emblasmatte

Idag skulle jag besöka skolan och visa upp mitt tredje mirakel, så jag snyggade till mig med min nya tröja från BOOB. Skulle bara uträtta ett par ärenden först. Det slutade med: 1) läkarbesök (har fått hjärtmedicin som förebyggande mot migrän - håll tummarna!), 2) Nordea (tänk att alla köande alltid tittar surt och förvånat när jag använder mitt PRIO-kort och får gå före alla i kön!), 3) Plantagen (äntligen ska jag plantera om alla krukväxterna hemma!), 4) JYSK (hade inga passande utemöbler till restaurangserveringen kvar), 5) Elgiganten (smörgåsgrillen inhandlad, så nu kan vi servera varma mackor också), 6) Barnens Hus (Nä, babyboxen med blöjhinken har inte kommit än, den dröjer 1-2 veckor - har de sagt sedan i maj...), 7) Apoteket (hämtade ut medicinen), 8) Ica (köpte pastasallad till lunch). Varje gång släpade jag in och ut den förbannat otympliga bilbarnstolen och min läckra t-shirt hotade att få mörkare fläckar i armhålor och under brösten. Attans!!

På jobbet träffade jag en massa kollegor och fick berätta typ 20 gånger om hur fantastiskt det är att gå hemma och hur förlossningen var och hur krullig Kevin blir när han badat. Tänk om alla kunde komma samtidigt i stället! ;) Nej då, det var verkligen kul att träffa alla igen. Gick ut till 9C också och hälsade på dem och visade upp bebben. Alla stod i ring runt omkring och betraktade den som orsakat att de fått byta lärare nu till sista årskursen. Plötsligt fick han upp lunchen, och vips så var alla eleverna långt borta och jag gnuggade ihärdigt för att eliminera alla spår från min nya tröja...

Aaahhh, så härligt med sensommarvärme! Även Kevin tycker om solen, och störs inte alls av skenet på sitt lilla ansikte när han sover. Bra att jag kan fortsätta gå med linne, för det är lätt att slänga fram tuttarna vid amning då...

Men snart blir det kallare tider och linnena får förpassas till längst in i garderoben. Och hur lätt är det då att amma offentligt? Att kavla upp hela tröjan och visa den icke så vältränade magen (ännu skyller jag på att jag är nyförlöst, men i vinter lär det bli svårare att hitta ursäkter till bomullsmagen...) är inte ett alltför genomtänkt alternativ, så igår när jag och syrran var i Orminge (vilket namn!), så köpte jag en amningströja. Det är liksom en lucka vid tuttarna, för er som inte är insatta. Tyvärr är de alltid så dyra (denna var billigast och kostade 400 pix), men att själv sy en är helt uteslutet. Vill ju inte se ut som en clown i stora, sneda kläder....



Och visst är det svårt att motstå frestelser när bankkortet är späckat med sköna slantar. Just denna månad råkade lönekontoret tro att jag fortfarande jobbar, så jag fick 15.000 i lön, som jag inte skulle ha. Blir svårt att låta dem sitta alldeles orörda på kontot tills det är dags att betala tillbaka. Några plagg till Kevin unnade jag oss i varje fall. Det finns ju så mycket urgulligt!

Nästa vecka har jag sjuttioelva saker att fixa. Läkarbesök (tyvärr tror jag inte de tabletter jag ska få som förebygger migrän kommer att hjälpa - tror inte på någon lindring längre), barnmorskebesök (har glömt att kniiiipa och lär få höra det...), föreläsning på Skatteverket (ser jag fram emot!), besök på skolan (om allt går enligt planerna), träff med annan nybliven mamma (första steget till "mammagrupp"), starta restaurangverksamheten mm. Samtidigt ska Bens lägenhet tömmas på det mesta utom möblerna, eftersom han ska hyra ut den med start typ nästa vecka. Puh! Däremellan ska jag amma, byta blöjor och gosa, gosa, gosa med lillälsklingen. Och med Embla, som jag saknar!

Så varför sitter jag här och svamlar vid datorn!? Dags att packa lite prylar!

Näsplugg - perfekt till förkylda näsor! ;)

När Gud, eller evolutionen, beroende på vad man tror på, skapade människan, så kan man ju tycka att dagens tvåfoting borde vara perfekt gjord. Alla tusentals års anpassning till livet borde väl vara färdig nu? Nja, lite återstår nog. Varför har vi annars en blindtarm? Även gallblåsan kan vi leva utan, utan att ha några problem. Muslimerna tycker förhuden är ett Guds fiasko. Andra delar kanske är lite malplacerade. Som näsan. Varför placerar man luktorganet direkt över en av få delar på människokroppen som kan lukta illa? Dessutom är den i vägen i ett flertal situationer, som amning. Det kan bli jobbigt att behöva trycka undan bröstet, så sonen får syre. För att inte tala om kyssar! Ett så romantiskt och sensuellt tillfälle kan totalt spoileras av att man får en kran i vägen. Nej, jag röstar för att näsan byts ut mot två hål på armen. Var finns förslagslådan...?



Även om det ännu är varma dagar, så kommer det snart att bli lite kyligare. Därför har jag införskaffat ett par nya chica kläder åt mitt lilla troll:



Fast jag tror nog sonen har lite stora fötter, för tossorna är strl 0-6 månader och de är redan nu i minsta laget... Nåja, då står han väl stadigt på jorden sen!

Kevin är en liten kille, som inte har mindre än tre förnamn, ett mellannamn och ett efternamn. Som mormor kan det vara lite klurigt med afrikanska namn, som man aldrig hört förut. Därför kom hon inte riktigt ihåg vad Kevin hade för mer namn när en kollega fråga, men mindes att det var typ "Baloo". Inte illa, för det är Bailo. Men Baloo låter så gulligt, så det kallar famför allt Ben honom ofta!

Nu skrattar han en hel del och uppskattar att "prata" med oss. Det är så himla mysigt att sitta och konversera med honom...





Företaget "Blåa drömmen" blir mer och mer verklighet! Restaurangvagnen är redo för besiktning, Ben och hans kompis ska städa i ordning och fixa lite inne i den och jag har varit på information hos Skatteverket. Tyvärr fick jag ingen information alls om hur man lättast smiter undan alla avgifter och skatter, men har insett att bokföring verkar vara en himla rolig grej! Jag älskar siffror och ordning & reda - varför är jag då språklärare i en stökig högstadiemiljö!? Ser fram emot nästa Skatteverksträff om bokföring. Tredje träffen handlar om moms, men jag fick redan idag veta tillräckligt. (Säger jag kaxigt, trots att jag vet att jag är en urblåst nolla inom ekonomiavdelningen egentligen...)

Obegripligt. Hur kan rapar ställa till med så mycket bekymmer? Allt skulle flyta på så mycket smidigare ifall bebisarna bara kunde rapa normalt, utan att behöva slingra sig och gnälla. Undrar också när det onda försvinner. Linn (5 år) brukar ha ont i magen varje dag, men efter en rap, så blir det bättre. Och vilka rapar! De ger garanterat utslag på Richterskalan! Då kanske det inte är konstigt att det gör ont i magen...

Idag har vi spanat in Polismuseumet. Tjejerna var mest förtjusta i polisbilen, som man fick leka i. På utställningen med brottsspår var det en del blodiga bilder och "blodstänk" på handfat etc, men jag lyckades guida förbi dem utan att de märkte dessa. Nova är nämligen rätt känslig och var orolig att det skulle komma något läskigt. Lite konstigt att ha med sådant, tycker jag, samtidigt som jag förstår varför de har det. De kanske kunde ha en "barnfri" hörna, där just de blodiga bilderna mm fanns, så man kunde undvika det lättare.



När vi skulle åka dit, så var alla trafikljus på gult blink. Otroligt så smidigt trafiken flyter på trots det! Jag bara tutade och körde i varje fall, och ingen krockade med mig. Eller hamnade under hjulen. Imponerande!

Ni vet vad de säger - av barn och alkoholister får man veta sanningen. När jag var med Vincent häromdagen, så  tittade han och jag medan hans mamma och mormor kom gåendes mot oss. "Titta, här kommer tjockismamma, sade jag. "Ja, tjockismormor också" kommenterade han. "Nääää, så får man inte säga". Men snart fick jag det slängt i ansiktet: "Du är också tjock, fast du fått din bebis!" Thanks... Visserligen sant, men kanske inte det roligaste att höra.

På eftermiddagen åkte jag till ICA för att inhandla viktiga ting såsom sylt och tre (!) vattenmeloner. När jag stod och packade i kassan, så upptäckte jag att bredvid stod ingen mindre än Vanna Rosenberg! Oj, jag som har noll koll på svenska kändisar egentligen, men Kvarteret Skatan är ju ett sådat fantastiskt program, så de skådisarna kan jag minsann. Ville dock inte låtsas om att jag kände igen henne. Hon uppsakattar säkert mest om man gör det. Eller?

Aaahhhh, så härligt med sommarsoliga dagar, sena sovmornar och en kalender som är helt obokad! Just nu är jag och Kevin i Stockholm och latar oss. Vi brukar gå upp ungefär när pappa kommer hem vid lunchtid... Idag har vi (jag, Ben och Kevin) tagit en lång tur på Söder, mest till fots. När vi åt kebab (bara en och en halv jalapeño av fem möjliga), så ville jag plötsligt uppsöka mitt gamla jobb: Sparlivs. Mindes adressen (Folkungagatan 105) och efter att ha gett Kevin tutte (till kebaberians anställdas förtret, fast de vågade inte säga något) och avklarat en rejäl kaskadspya av lilleman, så traskade vi glada i hågen iväg till nummer 105. Till min stora besvikelse (men inte förvåning), så finns butiken inte kvar. I stället var där en pub, men jag kikade in och fick flashbacks av hur jag, Johnnie och de andra skötte affären exemplariskt, trots att vi bara var tonåringar. Kanske de vuxna inte var av samma åsikt, men nog tyckte jag att vi var duktiga i varje fall, trots att vi alla tyckte att hela personalstyrkan behövde stå och snacka skit (samtidigt som vi jobbade) i mjölkkylen varma dagar. När vi satt i kassorna, så hade vi värsta tävlingarna. Vem knappade snabbast in varorna? Jo, duktiga var vi faktiskt, för vi knappade i princip aldrig fel (på den tiden fanns inga streckkods-maskiner) och man var tvungen att kunna räkna ut växeln i huvudet. Med andra ord behövde man skills förr i tiden om man ville sitta i kassan! Idag kan man sätt vilken bimbo som helst bakom apparaten... Ja, det var tider, det! Undrar vad Johhnie gör idag. En annan kollega, Uffe,  blev gitarrist i ett rätt stort hårdrocksband, som jag tror turnerat världen runt: Entombed. Trots att han uttalade oregano fel. Och trots att vi försökte intala honom att hans bands musik, som han spelade upp för oss, lät mycket illa.



Kevin har gjort framsteg och har nu börjat "prata" en massa! Det är så himla mysigt! Några leenden har han pressat fram också och jag längtar tills han kommer att ha ett smil klistrat på läpparna. Hans små, gulliga skrattgropar är så söta!

Igår fick jag träffa min systerson också, och han är liksom Kervin jättego! Vi shoppade bland annat på IKEA (syrran och mamma var också med) och Vincent var en fena på att hitta där inne! Och inte ledsnade han på att gå runt där heller, till skillnad från alla vuxna killar, som får andnöd bara man nämner ordet "IKEA". Billigt fika har de i Kungens kurva också. På barnavdelningen kostar ALLT 5:- styck. Sockerchock blev det!!

Man kommer till så spännande insikter och får veta så mycket spännande när man får barn. Ett exempel är när Ben berättar att hans mamma sagt att "skrikande barn är levande barn". Så himla fascinerande - där sitter hon i ett stenhus mitt i Afrika - och pratar svenska! Synd att hon inte gjorde det när jag var där... Dessutom föredrar jag tysta barn, i varje fall när jag har migrän.

En kollega har också sagt att jag måste snusa bebisen mycket i nacken. Jag snusar och snusar, men det luktar bara gammal mjölk. Är det mysigt? =) Det är inte ens någon idé att sätta på de små haklapparna jag köpte innan nedkomsten, för här dränker han ner hela huset. Inte bara direkt efter amningen, utan HELA tiden. Jag kunde ju ha gjort så mycket annat med alla den där mjölken. Bröstmjölksglass ska ju vara en hit har jag hört, någon som är sugen?

Ben berättar också att i Afrika säger man att den färg nyfödda har på öronen är den kroppsfärg barnen kommer att få så småningom. Men att Kevins öron är mörkare beror ju på att han har små, svarta hår på dem. Vore ju konstigt om öronen indikerar framtida färg, tycker jag. Och förresten så hoppas jag verkligen att håren försvinner när han växer upp. Hår i öronen (på gamla gubbar) har man ju hört talas om, men på?

I år har barn chansen att få det enda riktigt häftiga personnumret också: 11-11-11. Däremot kan de fyra sista siffrorna inte bli 1111, utan 1116 blir det i så fall (sista är en kontrollsiffra, som inte kan bli vad som helst). Syrran ska ha i mitten av oktober, men om jag ber henne knipa riktigt hårt, så kanske... Undrar ifall förlossningen är fullbokad med planerade snitt den dagen.

Och eftersom dagens inlägg enbart handlar om bebisar, så bjuder jag på två bilder med marsipanbebisar. Otroligt skickligt gjort! Inte tusan vill man äta dessa, eller?

Yes!! Nu har jag äntligen fullgjort min plikt som duktig fröken och fått iväg sista gattiskortet till eleverna i min numera gamla klass! Alla 31 fick kort på sin födelsedag, inte en enda har jag glömt. Inte ens de som fyllt nu under sommaren har blivit bortglömda, även om det var lite knappt att hinna hem från BB innan ett av korten skulle iväg...

Kerstin har varit snäll och skänkt mig en trehjulig vagn. Perfekt att ha i skogen när man har hund och allt, förkunnade hon. Hm, tänkte hon på stackars Emblas brist på motion eller tyckte hon att jag behövde några mil bland stock och sten...? Skämt åsido, det var verkligen snällt att tänka på mig. Att kånka bebis i bärsele är knappast att rekommendera, även om Kevin säkert skulle uppskatta det.

Och apropå det, så kom en bärsele på posten idag. Himla trevlig brevbärare (som jag inte sett förut). Han kom ur bilen med ett paket till mig, eftersom det inte fick plats i lådan, såg bebisen på min arm och sa: "Paketet fick inte plats, och GRATTIS förresten!" Man blir glad! Bärselen hade jag köpt av en privatperson som knappt använt den och nu sålde den för bara 350:-. Billigt för en nästan sprillans ny Baby Björn! Kevin har testat den också och har gett den 5 tuttar av 5 möjliga. Han somnade till redan efter några minuter och mamma fick två armar att äta choklad med - båda nöjda, alltså!


Mjölk så det räcker och blir över...?

Yes - idag blev det kakor och bullar till lunch! Mamma kom på besök efter jobbet, och eftersom jag tagit sovmorgon, så blev fikat min lunch. Inte helt fel, även om det verkligen inte är nyttigt.

Natten blev jobbig igen, eftersom Kevin var vaken i tre timmar. Visserligen skriker han inte, men gnyr och tappar nappen, kan inte sova och vrider på sig hela tiden. Tack och lov var Ben här, så han fick hjälpa till när mina armar var slut av allt vaggande. Det värsta är att huvudet inte pallar - går omkring med rejäl migrän sedan ett par dagar - för annars klarar jag sömnbristen bra. Kan ju ta igen mig på dagen tillsammans med Kevin. Är också tacksam att han inte gallskriker på natten. Mest tacksam är nog Johan, vägg-i-vägg...

Igår var Ben och jag till Gatukontoret och skrev på kontrakt om torgplats. Himlars så onödigt att två gator heter nästan samma sak. Strax före 13 dök vi upp på Kunsängsgatan 27 och insåg att Ritva på Gatukontoret nog inte jobbar från sin bostad... Ringde upp och det visade sig att hon satt på Kungsängsvägen 27. Visserligen bara 5-10 minuter bort, men idiotiskt ändå! Så fort vi fixat blinkersen och ombesiktigat vagnen, så är det bara att köra igång med försäljnigen. Spännande!

Har funderat en del mer på reklamen på tv. Just nu rullar en från Ramlösa om deras flaska med vattenmelonsmak. I reklamen är det en kille(?) som styckar en melon och regnet faller på honom (?). Bara det att jag undrar ifall det inte är en tjej, klädd i killkläder, för jag ser då inget adamsäpple! Har ju spanat in en del på Top Model från världens alla hörn (snart i Sverige, om jag tolkat TV3:s hemsida rätt) och märkt att androgyna kvinnor är lite populära. Så denna fråga sliter i min hjärna dagarna i ända - kille eller tjej!? Får ingen ro förrän jag vet...

Har funderat en del. Småbarn brukar ju lära sig le vid ungefär en månads ålder (om jag inte minns fel). Men hur går det till egentligen? Visst, man säger att barnen härmar de vuxna och det låter ju logiskt. Men hur 17 vet barnet att det ler? Att det ska röra just vissa muskler, för att det ska bli precis som den vuxna gör? Jag menar, står man framför en spegel, så ser man att man gör rätt, men en bebis, som inte fattar mycket... Idag fick i varje fall Kevin till ett stort leende, men det måste ha varit en slump, för hur jag än smilar och kittlar i mungiporna, så kommer inga fler leenden förutom i sömnen. Eller ser jag så läskig ut...?

Har funderat kring tv-reklam också, framför allt två olika. Det ena är Clinique, som vill att vi köper deras produkter, som är 100% parfymfria. Hm, kan man köpa produkter, som är parfymfria till 50%...?

Den andra reklamen är nästan läskig. Det är Maria Montazami, som gör reklam för ett resebolag. Där gör hon uppenbarligen parodi på sig själv och säger superknäppa saker. En del tycker säkert det är härligt att hon kan driva med sig själv, men faktum är att eftersom hon gör parodi på sig själv, så betyder det ju att hon säger intelligensbefriade saker även i verkligheten. Med andra ord är hon väl inte helt 100 bakom pannbenet... Och skulle hon inte göra parodi på sig själv, så är det ju ännu värre. Ointelligent OCH omedveten...

Tisdag, söndag, fredag... Alla dagar är likadana när man är hemma hela tiden. Det gäller dock att ha lite koll, eftersom ICA stänger tidigare på helgerna. Man vill ju inte stå utan chokladbit om suget sätter in klockan 19 en lördag...

I senaste numret av Föräldrar och barn fanns det ett par tävlingar, som jag gladeligen skickade bidrag till. Visst, chansen att vinna lär vara betydligt mindre än en promille, men när vinsterna är en babyvakt (typ walkie-talkie) och bärsele, så är det värt att försöka! De efterlyser också häftiga barnfrisyrer, och jag måste ju bara skicka in en bild på min favvo-bebis. Tyvärr blir bilden inte lika tydlig som verkligheten, men ser ni vem han liknar?

Det är ju Kurt Olsson! Krulligt i mitten, platt på sidorna. Försökte jag få till i varje fall... Han tycker inte om att bli kammad, så det var lite svårt att få till frisyren och en icke skrikande bebis samtidigt.

I början av vår gata finns en 48-timmarsparkering, som alltid är öde. Där hade vi ställt restaurangvagnen. And guess what? P-böter!! Helt otroligt att de ödslar bensin på att kolla av en parkering som bara utnyttjas till max 20% när det är som mest. Nu har vi trixat och trixat och lyckats få in vagnen på min garageuppfart. Det blir lite tajt att få in och ut bilen, men klarade jag Afrikas djungeltrafik, så ska jag väl kunna baxa mig förbi vagnen, även om det bara är några cm till godo på sidorna. Ben plockade ner staketet till tomten i varje fall, för att undvika repor därifrån.

F-skattebeviset har i varje fall kommit, och Gatukontoret har meddelat att vi kommer att få tillstånd att sälja vid Domkyrkan. "Bara" att fixa blinkersen nu!

På eftermiddagen fick jag och Kevin fint besök - kollegan Kerstin tittade förbi för en fikastund! Tyvärr strular Upptågen, så hon blev "lite" sen, men vi hade ju ingen tid att passa, så det gjorde inget.



Ben kom över igår och kunde stanna ett helt dygn. Det var bra, för då kunde han fixa med trianglar och reflexer till restaurangvagnen. Idag skickade vi också in ansökan om att få sälja på ett torg i staden. Hoppas det blir godkänt! Skatteverket ringde i varje fall igår, som väntat. Men hon frågade inget om alla konstiga momssiffror, som jag fyllt i, utan ville bara veta ifall det var café eller restaurang samt adressen till lokalen. That's it! Nåja, jag hade inte tid att fråga om momsen, eftersom Kevin och jag precis klivit ur duschen och stod och droppade ner halva huset. Får väl återkomma...

Idag kom babysittern och amningskudden på posten! Tyvärr var babysittern väldigt upprätt, inte som på bilden, så det var lite av en besvikelse. Får väl böja till den eller nåt. Tror inte Kevin vill trilla fram med huvudet och slå i bågen...


(Har som vanligt hittat knäppa fel på sidan på internet; det står att man ska klicka på bilden för att se produkten i originalstorlek, vilket man givetvis inte gör!)

Prideveckan pågår för fullt, och på lördag är det parad. För första gången ska jag försöka åka och titta på "spektaklet", så jag hoppas på fint väder. Såg på Aftonbladets webb idag att några straighta killar auktionerat ut kyssar. Hm, kanske kunde vara ett smart sätt att dra ihop en slant, för på bilden fick han bara en puss på kinden. 10 kindpussar, så har man en tusenlapp skattefritt. Helt OK dagslön för väldigt lite jobb! =) Jag själv skulle knappast vara attraktiv, men jag kanske kan auktionera ut Ben... Eller sonen. Han har ju svårt att få tag på jobb så här efter studenten och vägrar stå och vända burgare på Gyllene Måsen. Fast jag misstänker att han vägrar bli pussad på av killar också, vilket är ett litet aber i sammanhanget...

Dagarna är verkligen som en berg- och dalbana. Vissa dagar går allt toppen, medan andra möts man av vardagens motgångar. Idag är en av de sistnämnda. Tänkte ta Kevin och åka buss till stan. Varför slösa dyr bensin när man kan åka buss gratis? Lyckligtvis kollade jag dock upp saken först. "Barnvagn, ingen avgift" står det på Uppsalabuss hemsida. Det låter ju som att den som håller i vagnen måste betala, så jag ringde och frågade. Mycket riktigt: inte tusan åker man gratis på bussarna i Uppsala! Förbannade snål-bolag! Fattar de inte att det är en säkerhetsrisk att lämna vagnen för att gå fram till chauffören? Jag menar, hur många chaufförer väntar tills man kommit tillbaka till vagnen? Även med bromsen på har vår vagn glidit iväg, så jag vill inte lämna den. Kanske ska man protestera genom att kräva att chauffören får komma bak till mig och kolla min sms-biljett? Liute civil olydnad så där i vardagen. Om bolaget nu tycker regeln missbrukas, så kan man ju införa att det är barnvagnar med barn i som gör att resenär åker gratis. Självklart har jag mailat bolaget, min klagande vana trogen... (Nu förstår jag varför barnvagnar på Uppsalas bussar är så sällsynta, jämfört med på bussarna i huvudstaden).



Efter förlossningen, så har migränen kommit som ett brev på posten. Har tvingats äta ett antal treo redan. Igår fick jag dessutom flimmeranfall, medan jag vaggade Kevin och försökte få honom att sova (inget dög). Nåja, det var bara att blunda och vagga på...

Idag har sonen inte haft någon vidare sovlust. Han är trött och somnar ofta, men vaknar så fort jag lägger honom ned eller tar bröstet ur hans mun. Puh! Det här är nackdelen med att Ben och jag inte är med varandra varje dag de dagar jag är i Storvreta, så jag får inte så mycket stöttning. Men i nödfall ringer jag honom, så kommer han hit i varje fall.

Har ansökt om F-skattesedel till mitt företag också. Man måste ha det ifall man ska kunna hyra plats på S:t Eriks Torg. Jäklar, så blåst jag är när det gäller ekonomiska termer, bokföring etc! Var tvungen att kryssa i att jag ansöker om moms-någonting och skulle då uppge uppskattade summor. Psss! Skrev bara i lite siffror utan att ha en aning. Lär garanterat få ett samtal från skattemyndigheten, som undrar över de ologiska summor jag fyllt i... Det är ju också himla svårt att uppskatta hur stor omsättning man kommer att ha, när man aldrig drivit ett företag. Om det ens kommer i gång... Urk, så krångligt allt ska vara.



Idag har jag för en gångs skull gjort en god gärning och har skänkt 150:- till Läkare utan Gränser. Tycker det är hemskt att se alla svältande i Afrika, så även om det inte är någon jättesumma så har jag i varje fall gjort något för att försöka hjälpa till. Tänk om varje svensk skänkte hundra kronor - då skulle det bli nästan en hel miljard!