emblasmatte

Efter en lunch hemma hos Eva med några av tjejerna, så tog jag mina hundar i bilen och puttrade iväg till bilbesiktningen. Ingen av männen vågade sätta sig i bilen när de levde om i bagaget, så jag tog ut dem. Nervöst såg jag på håll hur bilen undersöktes, skakades och kördes iväg. Sedan kom domen: bromsen på ena bakhjulet tar dåligt, vilket kräver ombesiktning. Fast det syntes inget sådant när han tittade under bilen. Jaja, det hjälper ju föga... Tog vovvarna och brände tillbaka till Eva. Därifrån åkte Jane och jag ut till hundhagen vid Stadsskogen, för hon har också en grandis. Det gick bra och hennes Ella och min Amber busade mest hela tiden. I geggan... Embla höll sig helst för sig själv och tog det lugnt, mer som tjuren Ferdinand. Några gånger högg hon efter de andra hundarna, men hon slutade med en gång när man fräste till.



Efter ett tag kom en pudel in. Han hade varit kastrerad i sju år, men han hade inte glömt vad man gör med löptikar. Så han tillbringade hela tiden i hagen med att gå på två ben, klistrad vid Ambers bakdel. Så småningom byttes han ut mot en fjärde grand danois - en hanhund som är chippad i nacken som kastrering. Han blev också förtjust i Amber och försökte t.o.m. rida på henne en gång. När vi efter två långa timmar i en geggig hage begav oss hemåt, så var det en supertrött Amber som däckade i bilen innan jag hunnit 100 meter. Hon hade konstant haft en hund baktill och en framtill...

Johan ville LAN:a hos en kompis, så jag körde dit honom på kvällen. Då ringde Andreas och tyckte jag skulle hälsa på när jag ändå var i krokarna. Jag hörde redan på telefon att han inte var nykter... Svängde förbi och möttes av fem väldigt onyktra ungdomar. Riktigt glada i hågen ville de att jag skulle komma in och festa med dem. Andreas skulle leta i min bil efter en cd, men drog igen dörren, tryckte ner kopplingen, varpå bilen rullade utan att han märkte något. Jag fick honom ivarje fall att dra åt handbromsen innan han rullade in i häcken. Sedan startade han till min skräck, men det slutade tack och lov med att bilen fick motorstopp och jag beordrade ut honom. Kanske tur att det var länge sedan han övningskörde... =)

Egentligen är det en - i mina ögon - hyfsat OK "lek" de körde med. De spelade bowling på wii, och för varje spärr skulle de dricka tre klunkar och för varje strike fem. Och i början blev det nog en hel del klunkar, men ju mer runda under fötterna de blir, desto mindre är väl ändå sannolikheten att de lyckas bra på bowling? De hade ju kunnat leka tvärtom, att de skulle dricka för varje gång de misslyckades, och då hade jag varit riktigt orolig...

En riktig Gambler är jag nog. För trots en uppenbar risk att Amber skulle fly fältet och flirta in sig hos en hanhund, så släppte jag henne lös i skogen. Hon verkar inte ha begripit vad hennes löp går ut på, och jag tyckte synd om henne när Embla fick härja fritt. Och inte ville jag hålla Embla kopplad bara för Ambers skull, för hon njuter inte alls av att bara gå bredvid mig varenda promenad. Men det blir inte dussinet blandrasvalpar. Inte en vovve så långt ögat kunde nå!

Jag frågade aldrig dagisfröken ifall det blev blodbad i boxen igår. Hon berättade nänligen att Amber gått på huk mest hela promenaden, som om hon försökte kissa - hela tiden. Wow, vilka lårmuskler den damen kommer att få! Dessutom kissade hon på sig i boxen hela tiden. Det har hon inte gjort hemma, varken före eller efter, men det beror väl på att hon blir så ivrig och det är inte lätt att hålla tätt när man är bauta-svullen där bak. Stackars fröken, fick skura hela dagen lång. Nåja, nu dröjer det till måndag innan de ska tillbaka dit. Typiskt bara att de löper i tre veckor...

Har varit lite nyttig idag också och ringt och förklarat varför Ben inte betalat sitt underhåll (han har fått betalningsanmaning). Hon undrade ifall han inte kunde betala från Afrika, men jag förklarade att det är ett u-land och att det till exempel inte går att använda sitt bankkort i hela landet. Nåja, vi kom fram till att han får kontakta dem när han kommer hem. Han har rätt mycket att gå igenom, för posthögen efter dessa nästan 6 månader utomlands är gaaaanska hög... Igår på telefonen pratade Ben i varje fall om att han hade tänkt boka flygresa hem igår, men var tvungen att ta hand om sin pappa, så han skulle nog göra det dag. Jag håller tummarna! Men jag vågar inte ta ut någon glädje i förskott, innan han verkligen står på Bromma flygplats. Vi fick avbryta samtalet ganska abrupt, för taxin han satt i skulle klämma in ytterligare passagerare. Räckte det inte med att han satt bredvid två stor-rumpade damer? Nåja, jag sade att han skulle passa på att nypa dem i baken lite...

Idag var jag tvungen att masa mig till ICA för att köpa ett gäng bindor till Amber. Helt sjukt, men jag tycker det är ganska pinsamt att köpa bindor. Varför!? Tamponger går klart bättre att köpa, men det skulle inte hunden uppskatta... Är det kanske för att båda mina söner envisas med att kalla Ambers binda för blöja? Därmed tänker nog alla män likadant, och några blöjor vill jag ju inte stoltsera med att använda. Logiskt tänkande, visst. Men jag tänker aldrig köpa bindor till mig själv! =)

Och eftersom det är så där lagom pinsamt, så vill jag inte stå en kvart framför hyllan på ICA och välja den bästa men ändå  billigaste (hunden bryr sig ju inte om alla finesser). När jag kom hem såg jag att alla mina tre paket hade vingar. Great... Det blir till att klippa bort vingarna på alla bindor innan jag kan använda dem. Hellre det än gå tillbaka och byta... *fniss*

Jag har fått oväntat lite gjort detta lov. Typ inget... Hade tänkt fixa hela huset och rätta ikapp allt. Men vad gör man när lusten bara inte finns där? Nåja, jag har hunnit rätta elevernas prov i litteraturhistoria i varje fall. G-delen gick extremt bra, och på VG/MVG-delen är det alltid spännande att se hur eleverna resonerar. De skulle identifiera textutdrag de inte alltid sett tidigare och komma fram till vilken epok det hör till. Det viktigaste var inte att de prickade rätt, utan hur de resonerade. Just av den anledningen är det inte bra med verk de känne rigen. Jag hade exemeplvis en snutt ur Nils Holgersson med, och den texten kunde alla. Då resonerar de inte, utan skriver att det är det verket, för att de känner igen det.

Nåväl, jag har en liten överraskning åt mina nior på måndag. Bortsett från några oförberedda prov, så slipper de fler prov av mig denna termin! Inte illa, då jag har dem både i svenska och engelska. Men de är så himla duktiga och jobbar på bra, så jag behöver inte ha prov för att kolla dem hela tiden. Det viktigaset är ändå det som man inte kan plugga till. Eleverna kan ha alla rätt på glosor, fraser och grammatik, som de pluggar på, men om de inte får bra på läs- eller hörförståelsen eller uppsatsen, så är det det som räknas. Det står inte i betygskriterierna att eleverna ska vara bra på glosor, till exempel. Så varför har man då prov? Jo, för att eleverna ska lära sig alla glosor som man jobbat med, för de pluggar om det är prov. Och om de lär sig alla de orden, så blir de automatiskt bättre på färdigheterna. Men eftersom min nia alltid gör läxorna strålande bra, så vet jag att de lär sig alla dessa ord ändå. Jag tror de blir glada åt att få lägga ner mer tid på andra prov denna termin!

Loggade in på e-kontakt idag. Bloggar där med. Men de har gjort om hela sajten och - VE OCH FASA - bloggarna är borta! Drog genast iväg ett mail och har fått till svar att det kan ta väldigt lång tid innan det är åtgärdat. Jippie, mitt abbonemang går ut om någon vecka och jag tänker inte förnya det. Har ju redan hitta My Love!

Glad i hågen struttade jag ut med mina vildbattingar på förmiddagspromenad igår. Plötsligt nåddes jag av en väldigt ovanlig syn - en polisbil mitt i lilla Storvreta! Gick några steg och såg en till. Men oj, nu måste det ha varit inbrott eller något. Men när jag kom så pass långt (för givetvis var jag så nyfiken att jag gick åt det hållet) att jag såg korsningen, så insåg jag att det bara var några poliser som hade kontroll av bilister. Och Amber, ja hon visade ju direkt vad hon tycker om poliser och andra främlingar. Vov, vov och jag som försökte få tyst på henne när vi skulle gå över korsningen. Men poliserna var mäkta imponerade av de stora respektingivande hundarna och kom och ville prata allihopa, så långt de nu vågade gå från sina positioner ifall någon ny bil äntligen skulle dyka upp. Så även om jag blev omsvärmad av ett antal poliser, så var de alla glada och ingen var ute efter att haffa mig. =)

På väg tillbaka från promenaden skulle jag till att möta en liten schnauzer i samma korsning. Denna har vi mött förut och det slutade då med att båda mina hundar drog skällandes iväg mot den stackars lilla killen och jag med nöd och näppe fick stopp på 120 kilo muskler i tid. Så fort mina hundar fick syn på honom på håll, så började Amber så klart som vanligt. Men då tog jag tag om hennes öra, något jag vet att hundarna avskyr och höll i. Då fokuserade hon på att försöka komma loss i stället, vilket hon snart gjorde. Men efter det skötte hon sig hur bra som helst och blev belönad med en massa godis! Kanske finns det hopp ändå... =)

Nu har Amber blivit så svullen av löpet, så hon inte vet ifall hon vill kissa eller bajsa när hon är ute. Eller om hon ens behöver kissa över huvud taget. Det resulterade i att hon idag, när jag körde hundarna till dagis, satte sig att kissa så fort vi klev ur bilen (trots att jag rastade henne 10 minuter innan). Det var bara det att tikskyddet var på, så nu kissade hon ner det... Dagisfröken menade att hon skulle skölja upp det och att det inte behövs i boxen. Hm, undrar om dagisfröken har varit med en grandistik som löper... Det blir värsta blodbadet! Alla tre hundarna kommer halka omring i boxen...

Idag har det varit säng-dag. Läsa, lösa sudoku, sova. Johan har tagit promenaderna med hundarna, så jag har inte ens makat mig in i duschen. Den är inte så kul längre, för munstycket har lossnat från slangen, så nu sprutar vattnet bara ut från slangen. En bauta-stråle, med andra ord. Visst går det att duscha utan större problem, men helt bekvämt är det ju inte. Som att stå under Manneken Pis...



Så oduschad och med rufsigt hår tog jag för givet att ingen säkert skulle komma förbi. Men så plingade det på dörren... Till min stora lycka var det bara en försäljare, som fick lomma iväg utan napp.

Middagen avnjöt sonen och jag framför New Moon. Det är så mycket trevligare att äta framför teven. (Gör det mig till en dålig mamma?) Filmen var dock en stor besvikelse. Hela första timmen var seg som tusan. Nä, filmen får bara en och en halv jordnöt av 5.


Pappa ringde idag också. Och kors i taket - H&M har gett honom tre tusen kronor, för de tre tusen han förlorade när någon stal presentkorten från posten. De spärrades så småningom, men då var det redan uttaget för 1700:-, så han trodde att han bara skulle få överskottet tillbaka. Men det verkar som alla hans samtal har gett utdelning och det var ju mycket snällt av företaget!

Påsken travar vidare, helt obemärkt i det olssonska huset. Till middag blev det fläskfilé och lunchen hoppade vi helt och hållet. Det blir lätt så när frukosten intas vid 12-snåret... Annars har jag alltid tyckt om att färga ägg, men det känns som lite overkill när det bara är sonen och jag hemma och han bara pillar i sig lite äggvita på sin höjd.

 

Uppe med tuppen (lämpligt uttryck så här i påsktider...) i morse, eftersom hundarna krävde frukost. Sedan var det bara att stupa tillbaka i sängen igen. Jag somnade inte förrän vid 3-snåret i natt, så jag var trött. Låg och läste till strax efter två och sedan grubblade jag på alla bekymmer tills jag äntligen fick ro en timme senare.

Framåt ett åkte vi alla (inklusive Embla och Amber) ner till Kungsängen, där mamma dukat upp ett dignande påskbord. Hundarna betedde sig inte exemplariskt när jag först hade dem på tomten (skällde på grannhundar) och ute på promenaden, så lät de gärna göra sina djupa stämmor hörda om andra fyrfotingar vågade titta åt deras håll. Med andra ord känns det som att vi gjorde Kungsängen en smula osäkert idag! =)

Lämnade av Andreas och Johanna i Knivsta. Sonen var redan lite rund under fötterna av nubbarna och starkölen, så jag hoppas han inte fortsatte nubba på nästa påskmiddag!

Älsklingen överraskade med att ringa mig på mobilen när jag var i Kungsängen. Han ville bara önska Glad Påsk. Saknar honom så mycket!! Ska ringa honom i kväll igen, men vet inte ifall det är någon mottagning. Han skulle iväg till en by, om hans "chaufför" lyckades reparera sin bil. I Afrika kan allt ta hundra år...

Har nu läst ut den kritikerrosade boken "Tillsammans". Den är helt klart överskattad! Hittade fyra fel i den, sådant som bara inte ska få förekomma. Dessutom hände i princip ingenting, utan den var mest späckad med en massa totalt onödiga detaljer. En klar besvikelse, då jag faktiskt trott den skulle vara bra. De ungdomar jag vet som läst den har tyckt om boken i varjke fall. Kanske är jag för petig, eftersom jag är lärare. Jag behöver ha böcker, där man kan läsa mellan raderna. Det är ett av syftena med att läsa, tycker jag, att se till så eleverna får upp ögonen för det osagda. I denna bok fanns verkligen inget antytt, utan allt stod i klartext. Nä, ingen bok jag kommer att ha i helklass i varje fall! Nu har jag påbörjat en annan, "Innan jag dör", som handlar om en leukemisjuk 16-årig tjej, som vill hinna göra några saker innan hon dör. Det börjar med att hon ser till att bli av med oskulden (vilket beskrivs hyfsat detaljerat). Kanske inte den lämpligaste boken i skolan, med andra ord? Inte till yngre än niorna, i varje fall...

Åh, vad bra det är med ungdomar i huset! Nu har Johanna kläckt ur sig att jag inte alls behöver fjärrkontrollen till dvd:n, för jag kan se på filmerna via X-boxen! New Moon, here I come! Eller ja, när jag är piggare i varje fall...

Funderar på om jag ska köra en diet fri från kolhydrater. Enligt artiklar ska det få mig att må bättre. Gäller bara att jag kommer på ett antal frukostar och middagar, som inte innehåller mjöl, pasta, potatis, ris och liknande. Visst, jag kan säkert äta biff med grönsaker varje middag. Men det blir svårare när jag inte kan äta mackor till frukost. Kokta ägg, morötter och frukt? Känns som att jag inte kommer att stå mig länge på det. Eller? Nåja, kanske är värt att prova i varje fall. Vad har jag att förlora annat än möjligen några kilon? =)

Exet sms:ade i morse. Nu har han landat på Mallis för en veckas cykelträning. Med andra ord kommer han att vara brunare än en pepparkaka när han kommer hem. Fast han kommer inte att kunna slå Ben i varje fall... =)

Nu är påsken här, med det hett efterlängtade lovet. Något jag däremot längtar mindre efter är de påskpussar Amber vill ge mig mest hela tiden. Hon har ju börjat löpa och tillbringar en hel del tid med att slicka sig mellan benen, så hennes mun är ju inte så där särdeles fräsch...

På promenaden i förmiddags så upptäckte jag att det kommer att bli en jobbig vår. På vintern har det ju varit tämligen glest med djur ute, men nu är det fullt med fåglar överallt. Och gissa vem som vill leka med dem! Helt plötsligt hoppade Amber rätt upp i luften, för hon ville få tag på fåglarna. Behöver jag säga att hon missade dem med en LIIIITEEEEEN bit... =) Plötsliga "tjurrusningar" hör också till, när hon ska kasta sig fram emot någon fågel på marken. Mm, blir en spännande vår det här. Vad kommer först: att jag trillar omkull eller att kotorna i ryggen hoppar snett igen?



Idag har jag tillbringat en hel del tid i sängen, mest sovandes. Har verkligen behövts så här efter den tuffa veckan med över 12 timmars övertid (obetald...). Tog hem tre nya pocketböcker, som jag ska försöka hinna läsa nu på lovet, för att se ifall de är så pass bra att vi ska beställa dem i klassuppsättningar. Läser just nu Denice Rudbergs "Tillsammans" och har väl hunnit nästan halva boken de få timmar jag läst idag.

I morgon blir det till att åka ner till mammsen, för hon bjuder mig och mina syskon (och våra familjer så klart!) på påskmat. Ska bli trevligt att träffas igen! Det är synd att man ses så sällan, när man ändå bor så pass nära.

Cha cha bloggen!
Chasse här! ;-)

Nöjd och glad efter att ha klarat av "dagen efter" sitter jag nu vid datorn och längtar efter att ringa dagens andra samtal till Afrika. Ringde direkt efter jobbet, eftersom jag inte kom fram i går kväll. Det visade sig att Ben kom hem i natt (svensk tid) och ute på vischan var det såklart ingen mottagning.



Efter morgonens utvecklingssamtal, så har jag nu på en vecka klarat av 14 stycken och har bara två kvar. Jippie! Ett till på torsdag och det sista blir efter påsk.

Lektionerna rullade på i vanlig ordning. Jag upptäckte att på två klasser var det inte en enda elev som kände till uttrycket "kors i taket" och i ena klassen visste bara en elev vad en björntjänst är. Jag insåg att jag måste bolla en hel del uttryck med elverna framöver och ska leta rätt på övningar och fakta om fraser och uttryck. Jag vet inte varför det är så här, men jag vet att även mina egna barn har ett betydligt sämre ord- och frasförråd än jag själv hade i den åldern. Pratar vi vuxna för lite med våra barn? Nu sitter de instängda på sina rum hela kvällarna med bara datorn som kamrat (och chattspråk), men på min tid umgicks man mer med föräldrarna på kvällarna, spelade sällskapsspel eller tittade på tv-program tillsammans. Jag tror faktiskt det är en bov i dramat.



Spenderade en halvtimme i massagestolen efter att - kors i taket! - ha ätit lunch idag! Det serverades pannkakor och som det stora barn jag är (dricker ju inte ens kaffe), så glufsade jag glatt i mig fem stycken i gott sällskap av ett gäng elever.

I morgon är det onsdag och det betyder ju i vanliga fall ledigt för mig. Men i morgon ska jag infinna mig i skolan klockan 0800 pigg och fräsch, laddad till tänderna med en bunt nationella engelska uppsatser under armen. Ska bli spännande att se vad mina juveler presterat! Och efter morgondagen, så är jag färdig, done, finito med de nationella proven så när som på rapporteringen. Wunderbaaaaar!

Phew! Så var då maratondagen till ända! Var på jobbet redan 7.40 (och eftersom vi nyligen ställt om klockorna, så kändes det fortfarande som 6.40). Två lektioner, en dubbelkonferens och sex (!) utvecklingssamtal senare, så kan jag sammanfatta med att nu är jag TRÖTT! Kom inte hem förrän 19.30 och insåg att om 12 timmar ska jag vara på jobbet igen.

Tack och lov hade inga barn varit hemma och ätit upp resterna, för laga mat var det sista jag ville göra när jag kom hem. Hundarna var nyätna också och gick snällt och förnöjt och lade sig i varsin soffa. Dagisfröken hälsade att Amber lär börja löpa vilken sekund som helst. Eller få mens, som en manlig hundägare envisades med att säga. Han hade säkert ingen tanke på eller kunskap om att kvinnor inte blir gravida när de blöder, medan hundar bara blir det när de blöder... Nåja, det är på tiden, då Amber är dryga 12 månader. Dags att shoppa megaförpackningar med bindor, alltså.

Det blir ju till att damma av tikskydden också. Har några svarta i garderoben. På Embla, som är svart, har man alltså inte kunnat se att hon haft skydd på sig. Man kanske skulle satsa på något flashigare? Har hittat en massa iögonfallande skydd på nätet. Men ärligt, hur kul är det för hunden att vara så här utspökad...?

Hm, det vore ju smidigast om hundrackarn kunde använda tampong... =)

Fjättrad vid min säng förbannade jag min ödeslott. Ja, så poetiskt och dramatiskt tänkte jag igår, när jag låg däckad i sängen med årets kraftigaste migränanfall. Visst hade jag väl mig själv att skylla, eftersom jag på fredagskvällen tänkte att det skulle vara gott med en gin och tonic (den första alkoholen i år?). Och visst var det gott och trevligt, men var det värt det?

Så gott som hela lördagen tillbringade jag i säng. Andreas var snäll och kom över och gick ut med Amber, men annars låg jag bara och väntade in timmarna tills jag kunde ta fyra nya värktabletter. Tur att jag varit förbi apoteket på fredagen och shoppat lös på 6 rör treo…

Eftersom jag sovit det mesta av dagen, så blev det att jag satt uppe rätt sent i natt. Spelade lite på datorn, åt lite flingor (hade i princip inte ätit något alls under hela dagen). Och till min förvåning hördes ett så välbekant, men ändå främmande ljud – smattret av regn! När regnade det sist? Måste ha varit åtskilliga månader sedan. Nu vräkte det ner och smattrade så där härligt i taket. Betyder det att våren är på gång? Den har ju tvekat så länge nu. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?”, som Karin Boye uttryckte det (nu när jag ändå är inne på den poetiska banan idag…).

Framåt tvåsnåret kröp jag ändå ner, tveksam till att jag skulle kunna falla in i drömmarnas värld. Och visst tog det lite extra tid, men somnade gjorde jag till slut i varje fall. Ända tills en myrjäkel travade runt på min hand mitt i natta! För andra gången på två veckor har de små kräken lyckats komma upp till min säng. Nog för att jag känt mig ensam i sängen lite väl länge nu, men så desperat är jag inte att jag vill dela den med insekter! Dessutom – vad händer ifall en myra kryper vid mungipan när jag sover? Kommer jag att äta upp den i sömnen? Nä fy, det vill jag inte veta!

Söndagen började inte alls bra. Migränen är kvar! När jag har ett sådant kraftigt anfall och trycker mig full med så mycket tabletter, så brukar det aldrig vara lika illa dagen efter. Men nej då, jag ska visst straffas extra mycket för fredagsgroggen. Nåväl, ytterligare tabletter senare och två timmar efter uppstigning var jag tillräckligt OK för att kunna gå ut med Amber. Tog vad jag tyckte var en långpromenad, men det var vist bara 45 minuter. Men i varje fall, bra gjort av en sjukling!

Och det är roligt att gå ut med Amber i skogen, som idag. Dels slutar jag tycka synd om mig själv och kan för en stund glömma bort all värk och alla bekymmer. Dels är det så skrattretande att se henne i full aktion. Att gå på stigen är inte hennes stil. Hon skuttar hellre i dikena eller ute i skogen. Det första hon gjorde när jag släppte henne lös när vi var framme vid skogen var att rusa ner i ett dike. Och vilken surprise! Precis som ett Kinderägg – det var en överraskning inuti. För under snötäcket hade det bildats ett par decimeter högt vattenstånd och plötsligt stod hon där och såg snopen ut med vatten långt upp på benen. Det var bara att skutta så gott det gick tillbaka upp på vägen.

Resten av promenaden var mer eller mindre likadan. Hela tiden ville hon kliva upp på snövallarna längs vägen för att speja långt in i skogen, men varje gång sjönk hon ner i den halvsmälta drivan. Och titt som tätt gjorde hon en rusning ut i snön i skogen och fick skutta precis som en känguru för att kunna ta sig framåt. Bra träning, det märktes, för efter ett tag blev skutten mindre och mindre…

 

Fredag kväll. Det hade ju varit trevligt ifall mina helgkvällar innebar trevligt umgänge, god mat och ett glas vin, lugn och ro med levande ljus. Men inte då. Ben är och förblir i landet Långtborta, uppgifterna hopar sig på hög så jag "tvingas" arbeta med Hundar utan hems hemsida, läsa igenom en bibba omdömen till måndagens alla samtal och gå igenom mailhögen.

Jag har i varje fall beställt b-vitaminer på nätet idag. Kollade först på apoteket och deras "b-vitaminsboost" bestod av tabletter med 15 mg-dos. Hrmpf! Vaddå boost? Nä, nu ska det bli andra bullar av. Hoppas jag inte får biverkningar bara, jag som lyckas med det så ofta det bara går (och inte går, för den delen...).

Idag var Helenas sista dag på jobbet. Det har varit bra och givande att ha henne hos mig i åtta veckor. Även fast hon tagit över några lektioner och därmed gett mig ett par "håltimmar", så har ju coachningen och diskussionerna med henne tagit många fler timmar, så jag tjänar ju inget på att ha lärarkandidat. Visst, en liten slant blir det i plånboken med det blir inte mer än ett par hundralappar.

Helgen då, vad händer då? Inget roligt inplanerat. Borde verkligen dammsuga, för Ambers läppar läcker som ett såll, så hundmaten hamnar verkligen överallt! Beror nog på att hon är så ivrig hela tiden, så hon står inte stilla över matskålen. Nåja, i mitt hus är inte hundhår det största bekymret, utan hundmat under strumporna. Tack och lov är det torrfoder i varje fall! Man får vara glad för det lilla...

Lönen har ju kommit, och som kommunalanställd fick jag givetvis lönen senare än majoriteten av befolkningen, men återigen stämmer det inte. Visst, lönespecifikationen är rätt obegriplig som den är (fattar inte varför det ska vara så svårt att skriva klart och tydligt!), men jag har fått avdrag för tjänsteledighet utan lön i två dagar. För vaddå?? Jag jobbade ju de dagarna! Måste ringa om det. Ringer varenda månad som det är nu. Trist att det inte ska kunna fungera! Allt fungerade bra tills vi bytte lönesystem vid årsskiftet. Suck. Man har ju lite annat att göra om dagarna, liksom.

På måndag ska vi ha extra lång konferens fick jag veta idag. What!? Bara så där. Ska alltså jobba från 7.45 till... Ja, vad blir det? 18.30? Herregud, med 6 utvecklingssamtal den dagen, så kommer jag att vara helt väck i skallen. Det hade ju varit bra att få veta det tidigare, för då hade jag inte bokat in så många samtal den dagen. Och dagis, hur löser jag det? Dagis stänger 18.00. Jippie...

Nä, just nu känns det som en rejäl "down"-period. Det är så mycket av allt, så jag glömmer saker hela tiden. Som att skicka jourhemskontraktet till föreningen. Skulle jag gjort för en vecka sedan. Eller gå med eleverna på teater. Eller hur man spelar på pianot (det var faktiskt läskigt, att sitta vid pianot och inte komma ihåg vilka tangenter jag skulle trycka på). Ja, helt klart är jag för stressad just nu. Jag behöver VERKLIGEN påsklov!!

Nu har jag bestämt det. Nu är våren här. Visst, ingen sol idag och massor med snö ute, men kjolen åkte på i varje fall i morse. Till det en ny t-shirt med texten "Love is in the air". Det hade ju varit kul att spara den tills Ben var på väg hem och bokstavligen var i luften, men det dröjer ju hundra år, så det var lika bra att ta på sig tröjan innan jag växt ur den...

Idag hade min lärarkandidat sina sista lektioner, så det var HELT uteslutet att vara sjuk idag. Skulle "inspektera" ett av hennes pass, för att skriva ett omdöme till lärarhögskolan. Dessutom bjöd hon på chocolate chip cookies, så det var klart man pluggade till huvudet med tabletter i morse igen för att kunna vara på jobbet!

Dagen gick fort, det brukar den göra när man har lektioner i ett. Hann ändå med ett kortare massagepass i stolen i personalrummet. Kopieringsapparaten hade jag dessutom strykit medhårs, så den var snäll hela dagen också. Vilket i och för sig kanske inte uppskattas av mina nior nästa vecka, för nu har jag kopierat upp deras härliga litteraturhistorieprov!

Två busiga flickor plockades upp och kördes hem, alldeles nöjda över att ha fått vara på dagis idag igen (de åkte aldrig dit igår). Nu sussar de så sött i en varsin soffa, vilket gör att övriga familjen är förpassad till andra aktiviteter än tv-tittande...

Andreas och Johanna ska sova hos mig i natt, så då blev det till att krysta fram en bra middag. Man kan ju inte äta bullar till middag när andra är hemma... Det blev kycklingfiléer i ugn med ris, tillräckligt mycket för att det ska räcka till middag i morgon också. Yes! Då slipper jag laga mat i morr'n!

Ingen ridning blir det för min del i kväll. Tyvärr. Men jag är ju ännu inte bra, även om det redan känns bättre av att ha övergett nya medicinen. Ska skicka efter B-vitaminer på nätet också (det är för låga doser i hälsokostaffären i Gränby), för migrän KAN lindras av höga doser B2-vitaminer. Hade jag köpt B-vitaminer på apoteket, så hade jag behövt 26-27 tabletter om dagen. Med de från hälsokostaffären hade det behövts 8-16 tabletter om dagen, men med de från nätet behövs bara 4 stycken. Klar skillnad! Har jag riktig tur, så bättrar hårkvaliteten till sig också. Är trött på min risbuske, som aldrig vill växa. Fast jag tänker inte göra som Ben, som har rakat av sig hela skiten. Herregud, på sätt och vis hoppas jag att det dröjer innan han kommer hem igen, så håret hinner växa ut igen. Det finns vissa män som ser sexiga och bra ut när de är skalliga, men Ben hör inte till den kategorin... 

Jaha, eftersom jag inte är och rider, så har jag ett par timmar att slå ihjäl. Ska väl inte vara så svårt, när man har åtskilliga bokrecensioner att läsa... Fast jag tror nog jag drar några repor på roulettebordet på nätet i stället. Nästan lika spännande som recensionerna! =)

Jag vet inte ifall jag ska klassas som ett medicinskt underverk eller ett missfoster. När jag bytte medicin, så trodde läkaren inte att jag skulle få några biverkningar alls. Men givetvis kom de som ett brev på posten och jag har mått pyton idag med. Pratade med läkaren idag, så nu ska jag slippa dessa tabletter i varje fall. Det är så typiskt mig att få alla möjliga - och omöjliga - biverkningar. Jag kan inte ens använda vanlig nässpray, för då börjar jag blöda näsblod. Nä, småbarnsdosen är det enda min kran klarar av! Och när jag opererade min handled för ett par år sedan, så var det en dag-operation. Med andra ord skulle jag få åka hem på eftermiddagen. Mmm, visst... Jag började kalva som den värsta tonåringen på sin första brakfylla och fullkomligt grön i ansiktet (ja, bokstavligen!!) fick jag läggas in på en avdelning i stället. Man kanske skulle ställa sin unika lekamen till förfogande som labbråtta?

På grund av dagens skitmående, så fick jag ställa in tre saker: Ambers vattentrask på djursjukhuset, lunch med tjejgänget (som jag längtat så efter!) och anstaltsbesök på kvällskvisten (såg jag också fram emot!). Jag ringde till Åby och sade att jag var sjuk, och kvinnan i Centralvakten antecknade och sade att jag skulle krya på mig. Ett par timmar senare ringde Gunilla dit och då hade de inte hört att Röda Korset inte skulle komma. Har de ingen kommunikation på bygget?? Nåja, Gunilla ställde upp och åkte dit med Ann-Britt, så mitt samvete kunde få lite ro i varje fall.

Mitt blåmärke har ändrat färg nu också, som sig bör. Det här är en av de finare färgerna under ett blåmärkes livstid, tycker jag... Jag kommer ihåg när Embla var runt året och jag lämnade henne på dagis. Hon hoppade upp med framtassarna mot mig och råkade få en av sina tänder i huden precis vid ena ögat på mig. Oj, så det blödde! Det blev ett tjusigt blåmärke då också, men så där runt ögat ser det mer ut som en blåtira. Inte så tjusigt och inte kul att vara make till en blåtirad kvinna, då vissa tror sig veta varifrån den kommer. Dessutom var det obekvämt att ha ett plåster precis under ögonfransarna. Det var klurigt att blinka...

Det blev som jag trodde. När Amber sprang in i mig på promenaden i förrgår, så resulterade det i värsta blåmärket vid sidan av knät. Inte snyggt och väldigt ömt. Tur ändå att det inte är sommar och man ska gå barbent! Fast det gör jag ju ändå aldrig på sommaren heller...


 
Idag började jag med mina utvecklingssamtal. Givetvis hann ett värsta migränanfall sätta igång, så nu sitter jag här hemma med ett kraftigt pulserande huvud och oroar mig inför morgondagens tre utvecklingssamtal. Dessutom är det extremt mycket att läsa igenom inför varje samtal. Jag ska ha 16 stycken före påsklovet och bunten jag ska plöja igenom är inte rolig! Jag menar, förutom den så har jag ju mina ordinarie lektioner + förhör + alla nationella prov, omdömesskrivningar etc.

Det papperslösa samhället? Jo, tjena....

Jag har funderat en del kring euro, närmare bestämt uttalet av det. I övriga Europa verkar man uttala det som i just ordet "Europa" (åtminstone det engelska uttalet): juro. Men i Sverige ska vi kalla valutan evro. Varför? Vi säger ju inte Evropa. I många andra fall, så anammar vi ett engelskt uttal, så det hade ju inte precis varit konstigt ifall vi gjorde det här också.

Att engelskan kommer in mer och mer i Sverige är kanske mest tydligt i filmvärlden. Idag får filmerna sällan svenska namn, utan behåller sina engelska. "Twilight" och "New Moon" är populära filmer och på TV tittar många på "Desperate Housewives", "Grey's Anatomy" etc. Jag vet inte varför serierna/filmerna inte kan få svenska namn längre. Det är ju inte kul för den som har svårt med engelskan, menar jag.

En som inte begriper de engelska titlarna, men å andra sidan inte hade fattat de svenska heller, stötte jag på igår. På väg hem från hunddagis stod en bil nersladdad i diket vid en åker och en kille gick utanför. Jag vevade ner rutan och frågade om han fått hjälp, eftersom jag precis mött en bil, så den kanske var på väg efter bärgningshjälp. Men killen kunde inte svenska och inte ett enda ord engelska heller. Och hur lätt är det då att kommunicera, när man dessutom är stressad över att ens hundar har fått damp i bilen...? "Tractor" försökte jag och pekade på bondgården bredvid. Han knatade ditåt, men om han begripit något låter jag vara osagt. Varför åker man till ett land där man inte kan ett ord och inte heller kan något annat internationellt språk, som man kan kommunicera på? (Jag misstänker att han var från ett öststatsland)

Tänk så många dilemman vi konfronteras med varenda dag. Visst, bara småsaker, men det är ändå sådant som tar upp vår tid och energi. Idag funderade jag till exempel en hel del över ifall jag skulle köra om plogbilen, som låg i 50 på 90-väg och då få en osäker körning eftersom snön vräkte ner, eller om jag skulle ligga kvar i långsam hastighet, men då få en bekväm körning. Det slutade i detta fall med att plogbilen tog beslutet åt mig, för han stannde till, så vi bilister skulle köra om. Varje dag är full av dilemman. Vilken middag? Ska jag ringa en kompis jag inte hört av mig till på ett tag? Ska jag städa eller spela på datorn? Vilket I-landsproblem!



Mitt i värsta busvädret åkte jag upp till Österbybruk för att inspektera/skriva kontrakt med ett blivande jourhem. Allt var verkligen vitt ute - kraftig nederbörd och det blåste ordentligt så snön yrde. Jag försökte ligga i de futtiga hjulspår som fanns, men de hamnade ofta över mittremsan, som var räfflad. Som att åka på en tvättbräda, alltså!

På kvällspromenaden skulle Amber busa som vanligt, vilket fick till följd att hon hoppade in i mitt knä. Satan i gatan, vad ont! Nu får jag säkert värsta feta blåmärket. Tänk att hundarna inte får blåmärken. Eller får de det, bara att pälsen skymmer? Nja, mina hundar är ju korthåriga, så det borde synas på vissa ställen ändå. Alltså så verkar det som att de inte får blåmärken. Varför inte? Viktiga funderingar att ta upp min dyra tid med...

Nu har jag två maraton-veckor framför mig, för nu börjar utvecklingssamtalen. 16 stycken ska genomföras, vilket gör att jag åker till skolan på min lediga dag för att hinna med. Nuförtiden får alla elever på vår skola med sig rejäla omdömen hem innan samtalen, så de är väl förberedda. Då slipper jag som lärare sitta och läsa hur det går i de olika ämnena. Det är inte det samtalet ska fokusera på. Det gör att det är lättare att hålla tiden också (30 minuter). Förr kunde man dra över ordentligt, vilket orsakade krockar, som var besvärliga.

Johan har kommit hit med en värsting-förkylning, så nu fasar jag för att han ska smitta ner mig också. Jag har haft den ena förkylningen efter den andra hela tiden och har nog inte mycket till motståndskraft. Förr blev jag typ aldrig sjuk, men nu lyckas jag snappa upp varenda liten virusbacill som helst.

Dripp, dropp... En hel del plusgrader och sol på det gör att snön smälter rasande fort. Jag ser redan en hel del gräsmatta på tomten! Var ute ett tag idag för att ta igen mina synder. Hundarna har ju rastats på tomten efter måltiderna (de ska ej ta promenad inom minst en timme efter maten p.g.a. risk för magomvridning, som leder till snabb död). När det varit fyrtiotolv ton snö ute, så har man inte varit pigg på att stövla ut och plocka upp med en gång, så idag fick jag fylla inte mindre än tre ICA-kassar. *skäms* Kan meddela att skit väger bly också!

Amber och jag tog en längre promenad vid lunchtid. Skönt att gå i solen, men fasiken vad irriterad jag blir på hundägare som inte plockar upp efter sina vovvar! Överallt låg skit längs med gångbanan, så jag inte ens kunde låta min hund gå och nosa i kanten med risk för att hon skulle trampa i all skit och ta med sig den in i huset.



Fick plufsa iväg med båda vovvarna innan ICA stängde också. Det är ju lördag och då måste man ha lördagsgodis! Riktigt klafsigt är det ute, men jag orkar inte ta stövlarna som är typ tre nummer för stora. I affären upptäckte jag New Moon, så jag impulshandlade den också. Johan och jag tänkte se den till middagen, men han ångrade sig när han insåg att jag ju inte har någon otuggad fjärkontroll längre och att vi därmed skulle vara tvungna att se filmen textad på danska.

I morgon ska jag till Österbybruk för att inspektera ett blivande jourhem. Alla måste ju kontrolleras först, så vi vet att hundarna kommer att få det bra. Det är lättast att åka på helgen, för nästa vecka drar alla utvecklingssamtal igång och då blir det fullt upp!

Efter tre långa veckor var det äntligen dags för MASSAGE! Vanligtvis går jag varannan vecka, men nu hade det dragit ut på tiden, samtidigt som jag haft mycket jobb att göra, så axlar, rygg och käkar var ovanligt spända. Hade kunnat ligga där på britsen i flera timmar (jag blir alltid masserad i en timme). Nu dröjer det ända till påsklovet innan det är dags nästa gång.

Idag är jag ensam hemma, så när som på Amber, men hon ligger bara och snarkar i sovrummet. Det är inte riktigt bra för mitt välmående att vara solokvist så mycket, för jag slarvar med maten. Först hade jag tänkt äta ett gäng äppelmunkar till middag, men efter ett par stycken stod sockret mig upp i halsen och det slutade med att jag åt en pirog till middag. Inte mycket bättre, precis, speciellt som jag inte åt något riktigt till lunch heller... (Ja du, Kicki, du är duktig och går ner i vikt, men här hemma har jag tryckt in vågen så långt i hörnet som möjligt, för att slippa bli påmind om mina dagliga nederlag).

Oh my God, så jag gäspar. Skulle nog kunna få in en fotboll utan större besvär. Det var apropå det roligt att se dagisägarens grand danois idag springa runt och leka med en bamseboll i hårdplast. Det var precis som att han försökte få grepp om den med tänderna hela tiden, men det var så klart omöjligt. Fast han gav inte upp, utan sprang runt, runt med bollen framför munnen hela tiden. Nog för att envishet är bra, men när ska man ge upp egentligen? Själv ger jag upp efter 3 minuter mest hela tiden. Spelar några minuter på datorn, städar sedan i sovrummet i några minuter, röjer på diskbänken några minuter, tillbaka till datorn igen... Inget blir slutfört, allt blir bara påbörjat. Man kanske skulle bli en sådan där munk, som inget äger mer än ett orange lakan. Inte en massa prylar att fixa med hela tiden. Praktiskt. Men kallt på vintern.



Vintern är ju förresten på väg bort, bort, bort. Det var knappt jag kom upp på min egen garageuppfart p.g.a. modden. Men om bilen står hela helgen, så hoppas jag allt smält bort till på måndag, när jag måste köra igen. Ve och fasa ifall det fryser på igen bara! Då blir det som att köra på ett rivjärn. Hundarna lämnas på dagis shaken, not stirred.

En hel helg, helt fri. Inget inbokat. Inga häkten, hundar utan hem, födelsedagskalas eller vad det nu kan vara. Tänk om jag dessutom hade haft ett 9-5-jobb, då hade jag inte ens behövt rätta och skriva omdömen i helgen. Nåja, ser jag till att jobba flitigt nu, så är jag förhoppningsvis rätt fri från arbetsuppgifter när Ben kommer (fast tyvärr vet jag att det inte är sant - jag jobbar varenda helg!!). För jag hoppas verkligen han kommer snart.

Halv ett i natt var det dags att krypa till sängs, lagom tills jag avslutat rättningen av det sista nationella provet. Givetvis gick det som förväntat när man försöker sova direkt efter timslångt intensivt arbete: det var omöjligt. Klockan var närmare halv två innan jag vaggades in i drömmarnas värld.



Trots det kom jag upp tidigare än vanligt, till mina fiskars förtjusning. Nu fanns nämligen tid att rensa akvariepumparna innan jag for till jobbet och därmed slapp de ligga vid ytan och flämta. Amber var som alla andra människoungdomar väldans nyfiken, och hennes mankhöjd bidrog till att det var lätt att stå bredvid matte vid diskbänken och lukta på det konstiga. Tidigare hade hon också inspekterat duschen, efter att jag var färdig där. När det sörplade i avloppet, så blev hon så nyfiken och tittade så där gulligt med huvudet på sned. Men det var också läskigt, och baktassarna vågade sig inte in i badrummet. De stod kvar utanför, så ett tag blev hon väääldigt lång, när hon ville komma ganska nära avloppet i duschen för att titta. Benen var böjda och hade jag sagt "pip", så hade hon studsat en meter upp i luften!

Helena var sjuk idag, så jag fick snabb-improvisera hennes lektioner. Men man är ju van, så det var inga problem. Nä, större problem vållade det att elever varit frånvarande vid provmoment tidigare, och nu skulle jag se till att det i olika grupprum skrevs prov för glatta livet, alla med olika starttid och med olika stopptider, som var viktiga att hålla. PUH!!

Var tvungen att vila ett tag efter middagen, eftersom jag tagit en hysteriskt tröttande åksjuketablett idag. Men när jag låg där som bäst i sängen och trynade, så kändes det som "myrkrypningar" runt halsbandet. Jag viftade med handen och känslan försvann, men bara för ett tiotal sekunder. Sedan kom det åter. Jaha, inte nog med att nya medicinen ger mig illamående och magont, nu ska jag ha myrkrypningar också. Men efter en sisådär 15 minuter insåg jag att det faktiskt var en lite myra som kutade omkring på mig! Vafalls!? Vet inte det lilla otyget att det är vinter fortfarande och att han bör ligga i dvala i husgrunden eller nåt?

I går lyckades jag med konsstycket att komma fram till Ben på första försöket. What!? Skulle jag slippa ringa 47 gånger, eller skulle samtalet snart brytas? Men nä då, kors i taket, samtalet höll hela tiden ut. Mirakel inträffar fortfarande!! Vi får se ifall lyckan står sig även i kväll. Då får jag väl springa till kiosken och köpa en lott...

Några timmar. Mer än så behövdes inte för att rätta 54 nationella prov i engelska. Visserligen är det lätträttade prov (antingen rätt eller fel och inte direkt några bedömningsfrågor), men varje prov är på en mängd sidor, så det tar ju lite tid ändå. Just nu har jag tagit paus från att lyssna på elevernas muntliga prov också, som de spelat in på band. 9 grupper har spelat in och de pratar i snitt i 20-30 minuter. Det blir några timmar... Enda fördelen med att sitta och lyssna igenom alla band är att jag får gjort en del här hemma. Medan jag lyssnar har jag passat på att sy igen några hål i byxor och duntofflor och rensat bland en massa papper och sorterat i olika högar. Så vad ska jag göra resterade avlyssningstid...?



Har sovit en del idag också. Blir alltid väck i hela kroppen flera dagar efter att jag tagit åksjuketablett. Begriper inte hur olika det kan vara, för Andreas är alltid opåverkad när han tar dem medan jag knappt hinner in till Uppsala innan jag ligger som en klubbad säl i bilsätet på långresorna...

Idag kopplade jag in några extra hjärnceller innan jag släppte ut Amber på tomten. Nu får det nämligen vara slutrymt! Eftersom exet inte lyckats hitta löplinan, så gjorde jag det nästbästa: satte ihop båda kopplena i varandra. I stället för att knyta änden runt altanstolpen, så satte jag fast kopplet i en sele, som jag enkelt satte runt stolpen. Skitsmart ju! Jag fick säkert vara stolt i 80-90 sekunder över min uppfinning, när ett hunddagis hade promenad precis utanför tomten. Amber och Embla skällde och rusade dit. Selen höll inte ens en bråkdel av en sekund och stoppade inte Amber det minsta, så hon for som ett jehu över häcken, men blev till sin förvåning utskälld av kvinnan som gick med ett gäng hundar. Men sedan skrattade hon för fullt, när hon insåg att Amber var alldeles ofarlig och väldigt feg, för hon var ju sååå söt. Det var kanske lika bra att selen gick sönder (hur trodde jag att ett plastspänne skulle kunna hålla emot 60 kilo muskler?), för annars hade garanterat hela altanen brakat ihop, sådan kraft som det var!

Embla är en klok, gammal dam. Så här på onsdagsmorgonen, när matte ju inte ska upp till jobbet utan bara ropar på Johan när hennes väckarklocka ringer, så begriper Embla att det är Johan som ska ge dem mat. Så hon stod vid hans säng och gnällde i morse i stället, Embla som annars kör huvudet i min armhåla, ger mig en blöt puss och gnäller högt och ljudligt för att berätta att maten minsann inte kan vänta en sekund till! Rätt paff blev hon dock när maten hälldes upp och det var en annan sort än vanligt (för Purina Pro Plan inte klarar av att leverera mat till Sveriges djuraffärer). Misstroget stod hon där och bara tittade. Amber däremot slukade maten. Det brukar vara precis ombytta roller! Men min matglada dam klarade inte av att hålla sig ifrån matskålen mer än 20 minuter.

Nä, nu kan jag nog inte med gott samvete hålla mig ifrån bandspelaren längre. Allt måste avlyssnas och omdömen skrivas A.S.A.P.! Vissa av oss måste ju slita för brödfödan, till skillnad från vissa Hollywoodfruar, som får ett eget checkhäfte varje månad... Så det blir till att krypa upp i sängen med ett sudoku i ena handen, som jag slött löser medan elevernas ljuva stämmor fyller rummet denna "lediga" dag!

Oj, vad helgerna alltid försvinner fort. Måndag morgon klockan 6.00, när väckarklockan obönhörligt sliter mig ur mina drömmar, önskar man att man vore pensionär. Fast det är klart, då kliver man väl upp klockan 6 självmant, utan väckarklocka...

Studiedag på jobbet, alltså klart lugnare ljudvolym. Men jag är så less på allt det politiska i skolvärlden, som man som lärare dras med i. Det ska skrivas handlingsplaner (och ALLA måste vara med), matriser, man ska diskutera om hur de kommunala skolorna ska kunna stå sig mot de privata, politikerna tror att om de byter namn på hela organisationen, så blir allt säkert bättre (så nu är det inte skolområden, utan affärsområden - jo det är sant!). Att som chef byta till att kallas divisionschef kommer knappast locka elever, utan bara kosta en massa onödiga pengar när nya visitkort ska tryckas (liksom alla andra trycksaker), nya loggor ska utformas o.s.v. Nä, jag tycker hela organisationen drivs fel. Jag tycker inte att ALLA ska behöva ta del av, arbeta med och ge respons på precis allting. Det är väl alltid mer effektivt att de som är intresserade gör grovjobbet, som man sedan presenterar för de andra? Jag skulle göra ett mycket bättre jobb ifall jag fick fokusera på någon enstaka sak, inte delta i allt.

Det går mode i skolans värld, precis som inom alla andra yrkesgrupper. Politikerna kräver att vi ska arbeta med demokrati i skolan, så att eleverna blir delaktiga i så mycket som möjligt. Men om man frågar dem, så är det inte alls det de är intresserade av! Herregud, det är inte jag heller intresserad av ju! Jag tycker det är så sorgligt, att det yrke jag i grunden älskar så mycket, har blivit totalt förstört av våra styrande. Jag har aldrig hört politikerna säga positiva saker till oss, utan det är bara ordrar om köpstopp, måste fixa ekonomin, se till så att alla elever når målen utan att vi får resurser (omfördela!) o.s.v. Det känns som att vad man än gör, så blir de aldrig nöjda.

Nä, nu har jag spytt tillräckligt med galla! En annan, som jag trodde skulle spy idag, var Amber. Idag var vi till sjukgymnasten och vattentrasken och denna gång drack hon faktisk vatten i trasken, klorvatten. Jag fick veta att det kan göra så hundarna kräks, så jag förväntade mig nästan en pizza eller två i bagaget på hemvägen. Men hon har visst stålmage, damen! Nu snusar hon sött i soffan med Embla, båda alldeles utmattade psykiskt av att ha varit på djursjukhuset. Embla är helt extrem när vi går där. Johan höll i Embla och jag i Amber, men Embla gnydde, pep och skulle prompt gå två millimeter ifrån mig hela tiden. Så himla "mammig", trots sina nästan 6 år! Hon satt och gnydde som en skadeskjuten tax när Amber och jag sprang i korridoren för att visa sjukgymnasten hur hon trampade. Det var knappt Johan kunde hålla i henne.



"Hello Africa" sjöng Doktor Alban för ett x antal år sedan. Mm, men det är jäkligt svårt att komma fram till Afrika! Oftast får jag ringa mellan 30 och 50 gåpnger innan jag kommer fram. Sedan bryts det ibland och man får ringa om. 30 - 50 gånger igen... men på senaste tiden har det inträffat en ny företeelse: mitt under vårt samtal, så försvinner Ben och i stället pratar jag med en främmande person, som givetvis bara kan franska. Efter kanske 10 sekunder, så kommer Ben tillbaka på tråden och den mystiska personen är väck. Har hänt flera gånger! Påminner lite om 80-talets heta linje, när man inte hade en aning om vem man pratade med. Själv kallade jag mig alltid Pia och jag var alltid några år äldre än jag var på riktigt. Fast lite knäpp heta linjen blir det ju när folk får prata med en svenska som inte fattar någon franska eller afrikanska.



I morgon är det nationella prov i svenska. Undrar om jag har sagt det till eleverna!? Min lärarkandidat har ju fått ha eleverna själv de senaste gångerna, så de kanske inte vet något. Inte för att det gör så jättestor skillnad, för de kan ändå inte plugga till det och de får inte ha med sig matsäck eller nåt. Men ändå. Usch, nu kommer jag väl inte kunna sova i natt. Som om saken skulle bli bättre av det...

Tja, det var väl inte så himla illa pinkat, gårdagens gissning? Salem kom tvåa, säkert bland annat för att han ledde efter första omgången. Då tänker alla Anna-fans att de måste tokrösta för att hon ska ha en chans, medan Salem-anhängarna tänker att han sitter rätt säkert och därmed låter bli att rösta. Enkel psykologi. Ola däremot, stackarn, såg helt knäckt ut när sista poängen gick till Anna och han därmed var helt utan röster av svenska folket. Nåja, han var lite väl skrikig för att gå hem i radhusen i mellanmjölkens land.

Igår besökte jag ena häktet. Kände mig lite krasslig, men åkte ändå. Hade bara två samtal, men det första tog två timmar och det andra en, så det blev till att sitta väldigt länge ändå. Mycket uppskattat att jag kom och pratade, dels för att fördriva tiden som segar sig där inne, dels för att ge råd och stöd. Som vanligt bjöd Kriminalvården på fika, men denna gång måste det varit någon PRAO eller något, som tinat bullar säkert 45 minuter i mikron. Men hungrig som jag var tvingade jag i mig bull-skorpan medan den ena av de intagna gav upp efter ett par tuggor när han höll på att sätta i halsen.



Idag skulle jag besökt det andra häktet och jag gick upp i god tid innan jag skulle ringa dit. Men plötsligt drabbades jag av en värsting-illamåendeattack och fick slänga mig ner i sängen. Det var antingen det eller stanna upp några sekunder till och behöva spy... Det finns två orsaker som kan ha förorsakat illamåendet: migrän eller bytet av mediciner. Jag misstänker en blandning. Det slutade i varje fall med att jag fått ta en åksjuketablett idag för att över huvud taget kunna kliva upp ur sängen. Med andra ord fick jag ställa in häktesbesöket. Synd, men jag kan ju inte sitta där med en papperskorg i ena handen och vattenglas i andra och spy mellan kommentarerna...

Eftersom jag varit sängliggande en stor del av dagen, så har jag passat på att läsa Sandor /slash/ Ida. Mina sjuor läser boken, så jag måste ju läsa i förväg och förbereda frågor. Boken är bra, men väldigt svart eller vit. Antingen älskar Ida sin mamma eller så hatar hon henne. Det är aldrig mitt emellan, till exempel.



Blev så himla sugen på thai-mat också. Lövbiff i sojasås med lökbitar... Åh! Lövbiffen hade jag redan tagit ut ur frysen, men vad tänkte jag på sedan? Som om jag har några riktiga ingredienser!? Som om maten skulle smaka thai, bara för att jag lyckades få till en gryta som såg ut som den goda på Restaurang Java? Pyttsan. Jag gjorde det bästa av vad jag hade och i stället för den vita kryddan, vad det nu är, så tog jag det vitaste jag hade: vitpeppar. Kanske inte så typiskt asiatiskt... Men grytan dög, helt klart. Och det var väl kanske det viktigaste. Vitlök fixar alltid till smaken också.

Amber, Pamber, min busunge, fortsätter ställa till med problem. Återigen hoppade hon äver hela häcken och staketet när det gick en hund på gångbanan. Tanten var givetvis arg på mig och menade att jag inte får släppa ut hunden när den inte håller sig på tomten. Jag vet ju att hon har rätt, men påpekade att hunden brutit tån och faktiskt knappt får ta någon promenad och därför behöver gå ut på tomten. Men jag skäms för hennes beteende. Och jag förstår att folk blir arga. Att de inte blir än mer arga beror nog på chocken när det flyger ut en jättehund alldeles skällande. De blir säkert vansinnigt arga 10 minuter senare. Det skulle jag bli i varje fall.