Blodbad - på oväntat håll!
Eftersom husse försummat sina plikter som förste (och ende!) kloklippare i familjen, så fick jag ta mig an den uppgiften idag. Jag vet inte vem som är räddast för klotången - hunden eller jag... Jag är så skraj att det ska börja blöda. Nåväl, jag tänkte minsann vara förberedd! Fram med blodstoppande pulver och papper. Alltid redo - (trots att jag aldrig fick vara scout när jag var liten). Halvvägs in i klopklippningen kom så det fruktade blodbadet, men inte från en av Emblas klor. Nä, när jag skulle byta plats för att klippa baktassarna, så fick jag en sticka från byrån i foten. En rejäl en, som gick in två centimeter! Det krävdes ordentligt med kraft för att få ut den, och se! Mycket riktigt - blod! Embla klarade sig efter äventyret, men matte fick plåstras om...
Äntligen fredag!
Veckan har gått hyfsat. Efter några till illamående-attacker, så fick jag lov att byta tillbaka till min gamla medicin. Nu slipper jag alla jobbiga biverkningar! Trött som en gris är jag dock, troligtvis i sviterna efter att ha varit så dålig i en vecka.
Igår var jag till Agersta på friluftsdagen. Vi var 34 elever + tre lärare som red på islandshästar i två omgångar. Det gick jättebra och var väldigt roligt. Jag hade en häst som var väldigt mjuk, så man skumpade knappt något alls. Det enda jobbiga var att det var så kallt, bitande kyla trots att temperaturen bara visade på två minus. Trots de varma ridhandskarna, så värkte fingrarna rejält och tårna fick jag flaxa med i skorna mest hela tiden för att inte de inte skulle frysa fast i innersulorna...
Idag skulle vi alla åka till Småland och gratulera min svåger, som fyllt 40. Tyvärr är 13-åringen så krasslig (rejäl slemhosta och ont i halsen), så jag tyckte det var bäst att jag stannnade hemma med honom. Äldsta sonen ville redan från början inte följa med, för det är ju så mycket "viktigt" som händer i helgen (läs: LAN och flickvän...). Till slut blev det alltså bara min man som åkte ner. Tråkigt att sitta i bilen ensam så många mil... Men jag är glad att han åkte i varje fall, så hans bror blir lite uppvaktad åtminstone. De hade ju räknat med att vi fyra skulle komma och bo hos dem hela helgen. Deras föräldrar kommer också.
På söndag blir det spännande i dubbel bemärkelse! Dels ska jag köra bil till Stockholm - utan GPS. Det kan bli ett riktigt äventyr! Har hittills ALLTID kört vilse när jag åker till Stockholm, utom när jag ska till syrran i Gröndal (man svänger bara av en gång - hur svårt kan det vara?) eller när jag haft GPS. Nu har ju maken volvon, så jag har inte tillgång till GPS:en. Eventuellt åker jag kommunalt i stället eller tar bilen till syrran och åker kommunalt därifrån. Orsaken till att jag åker ner (och det som är mest spännande i sammanhanget) är att jag erbjudit mig att börja arbeta ideellt för en förening som heter Hundar utan hem. Det finns massor jag kan tänka mig att göra; skriva månadsbreven, utvärdera adoptionshem, möta upp hundar/adoptivfamiljer på Arlanda mm. Jag kan också tänka mig att adoptera en av deras hundar, en staff-/bullblandning som heter Yosef. Han är såååå söt! Tyvärr tror jag inte maken går att övertala. Han ska alltid tänka praktiskt och ekonomiskt. Boring! Fast jag vet att det är tur att han gör det, annars hade jag nog ruinerat oss för länge sedan... *fniss*. Embla kostar oss 3000:- i månaden plus veterinärkostnader, så det är dyrt att ha hund (i varje fall om man ska ha den på dagis och väljer en ras som är dyr att försäkra). På söndag hålls möte för alla som sagt att de är intresserade att hjälpa till.
Nä, nu ska jag nog gå och knyta mig. I morgon skulle jag behöva vara utvilad eftersom jag måste: ta hunden på minst en långpromenad, rensa båda akvarierna, vattna alla blommor, tvätta ett par maskiner tvätt, rätta prov på ordklasser, rätta 23 verbförhör, skriva färdigt mina 23 A4-sidor omdömen i engelska, städa minst ett badrum och handla. Helst ska jag också få tid över till att läsa/bedöma 29 bokrecensioner, lyssna på 11 gruppers muntliga diskussioner inspelade på band, stryka, dammsuga och damma också. Listan med allt jag skulle behöva göra, men som inte har hög prioritet, såsom städa i klädkammaren eller plantera om krukväxter är sjutton meter lång och den försöker jag konstant förtränga. Det som inte tänks på, det finns inte! ;-)
Igår var jag till Agersta på friluftsdagen. Vi var 34 elever + tre lärare som red på islandshästar i två omgångar. Det gick jättebra och var väldigt roligt. Jag hade en häst som var väldigt mjuk, så man skumpade knappt något alls. Det enda jobbiga var att det var så kallt, bitande kyla trots att temperaturen bara visade på två minus. Trots de varma ridhandskarna, så värkte fingrarna rejält och tårna fick jag flaxa med i skorna mest hela tiden för att inte de inte skulle frysa fast i innersulorna...
Idag skulle vi alla åka till Småland och gratulera min svåger, som fyllt 40. Tyvärr är 13-åringen så krasslig (rejäl slemhosta och ont i halsen), så jag tyckte det var bäst att jag stannnade hemma med honom. Äldsta sonen ville redan från början inte följa med, för det är ju så mycket "viktigt" som händer i helgen (läs: LAN och flickvän...). Till slut blev det alltså bara min man som åkte ner. Tråkigt att sitta i bilen ensam så många mil... Men jag är glad att han åkte i varje fall, så hans bror blir lite uppvaktad åtminstone. De hade ju räknat med att vi fyra skulle komma och bo hos dem hela helgen. Deras föräldrar kommer också.
På söndag blir det spännande i dubbel bemärkelse! Dels ska jag köra bil till Stockholm - utan GPS. Det kan bli ett riktigt äventyr! Har hittills ALLTID kört vilse när jag åker till Stockholm, utom när jag ska till syrran i Gröndal (man svänger bara av en gång - hur svårt kan det vara?) eller när jag haft GPS. Nu har ju maken volvon, så jag har inte tillgång till GPS:en. Eventuellt åker jag kommunalt i stället eller tar bilen till syrran och åker kommunalt därifrån. Orsaken till att jag åker ner (och det som är mest spännande i sammanhanget) är att jag erbjudit mig att börja arbeta ideellt för en förening som heter Hundar utan hem. Det finns massor jag kan tänka mig att göra; skriva månadsbreven, utvärdera adoptionshem, möta upp hundar/adoptivfamiljer på Arlanda mm. Jag kan också tänka mig att adoptera en av deras hundar, en staff-/bullblandning som heter Yosef. Han är såååå söt! Tyvärr tror jag inte maken går att övertala. Han ska alltid tänka praktiskt och ekonomiskt. Boring! Fast jag vet att det är tur att han gör det, annars hade jag nog ruinerat oss för länge sedan... *fniss*. Embla kostar oss 3000:- i månaden plus veterinärkostnader, så det är dyrt att ha hund (i varje fall om man ska ha den på dagis och väljer en ras som är dyr att försäkra). På söndag hålls möte för alla som sagt att de är intresserade att hjälpa till.
Nä, nu ska jag nog gå och knyta mig. I morgon skulle jag behöva vara utvilad eftersom jag måste: ta hunden på minst en långpromenad, rensa båda akvarierna, vattna alla blommor, tvätta ett par maskiner tvätt, rätta prov på ordklasser, rätta 23 verbförhör, skriva färdigt mina 23 A4-sidor omdömen i engelska, städa minst ett badrum och handla. Helst ska jag också få tid över till att läsa/bedöma 29 bokrecensioner, lyssna på 11 gruppers muntliga diskussioner inspelade på band, stryka, dammsuga och damma också. Listan med allt jag skulle behöva göra, men som inte har hög prioritet, såsom städa i klädkammaren eller plantera om krukväxter är sjutton meter lång och den försöker jag konstant förtränga. Det som inte tänks på, det finns inte! ;-)
Stressig dag!
På pappret ser det ut som att jag har en rätt bra arbetsdag på måndagar. Bara tre lektioner utspridda på hela dagen och sedan konferens som avslutning. Men oj oj, vad stressigt det varit idag! Trots att jag förberett så otroligt mycket hemma, så gick varenda ledig minut åt till kopiering, sortering, ringa husläkaren (jag vill inte ha min medicin längre, för den gör mig SÅÅÅ sjuk!! Han ringde aldrig upp...), notera frånvaro, skriva ut arbeten osv osv osv. När det var dags för lunch (på pappret 60 minuter), så hann jag med nöd och näppe skaka en nutrilett och svepa vid diskbänken. Bara för att jag valde att gå och kissa efter det, så kom jag en minut för sent till lektionen...
Det är otroligt vad skenet kan bedra. Precis som att dagen ser lugn ut på pappret, så verkar min sista lektion också vara lugn. Elva elever i 50 minuter - hur svårt kan det vara? Trots att jag bänkade dem en och en, så är det så kaotiskt, så när jag läste upp 15 svenska ord och skulle kolla ifall de visste vad dessa betydde, så tog det 15-20 minuter av lektionen! Det är absurt att vissa kan ha så svårt för att hålla truten! Jag hinner verkligen knappt med någonting dessa lektioner. Det är bara förvaring, inte undervisning. Vi kan lika bra stoppa in 30 elever där och låsa dörren dessa pass. De lär sig lika mycket då plus att vi får en lärare ledig som kan rycka in någonstans där hon är önskvärd...
Jag är så nöjd med Emblas nya dagis. Idag hade de varit på promenad i tre timmar igen! Det är verkligen valuta för pengarna när hon får så mycket stimulans på dagarna. Hon är lika trött som jag när hon kommer hem, så då slipper jag känna pressen att roa henne halva kvällen.
Igår mådde jag fruktansvärt illa av min medicin igen. Störtade i säng och kunde inte röra mig på nästan en timme. Låg ytterligare två timmar inann jag masade mig upp och tog en åksjuketablett. Därför tog jag ingen tablett varken på kvällen eller nu på morgonen.Kan ju inte bli så akut illamående på jobbet. Skulle ju inte ens klara av att köra hem! Urk! Tog en halv tablett nu på kvällen och känner av det lite grann. Hela orsaken till att jag bytte medicin var för att jag skulle få mindre huvudvärk, men den har faktiskt försämrats! Inte att jag får den oftare (den kan ju inte bli mer än konstant!) men jag har ondare nu. Åh, är så jäkla less på allting!!!!!!!!
Ska vara hemma i två dagar i varje fall (har en massa att rätta) och på torsdag är det friluftsdag. Då ska jag till Agersta med en hel drös elever. Har jag tur finns det plats även för mig att rida! Ingen katastrof ifall det inte gör det, för på kvällen har jag ju min ordinarie ridning igen. Då är det hästbyte. Undrar vem jag får den här gången! Säkert någon mindre rolig häst, eftersom jag hade en så bra sist.
Nä, nu ska jag "face-book:a" lite inann jag lägger mig och skruvar mig i sängen några timmar. Det går ju framåt i varje fall, för i natt var jag bara vaken tre timmar...
Det är otroligt vad skenet kan bedra. Precis som att dagen ser lugn ut på pappret, så verkar min sista lektion också vara lugn. Elva elever i 50 minuter - hur svårt kan det vara? Trots att jag bänkade dem en och en, så är det så kaotiskt, så när jag läste upp 15 svenska ord och skulle kolla ifall de visste vad dessa betydde, så tog det 15-20 minuter av lektionen! Det är absurt att vissa kan ha så svårt för att hålla truten! Jag hinner verkligen knappt med någonting dessa lektioner. Det är bara förvaring, inte undervisning. Vi kan lika bra stoppa in 30 elever där och låsa dörren dessa pass. De lär sig lika mycket då plus att vi får en lärare ledig som kan rycka in någonstans där hon är önskvärd...
Jag är så nöjd med Emblas nya dagis. Idag hade de varit på promenad i tre timmar igen! Det är verkligen valuta för pengarna när hon får så mycket stimulans på dagarna. Hon är lika trött som jag när hon kommer hem, så då slipper jag känna pressen att roa henne halva kvällen.
Igår mådde jag fruktansvärt illa av min medicin igen. Störtade i säng och kunde inte röra mig på nästan en timme. Låg ytterligare två timmar inann jag masade mig upp och tog en åksjuketablett. Därför tog jag ingen tablett varken på kvällen eller nu på morgonen.Kan ju inte bli så akut illamående på jobbet. Skulle ju inte ens klara av att köra hem! Urk! Tog en halv tablett nu på kvällen och känner av det lite grann. Hela orsaken till att jag bytte medicin var för att jag skulle få mindre huvudvärk, men den har faktiskt försämrats! Inte att jag får den oftare (den kan ju inte bli mer än konstant!) men jag har ondare nu. Åh, är så jäkla less på allting!!!!!!!!
Ska vara hemma i två dagar i varje fall (har en massa att rätta) och på torsdag är det friluftsdag. Då ska jag till Agersta med en hel drös elever. Har jag tur finns det plats även för mig att rida! Ingen katastrof ifall det inte gör det, för på kvällen har jag ju min ordinarie ridning igen. Då är det hästbyte. Undrar vem jag får den här gången! Säkert någon mindre rolig häst, eftersom jag hade en så bra sist.
Nä, nu ska jag "face-book:a" lite inann jag lägger mig och skruvar mig i sängen några timmar. Det går ju framåt i varje fall, för i natt var jag bara vaken tre timmar...
Skitdag med svett, myror i brallan och pinsamt argt mail!
Redan när dagen grydde, så märktes att det skulle bli en riktig skitdag idag. Återigen har jag sovit uselt pga nya medicinen. Har bara sovit några minuter i sträck innan jag vaknat och skruvat på mig ett bra tag. Ingen djupsömn här inte! Bara för att ställa till med extra besvär så envisas katten med att sova i min säng och köra klorna i fötterna om jag rör för mycket på mig. Embla bidrar med rejäla snarkningar (hon drar värre timmerstockar än maken, faktiskt).
Iväg till skolan, eftersom jag idag inte mådde illa i varje fall (var hemma igår). Ingen ringde, som jag bett om, och berättade om mina 7:or fick skriva sitt prov, så det var ju bara att masa sig iväg och vara beredd att tvinga dem göra det på läsningstiden på morgonen. Tack och lov hade en kollega ryckt in igår.
Även om jag nu inte mådde illa så kallsvettas jag fortfarande, så lektionerna fram till lunch var inte roliga, precis. Därefter har kallsvettningarna och "myrorna" innanför skinnet (oftast på låren) löst av varandra. Ombyte förnöjer... Jag var i varje fall glad på förmiddagen, för huvudvärken kändes inte - hade medicinen hjälpt!? Men jag tog ut glädjen i förskott. Eftersom jag inte fyllde på med treo efter 4 timmar som vanligt, så fick jag ondare än vanligt några timmar senare. Halsen gör ont också - givetvis, eftesom en plåga sällan kommer ensam. Torr i munnen är jag också - ytterligare en av alla tusen biverkningar av nya medicinen.
När jag var till min nya doktor sist, så fick jag återigen uppleva min myt: att läkare inte har någon humor. När han sade att vi får hoppas att den nya medicinen hjälper mot värken, sade jag att "Ja, annars är det väl bara lobotomi som gäller". Han trodde jag var allvarlig... Jag har hittills inte lyckats hitta en enda läkare som förstått när jag skämtat, och då har jag ändå haft ett antal...
Bara för att runda av denna härliga dag på ett minst lika bra sätt som den började, så hade jag fått mail av ett företag jag mailade igår, ett rätt långt klagobrev på hur de hanterar betalningarna. Det visade sig att jag mailat fel företag... Usch, så pinsamt och inte vågade jag säga det. Jag skyllde på att morsan, som är den som batalat räkningarna, är bortrest och får kolla upp det när hon kommer hem. Genomskinligt, eller!?
Nä, nu ska jag trycka i mig fler treo, bädda ner mina knottriga armar i en skön säng och längta till en bättre helg. För kan det bli sämre än så här?
Iväg till skolan, eftersom jag idag inte mådde illa i varje fall (var hemma igår). Ingen ringde, som jag bett om, och berättade om mina 7:or fick skriva sitt prov, så det var ju bara att masa sig iväg och vara beredd att tvinga dem göra det på läsningstiden på morgonen. Tack och lov hade en kollega ryckt in igår.
Även om jag nu inte mådde illa så kallsvettas jag fortfarande, så lektionerna fram till lunch var inte roliga, precis. Därefter har kallsvettningarna och "myrorna" innanför skinnet (oftast på låren) löst av varandra. Ombyte förnöjer... Jag var i varje fall glad på förmiddagen, för huvudvärken kändes inte - hade medicinen hjälpt!? Men jag tog ut glädjen i förskott. Eftersom jag inte fyllde på med treo efter 4 timmar som vanligt, så fick jag ondare än vanligt några timmar senare. Halsen gör ont också - givetvis, eftesom en plåga sällan kommer ensam. Torr i munnen är jag också - ytterligare en av alla tusen biverkningar av nya medicinen.
När jag var till min nya doktor sist, så fick jag återigen uppleva min myt: att läkare inte har någon humor. När han sade att vi får hoppas att den nya medicinen hjälper mot värken, sade jag att "Ja, annars är det väl bara lobotomi som gäller". Han trodde jag var allvarlig... Jag har hittills inte lyckats hitta en enda läkare som förstått när jag skämtat, och då har jag ändå haft ett antal...
Bara för att runda av denna härliga dag på ett minst lika bra sätt som den började, så hade jag fått mail av ett företag jag mailade igår, ett rätt långt klagobrev på hur de hanterar betalningarna. Det visade sig att jag mailat fel företag... Usch, så pinsamt och inte vågade jag säga det. Jag skyllde på att morsan, som är den som batalat räkningarna, är bortrest och får kolla upp det när hon kommer hem. Genomskinligt, eller!?
Nä, nu ska jag trycka i mig fler treo, bädda ner mina knottriga armar i en skön säng och längta till en bättre helg. För kan det bli sämre än så här?
Mitt bejublade framträdande med Björn Gustafsson
Oj, oj, oj, vad jag rev ner applåder igår när jag stod på scen med Björn Gustafsson! Jag var minst lika rolig som han, ja till och med så rolig att jag vaknade av att jag skrattade åt mig själv. Snacka om lättroad när man asgarvar åt sina egna skämt... Tyvärr var ju allt bara en dröm, men det är ju alltid trevligt med roliga drömmar till skillnad från mardrömmar!
Var till Försäkringskassan idag för information kring de nya sjukskrivningsreglerna. Risken finns att jag måste ta vilket skitjobb som helst om jag bedöms klara av att arbeta heltid med det. Det spelar ingen roll att jag gått 5 år på universitetet och har en viss lön i nuläget. Fast jag är inte så orolig, för migränen lär ju sätta käppar i hjulet oavsett vilket yrke jag har.
Bytte medicin nu också i hopp om att slippa den konstanta migränen. Det har dock inte börjat så bra - efter ett par timmar mådde jag kraftigt illa och kallsvettades. Var klart nära att spy! Nu har jag myrkrypningar i hela kroppen och känner mig allmänt "weird". Vet inte om jag vågar åka och jobba i morgon. Typiskt - mina sjuor har prov i morgon! Visst kanske de kan skaka fram en vikarie, men det måste vara en vikarie med hökögon, för jag avskyr fusk!
Var till Försäkringskassan idag för information kring de nya sjukskrivningsreglerna. Risken finns att jag måste ta vilket skitjobb som helst om jag bedöms klara av att arbeta heltid med det. Det spelar ingen roll att jag gått 5 år på universitetet och har en viss lön i nuläget. Fast jag är inte så orolig, för migränen lär ju sätta käppar i hjulet oavsett vilket yrke jag har.
Bytte medicin nu också i hopp om att slippa den konstanta migränen. Det har dock inte börjat så bra - efter ett par timmar mådde jag kraftigt illa och kallsvettades. Var klart nära att spy! Nu har jag myrkrypningar i hela kroppen och känner mig allmänt "weird". Vet inte om jag vågar åka och jobba i morgon. Typiskt - mina sjuor har prov i morgon! Visst kanske de kan skaka fram en vikarie, men det måste vara en vikarie med hökögon, för jag avskyr fusk!
Äntligen snö igen!
Idag kom dagen jag var osäker på om den skulle komma eller ej - snödagen! Förra vintern kom en rejäl skvätt snö i november, sedan kom inte en snöflinga mer på hela vintern. Sjukt! Samma scenario började utspela sig även denna säsong, men till min glädje kom det nu snö igen! Visserligen töade det under dagen, men nu på kvällen finns fortfarande en hel del kvar. Jag skottade till och med på förmiddagen, givetvis med det bistra resultatet att kotorna i ländryggen trilskas igen. Jag hoppas de återställer sig av sig självt, så jag slipper kotknackaren!
Var till läkaren idag igen och fick recept på ny medicin, som förhoppningsvis gör att jag inte har konstant migrän. Tyvärr krånglade deras dator, så när jag kom till Apoteket, så fanns inte mitt recept där. Får snällt vänta till i morgon... Under tiden proppar jag mig full med treo, eftersom jag sedan en vecka tillbaka har ovanligt jobbigt med migränen. Tabletterna hjälper mindre och mindre, jag antar att kroppen blir för van vid medicinerna.
Idag var "lill-killen" hemma. Han hade spytt på morgonen hävdar han, men har inte spytt mer under dagen. Däremot känner han sig risig nu på kvällen och har ont i huvudet och mår illa. Det verkar ju inte vara influensa eftersom han klarat av att äta (och verkade må riktigt bra under dagen!), så jag undrar ifall det är något annat fysiskt eller om han helt enkelt skyller på illamående för att slippa gå till skolan (varför skulle han i så fall inte vilja gå dit?). Jag får väl leka doktor igen och surfa på nätet. Har lyckats hitta diagnoserna till övriga krämpor jag och barnen haft, såsom körtelfeber och gallsten...
Apropå mat - varför måste man äta!? Tänk om man bara kunde stoppa i sig ett piller fem gånger om dagen. Så mycket tid man skulle spara! Och pengar! Och så skulle man nog slippa bli sockerberoende som en extra bonus... Fast vissa saker är ju goda (givetvis de onyttiga). Just nu är jag hiskeligt sugen på ris á la Malta till exempel. Såååå onyttigt! Jag äter ju inte mycket julmat alls, men går ändå upp flera kilo under jullovet och det kan jag nog tacka just ris á la Maltan för. Ibland önskar jag att jag själv fick en släng av maginfluensan ibland, så man kunde gå ner några kilon... Fast jag är väldigt resistent mot sådana baciller (kanske pga mitt jobb som lärare) och det kan ju vara både på gott och ont...
Svängde förbi djuraffären idag och köpte lite nya fiskar. Dels har kardinaltetrorna i det stora akvariet klart minskat i antal (från c:a 25 till runt 10), så jag köpte 10 nya. Eller rättare: jag betalade för 10, men hon fick tag i fler i håven, så de fick jag på köpet. Det visade sig att det var 15 fiskar, så det blev rätt billigt! Dessutom köpte jag en kampfiskhanne. Har aldrig haft en sådan, men tycker den ser rätt häftig ut, så det blev en mörkblå-svart, som också får simma i det stora akvariet. I det lilla har palettciklid-hannarna ännu inte börjat leka med honan. Hon är färgglad och vill nog gärna, men ingen av hannarna har alltså nappat än. Så otypiskt karlar!
Jobb igen...
I veckan tog det härliga jullovet slut och det var dags att börja jobba igen. Efter att ha vänt på dygnet helt, så blev det väldigt svårt att somna kvällen innan. Det hann bli småtimmar innan jag äntligen kunde knoppa in.Igår var första dagen med elever. Det märktes i halsen att man varit borta ett par veckor, när man försökte prata högt. Idag hade jag åter lektioner, nästan tre timmar i sträck. Gissa om jag var trött när jag kom hem! Äldsta sonen var redan hemma, men han ville inte gå ut med hunden, så det vara bara att masa sig ut i en timme. PUH! Jag plockade upp en liten shetland sheepdog som bor på gatan och tog med henne också på promenaden. Hon tyckte det var kul att jaga min Embla (grand danois), men när Embla stannade, så vågade sig inte grannhunden nära...
Skulle köpa brorsans 40-årspresent igår, men plötsligt fanns inte tillräckligt med pengar på kontot. Det visade sig att när jag tankade dagen innan, så drog de summan två gånger från mitt kort. Notan slutade alltså på 1400:- i stället för 700:-. Jag åkte tillbaka till macken, som menade att banken automatiskt fixar det inom en vecka (pengarna är "bara" reserverade), men vad gör det när brorsan har kalaset i morgon!? Nåja, lyckligtvis har barnen fått gott om julpengar, så det löste sig ändå!
Igår började ridningen igen. Fick en bra och trevlig häst - Kalle! Förhoppningsvis behöver jag inte vara så nervös på hoppningen om två veckor då!
Nytt år igen!
Så har ännu ett år gått till ända, lika snabbt som vanligt. Åren rusar på i all hast, lämnar bara små spår i våra ansikten. Nåja, de som tillhör oss över 30 i varje fall... När jag fyllde 38 i december tyckte jag att huden runt ögonen började kännas mindre elastisk. Säkert bara psykiskt; jag vet att jag är oförskämt skrynkelfri för att vara nära de 40! ;-)
Årets sista dag åkte jag iväg ock köpte raketer. Maken är bestämt emot det, eftersom vi har en skotträdd hund. Men vi kommer aldrig att bli kvitt nyårsraketerna (dessutom är det ju så vackert!) och så länge alla bara skjuter vid tolvslaget, så är det inga problem. Om hunden bara behövde vara rädd 10 minuter kring midnatt, så vore det överkomligt. Men som det är nu, så skjuts det från jul till några dagar efter nyår, och då är det jobbigt med skotträdda hundar. Jag sköt i varje fall av några mycket fina raketer och kom in till en hund som blev hysteriskt glad över att matte och lillhusse överlevt allt det hemska ute! (Hon stod och kikade i fönstret med husse, i vanliga fall vågar hon inte kika i fönstret när det smäller, men när halva flocken försvinner, så måste hon ju hålla utkik efter oss!).
Detta års första dag tillbringades med en del av släkten, eftersom "lillkillen" fyllde tonåring. Gott fika, trevligt sällskap, glada barn!
I dag är det den andra januari, och idag har jag klarat mig på två treo och två alvedon. Otroligt, egentligen! I kanske sex veckors tid har jag behövt cirka 8 treo om dagen, så att inte ha tagit mer nu när klockan snart är 20 är fantastiskt! Jag har dock inga större förhoppningar om att min konstanta migrän ska ge vika. Alla krämpor förvärras hela tiden, aldrig försvinner några, så varför skulle det vara så denna gång...?
Det börjar klia i jobb-hjärnan också. Börjar planera så smått inför terminen och vill egentligen ta itu med att rätta "rester" från förra terminen samt planera de första två veckornas lektioner. Fast jag vet att jag måste hålla mig lite till, bara njuta av stunden, slappa i sängen och zappa på tv:n!
Nästa vecka drar dock jobbet igång och det blir intressant att se ifall mitt schema ändrats. Folk har fått sluta pga nedskärningar, så det kan påverka mitt schema också. Hoppas inte!!
Idag har jag tackat nej till en f.d. kollegas 40-årsfest nu i januari. Synd, hade varit riktigt roligt att ses efter dessa år! (Han har flyttat till Stockholm, så vi har knappt setts på flera år) Men har man jämt ont i huvudet är man inte ett trevligt sällskap på en skränig fest... =(
I morgon blir det kalas igen, denna gång hos syrran, vars ögonsten fyller två år!
Förhoppningsvis skriver jag snart igen (så det inte dröjer några månader igen...) :-P
Nytt försök
Började på denna blogg förra månaden, men av någon anledning sparades inte det jag skrivit. Suck... Så mycket tid som gick till spillo! Gör därför ett nytt försök.
Nu har höstlovet börjat. Trots att vi lärare måste arbeta en del av lovet, så känns det skönt att inte ha några lektioner. Inga elever som ropar mitt namn rätt ut så fort de behöver hjälp, inga elever som skriker och busar på rasterna så man inte får någon arbetsro på rummet, inga föräldrar som ringer. Det är så himla konstigt att vara på skolan när det är lov, så ödsligt och tyst. Men samtidigt så väldigt skönt! Allra skönast är det när ens kollegor är borta och man verkligen kan få jobb gjort. Om de är där, så är jag annars för social och väljer att prata med dem framför att jobba...
Även om det står "lov" på pappret, så finns det ingen tid till att ta det lugnt! 25 "Boken om mig" ska läsas igenom och kommenteras, omprov ska ordnas, lektioner ska planeras. Därtill kommer en mängd uppgifter här hemma, som jag skjutit på. Alla krukväxter ska planteras om (puh - det är MÅNGA det!), det ska städas, putsas fönster, dammas. Akvarier ska rengöras och julkort ska skrivas. Ja, jag vet att det är i tidigaste laget, men bara för att jag skriver julkorten nu, när jag ändå har lite tid, så behöver jag ju inte posta dem än... :-)
Trots alla uppgifter ser jag fram emot en hel hög med sovmornar!
Tjingeling så länge!
Nu har höstlovet börjat. Trots att vi lärare måste arbeta en del av lovet, så känns det skönt att inte ha några lektioner. Inga elever som ropar mitt namn rätt ut så fort de behöver hjälp, inga elever som skriker och busar på rasterna så man inte får någon arbetsro på rummet, inga föräldrar som ringer. Det är så himla konstigt att vara på skolan när det är lov, så ödsligt och tyst. Men samtidigt så väldigt skönt! Allra skönast är det när ens kollegor är borta och man verkligen kan få jobb gjort. Om de är där, så är jag annars för social och väljer att prata med dem framför att jobba...
Även om det står "lov" på pappret, så finns det ingen tid till att ta det lugnt! 25 "Boken om mig" ska läsas igenom och kommenteras, omprov ska ordnas, lektioner ska planeras. Därtill kommer en mängd uppgifter här hemma, som jag skjutit på. Alla krukväxter ska planteras om (puh - det är MÅNGA det!), det ska städas, putsas fönster, dammas. Akvarier ska rengöras och julkort ska skrivas. Ja, jag vet att det är i tidigaste laget, men bara för att jag skriver julkorten nu, när jag ändå har lite tid, så behöver jag ju inte posta dem än... :-)
Trots alla uppgifter ser jag fram emot en hel hög med sovmornar!
Tjingeling så länge!
