emblasmatte

Nu har den äntligen varit här- helgen då Kungen fyller år! Med pompa och ståt såg jag hans tal... Nädå, inte alls. Även om jag gillar Kungen! Men Valborg har det varit, en av Uppsalas stoltaste traditioner.

Det började redan på fredagen, då Andreas var snäll och avstod "Kvalborg" för att passa Bens barn, så vi kunde åka till Katalin. Hassans band Kebnekajse spelade och vi dök upp strax efter 21. Givetvis var alla stolar upptagna och att sälla sig till den stående skaran kändes inte kul. Ben lyckades övertala en anställd att fixa fram en stol åt den tjocka damen, så jag fick vila rygg och mage hela konserten. Vi stannade en stund efter konsertens slut också för att prata med några av bandmedlemmarna och kunde sedan glida hemåt till tre små sovande barn. Bra jobbat, Andreas!


En man med vit handväska med söta tofsar på. Han gick runt med den så länge, så till slut blev jag övertygad om att det var hans egen. Tills flickvännen finally dök upp... Det var för övrigt intressant att observera folket. Insåg att rutig skjorta var superpoppis och till min förfäran hade ett par män i 25-årsåldern anlagt mustasch. Huga! Måtte det inte bli poppis.

Sviterna efter den sena fredagen visade sig nästa morgon. Vi kom inte alls upp så tidigt som det var tänkt, och när vi väl kom in till stan, så var alla människor på väg därifrån. Genast insåg jag att vi missat hela forsränningen... Det var synd, för resten var inte mycket att se. Tusentals männsikor, en ofantlig mängd alkohol och massor med stånd. Men alla stånd sålde detsamma: brända mandlar, korv eller ballonger. Hur kul blir det efter det 17:e ståndet?

Nä, vi drog vidare  i stället, till ett tivoli. Tyvärr var det snorkallt denna dag och alla frös, så besöket blev inte så speciellt långvarigt. Att vi inte vann ett skit på chokladhjulen, att det blåste damm i ögonen och att "fiska-nallar"-maskinerna inte ville ge oss någon vinst bidrog till tivoli-fiaskot.

På kvällen gick vi fackeltåg till majbrasan i Storvreta, mer påpälsade än tidigare på dagen. Brasan värmer ju alltid, tänkte jag också, men det visade sig att när man stod så nära att ansiktet brändes, så var det ändå svinkallt i ryggen. Suck. Det var dock trevligt där bland byns alla invånare (alla hade gått man ur huse) och lite spänning fick vi när brasan fattade tycke för gräsmattan, så en hel slänt hann brinna upp innan vattenhinkarma lyckades tämja elden. De avslutande fyrverkerierna var jättefina också.

Idag åt vi en sen påsklunch hos min kära mor. Alltid trevligt att återse henne och mina syskon med respektive! Det tråkigaste med att bo utanför Uppsala är just det att jag träffar dem så sällan. Förhoppningsvis kommer jag närmare dem inom en inte alltför avlägsen framtid!

Tuffa dagar, bråda tider! Just nu är jag mitt uppe i alla utvecklingssamtal och har sju stycken på två dagar. Jag begriper inte de lärare som lägger typ sju stycken i rad en eftermiddag efter skolan. Hur klar är man i huvudet efter så många? Förhoppningsvis har jag de sista samtalen nästa vecka. Ska ha sammanlagt 15 stycken (en har tackat nej), och varje tar 30-45 minuter. Mycket tid blir det...

Har även varit på yngsta sonens utvecklingssamtal idag. Han är mer seriös nu och arbetar på rätt bra, tyckte lärarna, som var nöjda med att det går åt rätt håll. 8:an brukar ju inte vara det roligaste skolåret precis...

Jag bara måste få tid att ta reda på hur jag ska sanera bilen! Bensinångorna har bitit sig fast och jag får hela tiden åka med öppna rutor. HÖG volym på stereon blir det! Hade ett par kassar med böcker med mig till skolan, och nu luktar det till och med bensin i arbetsrummet!

Igår skulle jag åka till veterinären med Embla, men kunde tyvärr inte låna exets bil, så hunden fick åka i baksätet, i varje fall en lite längre bit ifrån ångorna. Jag ville undesöka hennes knölar på magen. Efter över en timme i väntrummet, där Embla satt snällt och fint bland alla hundar och katter, tills det kom en rädd hund, som Embla ville anfalla, så fick vi komma in i undersökningsrummet. Veterinären var så pass övertygad om att det bara var fettknölar (min förhoppning besannades), så vi behövde inte ta dyra prover. Skönt att veta att det inte är något allvarligare!

Nu stundar Valborg och Ben kommer att ta hit sina barn (ifall de inte protesterar), så de får vara med om ett av Uppsalas mer kulturella inslag. Ska bli roligt! Jag har inte varit på forsränningen på flera år, men nu ska jag dit och armbåga mig fram till en bra plats. Får väl ta med mig en hopppfällbar stol också, för magens skull...

Neeeejjj! Påsklovet är slut. Sovmornarna är ett minne blott. De lata dagarna är över och förbi. Back to reality. Fast jag börjar första dagen med att vara hemma, eftersom huvudvärken kommit åter. Jag får vara tacksam att jag klarat mig så länge utan.

Jag har en misstanke om vad som orsakat den denna gång - Bens moppe! Åkte ner till Sthlm igår för att köra hit hans moppe, så han kan pendla till jobbet med den i stället för dyra bussar och tåg. Givetvis läckte otyget när man lade den ner, så vi hann inte många meter innan vi fick svänga in på en mack och försöka stävja bensinflödet. Efter ett tag lyckades vi tillräckligt bra för att kunna ila hemåt, men vid det laget var skadan redan skedd. Hela bilen stank bensin och trots fyra öppna fönsterrutor (måttligt kul på motorvägen, dvs 90% av resan...) så sipprade ångorna in i våra lungor för varje andetag.



Annars har påsken varit lugn. Jag har glömt att äta ägg, och påskmat är inget jag brukar ställa fram på bordet. Det har inget att göra med en eventuell bojkott av religiös högtid, utan beror helt enkelt på min kräsna mage. Jag är ju likadan på julen, men då firar man ju med hela släkten, så då blir det alltid julmat ändå.

Nu ska här bli plats! Slängde upp en annons på Blocket om mitt akvarium på 300 liter. Har jag tur får jag 2000:- för det (med fiskar och allt). Lyckades hitta kvittot på akvariebänken jag köpte för knappt två år sedan, och nypriset var nästan 3700:-! Så den säljer jag för 2000:- också. Även det lilla akvariet hos Jörgen är med på annonsen, för 700 pix. Vi får se om jag får napp (ha ha...).

Idag ägnades en stor del av dagen åt trädgårdsröj. Nåja, jag med magen orkade inte så mycket, så det var Andreas och Ben som slet det allra mesta. Bort med två buskar med jobbiga rötter, krattning och... Ja, så mycket mer hanns inte med. Det tog många timmar och många krafter! Nu återstår att strö ut jorden och så gräsfrön, men jag kom på att jag inte har nån mojäng till slangen, så jag avvaktar med det. Har ju inte lust att stå och vattna hela gräsmattan med vattenkanna...



För att fira att tomten äntligen fick sig en omgång, så grillade vi. Årets första! Vi grillade färdigmarinerad fransyska och korvar. Gott! Hade varit extra gott med ett glas vin, men vissa uppoffringar gör jag gärna numer...

Trots  att vi försov oss, så hann både Ben till jobbet och jag till besiktnigen. Kom en halvtimme för tidigt, eftersom jag skjutsade Ben, och satt och löste korsord i godan ro. Plötsligt dök mitt regnummer upp på skylten och jag startade bilen... tills den dog. Startade om och den dog. Upprepades 5-6 ggr. Fy, vad pinsamt! Ska bilen pajja precis när den ska besiktigas!? Men lyckligtvis kom besiktningskvinnan ut och berättade att det säkert bara var låsspärren, eftersom det var så länge sedan jag låste bilen. Så med henes magiska handlag låste hon bilen, låste upp igen och därefter startade bilen utan problem. Herregud, vem har hittat på dessa konstigheter!?

Inne i hallen konstaterades trasig bromsslang, en kärvande broms och spricka i vindrutan. Sedan tog hon den på en kort sväng och upptäckte givetvis att den lät illa (var hon tvungen att gasa på?). Det visade sig att hjullagren var kass och det är därför bilen låter illa. Jaha, fyra anmärkningar och ombesiktning. Nytt verkstadsbesök inbokat. Tråkigt att renoveringslånet ska gå till bilen bara... Roligare att använda pengarna på barnkläder! =)



Gick in på IKEA för att kolla ut en bra bäddsoffa. Kunde givetvis inte kånka ut en sådan själv, men hittade en billig och bra, som dessutom är skön att ligga i (Andreas har redan en sådan). Fast inte kunde jag kliva ut från IKEa utan att handla. You know the drill.... Lockpriserna rycker tag i mig och jag var tvungen att gå med två stora IKEA-kassar för att få plats med allt. Köpte bland annat 5 kuddar à 9:-, 3 täcken à 25:- ett par tillbringare med lock, två jättemyggnät ("tält") och diverse annat smått och gott (och säkert jättebehövligt när man tänker efter noga).

Vad tusan är det med karlar och kundvagnar? Svängde in på Willys för att köpa ett par mjölk (givetvis blev det en fulllastad korg...) och vid flera tillfällen drabbades jag av män/karlar/gubbar som gick med vagnen, som om det vore en del av dem, och inte tog minsta hänsyn till att vi andra i butiken ville förbi. Visst fanns det män som klarade av att hålla sig på sidan/inte stå för gångarna, men ingen kvinna misslyckades. Kanske läge för körkort i affären?

Fick lite pengar idag, så jag passade på att genomföra en shopping spree på stan. Hade velat fynda på Barnens Hus, men de har inte öppnat för utförsäljningen än. Jag fick i varje fall köpt ett par mammabyxor (äntligen slipper brallorna kana av magen!), ett gäng nya trosor (behövdes) och lite bebiskläder så klart. Det är svårt att låta bli när man hittar så mycket gulligt... Idag blev det tre pyamaser och två par byxor. På det ena paret står "I love mum" och på det andra "I love dad".



Embla fick ta del av det roliga också, eftersom jag köpte hundmat och en massa tjurmuskler till henne. Åkte upp till exet efter stadsrundan, och hon blev överlycklig över att se mig. Även innan jag visade godiset! Johan var en ängel och hjälpte mig tvätta bilen. Den måste ju se respektabel ut vid besiktnigen i morgon. Som om ett snyggt yttre kan väga upp för felen undertill... Nåja, det kan ju inte skada i varje fall.

Det är så härligt med våren! Solen värmer och alla är så glada. På dagens skogspromenad hittade jag och Embla flera vårtecken: blåsippor, tussilago och fjäril (ja, den finns faktiskt i tredje bilden även om den är VÄLDIGT svår att se).



Egentligen är det lite konstigt att så många älskar våren. Visst, man har längtat efter sol och värme i ett halvår, men det finns ju faktiskt en hel del negativt som har med våren att göra. Skräp och hundskit överallt, som förut inte syntes pga snön, lera, nygödslade åkrar, allergier (för vissa), storstädning både inne och ute, myggor och andra kräk som vaknar till liv etc. Listan kan göras lång. Men här är vi människor ytterst förlåtande, eftersom vi är så glada över andra saker. Tänk om vi alltid kunde vara så - se genom folks brister och fokusera på deras positiva sidor.


Vad tusan gör två mjölkpaket mitt i skogen, långt från alla hus!?

Ett annat vårtecken är bilarna. I fredags läste jag att det visst blir körförbud om man har dubbar från och med den 16:e. Och jag som trodde det var den sista som gällde... Ben och Andreas borta, så jag fick ta hjälp av yngsta sonen med att byta däcken på lördag förmiddag. Vi slet och kämpade, men fick på alla till sist. Jörgen byter däcken på 8 minuter, för oss tog det gott och väl 45... Men vi var allt lite stolta över vår prestation, när vi strax efter åkte till Upplands Väsby, för att gratulera kusinerna i den äldres nyinköpta lägenhet. Däcken satt kvar hela vägen också, så Johan måste ha gjort ett bra jobb när han drog åt skruvarna.

När Ben kom hem från jobbet igår, så berättade han att det fanns en igelkott strax utanför huset. Han hade försökt plocka med sig den hem, men taggarna var för vassa... Även om det finns många vårtecken: fågelsång, blommor och motorcyklar, så är väl ändå en igelkott som vaknat ur dvalan ett definitivt tecken?



Barnens Hus har nyinvigning, så i helgen har de riktigt fina priser på utvalda produkter. Så även fast det är tre månader kvar, så var jag bara tvungen att lägga månadens sista slantar på en bilbarnbstol, som skulle kostat 2500:-, men nu slumpades ut för 999. Köpte sex små bodies också för 200:- i stället för drygt 400. Det är faktiskt det första jag köpt till bebisen. Nästa vecka är det rea i hela gamla butiken, så jag "måste" nog dit och reka då också. Man måste ju passa på när de vräker ut prylar, som jag ändå måste köpa till sommaren! Mammsen ringde idag och berätade att hon vill ge Ben och mig en barnvagn i present. Så himla snällt! Jag menar, de är ju inte billiga i pris direkt. Nu gäller det bara att hitta rätt i barnvagnsdjungeln. Tyckte det var fantastiskt bara att se hur långt bilbarnstolarna kommit sedan jag sist använde en (för 15 år sedan...), så jag förväntar mig att barnvagnarna är lika high-tech.



I morgon är det kalas för brorsans båda söner. Nummer två prickade in sin födelse på storebrors tvåårsdag, så det är ju smidigt att man kan fira båda samtidigt... Den äldsta har köpt sin första lägenhet, så det skulle vara kul att kunna åka dit och kolla samt att hälsa på alla nära och kära. Fast jag fick migrän idag, så jag vet inte om det kommer att gå. Håll tummarna!

PÅSKLOV! Hade dagens sista lektion strax efter lunch, och det betyder att det är LOV nu. Så efterlängtat och skönt det kommer att bli! Ska inte göra något speciellt, men bara att få vila ut ordentligt är guld värt. Förhoppningsvis blir det en hel del tid till att fixa i trädgården from Hell. Man får ju kramp bara man slänger ett ögonkast på den.

Bilen reparerades i onsdags också. Glad i hågen hämtade jag ut den kl 21 på kvällen, överlycklig över att få slippa låta raggarbil. Yeah, I wish... Trots hålet i avgasröret, som nu var utbytt, så låter det fortfarande illa! Med andra ord är det något annat som också är fel. Vid 73-74 km/h är det riktigt öronbedövande och rutorna skallrar. Suck. Att bilrep ska vara så jäkelens dyrt! Dessutom stinker bilen nu, eftersom röret är nytt. Nice...

Som om inte det var nog, så läste jag att dubbdäcken inte får användas från och med i morgon. Hm, då betyder det ju att jag ensam måste stå och slita med dem i morgon. Precis så jag ville börja lovet - med migrän dubbelvikt över bilen och ta i för alla krafter. Jag får unna mig något riktigt syndigt och gott i morgon kväll!

Äntligen syns det! Låg i en soffa i personarummet på lunchen, när en vikarie (välkänd) sade att han såg hur bebisen sparkade. Och det stämde! Det är första gången någon sett sparkarna, så det är roligt med ytterligare ett steg i rätt riktning. Jag satt själv och tittade på magen på eftermiddagen och det syns ju tydligt. Förut har jag alltid lagt upp handen så fort jag känt sparkar, så det har liksom inte funnits en chans att titta...

De förra graviditeterna har jag aldrig behövt kissa på nätterna, men nu måste jag jämt upp mitt i natten för att tömma blåsan. Undrar vad det beror på...



There's a first for everything. Även Embla lyckades med "första gången" idag, trots sina sju år. På skogspromenaden lekte hon med en boll hon hittat och efter ett tag grävde hon helt sonika ner den i skogen och täckte över den genom att putta tillbaka jorden med nosen. Hon har säkerligen gjort så även förr, men jag har aldrig sett det.

Och nästan första gången jag lyckades få med mig Johan ut på promenad också! Annars går vi alltid ensamma, men nu ställde han upp och följde med mig, eftersom jag påtalade att jag inte är något roligt leksällskap i skogen längre. Givetvis ställde han inte upp "gratis" - jag fick lova att han skulle slippa kvällspromenaden...

Idag hände något unikt. På motorvägen blev jag omkörd - av en gubbe med keps! Jag kan inte dra mig till minnes något liknande förr. I en liten skruttig bil, med vitt hår och keps, satt den fartglada pensionären. In mot Storvreta var det tur att han kom ikapp en bil, annars hade han kört snabbare än 100 på 70-sträckan... Men han var inte ett dugg osäker som förare. Ingen söndagsbilist, med andra ord.



Fick en smärre chock på eftermiddagen när yngsta sonen kom hem till mig efter en vecka hos sin pappa. De fagra korkskruvarna hade fallit offer för pappas trimmer och nu satt han med sitt endast centimeterlånga snagg. Visserligen passade det honom, men det var ovant! Så kan det gå när man vägrar använda balsam och tovan blir övermäktig...

Sol, sol, strålande sol! 18 plusgrader och dunjackan är förpassad till kroken längst bak i hallen. Vågar ännu inte tvätta upp den och stoppa den i garderoben, vis av erfarenhet som man är. Åtskilliga forsränningar på sista april har snöhögarna legat överallt kring ån. Fast å andra sidan är jag så VARM jämt nu. Jag som alltid varit frusen! Men denna graviditet har kroppen fått spatt och nu kan jag i princip inte ens ha täcke när jag sover. För bara ett år sedan behövde jag somna med duntofflorna på mitt i sommaren...

Nu är jag solokvist hela helgen! Jag kan fuska precis så mycket jag vill med korv med bröd till middag, glass hela kvällen lång, sova så mycket orkar... Nåja, helt solo är jag ju inte. "Benny" hänger ju med precis överallt och gör sig påmind. Han ser till att göra gott om plats för sig och har ibland discodans på schemat. Mysigt!



Häromdagen tänkte jag ta en skön tur i de gamla skogarna med Embla. "Min" skog är ju rena isbanan, så jag hoppades på att det var bättre där uppe. Fick till min stora besvikelse se att det mesta var skövlat nu. Det var helt omöjligt att känna igen sig när man gick, men tack och lov fanns stigen kvar, som jag kunde följa. Även om det innebar skutt över träd... Lyckligtvis fann jag att den jätteifna granen var intakt och hade skonats.



Insåg att det inte var det smartaste att gå där, med mockastövlar i sankmarken och bitvis tolv ton sågade grenar att balansera över med dyrbar last i magen. Tog mig i varje fall fram till stora vägen till slut. Även om jag svor över promenaden, så var Embla nöjd med alla grenar och stockar hon kunde tugga på och ha dragkamp med.

Känner mig lätt frustrerad. Har rättat allt jag har hemma (58 nationella prov och 29 ordklassprov bland annat) och har skrivit alla omdömen. Vad ska jag göra hela söndagen då? Känns så himla konstigt att ha en dag ledigt. Min vana trogen är jag övertygad om att jag kommer att sätta mig i arbete genom att göra nya arbetsområden eller måldokument, för jag blir så rastlös annars. Läskigt, så man jobbar ihjäl sig egentligen...

Gled iväg i morse till jobbet, aningens sen som vanligt. Höll dock nästan hastigheten på E4:an, men en bil som var snäppet snabbare visade sig vara en likbil. Efter den kom en röd bil, som låg slickad bakom. Varje filbyte hängde han på som ett frimärke och min fantasi satte genast igång. Det är en av mina favoritsysselsättningar, och inte alltid uppskattat (hos exet till exempel). En likbil som har bråttom, varför det? Ovanlig dag för en begravning och är liket väl hämtat, så har man knappast bråttom. Kanske var de rädda att liket skulle sticka iväg? Ja, det måste vara därför som de gasade på. Den röda bilen bakom måste såklart vara anhöriga, som också ilade iväg för att få en sista skymt av sin kära familjemedlem. Plötsligt gjorde den röda bilen en halvt lagvidrig manöver och slängde sig över ett par filer och svängde av E4:an. Vad nu? Måste de plötsligt tanka? Eller åka till Statoil och köpa blommor? Nä, här sprack min fantasi. Som vanligt - den brukar göra det.



Nästa avfart kom jag ikapp likbilen. Han körde långsammare nu. Hade han fått samtal om att likstelheten satt in och att den avlidna därmed inte skulle försvinna någonstans? Vid Gnistarondellen svängde han höger och fantasin skenade igen. Självklart hade den röda bilen insett att det fanns en snabbare väg till liket och därför hastigt svängt av motorvägen. För likbilen körde nu mot samma riktning som den tidigare avfarten. Jag älskar när historierna går ihop! =)

Efter en extra lång arbetsdag (sista lektionen slutar egentligen 15.00, men sista eleven stannade till 15.30 pga ett prov. Trodde 90 minuter skulle räcka, men det gjorde det visst inte!), så brummade jag hem igen. Tog in på verkstaden, så jag slipper gå upp med tuppen i morgon bara för att lämna in bilen. Så på torsdagen är jag billös. Usch, så konstigt! Måste ta bussen till jobbet. Tack och lov börjar jag inte förrän efter lunch, så jag har lite tid på mig att komma dit. I värsta fall behöver bilen vara inne på fredagen också och då måste jag tigga till mig skjuts. Hoppas inte, mest för att det nog innebär att det blir ännu dyrare att hämta ut bilen då...

Dagens glädjande nyhet är den explosion av tussilago som skådas vid storvretaavfarten. Man blir så glad!

Nu har min raggarbil blivit så högljudd att den vibrerar när jag kör. Framför allt vid vissa hastigheter märks hur golvet skakar, så man blir lite orolig att hela avgassystemet snart ska trilla ner i backen. En dag till måste jag köra runt inann jag kan lämna in den på verkstaden.

Ibland (rätt ofta, faktiskt), önskar jag att jag var mer händig. Jag fattar att jag inte kan vira silvertejp runt ett eventuellt hål, eftersom hela rasket blir riktigt varmt, men hade jag bara varit lite kunnig, så hade jag garanterat kunna åtgärda en del mindre besvär.



Jag minns vår första bil, en gammal SAAB 99:a. En dag gick något sönder, och troligen skulle ljusrelät vara det som inte fungerade. Jörgen tyckte jag kunde köpa ett nytt på skroten, eftersom det är dumt att lägga pengar på nya saker till en så gammal bil. Sagt och gjort, jag for till skroten och trodde mig stå inför en lätt uppgift. Tills jag fick en skruvmejsel i handen och skickade ut på gården. Jisses, aldrig har jag känt mig så liten och rädd, som när jag gick där bland alla skrotade bilar, som var staplade tre på varann. Är det verkligen säkert att gå omkring där? Och aldrig i mitt liv hade jag föreställt mig att jag själv förväntades skruva loss ett ljusrelä från en skrotad bil. Köpte man dem inte över disk? Lyckligtvis hade jag kollat in hur det såg ut, så jag lyckades fixa fram ett ljusrelä. Givetvis av fel årsmodell, så jag hade det lite lurigt när jag skulle montera kablarna, men jag klarade av det. *stolt*. Tyvärr visade det sig att det inte alls var ljusrelät som var paj, utan generatorn...

På dagens promenad med Embla, så mötte vi en liten flicka (i 9-10-årsåldern) med en liten hund. Det borde väl inte ha varit några problem? Nu visade det sig att hennes vovve var allt annat än väluppfostrad och den lilla flickan slet av alla sina krafter för att hålla kvar hunden när vi möttes. Såg henne senare också, när ingen hund var i närheten, och hon hade det nästan lika kämpigt då med. Jag begriper inte varför så många småhundsägare tror att det inte är något problem att deras små ögonstenar skäller och drar. Faktum är att det oftast är de stora hundarna som är disciplinerade, för där skulle det aldrig fungera med ett monster i koppel...



Nu när snön börjat försvinna, så får vi leva med att ta reda på vinterns synder. Jag har redan plockat en kasse med hundskit och nu är det Johans tur att ta sig an de ibland ludna högarna. Ben har redan förkunnat att han minsann inte tänker ligga på en filt på tomten i sommar, men han kanske ändrar sig när han ser hur lummig trädgård jag får tack vare all gratis gödsel...

Just nu kör jag runt i en raggarbil. Tror folk i varje fall, som vänder sig om när jag puttrar förbi. Troiligen är det hål i avgasröret (säger jätteamatören på bilar), så jag måste till en verkstad snabbt. Det är så pinsamt att låta illa på vägarna, men egentligen begriper jag inte varför jag ska tycka det. Kanske är det för att vi kvinnor inte vill förknippas med oljud eller stank? (Och därför pruttar, bajsar och rapar vi aldrig. Någonsin.).

Oj, vad dagarna rusar iväg! Trots det känns det som en evighet tills bebisen ska komma. En ekvation som inte riktigt går ihop...



Igår blev jag bjuden av mina gamla ridkompisar på restaurang. Vi testade för första gången en afrikansk, med mat från Etiopien och Eritrea. Väldigt gott! Trots att grytan skulle vara medelstark, så flåsade och snörvlade vi, då grytans hetta satte fart på kroppen. Himla kul att träffa dem igen! Måste åka förbi ett ridpass och kolla in dem, se ifall de blivit något bättre sedan sist... ;)

I tisdags svängde jag förbi "Bens" creperie i Uppsala, medan ett gäng elever var på "Hälsoäventyret". Riktigt god crepes jag fick! Det kommer fler och fler kunder till den nyöppnade restaurangen och igår hade Ben haft fullt upp ett tag. När skylten väl kommer upp på gatan, så lär det komma massor.

Hade mäklaren över idag, för att se vad huset värderas till. Är ju bra att veta om man söker ny bostad. Lär ju bli "lite" trångt snart i denna! Ett par hundra tusen uppskattar han att värdet ökat de snart två år jag bott här, delvis tack vare mina renoveringar. Det var intressant att få veta att de flesta på gatan faktiskt byggt till ett extra sovrum och badrum. Det vill jag också ha, men jag tvivlar på att de pengar investeringen kostar skulle generera en minst lika hög värdestegring.

Helger må ha varit en tid för rekreation en gång i tiden, men i det olssonska huset är det då man får ta tag i allt man inte hinner annars. Oftast är det tråkigheter, som att betala räkningar, städa, tvätta och göra en hel del praktiska göromål. Man borde ta sig mer tid till att fixa med sådant än man faktiskt gör. Surfade till exempel och kollade vad jag skulle få betala i bilförsäkring hos olika försäkringsbolag och har kommit fram till att det blir 1500:- billigare om jag byter till Aktsam. Pengar, som annars är bortkastade! Man skulle garanterat kunna tjäna en hel del på att kolla över alla bolag man anlitar, men vem har tid till det?



Hela veckan har gått i förkylningens tecken. Näsan har producerat litervis med otrevligt innehåll, halsen kraxar, så jag låter konstant nyvaken. Skulle kunna extraknäcka i en dålig kopia av The Grudge... Och huvuvärken är 10 ggr värre än vanligt. Vet inte om det beror på förkylningen eller inte. Ben har konstigt nog lyckats hålla sig smittfri, trots alla intima stunder denna vecka. Somliga har tur...

Efter plusgrader i några dagar, så har den senaste tidens minusgrader orsakat en glasbana i skogen. Embla travade på ganska hyfsat, men så har hon ju fyra ben att stödja sig på. Själv vankade jag fram som en höggravid, enbart för att jag var skraj att tappa fotfästet. Det är långt till backen när man är 179, underlaget är hårt och så bär jag ju på värdefull last...

Njuter i fulla drag av bebisens sparkar. På kvällarna sitter Ben och jag i soffan och känner juniors första hälsningar till mor och far. Är så nyfiken på hur han ser ut! Vissa saker vet man ju på förhand - färgen på hud, hår och ögon , till exempel. Men anletsdragen - blir det Bens eller mina? Eller alldeles egna? Såg förresten en bild på Bens lillebror idag. De är himla lika varandra! Däremot är Ben och hans tvillinssyster inte ett dugg lika...

Nu har ännu ett irritationsmoment dykt upp i sängkammaren, som gör att jag håller mig vaken i onödan. När objudna gäster börjar kräla runt på en, så blir man verkligen inte glad! Och det är inte Ben jag talar om, utan de tre myrorna som i omgångar anföll min inte ont ananade lekamen. Dessa bastarder tar över mitt hus mer och mer, trots myrdosa på golvet. Snart måste jag ta till handgripligheter och klampa runt i träskor!

Jag borde vara så glad, så glad. Idag har jag nämligen rättat färdigt de sista - alla bokrecensioner och krnikor är rättade, alla kassettband genomlyssnade. Nästan alla omdömen är skrivna och klara. Men smolket i bägaren är kunskapen om att det redan i morgon dyker upp nya uppgifter att rätta, samt min pissiga huvudvärk. GAAHH!!

Har bläddrat igenom Aftonbladets nyheter på webben och fascineras som vanligt över våra forskare. Nu har de kommit ett steg närmare autismens gåta, genom att ha avlat fram möss med autism. Låter ju bra, men om man tänker efter, så skulle det vara intressant att veta hur man kan ställa autism-diagnos på en liten mus! Är det en liten utstött mus, som sitter för sig själv i ett hörn? Hm, jag är skeptisk...

Sitter här hemma och är trött på allt rättande. Näsan producerar snor i raketfart och slemmet i halsen vägrar ge med sig. Längtar efter en dunderkur med ingefära, men läste på internet att det kan leda till sammandragningar/ missfall/ för tidig födelse för gravida, så det blir till att fortsätta snörvla i stället.

Har funderat en del på förlossningar och proceduren direkt därefter. Bland det första man som förälder vill veta är vilket kön det blev. Sedan vill man räkna fingrar och tår, följt av veta hur tung och lång bebisen är. När Andreas föddes var han bara 49 cm kort till min besvikelse. Inte ens en halvmeter! Men med tiden har jag kommit på att många bebisar föds som "cone heads" efter utdragna förlossningar. Inte konstigt att de barnen blir flera cm längre vid en mätning! Andreas är född i sätesbjudning och hade därför ett alldeles runt huvud. Så varför bryr man sig så mycket om de futtiga cm som skiljer alla nyfödda? Då säger ju ändå vikten mer om hur stort barnet är.



Förbenade husläkarmottagning! Efter 37 min i telefonkö har jag bara lyckats gå från plats 5 till 2. Läge att ge upp? Den enda fördelen när jag hörde till vårdcentralen var att de kunde ringa upp när det var min tur. Men å andra sidan var läkarkompetensen skit, så jag ångrar ändå inte mitt byte till en privat klinik.

I går satt jag på apoteket och väntade också. Det tog eeeevigheter att expediera de fem före mig, och som underhållning tvingades vi lyssna på inspelat fågelkvitter. Tänk att något så fint kan bli så irriterande efter en stund! Kunde ha strypit fåglarna om de funnits på plats... (Fast egentligen borde jag väl ha strypt den särdeles långsamma expediten, men i så fall hade jag ju aldrig fått min nässpray och mina kleenex...)

På lördagskvällen åkte jag ner till Stockholm, lite som en överraskning. För att skynda på det hela, så Ben och barnen inte skulle märka att jag var på väg till dem, så trampade jag lite extra på gasen. I Upplands Väsby fick jag dock skrämselhicka, när jag såg en polisbil stå på en bro över motorvägen och en svart silhuett vänd mot oss bilister. Hastighetskontroll! Eller? Jag låg i vänsterfilen och måste ha varit den som i så fall väckte polisens intresse. Bromsade snabbt in, men givetvis för sent för att kunna bortförklara hastigheten. Lade mig i mittenfilen bland alla andra och väntade på att bli kallad in till vägkanten och bli en stor summa fattigare. Väntade och väntade. Det kom aldrig någon Farbror Blåljus! I min stilla fantasi byggde jag upp en hel historia kring hur bilen framför mig, som bara låg i 100, var en civil polis, som väntade på att jag skulle köra om, så han kunde stoppa mig. Och hur han till slut tänkte att jag måste ha kört av. Min fantasi vet inga gränser! =) Nåja, polisbilen fick sitt syfte gjort i varje fall - resten av resan var jag mycket laglydig!



Som tack för att jag kom och hälsade på har jag nu fått överta en hejdundrans förkylning. I vanliga fall är jag väldigt motståndskraftig mot baciller, men den senaste veckan har jag känt mig seg och klen, så jag var nog ett lätt offer. Någon som vill ha en släng smitta? Jag delar gärna med mig! Enda fördelen med att vara sjuk, är att man kan smitta varandra och ligga och gosa hela dagen i sängen - helt lovligt "skolk"!

Tänk om jag vann en miljon... Då skulle jag bygga en toa i anslutning till Andreas rum, så han slapp komma in mitt i natten, så jag vaknar och ligger sömnlös i timmar. Dagens trisslotter har fört mig en bit på vägen: 100 kronor i vinst! Men så kostade lotterna lika mycket också...

Min sociala sida har stått mig dyrt också. Var på ICA i Sävja och skulle köpa den utannonserade kycklingen, men pratade med en annan kund när jag skulle plocka den. Såg därför fel och tog påsarna som kostade 92:- styck - i stället för de bredvid för 49:-. I kassan märkte jag inte heller av den ovanligt höga summan (nästan 100:- mer än jag hade tänkt!), eftersom jag var inne i ett ivrigt samtal med kassörskan - en gammal elev. Lyckligtvis märkte jag misstaget när jag kom hem, så idag fick jag byta ut påsarna. Och lärt mig att i framtiden behöver man hålla fokus även i affären...

I kväll körde jag Johan till en kompis, eftersom han ska LAN:a där. Då fick kompisen och hans föräldrar reda på att vi ska ha barn, vilket kom som en överraskning. Johan är nämligen inte den pratglada typen, som berättar sådant vitt och brett. Så inte hans närmsta vänner visste om något... Men nu har jag blivit så rund att det inte går att dölja. Whether he likes it or not.

Just nu är det en drunkna-period med jobbet. Miljarder skrivuppgifter, prov etc att rätta, även muntliga inspelningar på band. Har rättat klart sexornas engelskprov i kväll och deras uppsatser var intressanta (alla handlade om en kapare på ett flygplan). Fast så här balla var de kanske inte: