla får lyxat till det, men häromdagen köpte jag henne ett färskt tuggben. Givetvis blev det inte långvarigt, utan var helt väck på en sisådär 10 minuter. Men mer fascinerande tycker jag formen på tuggbenet var...



Här hemma ser det fortfarande ut som ett bombnedslag efter ommöbleringen. Det är slitigt, framför allt när man har noll ork och energi. Till och med Ben blev trött efter slitet och somnade i soffan på kvällen.



Det är alltid lika kul när Ben ligger på något mörkt, till exempel på mina svarta lakan. Är taklampan inte tänd, så måste jag be honom le, så jag inte lägger mig på honom! =)

Idag fick vi Forden såld. Eller ja, Andreas får pengarna, eftersom han fick bilen av mig för ett år sedan. Tanken var att han slkulle bli mer sugen på att ta körkort när han hade en egen bil, men så blev det inte. Så nu har mammas kompis i Småland köpt den. Jag tycker han fick en riktig pärla för 5000:-. Den rullar utan problem och var helt nybesiktigad när den ställdes av för snart två år sedan. Fast man vet ju inte vad två års stillastående kan göra med en bil...

Bebben i magen är fortfafrande sjövild och kan göra frivolter. Inget snack om att fundera på fixering här inte! Ibland får jag förvärkar som inte gör ont, ibland gör det ont. Det börjar kännas lite "oroligt", eftersom jag vet att senaste förlossningen inte ens tog tre timmar från första värken. Tänk om Ben är nere i Stockhom just då? Han lär inte hinna i tid, eftersom han måste åka kommunalt (har inget körkort). Tänk om det händer på natten... Tänk om... Äsch, varför oroa sig? Mer än hälften av det man oroar sig för inträffar ändå aldrig. Jag får väl helt enkelt knipa tills det är lämpligt! =)

Äntligen är det obligatoriska arbetet slut!! Visserligen måste jag tillbaka till skolan en timme eller så för att röja undan det sista (ska ju vara barnledig i ett år), men det kan jag göa närhelst jag har ork och lust...

För att fira detta, så hade vi personalfest hemma hos en kollega i onsdags. Alla hjälpte till att fixa god mat och vi hade pyssel och tävlingar också. Himla kuligt! Klockan var nästan 02 innan jag kom hem. Inte ofta jag är ute och svirar så sent numer! Hade haft förvärkar hela kvällen (som för en gångs skull gjorde lite ont), men de släppte när jag kom hem, så jag fick sova ostört.

Igår fick jag sova ut, och efter lunch for jag till Stockhlm. Mötte upp med Ben, mamma och lillebrorsan och så drog vi iväg för att leta barnvagn. I första affären hittade vi bara en intressant, i den andra ingen och i den tredje hittade vi återigen samma modell som tidigare, fast lite snyggare, så vi slog till på den. Lyckligtvis fanns den på lager, så vi slipper vänta några veckor på leverans. Liften var dock slut där, så den får jag köpa till i Uppsala (där butiken också finns). Hittade en liknande bild (fast vår har lite vitt på suffletten också). Tänker inte packa upp min än, så ni får hålla till godo med detta nätfoto!



Hade vi valt att köpa en Emmaljunga eller Brio, så hade vi fått betala dubbelt så mycket. Kändes idiotiskt (även fast det var mamma som betalade och inte vi), för denna var av samma material, hade samma funktioner, likadana däck osv osv. Varför lägga flera tusen bara på en märkeslapp? Detta är en Babytravel Grizzly.

På väg hem insåg jag att det kanske är dags att börja packa "väskan". Herregud, det var ju nästan 16 år sedan sist - vad packar man egentligen!? Nåja, lite barnkläder vet jag i varje fall, så idag har jag tvättat upp en massa sådana. Sedan gäller det bara att fundera på: vad blir snyggast på fotot till webbisar...? =)

För att förbereda ankomsten har Ben och jag (mest Ben...) flyttat två av mina bokhyllor (men alla tres innehåll) till vardagsrummet. Arbetet blev givetvis slitigt, så jag fick den värsta värken jag haft hittills. Men nu är det mesta klart. Ska bara skaffa en spjälsäng till sovrummet. Och lakan. Och byrå. Och... Kanske borde jag ha ordnat mer än jag gjort...?

Den första av årets tre sista arbetsdagar är över! Alldeles lugnt och tyst var det på skolan, när inte hundratals stojiga elever röjde runt i korridoren. Men legat på latsidan har vi verkligen inte! I höst börjar nya läroplanen att gälla, så det gäller att dissekera den ordentligt innan dess. Vissa avsnitt känns mer prioriterade än andra, som till exempel "kunskaper". Elevinflytande är ett område som inte känns lika viktigt, bland annat eftersom eleverna själva inte tycker det är så viktigt. De har liksom inget att jämföra med, och då är det svårt att välja vad som är bäst. Och vill det sig riktigt illa...



I morgon blir det konferens på en herrgård, tack vare att vi fått pengar för att ha handlett lärarkandidater. Man får passa på att insupa den flådiga atmosfären! En liten lärarlön inbjuder ju inte till några extravaganser i vanliga fall... Känner jag vårt släkte rätt, så kommer vi sno åt oss varenda gratispenna som står framme...

Nu måste "Benny" och jag sova, trots den tidiga timmen. För att motverka huvudvärken på förmiddagen, så sköljde jag ner en hel liter cola i rask takt, vilket gjorde att "Benny" hade det livat värre under ett par timmar. Både han och jag förtjänar en god natts sömn!

Efter att ha stapplat runt i olika affärer igår, så fick jag i varje fall inhandlat något som kunde liknas vid presenter till mor och syster. Åkte ner till Kallhällsbadet för att plocka upp Ben och flickorna. Återigen slås jag av hur smidigt det är att komma till en badplats var man än bor i Storstockholm. Uppsala är verkligen såååå felplacerat när det gäller att kunna svalka sig en sommar. Och så fattigt på blommor. Stockholm satsar betydligt mer på att piffa upp överallt.

Idag var det kalas hos mammsen, och jag hade räknat ut att jag och Andreas (som jag skulle plocka upp i Upplands-Väsby) skulle komma typ en halvtimme för tidigt. Vi brukar alltid vara lite sena, så nu skulle vi minsann triumfera med att vara först! Yeah, right... Essingen stod stilla och jag fick verkligen träna draglägesmuskeln. 35 minuter tog det mig att komma förbi, när det egentligen ska ta 3-4 minuter. Puh! med andra ord kom jag och Andreas för sent typ en kvart. Typiskt!



Syrran hade en rolig app på mobilen, som kollade ens ansiktsdrag och skulle mäta hur snygg man var. Stackars syrran fick 1,6 av 10, och jag fick det absolut bästa resultatet: 9,8! Jäklar så snygg jag kände mig, ända tills syrran läste vad det egentligen stod. Det var inte en snygg-o-meter, utan en ful-o-meter! med andra ord var jag gräsligt ful (till och med så små barn börjar gråta, stod det). Lyckan blev inte så långvarig, men plötsligt upptäcker syrran att det var inställt på "man" och inte "kvinna", så vi gjorde om. Denna gång fick jag 1,6 och motivering "so hot ice will melt". Ordningen återställd! ;)

Men någon som verkligen är snygg är ju Ben... I tisdags var det casting på Stockholmsgruppen (där han förut varit modell i flera år), så han traskade dit. I fredags ringde de upp och sade att de var väldigt intresserade och ville att han skulle komma på tisdag och ta en serie foton. Kul! Kanske blir ett bra extraknäck.

Välkommen till Jeanettes modeblogg! Idag poserar jag i en körsbärsröd, modernt skuren aftonklänning... Nej då, kan inte mycket om mode, men eftersom jag inte vill lägga upp andra människor i bloggen (för de kanske inte vill), så får jag lägga upp bilder på mig då... Här är jag i avslutningsklänningen. Magen fick plats även i den! =)




Dagen började dock med ett besök hos barnmorskan. Var tvungen att vara fastande, så med kurrande mage fick de ta sockervärde på mig, varpå jag fick dricka en sockerlösning. Många har visst svårt för det, eftersom den är så himla söt, men jag slukade glupskt allting... Sedan följde två timmars plågsam väntan (rättade, läste morgontidningen, försökte vila, men insåg att jag bara skulle somna, vilket jag inte fick göra). Klockan 10 fick jag så ta ett nytt stick i fingret. Jag klarade gränsvärdena, men det var stor skillnad mellan första och andra värdet  vilket inte är så bra, så jag måste vara noga med att inte äta en massa sött. Slut på den dagliga godisförtäringen, med andra ord...

Niornas avslutning hölls sedan i en bastu.. Nä, förlåt, kyrka ska det vara. Tack och lov var ceremonin kort och förutom när jag delade ut tre stipendier, så kunde jag sitta på bänken och flaxa med ett papper framför näsan. Dock visade det sig att min fina klänning var väldigt känslig för väta, så de små svettfläckarna under bysten var inte så tjusiga när vi tågade ut... Nåja, jag var i gott sällskap. En hel hög elever hade jättestora svettfläckar bak i ryggen, så jag behövde inte skämmas ensam.



Efter fotografering, betygsutdelning, kramar och annat obligatoriskt, så kunde jag köra hemåt för välbehövlig vila. Fick samtal från KK (som i detta  fall betyder Kvinnokliniken...) om att de skrivit ut penicillin åt mig för urinvägsinfektionen. Yes! Åkte genast till apoteket och hämtade ut, men fick vänta i 30 minuter, trots få kunder. Hur kan det ta sådan satans tid för vissa!? Därtill har de bara två stolar i lokalen, och jag ville ju inte kräva att skröpliga pensionärer reser sig för mig, så där stod jag med riktigt ömma fötter och var halvt svimfärdig. Dåligt!

Men nu är det HELG och det ska bli så himla skönt!!!

Idag var det upp tidigt, för att hinna till barnmorskan. Väl där klockan 9.00 förkunnade kvinnan i kassan att min tid faktiskt var 10.00... (fast jag har skrivit upp 9.00). Tack och lov hade barnmorskan tid för mig redan 9.20, så det var inte så farligt. Däremot blev det inget bra med proverna. Urinprovet innehöll bakterier, vilket jag redan fattat. Trodde jag skulle få medicin med en gång, men det ska tydligen avvaktas tills en bakteriodling gjorts. Tyvärr var blodvärdet inte heller bra. Det har droppat en hel del sedan sist (jag har alltid haft bra värde), så nu räknas det som att jag har blodbrist. Till råga på det var sockret väldigt högt, så jag måste tillbaka i morgon bitti för nya tester. Eventuellt har jag drabbats av graviditetsdiabetes. I så fall behöver jag åka till sjukhuset. Nåja, det är i varje fall inga livsviktiga åkommor precis, men jobbiga besked ändå! Magen var jättestor, så barnmorskan mätte om den och drog till ordentligt med måttbandet, så hon fick ner måttet en cm. Jag ligger mellan mittenkurva och den övre kurvan och hade hon tagit det första måttet, så hade jag legat precis vid det övre strecket. Kan ju vara ett tecken på diabetes också, eftesom man då ofta får stora bebisar (5 kg inte ovanligt).

Vilade efter jobbet, men slockande och sov länge, så jag missade Röda Kors-middagen, som pågår just nu. Himla tråkigt!! Hade varit jättekul att få träffa alla i häktesgruppen igen. Grrr...



I morse låg en lapp från polisen i brevlådan. Det har varit inbrott hos grannen två hus bort! De bad om iakttagelser etc till detta, som skett mitt på dagen. Antingen skrev polisen rätt datum (8/5), och då är det ju idiotiskt att tro att folk kommer ihåg om de sett någon främling en månad senare, eller så menade de att detta skedde i går. HU! Jag som brukar slarva med att stänga altandörren etc om jag bara ska till ICA eller så. Dags att tänka om!

I morgon är det avslutning, och jag har precis laminerat färdigt alla avskedskort jag skrivit till eleverna. Allra sist skulle jag laminera ett kort till min kollega, men då fastnade skiten i apparaten, så nu kanske den är paj för alltid. Så typiskt!

Medan tuppen harklade strupen, så stod jag med några kollegor och två av våra klasser utanför Fyrishovs utomhusbad. Vi skulle vara med på Postkodkampens inspelning! Min läktare skulle heja på Timrå medan andra läktaren stöttade Mariestad. Solen sken mycket, men tack och lov kom det lite regnstänk ibland och några enstaka moln gav oss lite välbehövlig skugga ibland. Tänker på de stackare som spelade in i går, i gassande sol med 33 grader ute... Vi hade "bara" 27.



Under de drygt fyra timmar vi satt där hann bara två grenar spelas in (plus en del scener på publiken), men Fredrik Svahn (för mig helt okänd) roade oss i alla pauser och sjöng och hade tävlingar. Rickard Sjöberg var också trevlig och spexade med oss i publiken (rappade bland annat en låt), medan Sandra Dalberg inte ägnade oss så mycket som ett ögonkast. Avsnittet sänds troligen den 22 juli.

Med sprillans ny solbränna på näsan, var det rakas påret hem som gällde, för att göra sig redo för kvällens avslutningsfest för våra nior. Så himla kul att se alla uppklädda! Maten var jättegod och stämningen hög bland alla deltagare. Några elever vågade sig på att hålla tal (bra gjort!) och vi lärare hade skrivit tal och sång till eleverna, samt att vi uppträdde som deltagare från årets Melodifestival. Jag skulle först vara med i Love Generation, men lyckades till slut få vara Sara Varga, som ju bara stod still på scen. Hade ingen klänning jag kom i, men svepte ett par lakan om mig.

Däremot ville jag ju inte komma till festligheterna insvept i lakan. Vad skulle jag kunna få på mig? Kollade i går kväll och lyckades faktisk komma i mina tre finaste klänningar, och valde en blåglittrig stass. (Däremot kom jag inte ur den när vi skulle byta om till showen, men med lite hjäl gick det till slut...). När discot drog igång, så åkte jag hem, med värkande fötter (trots bekväma skor) och tung mage. Jag tror de allra flesta är nöjda med kvällen!

Dripp, dropp... Ja, det är så varmt så svetten nästan lackar. Dags att plocka fram fläkten!

Har varit seg hela helgen, kanske för att jag jobbat skiten ur mig de tidigare veckorna, kanske för att en jobbig förkylning brutit ut. Hostar en del, så snart flyger väl bebisen ut... Skulle jag inte tacka nej till, för vad jag förstår, så väger den redan närmare tre kilo och är i varje fall 45 cm lång.

Idag har jag dock varit lite nyttig. Har bytt ut gardinerna i vardagsrummet till mer luftiga, somriga dito. De svarta ska upp i sovrummet, så Ben kan få sova ordentligt. Jag kan sova i alla lägen, men han vaknar lätt om det blir lite ljust (vilket det blir på sidan av rullgardinen). Men snart, så ska han få sova som en björn i ide!

Efter grillmiddagen, så satte jag igång att baka till eleverna, som jag ska ha i morgon. Sista lektionen med dem! Mjölet räckte inte till kanelbullar, men jag gjorde mockarutor, äppelkaka och morotstårta. Med andra ord borde alla hitta i varje fall något de gillar.




Idag var Ben och jag i Gamla Uppsala och rekade. Gott om turister, gott om möjlighet att få parkera en restaurangvagn och sälja crepes... Fast det lär nog vara skitsvårt (läs: omöjligt) att få tillstånd, för annars hade ju andra redan stått där och sålt. Nåja, jag har ju inget att förlora på att ringa och kolla! Vore dunder om jag kunde hitta ett jobb till Ben här i närheten. Saknar att ha honom hos mig och magen i veckorna!! Dumma, omänskliga, stelbenta myndigheters fel!

Åh, vilken fredag! Tjejlunch hos Jane och därefter dopp i hennes badtunna. Jag hade lovat fixa salladen, men novis som jag är på området (att fixa mumsiga, matiga sallader), så köpte jag allt gott jag hittade och slängde i. Blev en salig blandning, men himla gott! Ben gjorde en liten dressing till och ville klämma i en hel lime, men jag totalvägrade. Vill inte ha sur sallad...

Efter en god lunch med kycklingspett, jordgubbar och annat, så hoppade vi i badtunnan. Eller nåja, det var lite svårt att hoppa med jättemgaen, så jag klev i så graciöst jag bara kunde i stället. Där satt vi och skrattade i timmar, tills vi var skrynkligare än russin. Så perfekt att vi hade toppenväder!

Kvällspromenade åkte jag på, eftersom "lilleman" är på Birdie (LAN) och äldste sonen är dunderförkyld. Hann säkert gå 20 meter innan jag fick en värk och hasade mig sedan fram i en kvart. Lyckligtvis blev det inga fler värkar, men nu har jag verkligen en anledning till att slippa gå på promenader. Visserligen väger barnet redan c:a 2,6 kilo och är typ 45 cm lång, men lungorna är nog inte helt utvecklade än ifall jag skulle till att föda på momangen. Dessutom är Ben nere i Sthlm ett par dagar, och går det lika snabbt som sist, så skulle han aldrig hinna till förlossningen i Uppsala...

Onsdag. Dagen D. Sonens efterlängtade student! Som han kämpat de sista veckorna för att bli färdig med allt. Och han lyckades! Tack och lov hade hans pappa fixat med mottagningen, så jag kunde fokusera på att bara köpa blommor till mitt redan inhandlade studentplakat. Har haft det enormt stressigt de senaste 10 dagarna, så jag är väldigt tacksam för det!

Prick klockan 13.37 började eleverna strömma ut från Botaniska trädgården (varför de inte strömmade ut från IT-gymnasiet är för mig en gåta). Sonen i sin nyköpta, skräddarsydda kostym glänste på trappan, men tyvärr kom alla plakatbärare och ställde sig framför mig, så jag fick inte så många kort. Hmpf, kan inte alla kameramänniskor stå längst fram och plakatbärarna längst bak!?



I första bilden är Andreas tredje killen efter tjejen. I mittenbilden är Andreas andra personen från höger.

Tyvärr ville sonens klass inte fixa ett släp, så det blev ingen tur på stan med alla andra ekipage. I stället blev det hemfärd och mottagning på en gång. Trevligt sällskap och god mat, och sedan drog sonen vidare till en nattklubb på stan för fest. Liksom 28 000 andra partyglada...

Nu kan jag inte annat än hälsa sonen välkommen till vuxenlivet. Dags att besöka Arbetsförmedlingen idag...?

Det är så skönt med långledigt. Visserligen har jag ännu ett par uppsatser att rätta, men snart kan jag i stället fokusera på att få ordning inför bebisens ankomst. Måste möblera om en del, till exempel. Och det är nog på tiden. Har haft lite förvärkar, så man kan ju aldrig veta ifall bebisen tänker stanna inne de sex veckor som det är kvar. Men känner jag min kropp rätt, så släpps han nog inte ut förrän till augusti...

Grattis sonen, 20 år idag! Fast eftersom det är söndag, så kunde han inte fira denna högtidsdag med ett besök på Systemet... Några av våra släktingar kom och vi firade med nybakat fikabröd och morotstårta. Genast blev min enorma mage ÄNNU större! ;) Tycker det är lite kul att jag är 40, äldsta sonen 20 och yngsta sonen (snart) 0...

Har tillbringat ett dygn hos Kärleken och hans två flickor i Stocholm också. Tyvärr fick jag huvudvärk men det är ändå alltid skönt att få tillbringa tid med Ben. Vi tog bilen in till Söder för att shoppa en examenspresent åt Andreas. Först skröt jag över hur fantastiskt Sockholm är, där man kan få parkera gratis centralt. Det finns ingenstans i hela Uppsala, där du kan parkera utan att betala överpriser. Men snart fick jag äta upp lovorden. För att ta oss från Folkungagatan, så åkte vi runt på tjugoelva gator, med enkelriktningar, dead-ends eller påbjudna högersvängar (fast vi ville till vänster). Snurrade runt i evigheter innan vi kom därifrån. ALDRIG att man behöver irra så i Uppsala! =)

Nåja, tur att man inte är skraj bakom ratten i varje fall. Det skulle vara jobbigt, eftersom jag alltid blir åksjuk på tunnelbanan och därför helst tar bilen...



Annars har det varit mindre lätt att städa här hemma. Andreas poppade popcorn i fredagsnatt, men när han tittade till påsen efter 70 sekunder, så stod den i lågor i micron. Det stinker här hemma, men jag har i varje fall lyckats få ut den inbyggda apparaten till altanen. Och popcornpåsen blev ju fin...

Hann inte göra allt innan dagens gäster kom, så jag flyttade diskret all tvätt till min säng. Nu MÅSTE jag vika den, för annars kan jag inte lägga mig. Pust, som om det är det jag orkar med efter en utpumpande dag... Nåja, Johan hjälpte mig vika det mesta (även om han slappar på tvätten på bilden).

"Åh, mamma, vet du vad jag har hittat? Jättestora tussilago, typ 40-50 cm höga, och vid denna tidpunkt på året och allt!" Lika stolt som när jag var fem och skulle visa något nytt jag lyckats rita ner på ett papper. Lyckan blev dock kortvarig, då min kloka mor berättade att det finns blommor som liknar tussilago väldigt mycket, men inte är det. I ett nafs smulades bilden sönder framför mina ögon, där jag leende står med ett knippe maskrosor framför Guiness rekord-kamera. Nåja, vad är väl ett världsrekord...?

Trots att hjärnan bara fått Strindberg, ångbåtskommisionär och Röda Rummet inpräntat i sig de senaste dagarna, så har jag ändå lyckats klura ut en present åt sonen. Hoppas han blir nöjd! Men det tror jag. Han skulle bara våga annat... =) Nu återstår bara en studentpresent. En Iphone 4 för sju lakan? Eller en laptop för 13 lax? Nja, efter bilens reparationer, så återstår en sisådär 30-40 pix. Får bli en telefon från Barnens Hus... Kan ju vara rolig den med. Dessutom kan kommande lillebror ärva den om ett år eller så! ;)



Vågade ställa mig på vågen idag och såg att de senaste två månadernas frosseri gett resultat. 10 kilo har jag gått upp! Hu, nu får jag skärpa mig. Inte konstigt att magen är stor, när de allra flesta kilona hamnat där (eller som vätska i mina fötter). Kommer väl bli kallad "Grodan Boll" snart.

Nähäpp, nu tänkte jag försöka sova. Det tar oerhört på krafterna att ha två ton rättningsarbete samtidigt som man ska jobba hela dagarna. Får huvudvärk dessutom. Hm, kan man inte snabbspola framåt ett par-tre dagar? Vore skönt att ha allt avklarat!

Nej men.... Är helgen redan slut!? Vart tog den vägen? Nåja, har fått tillbringa ett par dagar med Kärleken och laddat batterierna igen. Det behövs nu när årets mest intensiva vecka ligger framför mig. Men knappt hann Ben åka hem igen, förrän hjärtat åter fallit tillbaka i sin techno-rytm. Risken för migrän flerfaldigades i ett slag...

Håller på att rätta författarporträtt (förutom när hjärnan strejkar och kräver paus). Eleverna hade tre författare att välja på och av någon outgrundlig anledning har 90% av dem valt Strindberg. Ledsnar man på att läsa om karln, eller? Ett fåtal valde Selma Lagerlöf, medan ingen valde Fröding, trots att jag sade att det var min favorit. Nåja, tur att jag kan varva med PRAO-artiklar från åttorna!



Andreas har lyckats klämma ur sig en önskelista, så här sju dagar före 20-årsdagen. Jippie, tänkte jag, men ni vet vad man säger: man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Listan var förvisso lång, men majoriteten bestod av konstiga tekniska prylar eller väldigt diffusa önskningar typ: snygga t-shirts eller spel till Playstation 3. Öh... Lätt att det blir fel där! Tänk att man aldrig blir nöjd...

Det har varit fint väder i helgen och Ben och mina söner har varit väldigt flitiga i trädgården och röjt och klippt gräset. "Nu ser det inte ut som en ödegård där hemlösa bor", kommenterade Ben med rätta. Tack mina killar! Jag hade aldrig kunnat fixa det själv, när jag inte kan böja mig utan att stå med benen som i en cirkelbåge och blir andfådd av två sekunders ansträngnig...

Tjoho! Bilen gick igenom ombesiktningen! Tyvärr krävdes det 15.000:- för att få bilen körduglig (i deras ögon), men nu hoppas jag den ska rulla på utan probelm ett tag. Det är himla dyrt med bil...

Det började i onsdags morse, när jag var uppe med tuppen för att hinna till Carglass klockan 8.00. Satt i deras väntrum och ordnade med nationella provresultat medan de fixade bytet av vindrutan, som skulle ta 2,5 timmar. Men det kan löna sig att sitta där - rutan blev bytt på bara 1,5 timmmar! ( Eller så slarvade de för att bli av med mig...)

I stället för att åka till drop-in på torsdag morgon, så chansade jag att åka på onsdagen efter jobbet. Hade tur och behövde bara vänta 20 minuter. Nu kan jag äntligen stryka besiktningen från min alltför långa to-do-lista!

Idag kunde jag då sova ut, och dagens enda arbetsmoment bestod i att ta hela 9C (det blev 28 elever) till UNT:s mediecenter. Himla trevligt blev det och klassen glänste genom att prestera topp-resultat på dilemma-frågor. Så många grupper med högsta poäng hade han aldrig haft! Här ett foto, som togs och som nu ligger ute på deras hemsida: (jag sitter längst fram, i cerise tröja)



Andreas student och födelsedag närmar sig med stormsteg och jag har ingen aning om vad jag ska köpa åt honom. En tjej hade fått ett smycke på studenten, men en kille...? Och eftersom han fyller 20, så vill man ju att det ska vara något minnesvärt. Suck, det får bli nästa veckas panikprojekt...

Idag tog jag dagens födelsedagsbarn Embla ut på promenad. Hon skuttade glatt omkring i skogen och jag flåsade som en blåsbälg efter. Herregud, undrar om det verkligen är normalt att bli så här konditionslös! Minsta lut uppåt och jag får mjölksyra i benen och lungorna känns som att de inte är större än två ärter... Nåja, dagens promenad med nyblivna sjuåringen gjorde i varje fall att den fakta jag trodde jag besatt om tussilago drastiskt har förändrats. För det första, så trodde jag inte man kunde hitta tussilago nu, och för det andra så var de 40-50 cm höga! Jag trodde inte de blev mer än typ 15 cm. Men det kan inte ha varit maskrosor: stjälkarna var "fjälliga" och det fanns inga maskrosblad vid marken.

Intensivt spanar jag i varenda por i ansiktet. - Är det... - Nä. Eftersom jag pussade Bens yngsta i helgen, och hon därefter visade sig få en svinkoppa även vid läppen, så är risken stor att också jag drabbats. Snygg man blir de sista veckorna i skolan i så fall...

Efter en tupplur i fredags efter jobbet, för att få bort huvudvärken, så åkte jag ner till Ben och hans barn. Lugn kväll, men natten blev allt annat än det... Trots att han bara har två grannar, så har de under honom konstant varit ett störande moment. De har något jobb, som gör att de kommer hem mitt i natten, och då ska de se på inspelade tv-program på hög volym (även mitt i veckorna).Men de senaste dagarna har de grälat när de kommit hem. Så klockan 5 i lördags morse drog helvetet igång. De gormade och skrek, kvinnan grät hysteriskt och skrek "Aj!" vid ett par tillfällen. Hade det inte slutat där, så hade jag ringt polisen. Ben bankade som vanligt med hammaren i elemenetet och efter en halvtimme blev det faktiskt tyst igen. Åh, vad jag INTE saknar att bo i lägenhet!



På lördagen gick vi en del, men inte mer än 20 minuter i sträck. Trots det har jag värkande höfter nu. Hm, ska jag bli oförmögen att gå längre än 5-minuterspromenader dessa två sista månader?? Vi uppsökte "Hökarängens dagar" och hade förväntat oss ett trevligt evenemang. Besvikelsen var total - några loppisbord och bostadsföretagen som gjorde reklam för sig. That was typ it.

Åter i lägenhet blev jag bortskämd av Bens äldsta dotter, som gjorde spa åt mig. Hudkräm masserades in i fötter och hela kroppen, och eftersom den nyinköpta handspriten (svinkoppornas fiende?) nyss inhandlats och luktade så gott (tyckte hon), så fick jag sådant över hela kroppen också... Tänk om polisen stoppat mig när jag åkte hem på kvällen och känt all spritlukt...

Plötsligt var de bara här i miljarder - alla envetna kryp! I tisdags var det getingarna som gjorde storstilad entré, i morse hade ett tjugotal myrbebisar hittat till mitt badrum och på eftermiddagen hemsöktes vi av miljaaarder myggor. Puh! Nu kommer väl alla myror spatsera omkring på mig i sängen på natten, medan de blodsugande äcklen tömmer min lekamen.



Nåja, jag är ändå glad, eftersom jag fått gjort en hel del idag. Ringde Carglass för att byta vindrutan, så här i sista stund innan ombesiktningen. Fick tid på onsdag nästa vecka, och till det facila priset av drygt 1200 riksdaler blir bilen som ny igen! (I wish...). Sedan blir det väl till att ta en drop-in på besiktningen, vilket kan resultera i flera timmars väntan. Nåja, jag får väl rätta de 31 artiklarna, 28 författarporträtten och 21 engelskproven, som kommer in en och samma dag - den 20 maj. Den helgen är ju räddad från tristessens klor...

Vidare idag, så kom jag rätt tidigt till jobbet, så under nästan en timmes tid hann jag börja röja på mina arbetsplats. Man har ju samlat på sig lite under 12 år... Måste sortera och slänga det mesta innan sommarlovet, men vet inte hur jag ska hitta tiden. Fast det kändes skönt att ha satt bollen i rullning, även om det numer ser ut som ett bombnedslag vid min plats...

På eftermiddagen kom Hedvig som en räddande ängel och tog hand om poolen, som jag inte längre ville ha. Vet inte hur hon lyckades klämma in 10000-literspoolen i den lilla bilen, men lite våld löser allt, eller?



Det är himla kul med alla nyfikna frågor från eleverna. Idag undrade de vad jag skulle göra om förlossningen startade mitt på lektionen (Hrm, bebisar poppar inte ut lika snabbt som i amerikanska filmer, så jag kör färdigt lektionen innan jag åker till BB - Typiskt Jeanette, kommenterade de då), att det börjar med vattenavgång (nähäpp, det gör det verkligen inte alls alla gånger - senast gick vattnet i samband med att bebsien föddes fram!)
osv. Tja, så länge de lär sig NÅGOT nytt varje dag, så är jag nöjd!

Mitt under matlagningen idag, så ringde Anna Maria Lenngrens ord i mina öron:

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!

För första gången på hundra år, så fräste nämligen såsen över! Inte för att jag läste, utanför att jag röjde i köket samtidigt som jag lagade mat. Så kan det gå när man försöker vara duktig...

Fast visst har jag varit riktigt flitig idag. Min kollega kom över och så rättade vi nationella uppsatser (engelska). Två klasser hann vi med! Helt otroligt hur lika vi bedömde. Endast på två uppsatser skiljde vi oss (en ville ge G+, den andra VG-), så där får vår tredje kollega rycka in och avgöra.

Åh, så varmt och skönt det varit idag! 27 grader visade termometern på. Men med denna värme kom också en av sommarens plågor: getingar. Ett flertal hade kvicknat till och besökte oss på altanen. Usch. Därför vinglade jag upp på en bock för att häfta upp myggnät runt altanen, med förra årets händelse i färskt minne. När jag satte upp myggnät utanför mitt fönster då, så föll jag illa och bröt handleden. Vill INTE ha favorit i repris!!



Apropå skadedjur, så fick jag fascinerande nog syn på ett annat sådant. Precis när vi satt och rättade, så såg jag en mus springa ner för husväggen. Det är så sällan jag lyckas se möss, och mitt på blanka dagen, dessutom!

Finns det något som kostar mer i vardagen än den förbannade bilen? Nu har verkstaden äntligen fixat oljudet - hjullagret - och ett par småsaker till den nätta summan 4300:-. Därtill skall vindrutan bytas innan ombesiktningen. Nu har kräket kostat mig 15.000:- på en månad! (Med kräk menar jag bilen, inte verkstadskillen...) Åter till vardagen - fattig som en kyrkråtta, alltså.



Men inte kan man spy galla över det hela tiden. Solen är ju återfunnen! Har suttit i trädgården och läst "Ondskan" av Jan Guillou (en bok mina åttor läser, så jag hittar på kluriga frågor de kan diskutera). Har fått lite röd färg, i varje fall på ena armen, för eftersom jag är novis på solandet, så satt jag inte rakt fram i solen. Men ensidig färg är bättre än ingen färg alls! Jag har dock lite kvar till Bens bruna nyans... =)

Fick en önskan av en elev, att jag ska skriva om dem i bloggen. Hm, det brukar jag ju inte göra. Men jag får väl göra ett undantag! Nu är det bara en sisådär fem veckor kvar innan jag lämnar dem för alltid. Niorna slutar ju och skulle slippa (?) mig ändå, men åttorna överger jag sista året. Det känns himla trist. Jag kommer varkligen sakna dem! Jag har aldrig haft en klass som så duktigt passat tiderna. Och när jag har genomgångar är det alldeles tyst och de verkar åtminstone intresserade... =) Har man haft en dålig lektion någon gpng, så mår man genast mycket bättre av att komma till en sådan här lugn och harmonsik klass efteråt. (Räcker de fina orden, Albin?) =) Fast allt är ju faktiskt sant!



Ben och jag tog en snabbis till åtetvinningsstationen idag, så nu är i princip alla grovsopor borta. Det kommer att bli en massa avklippta grenar och annat skit, men det får vi ta en annan dag. Än är det dock långt kvar innan trädgården blir fin, men det blir härligt när det väl blir gjort. Längtar efter att få plantera lite blommor!

O, vilken stressig dag! Först tre lektioner, följt av att jag lotsade en klass sexor till stan, stressade tillbaka till skolan (missade bussen vid två tillfällen, det första med bara 20 meter...), bilen till Alunda 40 min bort. Trevlig tjejträff med god lunch! Stress tillbaka (varför ska alla bilar åka samtidigt som jag?) för att hinna till mina två utvecklingssamtal. PUH!

När jag väl kom hem strax efter 19, så har stressen satt sig på hjärtat igen. Även fast jag vet att det är ofarligt, så är det obehagligt när hjärtat slår så hårt i bröstet efter varje överhoppat slag. Vissa stunder hoppar det över vartannat slag... Oroar mig lite för ifall det ska påverka bebisen. Måste få tid att ringa och kolla.

Igår var det också stressigt. Kom hem klcoakn 18 och 10 minuter senare ringde en kvinna, som ville köpa mitt akvarium, och undrade ifall de kunde komma om en timme. ”Visst”, tyckte jag och började genast att sätta igång med att tömma de 300 literna. Tömde hälften och tog ut alla växter och inredningen. Sedan var det dags att försöka sig på lite fiskelycka. HUGA! Fasiken, vad snabba de små liven är! Inte nog med det – de sprattlar ju som attan också. När jag väl lyckats fånga dem (en och en), så skulle jag få ner dem i en 25-litersdunk. Och hur stort hål är det i en sådan då!? Vid flera tillfällen hamnade fiskarna utanför och trillade så småningom i golvet. Jag, som har fiskfobi, vågade givetvis inte peta på dem, utan stod med två håvar och försökte få tag på dem innan de gled in under bänken. Nytt försök, ofta nytt misslyckande. Nåväl, när det bara var en sisådär 5 småttingar kvar, så plingade det på dörren. Så karlarna fick allt se till att hjälpa till med fisket och tömningen.

 

(Fisken på bilden har inget med nämnda fiskar att göra)

Hela skiten slet hårt på ryggen (fast jag är tacksam att de var två, så jag slapp hjälpa till med att bära akvariet. 25-litersdunkarna med gammalt vatten som skulle tömmas var tillräckligt påfrestande för gravid-magen och -ryggen).

Nä, nu ska jag däcka några timmar. Lär sova som en stock!