Massaker i min trädgård
Idag har jag haft migrän och inte kunnat hjälpa till på universitetet med nationella proven. Kommer däremot att skicka mina kommentarer till uppsatserna, så jag gör någon nytta i varje fall. På jobbet har jag bara pyttelite kvar att göra, så det kommer att bi färdigt i morgon. Har föräldrar som kommer på samtal, så jag tar det i samma veva.
Idag var det dags att slakta ängen på tomten! Inhandlade en elgräsklippare (undrar hur länge det dröjer tills jag klipper av sladden...) och for till exet och lånade hans grästrimmer. Givetvis rök strömmen efter en millisekund och Andreas blev inte så jättegalda över att inget nu fungerade i hans rum (förrådet) - varken dator, lampa etc. Suck och stön. Byta säkring, är det så svårt? Jag har ju alltid haft en make förut som fixat allt sådant där typiskt manligt, men hur svårt kan det vara? Tja, svårt så in i bomben, för lappen med vilken säkring som hörde till vilken del av huset var helt puts väck. Vände upp och ner på halva huset, men hittar inte den förbannade lappen. Och inga säkringar hade jag, så en tur till ICA blev nödvändig. Oj, så många olika Ampere? Köpte en av varje förpackning... En granne kanske kan läsa av sin lapp och berätta för mig? Nähä, ingen hemma. Tillbaka till exet och hämtade en ny, vettig och fungerande skarvsladd, så Andreas kunde fajtas med djungeln på baksidan. Fortfarande ingen granne hemma. Typiskt, var är alla grannar när man behöver dem!? Gick till slut till en annan granne, som har ett annat sorts hus och bad om hjälp. Han klev in i förrådet och petade upp en spak och allt var fixat. Jaha, jordfelsbrytare... Så efter all vånda och 4 paket säkringar i all världens valörer, så behövdes bara ett pet med ett finger för att återställa ordningen. Tja, man lär så länge man lever!
Nu har sonen och jag lyckats skåda en del av marken på tomten. Fortfarande är det lite att göra innan vi plockar fram den sprillans nya gräsklipparen, men det får vi ta i morgon.
Amber är tillbaka i gamla vanor. Medan jag var borta, så tog hon en burk med kakor, som Andreas klantigt nog lämnat framme i vardagsrummet. Burken massakerades till oigenkännlighet medan inte ett spår av havrekakorna går att uppbåda i hela huset. Ska man bli arg över tilltaget eller glad att hon i varje fall äter något, nu när hon i skendräktighetstider kan gå ett par dygn utan att knapra i sig sitt foder?
Efter morgondagens möte på skolan och hundleverans från dagis till hemmet, så far jag ner till Kärleksmannen i Stockholm. Vi kan få ett dygn tillsammans innan jag måste hem igen, då jag får Johan över helgen. Han jobbar just nu på Jörgens jobb och gör ett jättefint arbete och kliver dessutom upp på morgonen utan knussel. Roligt! Även om han inte tycker arbetsuppgifterna är världens roligaste (för att spela datorspel ingår inte i dem), så lär han le stort när lönekuvertet kommer...
I måndags hade vi personalfest hemma hos en kollega. WOW, vilket hus hon bor i! Så många utrymmen för att umgås! Vi hade knyt, så jag tog med mig en potatissallad, som min kära mor så snällt fixat. Till det blev det grillat och glass med maräng till efterrätt. Jättegott allting! Därefter var det tävling, då vi skulle gissa introt till olika tv-serier eller filmer. Lyckligtvis vann mitt lag, för annars hade kvällen känts lite sur... =) Hasse var snäll och skjutsade mig, så jag kunde avnjuta lite rosévin denna festliga kväll. Tack, Hasse!
På tisdagen var det bäst att inte köra med tanke på intaget kvällen före, så jag klev upp och städade huset i fyra timmar innan Gullrumpan kom hit vid lunchtid. Han stannde tills i morse, då han åkte tillbaka för att vara med på sin sons operation (halsmandlarna är nu ett minne blott). Allt gick bra och jag hoppas han snart kvicknar till så pass att han snart kan åka till Kolmården, dit jag och Ben gärna åker med hans tre barn. Johan kan också tänka sig att åka dit, så jag kanske åker dit igen i juli. Med Ben tänkte vi ta in på hotellet och ha två heldagar i parken. Om Johan vill åka, så kan vi passa på att klappa vargar, ifall det finns platser kvar. Det blir nog mysigt!
Igår var Ebn och jag på bio och såg "En natt på stan". Det var en actionkomedi som var rolig. Jag träffade en elev utanför bion och en annna inne i samma salong. Inte ens på sommaren är man elev-fri... =)
Annars har jag sett lite på dvd också. Johan och jag såg Saw 6 - Johans första skräckfilm som jag vet om. Massor med blod och sliskiga scener. Sedan såg jag också Paranormal Activity - en film om en demon i ett hus. Skitbra!! Kändes inte kul att gå att lägga sig sedan, med tanke på att det mesta av hemskheterna i filmen skett i sovrummet... Lyckligtvis smittade inte filmen, så det kom ingen demon och bankade i väggarna eller drog mig ur sängen.
Kalas, kalas och kalas igen!
Trots frosseriet de senaste dagarna, så fick jag en chock när jag ställde mig på vågen i morse. Andreas har undrat om jag gått ner i vikt, men det trodde jag verkligen inte. Med facit i hand, så har jag gått ner 10 (!) kilo! Begriper inte hur det gick till, för jag har inte bantat eller så. Måste vara kärleken...
Nu är det bara några få dagar kvar innan jag får gå på ett välbehövligt sommarlov. I morgon ska jag dessutom på personalfest på kvällen. Med andra ord väljer jag nog att jobba hemifrån på tisdagen, åtminstone fram till lunch. Är nog knappast en säker bilist innan dess! På onsdagen arbetar jag på Universitetet fram till lunch med att bedöma elevuppsatser till de nationella proven. Alltid roligt och oerhört lärorikt.
Och vad händer i sommar då? Inte ett smack, vad jag vet. Har verkligen inte planerat någonting. Mycket beror på ifall Ben får jobb och vad mina barn vill göra. Spela dator, tycker nog Johan, men någonting annat ska jag väl kunna tvinga honom att göra. Han ska dock jobba resten av månaden (på sin pappas jobb) och det är kul att han får chans att tjäna lite egna pengar i sommar.
Skolavslutning var det förresten i fredags. Vi lärare hade vår vana trogen drillat stackars Josefine till att skriva en härlig pjäs, som vi spelade upp för eleverna. Jag hade två roller: först var jag en ballerina med rosa tyllkjol och sedan var jag en av tre Michael Jackson. Försökte mig på Moonwalk, men det var ju bara totalt störtfel. Skit samma, eleverna tycker det är roligt bara att man showar för dem. Allt filmades, både med skolans kamera och min egna videokamera (tack vare en elev i 7:an). Himla kul att titta på! Efter vår egen avslutning, så åkte jag till kyrkan och tittade på niornas avslutning. De har varit så himla duktiga i "min" nia. Massor av stipendier, bland annat för skolans bästa betyg. Så oerhört många MVG:n i en och samma klass har jag aldrig sett förut! Det är så synd att man inte kan premiera alla i klassen, så duktiga som de är. Jag är övertygad om att majoriteten av eleverna kommer att gå långt i framtiden. Jag kommer att sakna dem. Det har varit väldigt inspirerande och även lärorikt för mig att ha dem. Så djupa diskussioner har man inte ofta i skolan!
F-n vad äckligt!
Nu är helgen strax till ända, och det har varit en intensiv men väldigt trevlig helg! I fredags tog Johanna studenten, så efter jobbet åkte jag till Fyrisskolan och slöt upp bland alla som skulle fira avgångseleverna. Trots skoskav som blödde, så var det en rolig stund. På eftermiddagen var det bjudning hemma hos Johanna och den hade varit ännu trevligare ifall inte sonen glömt påsen med alla sina saker till kvällens fest kvar hemma i min hall. Så det blev till att leka äkta curlingförälder och köra bil i 50 minuter extra, mitt i studentbjudningen, för att rädda sonens kväll. Vad gör man inte för sina älskade barn? =)
Efter detta for jag ner till Stockholm. Åkte till Kungsträdgården, där Ben återigen slet med att grädda crepes. Det var enormt mycket folk ock köerna ringlade långa, så jag hoppade in och hjälpte till med att kleta på Nutella, grädde, jordgubbar eller vad kunderna nu ville ha. Högt tempo och tre intensiva timmar senare slog vi igen och Vincent skjutsade oss hem vid halvett-tiden på natten.
Tidigt nästa morgon fick min Kärlek kliva upp i ottan, för att åka till Hökaränggen och passa sina barn medan deras mamma skulle till sitt jobb. Han fick väldigt lite sömn, men jag snusade vidare och vaknade inte förrän klockan elva. Pinsamt sent, tycker jag! Åkte till Hökarängen, där vi lastade in två cyklar i bagaget, och stark som en oxe som jag är, så packade jag själv ut dem i Enskede Gård (framför allt militärcykeln vägde närmare ett ton...).
Innan Ben skulle till jobbet, så käkade vi thailändsk lunch i en "kiosk". Medan vi satt ute i solen och njöt av maten, så ser jag hur en anställd har hällt upp sötsur sås i små plastburkar och håller på att sätta på lock. Plötsligt tappar han ner ett lock i såsen, varpå han fiskar upp det, slickar av det och sedan sätter på det på en burk! YEAK! Det spelar ingen roll att thailändskorna är hur trevliga som helst, när deras svenska gubbe beter sig på det sättet, det är inte så jättelockande att gå och äta där igen precis...
Medan Ben slet med crepsen bland alla tusentals besökare i Kungsträdgården även på lördagen, så passade jag och flickorna på att gå runt och titta på allt spännande. Vi köpte brända mandlar, klubbor, hoppade i hoppborg (nåja, åldersgränsen var max 9 år, så jag fick nöja mig med att stå vid sidan av), plankade in på toaletten (jag var som vanligt för feg och dessutom för stor för att komma under spärren, så jag betalde lydigt de fem kronorna...), lyssnade på några framträdanden på scenen (bland annat Kurt Olsson) och till sist gick vi till Bens stånd och han fixade gratis crepes åt oss. Barnen ville ha med Nutella (sliskigt värre!) medan jag tog en matigare variant med ost och lite skinka. Mättande och jättegott!
Idag (söndag) åkte vi tunnelbana till Odenplan och gick därifrån till Hagaparken. Det har varit underbart väder hela dagen och eftersom det är Nationaldagen, så var det uppträdande av bland andra Lasse Berghagen. Vi hade picknick och åt korv med bröd, kanelbullar, juice och spelade bowling (plastvariant) och blåste miljarder såpbubblor och matade änderna. Så himla mysigt att ligga där i Bens famn i en vacker park nära vattnet och med musik i bakgrunden. Kan inte bli bättre!
Men även det mest underbara kommer så småningom till ett slut och nu har jag åkt hem till Uppsala. Bens "Jag älskar dig" innan jag gick klarar jag mig på tills på tisdag när vi ses igen. Två långa dygn...
Knappt hann jag innanför dörren innan jag såg att ena silverhajen solade magen. Andreas menade att han måste ha kolat alldeles nyss. I akvariet fanns dessutom liket av den andra silverhajen (den enda haj jag har kvar nu är den stora, som varit med sedan jag köpte mitt första akvarium). Ytterligare ett par fiskar hade strukit med, så nu kunde jag inte skjuta upp rensningen av akvariet längre. Nu är det klart bättre, men lite glest befolkat...
Till sist några random-bilder:
Bilder från Fjärilshuset
Här kommer lite bilder från Fjärilshuset, när Ben, jag och Simon var där.
Även fiskar finns där...
... liksom fåglar:
Den stora, maffiga rävsvansen var imponerande. Inte alls så pluttig som de exemplar jag haft hemma i fönstret...
Packad yngling
Ben, den stackaren, har jobbat sitt första pass i Kungsträdgården. Han ska slita mellan 16 och 23 varje kväll resten av veckan med att göra crepes, men efter första passet är han som levande död. Inte en rast och knappt ens kisspaus. Hemma framåt 1 i natt och upp klockan 6 för att åka till sina barn, som han ska ha idag. Önskar jag kunde avlasta honom lite, men jag har ju mitt eget jobb här i Uppsala...
I lördags när jag var i Stockholm, så passade vi på att åka med Bens son till Fjärilshuset i Hagaparken. Fast det var inte många fjärilar, precis. De låg väl i alla pupporna, redo att flaxa runt i sommar i stället. Det fanns dock en del andra djur att se och njuta av. Bland annat klappade vi jättestora karpar. De var alldeles slemmiga, inte alls som jag tänkt mig.
Årets första fartdåre har dragit förbi mig på motorvägen också. Det var en motorcyklist som minst höll 170 km/h (med tanke på att jag låg i 130 och han blåste förbi). Annars har jag tänkt att det vore jäkligt smidigt att åka till Ben på en mc, för många gånger kör jag ner i rusningstrafiken och det går sååå långsamt då. Men alla motorcyklar glider förbi alla köer mellan filerna och jag blir så avundsjuk!
Bilen kommer snart att vara tipp-topp (och jag pank som en kyrkråtta...). Hade den inne på service förra veckan till den nätta summan 15.000:- (något spjäll som byttes bland annat) och idag är den inne igen för reparation av ac:n. Måste ha en fungerande ac! Det försvinner med andra ord några tusenlappar idag med. Suck, varför vinner jag aldrig på trisslotterna jag prenumererar på?
I helgen fyllde junior 19 år. Hans kompisar satt och festade på min altan när vi gled in med volvon i lördags eftermiddag, mäkta förvånade att jag tänkt vara hemma. Nåja, det gör mig ingenting att de festar där. Alla är ju över 18 år, så då är det ok. Senare drog de ut på krogen och morgonen efter mådde Andreas såååååååå dåligt. Min mamma kom över för att gratta, och Andreas genomled en stunds kalas innan han gick och lade sig i soffan. Jag kan inte påstå att jag tyckte så synd om honom, för det var ju helt självförvållat!
Ben och Simon följde med hem till mig i Storvreta på lördagen och stannade över natten. Roligt att få ha sonen på besök också.
Snart är det sommarlov och det behövs verkligen. Dels för att man blir helt slut av det intensiva rättningsarbetet/betygssättningen så här i slutet av terminen, men också för att det är en hel djungel på min tomt. Gräsklipparen fungerar inte, så nu är gräset så högt att till och med hundarna protesterar mot att vara ute på tomten... Nåväl, får väl köpa en lie och slå mig fram till tomtgränsen!
Två konserter, nyskurade hundar och billig arbetskraft
Just nu borde jag leda en häst ut i stallet och sadla av. Men återigen har jag ställt in en torsdag, fast denna gång för att jag är trött. Har inte blivit så många timmars sömn de senaste nätterna, när Ben sovit hos mig. Å ena sidan är det jättemysigt att ha honom nära, nära mig i sängen, men å andra sidan sover jag så dåligt då. Men vad gör man inte för att få vara nära...?
Senaste veckan har varit händelserik. I fredags åkte jag till Stocholm på kvällen och gick med Ben och flickorna på RIX fm festival i Kungsträdgården. Det var en massa bra musik och jag hade Nova på mina axlar så ofta jag kunde, medan Linn fick sitta på Bens. Vi var visserligen en bit ifrån scen, eftersom vi hade vagnen med oss, men de hade en storbildskärm uppe, så det gjorde inte så mycket.
Har varit en hel del sjuk också. På fredagsmorgonen hade jag migrän (vilket i och för sig varit fallet mer eller mindre i flera dagar då), så jag stannade hemma och försökte sova bort det ända till 13.30. Kunde ju gå på konserten på kvällen, men nästa dag var det klart sämre igen. När vi lämnat flickorna till sin mamma med tunnelbanan, så började jag må riktigt illa. Hoppades att det skulle gå över, så vi åkte till Bens exfru på Söder och hälsade på i hennes butik. Det var första gången jag träffade henne och det var synd att omständigheterna inte var bättre. För plötsligt sade jag till Ben att jag behövde åka hem - NU! Mådde så himla illa så jag var svimfärdig, så jag vägrade ta tunnelbanan två stationer. I stället fick Ben ragga upp en taxi, som körde oss hem. Jag hann dit i varje fall, även om jag kämpade som ett djur i bilen för att inte lägga en pizza i baksätet. Den hamnade på rätt ställe, i toan hos Ben i stället. Inte alls roligt att vara så dålig!
Vi har umgåtts mycket, Ben och jag. Han följde mig till Storvreta i lördags och stannade till måndag morgon. Sedan kom han åter på tisdag kväll och stannade till i morse. Jag har svårt att få saker gjorda när han är här (självklart - jag vill ju inte hålla på att storstäda medan han är här precis), så i går erbjöd han sig att åka hem, så jag skulle kunna jobba. Men det slutade med att han ville stanna, men hjälpte mig med dammsugning, matlagning mm. Tack älskling!
I går skulle jag ha träffat tjejgänget och ätit lunch. För en gångs skull var jag i Storvreta en onsdag och Ben hade på något magiskt sätt botat min migrän, men så ringde sonen medan jag fortfarande låg i sängen klockan 10 och påminde om att jag lovat att han kunde komma hit, med kompisar ifall han ville, och jobba hos mig på Operation Dagsverke. Shit! Visst var det jättebra att få billig arbetskraft till att jobba i trädgården, men osis att missa tjejlunchen - igen. Förhoppningsvis blir det andra bullar när det blir sommarlov.
I söndags åkte Ben och jag in till Håga By i Uppsala och gick på lunchkonsert. hans kompis Hassan uppträdde med sitt band Kebnekajse. Jag har alltid vetat att Hassan spelar i ett band, men trott at tdet varit afrikansk musik. Det var bara för ett par veckor sedan, när sonen kolade på Youtube, som jag fick veta att Hassan var den enda svart i bandet och att de seplar svensk folkmusik. Vilken surprise! Lokalen i sändags var fylld till bristningsgränsen och ben och jag njköt av en dryg timmes konsert med riktigt bra musik.
Bens äldsta dotter har fått veta att hon är pälsdjursallergiker. Stackars henne! Eftersom min syster också var det som liten, så vet jag hur tufft det är att behöva växa upp utan kontakt med djur. Jag kunde visserligen åka och rida, till skillnad från Denice, men jag ville verkligen ha katt eller hund, och det var ju omöjligt. Men unga pälsdjursallergiker växer inte sällan ifrån sin allergi, så vi får verkligen hoppas att Nova också gör det. Detta påverkar så klart mig också, på så sätt att jag inte kan ta med hundarna ner till Ben. Flickorna har tyckt mycket om att ha hundarna där, så det är synd, men givetvis är Novas hälsa viktigast!
Apropå hundarna, så har Ben skurat dem. Bokstavligen. Han tycker hundar ska bada minst en gång i veckan och nu tyckte han att det luktade lite väl mycket hund om dem. Så fram med hinkar, schampo och skurborste och voilá - två lena, glänsande vovvar som luktar mumma!
SOS Alarm ena dagen, äventyr den andra...
Upp tidigt på lördagen för att åka ner till Stockholm. Tog med mig båda vovvarna. Först gick jag, Ben och hans två döttrar till Globen. Vi hoppades få åka "hissen", som är utanpå Globen. Men tyvärr var det fullbokat hela dagen, så Ben fick köpa biljetter till söndagen i stället. I brist på annat shoppade vi lite i Globen. När vi närmade oss Bens lägenhet hördes det på lång väg vilka som blivit kvarlämnade åt sitt "grymma" öde i ensamheten. Hundskallen ekade trotsigt mellan husen... Så efter att ha ätit, bestämde vi oss för att åka till Kungsträdgården och denna gång ta med oss vildarna. Kunde vara kul att prova på kollektivtrafiken med dem, tänkte jag. Först åkte vi tunnelbana. Amber darrade en massa, men Embla var lite lugnare och lade sig tillrätta. När vi skulle av missade Amber givetvis att det är en springa mellan vagnen och perrongen, så ena bakbenet hamnade där... Ut på Sergelstorg och vidare till "Kungsan". Shit pommes frites! Hade jag fått en spänn för alla som glodde, så hade jag varit miljonär... Och hade jag fått en tia för alla som fotade vovvarna, så hade jag inte behövt arbeta på en hel månad. Det var rätt tufft att gå med dem, för jag var tvungna att hålla kopplena korta, eftersom det var så mycket folk ute en sådan här varm och solig dag, så det var lätt att snubbla över de stora bakdelarna.
När vi skulle hem tog vi först bussen. Gick längst bak och Amber lade sig fint på golvet, men Embla tänkte åka med klass, så hon hoppade upp på sätena och vägrade komma ner. Nåja, hon fick sitta kvar där och njuta av utsikten. Tunnelbana från Slussen tillbaka till Enskede Gård. Sedan in i lägeneheten och gissa vilka som däckade som klubbade sälar!
Sent på kvällen mötte jag Carina från Hundar utan Hem och lämnade över t-shirtarna som är till försäljning och broschyrerna jag haft hemma hos mig. Kom hem vid 22.30 pch plockade upp Johan, som var i koma efter att ha LAN:at en hel natt.
Nu är det söndag och jag saknar redan Ben! Ska passa på att städa och rätta en massa, så jag kan ägna mig helt år Kärleken när vi ses nästa gång!
BBQ
I natt har det varit rejält busväder. Regnet smattrade mot tak och rutor och åskan dånade till ibland. Lyckligtvis sov sig Ben igenom allt, för han är mindre förtjust i åska...
Det kom också några regndroppar igår, när vi åkte över till exmaken. Han själv var bortrest till västkusten för två cykeltävlingar. Jag hade förutspått att det skulle gå dåligt pga dåligt väder, men han överbevisade mig och vann faktiskt åtminstone den första tävlingen. Nåja, Andreas och Johanna är fn hos Jörgen och jag, Ben och Johan kom över och så grillade vi. Jättetrevligt! Även fast fläskköttet envisades med att inte bli helt genomgrillat... Roligast av allt var nog att Johan, Andreas och Johanna kunde spela boll på tomten och vara glada med varandra.
Tidigare på dagen hade Ben och jag åkt upp till området för att gå ut med hundarna där. Jag svängde förbi Pernilla och undrade ifall hon ville följa med ut med Kasper och Love. Tyvärr var hon ensam hemma med barnen och kunde inte hänga med, men vi tog med oss Kasper ut i skogen i varje fall. Embla har längtat så efter "sina" killar! Som tack fick jag en flaska hemmagjort svartvinbärsvin, som vi avnjöt på kvällen.
Det blev ingen ridning igår. Klockan rann iväg vid grillmiddagen, så det hanns inte med. Jag har mailat stallet och berättat att jag inte kommer att rida kvar där i höst. Det är synd, för jag känner att det är nyttigt för mig med den motionen, men eftersom jag varit sjuk så många torsdagar denna termin, så känns det som en extrem lyx med ridning. Varje lektion kostar över 100:-, och med tanke på att jag kanske bara ridit var tredje eller fjärde gång, så kostar de lektioner jag ridit faktiskt 3-400:- och det blir väldigt dyrt.
Noja
Ben var hos mig hela helgen, eftersom han inte hade barnen. Det var riktigt kallt och blåsigt, så vi höll oss mest hemma, förutom en och en annan promenad med busiga vovvar. Innan Ben åkte hem i söndags, så hälsade vi på hans kompis Patrick i Uppsala. Döm om min förvåning, när jag läser namnen på alla som bor i trappuppgången och hittar det ovanliga efternamnet på killen som tipsade mig om e-kontakt! Det är ju tack vare honom jag ens hittat min drömman! Vi plingade på hos honom också, men han var tyvärr inte hemma.
Den här veckan har jag bara haft två arbetsdagar, så det är skönt. Tyvärr ska Jörgen på några cykeltävlingar, så jag har hand om Johan på hemmaplan. Hade ju varit trevligt att få tillbringa fem dagar i sträck med Ben... Jag ska i varje fall åka ner till honom i kväll.
Det finns en hel drös saker som irriterar mig. En är alla usla bilister. Det spelar ingen roll om vi är tre fordon på motorvägen, så när man blir omkörd och det inte finns andra bilar i närheten, så ska omköraren trycka sig in två centimeter framför min bil. Varför? Gillar de bara att retas eller är de helt enkelt intelligensbefriade? Vad tjänar de på att skrämma upp mig när de svänger in precis framför mig, för att inte tala om skaderisken ifall vi smäller.
Jag har en noja också. Säkert flera, men en som jag tänker speciellt på. När jag kör bil och ser alla nummerplåtar, så kan jag inte låta bli att bilda ord av bokstäverna. Ordet måste börja på den bokstav som kommer först på registreringsplåten och de följande två måste komma i rätt följd. Helst ska ordet bara bestå av fem bokstäver, och det ska vara i grundform. Ibland flyter det på fint, men sedan kommer en mängd omöjliga kombinationer och hjärnan går för högtryck. Meterlånga ord bildas i mitt huvud och missnöjet ökar. För att inte tala om ifall man inte hittar ett ord, och så kommer nästa bil. Då slår våndan till - ska jag fortsätta försöka hitta ett ord på första bilen, eller ska jag göra ett nytt försök med andra bilen? Herregud vilka I-landsproblem man har... Jag skulle definitivt gilla ifall Lingo kom tillbaka på tv (det lekprogram som går ut på ovan nämnda noja), men tyvärr är vinstsumman alldeles för låg i Sverige jämfört med USA för att det ska dra tittare. När vi bodde i USA tyckte jag om att titta på alla dessa shower, där deltagarna vann en massa pengar eller andra dyrbara priser. Det blir ju en annan känsla när man kan drömma sig bort till Rikedomens Land...
Johanna säger att hon såg en råtta på min altan igår. Alltid trevligt med lite husdjur! Däremot är myrorna inte välkomna här. Jag har ingen aning om var de tar sig in, men de knallar omkring på mitt köksbord, diskbänken, sängen och golven. Himla irriterande! Jag har fått Amber att äta upp en av dem, men det bästa vore ju såklart ifall hundarna fann dem jättegoda och höll rent här hemma. Vad annat kan jag göra? Köpa en myrslok?
Bilen gick förresten igenom ombesiktningen. Verkstaden i Storvreta smörjde upp bromsen, och sedan åkte jag på drop-in i fredags. Denna besiktningsman var helt orädd och satte sig i bilen, trots två monster i baksätet (varav den ena hoppat till förarsätet och gruffade lite när han öppnade dörren...). Fast ännu återstår att boka in bilen på service. Den har gått 25 000 mil nu och jag misstänker att det är en dyr service på g.
Rockstjärnedebut!
Sedan flöt dagen på i rasande fart och en stor del av den tillbringade jag i telefon. Skulle bland annat säga upp de två abbonemang jag accepterat från Telia av en telefonuppringare. Det prisavtal jag skulle få nu visade sig enligt senaste räkningen orsaka mig 250:- mer i avgift! Så självklart ville jag utnyttja min ångerrätt och det var inte alltför svårt att avsluta detta. När jag däremot skulle avsluta det abbonemang för mobilt bredband, som jag slöt i samma veva, visade det sig däremot vara en svår nöt! Först ringde jag det nummer som står på pappret. Man skulle knappa sig fram bland olika alternativ, men när jag skulle trycka "2" för ångerrätt, så sade telefonrösten "Ogiltigt val". Försökte igen, med samma resultat. Nästa gång försökte jag med en helt annan siffra, men även detta var "ogiltigt val". Till slut ringde jag upp Telias kundtjänst, som inte kunde hjälpa mig men gav mig ett stockholmsnummer. Ringde dit, men fick bara höra att numret har upphört på ägarens begäran. Hänvisning saknas. WHAT!? Hur tusan ska jag kunna avsluta detta nedrans abbonemang nu då? Har mailat Telia, så får vi se vad som händer. Att det ska vara så svårt!
Som om inte det var nog, så ringde jag Försäkringskassan och satt ett bra tag i kö. Jag har fått hem ett meddelande om att jag inte är sjukanmäld, men att jag skickat in ett sjukintyg, så nu undrade de hur det är egentligen. När jag äntligen kom fram till telefonisten, så visade det sig att jag inte kunde göra någonting. Det är min arbetsgivare som missat att anmäla mig sjuk, så det är den jag ska säga till. ÅÅÅHHH!!!
Efter middagen tog jag min prima Volvo (med en kass broms) och körde in till sta'n. Sonen skulle göra sin debut som rockstjärna! Han och hans band, Janssons orkestser, började sin spelning klockan 19 på Grand i Uppsala. Lokalen var fullsatt och jag drog fram videokameran och filmade alla sex låtarna. Inte min musiksmak, men jag nekade ändå till öronpropparna som delades ut gratis. Varför det gjordes förstår jag inte, för det var inte något öronbedövande ljud. Eller så är jag halvdöv, som eleverna tycker, van som jag är vid att dundra på musik i bilen... Efter drygt 20 minuters spelning kunde jag nöjd och glad trycka "Stop" på videokameran och vara stolt över sonens och kompisarnas spelning. De som varit så nervösa, men gjorde ett bra jobb på scen!
Hemkomsten var inte lika upplyftande. Amber hade roat sig med att hoppa upp på min säng, trots att jag belamrat den med en massa saker för att hon skulle låta bli, och så hade hon tuggat på min vitaminburk och en låda med godis. Tack och lov fick hon inte upp någon av dem, men jag blev ändå inte så glad.
På kvällen träffade jag Pernilla och hennes vovvar Kasper och Love. Många blöta pussar fick jag! Har saknat dem en hel del. Embla med, tror jag. Måste ta en prommis med dem snart!
Men näst på dagordningen står roligast av allt: ringa Ben. Det blir tredje gången idag... Svårt att vara ifrån honom, även fast vi träffas stup i kvarten. Love you, honey!
Styvmamma
Bens dator strulade lite i helgen och internet dog titt som tätt. Därför publicerade jag inte valborgs-inlägget förrän igår. Men det spelar knappast någon roll... Däremot saknar jag en del kanaler på hans tv. Själv har jag ungefär två miljarder (och ändå kan det gå skit på varenda en samtidigt!). Framför allt är det 5:an som jag saknar eftersom jag vill se Desperate Housewives varje tisdag kväll, och just tisdagskvällar kommer jag nog oftast att tillbringa hemma hos honom, eftersom jag är ledig alla onsdagar. Nåja, måste jag välja, så väljer jag så klart att vara hos Ben och missa tv:n!
I lördags åkte jag efter lunch till Syster Yster och grattade hennes två födelsedagspojkar. Mamma och brorsan Peder kom också dit och det var jättetrevligt! Taco till middag och en massa gott fika. Och så fick jag träffa Vincent igen, min lilla juvel! "Jag älskar dig" sade han både till mig och Amber, och så klappade han mig på kinden och sade "Du är jättesnäll". Åh, han vet verkligen hur man ska charma! Innan jag for iväg hade jag frågat Bens flickor ifall de ville att jag skulle komma tillbaka efter kalaset eller om jag skulle åka hem till Storvreta igen. Jag tänkte att de kanske ville ha pappa och Simon för sig själva. Men de ville att jag skulle tillbaka, så därför gjorde jag det också. Men jag tycker det är viktigt att de får bestämma, för jag vill aldrig komma emellan Ben och hans barn!
Amber skötte sig jättebra hela helgen. Trots en massa barn, nya miljöer etc så gick allt problemfritt. Linn fick till och med sätta ett halsband som ett "piratöga" över Ambers ena öga utan minsta protest. Och Nova tyckte hon skulle låna Bens glasögon...
Att vara styvmor är en ny roll för mig. Egentligen tycker jag inte alls om ordet, efetrsom jag inte är deras mor på något sätt. Om det gäller uppfostran, så får givetvis Ben sköta den biten, så jag är mer som en rolig dagisfröken, som busar och leker när vi väl träffas. Likaså, så ser jag inte på Jörgens nya som en mor åt mina barn. Däremot är jag glad att Jörgen hittat henne och är lycklig, för glada föräldrar är bra föräldrar! Och det är ju aldrig fel med lite avlastning ibland. Jag tror Ben uppskattar att jag kan hjälpa till med att roa barnen. Dessutom så kan jag göra något med bara flickorna eller bara sonen, så han får ensamtid med något/några av barnen. Det vinner ju alla på. I helgen var jag själv på hundpromenad med flickorna och själv med sonen till affären.
Under en promenad, så kom vi till en massa hästar. Dessa blev väldigt nyfikna på Amber och två stycken kom till oss och nosade. Amber tyckte också det var spännande med djur som för en gångs skull var större än hon själv. Allt var jättekul, tills Amber lade tassen på elstängslet, som gav henne en rejäl stöt...
Och i helgen upptäckte jag något läskigt. Min lillebror har en dubbelgångare, som säljer jordgubbar utanför ICA i Enskede! Jag var helt fascinerad över den totala likheten och tänkte nästan ta upp telefonen och ringa brorsan, för att se ifall jordgubbskrängaren tog upp luren... Har brorsan ett hemligt liv? Nä, måste tipsa honom om denna kille, så han kan gå dit och utforska själv!
Att åka hem från Stockholm väcker alltid en massa tankar. Hur tusan kan folk vara så nonchalanta? Beror det på att polisen inte bryr sig? Det jag tänker på är när man åker på E4:an, där det är 70. Inte ens polisen håller hastigheten och i tre av fyra filer kör alla för fort. Många kör i minst 90, trots att polisen åker där. Visst, han kan inte stanna alla, men risken finns ju att just du åker dit. Nä, jag höll mig bakom Aina mest hela tiden. Tack och lov svängde han av snart...
På onsdag är det PREMIÄR! Givetvis kommer jag att vara bänkad, kanske med öronproppar... Sonen och hans band har sin första spelning, på Grand i Uppsala. De spelar inte precis min typ av musik, men det får jag ha överseende med. Han kommer ju att stå på en scen! Han har haft feber i en vecka, så han har inte kunnat repa så mycket som han kanske önskat, men det går nog bra ändå.
Nähä, nu är det dags för middag. Än har jag smaklökarna kvar, men blir förkylningen värre så ryker nog aptiten med.
Utkast: April 30, 2010
Och medan jag sitter här och tar det lugnt, så sitter äldsta sonen hemma hos mig med en större fest. Hm, så var det ju inte riktigt tänkt... Han har haft uppemot 40 graders feber i flera dagar och i går kväll kräktes han också, så han fick gå till vårdcentralen idag. Läkaren hävdade dock att allt var på tillbakagång, så han tyckte väl att han som kompensation för den missade valborgsfesten i stan kunde bjuda in dussinet polare hem till oss på grillfest. Ojoj, jag hoppas huset står kvar!
I morgon ska jag till min älskade syster och gratulera hennes man och styvson, som fyller år om ett par dagar. Då får jag passa på att gulla med Vincent också. Man kanske skulle norpa med sig honom någon gång...? Så himla supergo! Andreas vill kidnappa honom. Bara han nu inte blir sugen på att skaffa en drös egna små telningar - han har ju inte ens fyllt 19 än...
I torsdags var det tänkt att jag och mina kollegor skulle försvara den årliga vollyeybolltiteln, vid den traditionsenliga turneringen. Laddad till tänderna var jag redo, hade till och med klippt alla naglar korta. Men nej då, på torsdag morgon vaknade jag och var krasslig, så det vara bara till att stanna hemma. Låg mest och sov, men på kvällen åkte jag ner till Ben igen.
Det blir inte mycket sömn när jag är här. Dels vill jag ju imte sova bort tiden jag äntligen får tillbringa med min älskling, dels är sängen ovanligt hård, dels har hans grannar en störande förmåga att lyssna på musik eller gräla stormande mitt i natten. Och då menar jag inte fram till klockan ett eller så, utan klockan tre, fyra, fem. Vad pysslar de med egentligen???
Äntligen i hans famn igen!
Nåja, vi höll oss mest i Storvreta. Tog med Ben till Ica, där han blev uttittad av vissa. Som om svarta är ovanliga här...? På fredagsnatten drällde sonen med flickvän och kompis in mitt i natta efter fest och sov över. På lördagen åkte vi ner till Bens lägenhet i Stockholm. Allt såg bra ut (alltså hade hyresgästerna skött sig) och vi installerade oss. Sedan for vi till Bens ex, där han ville överraska sina döttrar. Han har nämliogen sagt att han skulle komma hem en vecka senare. Tyvärr var de inte hemma, så vi hälsade på min syster och lilla Vincent. Lekte en massa med honom och han blev så ledsen när jag skulle åka igen. Åh, så trist att träffa honom alltför sällan! Men om jag börjar ränna ner till Ben igen nu, så kan jag hälsa på syrran oftare också!
Inte förrän vid 20.30 fick Ben tag på flickorna på telefon. Han låtsades att han fortfarande var i Afrika och så åkte vi över och Ben plingade på (jag väntade i bilen). Gissa om de blev överraskade! Givetvis ville de följa med pappa hem på stört, så vi åkte hem till honom alla fyra. Bus, skratt och lek. Så roligt att få träffa tjejerna igen! Det var ju ett halvår sedan sist.
Idag, söndag, så gick vi i Globen, åt i Skanstull och for sedan till Odenplan, där Ben överraskade sin son, som skulle till att ha födelsedagskalas. Han trodde ju att pappa skulle missa hans födelsedag i morgon, men nu dök han plötsligt upp på kalaset. Jag antar att han blev jätteglad över den "presenten"! Själv for jag hemåt, eftersom jag måste jobba i morgon. Ville verkligen inte åka ifrån Ben, nu när han är tillbaka i Sverige igen. Första natten sov jag inte mycket alls, för jag låg och bara njöt av att ligga bredvid honom igen, tätt ihopslingrad. Det är plågsamt att återigen få sova ensam ett par nätter. Måste ta mig en funderare på framtiden. Var ska jag bo? Jobba? Vill vara med Ben så mycket det bara går nu!
Askregn över staden?
Idag har Embla tuggat på Amber igen. Ett litet sår på nosen och tre sår i örat. Stackars lilltjejen. Fast det är klart, hon behöver ju också lära sig var gränserna går. Jag får ha koll så det inte blir infekterat eller så. I morgon är vovvarna hemma med mig och då går det alltid lugnare till, så det ska nog gå bra!
Efter två långa arbetsdagar, så är jag nu ledig resten av veckan! Tur att jag fick ledigt, för jag vill verkligen möta Ben på flygplatsen. Om han nu kommer... Dessutom behöver jag vila upp mig. Visst sov jag mest hela påsklovet, men jag är ändå inte utvilad.
För första gången på länge har jag suttit på jobbet utan att vara stressad. Alla inlämningsuppgifter har varit rättade (jag har sett till att komma i fas innan Ben kommer, så jag kan ägna mig åt annat när han äntligen är hemma) och skrivbordet har varit städat. På de få, korta rasterna jag har, så har jag kunnat ta det lite lugnt och till och med prata en stund med kollegor i personalrummet. Så otroligt normalt, men ändå sjukt ovanligt i min värld. Lyckan blir dock kortvarig. Snart kommer flertalet av mina elever lämna in en massa uppgifter (artiklar och recensioner), så då blir det helgjobb igen. Jag ser dock med spänning fram emot niornas "skoltidningar", som de ska göra på engelska. Det är första gången jag gör detta projekt och det ska bli riktigt kul att se resultatet, framför allt eftersom eleverna är så otroligt positiva och arbetar super-ambitiöst.
Efterrsom jag åker på E4:an så gott som dagligen på morgon och eftermiddag, så har jag analyserat trafiken lite. Mitt ex kunde bli irriterad på att jag analyserade allt möjligt skit, som till exempel varför folk har trasig gardiner i fönstrena. Han menade att eftersom jag ändå inte får reda på svaret på en sådan ointressant fundering, så var det onödigt att ens fundera på möjliga orsaker. Men jag är som jag är, och analyserar hejvilt bäst jag vill! =) Och ser man på trafiken, så går det rätt lugnt på morgonen, när man ska till jobbet. På hemvägen däremot, så brassar folk på. Hur kommer det sig? Tja, min amatöranalys ger svaret att fok är gladare att komma hem än åka till jobbet. Det inkluderar mig. Även om jag älskar att stå i katedern, så är det ju underbart att pusta ut hemma med sina nära och kära. Betyder det att det är störst risk för trafikolycka på eftermiddagen? Vet inte, men det skulle vara intressant att få veta svaret. Om det är så, så spelar troligen hastigheten in. Om inte, så kanske man är seg på morgonen och har taskigare reaktionsförmåga. Som om jag orkar kolla upp svaret... Men det är kul att spekulera!
Megakatastrof?
Två år varade förra utbrottet från vulkanen på Island. Blir det lika långvarigt denna gång, så får vi en katastrof av oanade mått. Inga flyg skulle ställa med kaos över hela jorden. Eller åtminstine i I-världen... Bens hyresgäster skulle resa till Afrika idag, men har fått nytt preliminärt avresedatum på tisdag. Hoppas bara Ben kan få komma hem som det är tänkt!!
Fick aldrig tag på honom igår kväll. Dels för att det är banne mig stört omöjligt att kopplas till Guinea 9 gånger av 10, dels för att Ben aldrig svarade. Han hade visst däckat efter ett "smärre" alkoholintag på födelsedagsfest... =) Men idag lyckades jag pratat med honom på knagglig linje. Fasiken vad skönt att slippa detta telefonkrångel när han kommer hem!
Idag har det varit en annorlunda dag. Först träffade jag en gammal elev i stan (planerat) och vi tog en pizza tillsammans. Så himla roligt! Rätt ofta funderar man på sina före detta elever och undrar hur det är med dem, så det är alltid kul att få uppföljning. Alltför sällan träffar man dem igen. Det skulle vara skitkul att få vara med på en återträff i framtiden, men sannolikheten att de, om de ens har någon återträff, tänker på att bjuda in gamla fröken är rätt liten. Tyvärr. Man kanske kan våldgästa festligheterna...? =)
Sedan blev det till att skynda hem, för Johannas (äldsta sonens flickvän) mamma och syster skulle komma öve rpå fika för första gången. Jag hade bakat och städat på förmiddagen, men missat att plocka bort från min säng. Så Amber hade skuttat upp och tuggat sönder mitt block och en blyertspenna. Hon hade nog kört lite dans-moves på sängen också, för täcket låg på golvet. Nåja, jag kom förhållandevis lindrigt undan denna gång.
Värre var det igår. När jag för en gångs skull släppte ut Amber utan koppel (typ första gången på evigheter!), så skulle det givetvis knata förbi en hund på gångbanan utanför. Båda hundarna fick spel och rusade emot häcken och skällde sig blå. Och staketet (kompostgaller med stolpar) rasade in över tomten. Herre min je - måste ha skrämt livet ur ägaren. Min vanliga tur - vad är sannolikheten att det ska hända när hunden är okopplad en gång av 100???
I kväll känner jag verkligen för fest! Typiskt att klockan nästan är midnatt redan... Kan man slira ut på krogen vid denna timma? Å så vill jag dansa disco. Kan man som 39-åring glida in på något hak för fjortisar, där det är mer action? Fast det är klart, vad är chansen att bli uppbjuden där? =) Nä, jag får nog sitta här framför datorn med en dooley's i ena handen och längta tills Ben kommer hem. Så många månader ifrån varandra är frustrerande! Han kan ta mig med ut på krogen och dansa. Det gjorde vi i Afrika på nyårsnatten. Skitkul! Exet ville nämligen aldrig dansa, så det är en ny erfarenhet för mig.
Orosmoln och mirakel
(Jag har ännu inga lister runt fönstrena, så därför ser det ut som det gör...)
Miraklena fortsatte, för när jag kom hem insåg jag att Amber sovit hela tiden och inte rört en pinal. Pussegumman! Jag är så glad att jag inte ens bryr mig om att Embla ligger och fiser äggmökar i soffan...
Fast ett moln på himlen finns det - bokstavligen! Den förbannade vulkanen på Island som spyr ut värsta askmolnet har gjort så all flygtrafik i hela norra Europa är inställd. Men hur länge? Kommer Ben att kunna flyga hem, via Belgien, på onsdag??? Fasiken, min tur måste fortsätta, för startar inte hans flyg, så vet jag inte vart jag tar vägen...
Vårtecknena fortsätter också, även om det ska komma snö de närmsta dagarna (och därför behåller jag vinterdäcken på, så får polisen säga vad den vill!). En mygga har redan hunnit smaka på en av hundarna. Och motorvägen kantas av det ena liket efter det andra. Mest grävlingar, men en och en annan räv slinker också med. Fast nästan varje morgon har likbilen varit i farten och skyfflat upp kadavrena. Undrar hur en sådan platsannons på Arbetsförmedlingen ser ut. Sökes: likskyfflare. Påminner mig också om en gång när jag såg på ett teveprogram, där folk kunde vinna en massa pengar om de vågade göra en massa knäppa saker. En deltävling var att de skulle äta "road kills", överkörda djur alltså, helt råa. Tänk vad folk gör för lite pengar!
Nähä, nu är det schlafengehen som gäller. Ska ha mitt sista utvecklingssamtal i morgon bitti. Skönt!! Är lite nervös också, för vovvarna ska vara ensamma hemma medan jag jobbar. Och så ska Andreas på anställningsintervju *håller tummarna*!
Komiska toabesök
Solen har skinit och gett förnyade krafter. Som genom ett trollslag orkade jag inte bara köra iväg ett lass till sopstationen (bråte som legat på altanen hela vintern), utan jag har skurit skum runt ett par fönster och tvättat dem också. Visst, fortfarande återstår en del skum och fönsterputs, men det är ju en bra början.
Halva dagen har jag legat i sängen och läst klart Slumdog Millionaire. En bra bok. Fast jag är förbryllad över titeln, för den borde heta Slumdog Billionaire. Har inte läst indiska böcker tidigare och det var kul att få en inblick i samhället där, även om det mest var ur slummens synvinkel. Nu får bokläsandet ligga på hyllan ett tag framöver, för nu har jag tusen andra saker jag måste hinna med. Fixa till innan Ben kommer, till exempel...
De två killarna som hyr Bens lägenhet har hastigt beslutat att inte hyra längre än till lördag. Jag hoppas Hassan kan åka dit och hämta nycklarna, så jag slipper gå upp i ottan och köra fram och tillbaka till Stockholm bara för att hämta ett par nycklar. Jag ska ju ändå ner dit snart ändå och plocka upp min Darling på flygplatsen!
På promenaden på förmidagen gick jag och tjejerna en ny väg. I nya villaområdet går en grusväg längs med tågrälsen, fast ett bullerplank skiljer av dem. Flera gånger kom tåg (alla tåg som går norrut från Uppsala passerar där) och varje gång tittade Embla förvånat. Vad var det som lät så högt, men som ändå inte syntes?? Lite läskigt var det allt!
He's coming home!
Ett sant vårtecken så gott som alla andra är alla poliser, som syns ute på våra vägar. Överallt kontrollerar de bilister och mäter hastigheter. Igår stod de vid motorvägen i södra Uppsala och pekade med lasern, medan kollegorna plockade in fortkörarna avfarten efteråt. Det var väldigt tydligt så lagligt bilisterna körde efter att de sett poliserna på bron. Men egentligen, hur stor är sannolikheten att det finns ytterligare en kontroll precis efter? Är man inte som säkrats som fortkörare precis efter en laserkontroll? Fast jag är precis som alla andra. Blotta åsynen av poliser gör mig väldigt laglydig ett bra tag efteråt…
Amber lyckades med ett nytt konststycke igår. När jag nästan var hemma, märkte jag plötsligt hur ljuden utifrån blev väldigt tydliga. Kollade bakåt och upptäckte att Amber lagt tassen på dörren och kommit åt knappen som sänker ner fönstret. Hon låg där nöjt och vägrade flytta på tassen, men till slut lyckades jag få upp rutan i varje fall.
Ben har haft goda nyheter. Nu har han bokat biljetten hem och nästa vecka får jag äntligen krama om honom igen! Såååååå himla lycklig! Han är dock väldigt stressad över att han inte är färdig med allt, nu när han bara har en vecka på sig. Idag fick han inget gjort, för han satt och väntade på en chaufför hela dagen, som till slut ringde och sade att han inte kunde komma p.g.a. bilproblem. En hel dag åt skogen. Så typiskt Afrika…
Idag var det återträff med tjejerna på kursen. Väldigt kul att ses igen! Tiden gick, men vi hade svårt att slita oss. Till slut var jag dock tvungen att åka tillbaka till skolan igen. Under tiden hade mina elever sett på film. Egentligen tänkte jag visa Robinson Crusoe, ett bra och pedagogiskt val, men de hade visst redan sett den. Som tur hade jag med mig en helt opedagogisk film, New Moon, som de fick se i stället. Nöden har ingen lag… Det hade gått bra i varje fall och det var ju huvudsaken.
Efter två arbetsdagar är det dags för huvudvärk igen. Så himla typiskt! Hela lovet har jag varit värkfri, men så fort jobbet börjar igen, så sätter det igång. Ändå har jag haft två relativt lugna arbetsdagar. Igår hade jag också medarbetarsamtal. Det gick hur bra som helst, men på slutet fick jag se ett förslag på hur min tjänst ska se ut i höst. Mindre roligt… I stället för att få svenska och engelska i någon av de sex klasser som börjar, så tänktes jag ta två grupper i b-engelska och en i b-tyska. Huga! Hälften av min undervisning skulle vara med nya läromedel, dessutom skulle jag få en klass mer än nu, så nästa läsår kommer att bli oerhört tung ifall det blir så. Men det lät på rektor som att det skulle bli ändringar, eftersom jag tyckte det var tufft att behöva sätta mig in i så mycket nytt. Och sex grupper på 75% är också tufft. Men tiderna ändras. Förr hade man sex klasser på en heltidstjänst. Nu är kommunens ekonomi skral, så då tajtas det till. Man förväntas jobba mycket mer med fler elever och större klasser till samma lön.
Tvätta kläder i skogen
På förmiddagspromenaden idag hade jag bara Amber. Embla var hos husse, som kom hem från Mallorca igår. Vi gick till skogen där hon fick springa fritt och det är så otroligt glädjande att se hennes lycka över att få springa fritt! Den smältande snön har bildat en hel del småsjöar, till hennes lycka. Att busa med en pinne och springa omkring och småslänga med den i munnen medan hon sprnger är så uppmuntrande att se. Fotade några tussilago på vägen hem. Äntligen verkar våren vara här! Har upptäckt några krokusar i min rabatt också. Har ju aldrig bott här en vår, så det blir en överraskning vad som dyker upp. Tråkigt däremot är att någon sumpat en tvättmaskin i början av skogen. Herregud, var det jobbigt att åka någon extra minut till återvinningsstationen?
Har fixat lite extra stängsel i trädgården också, så Amber inte rymmer så lätt. Vi får se ifall det fungerar. Har satt fast en lina också, som man kan sätta fast henne i. Med risk för att altanen rasar... Vovvarna är glada över att deras leksaker kommit fram från under snötäcket. De firade genast med en dragkamp, som resulterade i trasigt gosedjur. Embla tog riktigt kål på den genom att frenetiskt plocka ut allt ludd.
Åh, hur ska jag orka upp i morgon? Är ju van att få sova till lunchtid. Fast jag har ju en håltimme på eftermiddagen. Man kanske ska smita in i vilrummet? Komma ut alldeles rödmosig och förvirrad lagom till konferensen. Nä, jag tror inte det...
Innan jag dör
Jag tror inte heller jag skrivit om min äventyr på den läskiga vågen. Ställde mig på den för några dagar sedan och tre dagar senare hade jag gått ner tre kilo. Inte medvetet, dock. Jag har bara ingen aptit. Äter kanske två rostade smörgåsar till brunch och sedan ett par kokta ägg eller några kex till middag. That's it. Jag har alldeles för många bekymmer som tynger mina axlar (och mitt hjärta) just nu. Känns verkligen öken, men hur jag än grubblar, så försvinner inte bekymren. Såklart. Pest.
Jag har läst ut "Innan jag dör" nu och till min stora förvåning kunde jag inte hålla tårarna borta. Första gången det hänt när jag läst en bok! Under tiden jag läste har jag antecknat en massa frågor, som eleverna skulle kunna arbeta med. Ska hinna börja läsa "Slumdog Millionaire" också, men lär knappast hinna läsa ut den. Borde nog ägna tid åt att läsa igenom elevarbetena innan måndag egentligen...
Lyckades rycka upp mig och äntligen rensa akvariet. Måste göra det oftare. Som det är nu slammar det igen och massor av små partiklar virvlar omkring hela tiden, även efter vattenbytet. Nåja, de fick mat idag i varje fall, så de ska inte klaga. Inte varje dag de får det! =)
Har också vattnat alla blommor, städat köket... Och igår tvättade jag båda hundarna efter den långa promenaden. Blöt hund i ett hus med enbart självdrag - jippie... Jag bäddade ner dem med ett varsitt täcke efteråt, för Amber huttrade. Så summa summarum så har det blivit en del gjort de senaste två dagarna i varje fall.
