emblasmatte

Sitter pa ett internetcafe med varldens mest langsamma dator. Dessutom sitter tangenterna pa fel plats; sa jag maste till exempel trycka q nar jag ska mena bokstaven a; sa jag kommer bara att skriva kort.

Det ar riktigt hett har i Guinea. Det ar kvavt och minst trettio grader varje dag. Dessutom har vart bagage annu inte kommit. Det lamnade inte Arlanda forran i morse - tva dygn forsent och kommer att skickas via Barcelona - Marrakech och hit. Bens syster har lanat ut lite klader at oss; sa vi gar i riktiga afrikanska klader till mangas fortjusning. 

Jag har kort en hel del bil och det finns verkligen inga trafikregler har. Folk kor om pa bada sidor och massor med manniskor springer mellan alla bilar - aven pa motorvagen. Det finns nog fler taxibilar an vanliga bilar och dessa kan plotsligt stanna for att plocka upp passagerare; som star overallt. Ofta sitter fyra personer i baksatena pa dessa sma bilar. Det ar en riktig djungel pa vagarna, men det har gatt bra att kora i varje fall.

Det finns massor med fattiga manniskor har och bara nagra fa har chans att leva bra.

Idag var vi till en underbar strand, men eftersom vi inte fatt vaskorna an, sa hade vi inga badklader. Vattnet var dock riktigt varmt, sa jag langtar efter att fa bada. En sangare kom till oss och sjong en sang om mig och mamma. Som tqck fick han ett par tusen... Fast det ar bara vart ett par kronor i svensk valuta...

Vi kallas Foti har, vilket betyder viting. Dessa tva dagar har jag bara sett ett par andra vita manniskor, sa vi blir valdigt uttittade. Idag stirrade en pojke pa mig med varldens ogon, som om han sett ett spoke. Nar jag halsade pa franska, sa tog det tva hela sekunder innan hans ansikte sprack upp i ett stort leende...

Nu ar min tid nastan slut: Hoppas ni alla har en vit fin jul. Hittar inget utropstecken pa denna skitdator...

Här står jag i som tusan, så inte har jag kommit ihåg att det visst är fjärde advent och att sista ljuset i staken ska tändas... Kommer fortfarande på både det ena och det andra som jag måste packa, så vem vet hur det slutar? Ena resväskan är proppfull och den andra nästan full, så tungt blir det. men det är inte bara saker som ska packas, det måste ordnas en hel del också. Räkningar ska betalas, listor skrivas över telefonnummer etc, Sara ska instrueras i hur man lägger tassbandage (redag gjort i och för sig), klor ska klippas och ben ska rakas (det sistnämnda gäller mig, INTE hundarna!) =). PUH! Jag blir nog inte färdig förrän vid midnatt, jag som hade behövt en tidig kväll.

Nu är det exakt ett dygn kvar till beräknad landning i Conakry. 24 timmar kvar bara innan jag får träffa Ben. Och prova på ett helt annorlunda liv, där man får samsas om elen vissa timmar, där strömmen går titt som tätt, där man kanske inte har varmvatten i duschen, där människor lever i misär... Ja, det kommer att bli något jag aldrig upplevt förr, men jag ser med spänning fram emot det. Det är ju en sak att leva så i knappa tre veckor jämfört med att bo där för alltid. Kanske uppskattar jag vårt bekväma svenssonliv mer efter resan. Eller så längtar jag tillbaka till det stressfria livet i Guinea...

PANG - nu small tv:n till och blev svart igen. Jäkla skitprylar, som inte håller! Undrar vad mer som kommer att vara ur funktion när jag kommer hem igen.

Skottade snö i morse, men det vägde typ ingenting. Jag hade kunnat blåst bort snön från uppfarten ifall jag velat, men grannarna skulle nog tycka jag var knäpp om jag lade mig på knä och försökte...



Nä, nu har jag inte tid att blogga mer, även om det är roligt. Måste ordna med allt innan resan.

Ha en underbar, vit jul allihopa och tänk på mig i hettan bland palmer och fladdermöss! 

Nedräkningen pågår för fullt! Nu är det bara 33,5 timmar kvar tills planet ska flyga! Fast med tanke på att vintern slagit till (13 minusgrader idag), så kan man ju inte vara säker på att planen avgår som de ska. Fasan vore ifall vi missar Guinea-planet i Frankrike, eftersom planen bara går typ varannan dag...

Har packat det mesta. Tror jag... Lär väl komma på hundra saker jag glömt när jag står på Arlanda. Nåja, så länge pass och vaccinationsintyget kommer med, så bör det mesta kunna lösa sig. Ben och en militär kommer att möta oss på flygplatsen, så jag hoppas vi kommer igenom tull och sådant utan problem. Eller drar vi till oss misstankar för att vi är vita? Kanske ska de totalundersöka resväskorna och mamma och mig...? Äsch, det märker vi väl. =)

För snart en vecka sedan skickade jag årets julkort. Denna gång blev det foton på vovvarna, som jag laminerade och postade utan kuvert. Kunde inte bestämma mig för vilken av bilderna jag skulle välja, så jag skickade två olika varianter.



Jag lade till text på korten innan jag skickade dem och en röd ram på andra kortet också.

I morgon måste jag rensa akvariet, klippa hundarnas klor och en massa annat. Fullt upp in i det sista! Kanske är lika bra det, så jag får annat att tänka på än den läskiga resan.

Idag fick Amber följa med till Konsum på kvällen. Det är längre än de tio minuter hon får promenera, men stackarn behöver ju få komma ut! Det märks att hon hållits inne länge, för hon är hispig när man är ute och skäller på folk och hundar överallt. Nu var det inte mycket folk ute på kvällen i kylan, men ett par hundar var i närheten. Embla håller sig lugn, men inte Amber.

Var över till Marianne på förmiddagen och hämtade mina egengjorda glashalssmycken. Resultaten blev helt OK, även om ett halsband inte blev lika fint som jag trott.
 

... är jag! Igår blev jag inte omkörd en enda gång på motorvägen, vare sig till eller från jobbet. Jag hade helt enkelt patent på vänsterfilen och gled om alla, som körde försiktigt pga snön. Men nu var ju väglaget helt OK, så jag hade inga problem alls och låg bara strax över tillåten hastighet. Ändå blev jag aldrig ikappåkt. Jag och min förbenade tävlingsinstinkt...

Det blev ingen avslutande ridning för mig igår pga huvudvärk. I stället tog jag en treo och lade mig extra tidigt. Kanske lika bra att inte riskera liv och lem igen, eftersom det var hoppning igen. Vi minns väl alla hur oakrobatisk jag var sist vi hoppade? Kiropraktorn har ännu inte fått rätsida på alla kotor...

På fredagar slutar jag redan strax före 13, så jag åkte in till stan och uträttade en massa ärenden - köpte några julklappar, inhandlade halva apoteket, prutade till mig extrapris på sex tröjor på Dressman, växlade till mig några euro och köpte ett gäng ficklampor. Här ska vi inte behöva sitta i mörker! I stället kan vi sitta med varsin ficklampa och lysa på varandra... *asg*

Har börjat packa också. Man kan ju tro att jag ska flytta ner... Eller att man inte har tvättmaskiner i Afrika. Två stora resväskor har jag och de är fyllda till 2/3 med kläder enbart. Sedan har jag ett halvt ton mediciner, plåster etc. Har delat upp allt, så hälften av allt ligger i varje väska. På så vis står jag inte panikslagen om ena resväskan försvinner. Nu ska jag bara fixa fram Nutrilette och svenska tidningar, så jag kan sysselsätta mig där nere om det blir långtråkigt. Ska pula ner några spel också. Inte för att Ben tycker om att spela, men jag och mamma kan ju alltid göra det. Under tiden kan Ben ta sitt spjut och bege sig iväg på lejonjakt eller vad man nu gör där nere. *fniss* (Nädå, det finns inga lejon där!).

I morse när jag vaknade hade jag väldigt ont i en tand, sådär som jag kan få när jag gnisslat extremt mycket. Tanden har extremt svårt för beröring - kan inte ens tugga marshmallows. Men tyvärr har inte det släppt efter ett par timmar, så jag är livrädd att det ska bli ordentlig tandvärk. Usel tajming i så fall!! Ska man gå akut i helgen (kan man betala med pantflaskor?)  eller hoppas på att hitta någon bushdoktor som kan klubba mig i huvudet innan han drar ut tanden? (Nä fy, sådana fördomar jag sprider!) =)

Nu tryter orken, så det blir nog till att sätta på en skräckrulle. Köpte ett gäng filmer idag. Synd bara att tv:n är spec och stänger av sig själv efter ett tag. Kanske blir en extra skrämseleffekt...?

Onsdag, Bens dag. Fast nu är ju inte Ben här, så onsdag = vilodag. Och visst blev det sovmorgon när klockan inte ringde förrän klockan 7 i morse...

Var till doktorn med min fot, som gjort ont i tre månader. Har ledsnat på att det aldrig blir bra. Och doktorn visste precis vad det är, efter att ha klämt och känt både på fötterna och benhinnorna. Främre fotvalvet har glidit ner. Jaha, kan kroppsdelar börja glida...? Nåväl, det är enkelt fixat med ett skoinlägg med en bula precis där valvet behöver lyftas upp, menade han. Inhandlade ett direkt efter läkarbesöket, bara för att upptäcka att det gör ont när bulan trycker under foten, så jag haltar mer med inlägget än utan...

Fick handlat lite också. Inte alls så mycket som jag velat, men nu har jag ordnat så sista köksstolen ska gå att montera ihop, så sista handtaget kan monteras fast i köket, så sista lådan kan sättas på plats. Nu gäller det bara att ha ork och tid till att fixa det också.

Efter middagen åkte jag till Marianne och fick leka i hennes verkstad. Hon har en ateljé med en massa av sina glasföremål och man blir ju sugen på att köpa hem alltihopa! Och i verkstaden... Tänk om jag kunde ha en sådan själv! Massor med glas i en mängd olika färger och mönster. Jag lyckades knåpa ihop fyra hängsmycken. Just nu är de i ugnen och på lördag ska jag hämta dem. Det går aldrig att helt och hållet förutse resultatet, så det är med spänning jag väntar på att lördagen ska komma!

Var hos Marianne i nästan fyra timmar, så det blir till att krypa i säng med en gång nu. Bara två arbetsdagar kvar denna termin! Det ska bli sååååå skönt med lov!

Yes! När jag slog upp mina små blå (nja, mina ögon är ju egentligen gröna...), så stoltserade vyn från fönstret med ett tjockt lager vitt puder. Drygt en decimeter hade kommit under natten och alltjämt strömmade flingorna ner från skyn. Amber hade redan förberetts genom att det redan funnits ett väldigt tunt snötäcke, så trots att det är hennes livs första vinter, så tog hon allt med ro. Båda jyckarna roade sig mest med att äta snön.

Efter en stadig (hrm) frukost bestående av tre torra rostade smörgåsar, så skyndade jag iväg till dagis med hundarna. Givetvis var det halt ute och givetvis borde jag ha åkt iväg tidigare än vanligt, men det är ju bara stört omöjligt att komma upp i tid om mornarna... När vattholmaavfarten närmade sig bromsade jag och bromsade jag och bromsade jag. Bilen stannade åtskilliga meter efter korsningen, men jag fann mig snabbt och backade tillbaka på 90-vägen. Ingen bil syntes till, så manövern gick bra och det blev till att ha mer framförhållning resten av färden.

Eleverna har fått veta sina betyg av mig, men även andra lärare har delgett dem deras efterlängtade (eller hatade?) terminsprestationer. Det var rätt intressant att höra dem diskutera efter hemkunskapen, för de (som hördes) framhöll hur de "bara" fått VG pga en enda mindre bra lektion på terminen, hur de ska höja sitt G till ett MVG nästa termin etc. Jag måste ta ett snack med dem angående betygskriterier i allmänhet och att man inte kan nå MVG bara genom att anstränga sig lite. I nästan alla ämnen krävs en analysförmåga för att nå det toppresultatet, så jag vill inte att de ska ha falska förhoppningar. Även de praktiska ämnena är idag väldigt teoretiska.

Just nu skulle jag egentligen sitta på Berns och ha det supertrevligt med Ulrika och de andra Mary Kay-arna. Men det blir ju inte alltid som man vill, så här sitter jag hemma vid datorn i stället. Synd, då jag redan betalat 200 kr för biljetten och hade sett fram emot att få unna mig en sväng till Stockholm. Hade till och med störtat iväg och köpt en kjol igår ju!

Idag har jag köpt flygbiljetterna till Guinea i varje fall, åt mig och mamma. På måndag morgon ska vi åka, långt före soluppgången. Det blir till att gå upp mitt i natta... Längtar så efter Ben! Vet inte hur jag skulle stått ut om jag inte åkt ner nu. Brorsan tyckte jag skulle skicka vykort, men jag undrar ifall det ens finns vykort att köpa. Guinea är ju inget turistland. Jaja, i värsta fall får jag väl själv rita något med Afrikamotiv och posta till honom! ;-) Vågar inte fråga Ben heller. Han måste tro att jag är puckad med vissa av mina frågor. Som att jag skulle tro att det bara är nakna infödingar med spjut som springer omkring där nere och bara kan säga "UGH!"... (Förresten var det väl indianerna som sade "UGH"?)

I morgon ska jag iväg och köpa några julklappar. Har ju inte köpt en enda än, jag som brukar vara typ färdig vid det här laget... Har ingen aning om vad jag ska köpa heller. Nu har jag i varje fall ringt Marianne, en f.d. ridkompis, som jag köpt flera glashalsband av och ska få komma över till henne i morgon och göra ett par smycken jag kan ta med mig till Afrika och ge i present till Bens syster och mamma. Ska bli jättekul! Hoppas bara att smyckena blir OK, så de inte ser anskrämligt dagis-aktiga ut, nybörjare som jag är. Men jag har ju Marianne till hjälp, så det ska nog bli fint!

I morgon är det dags för ännu en malariatablett också. Skönt att jag sluppit biverkningar! Tog koleravaccin idag igen (dos två), så nu hoppas jag att magen inte ska bli alltför ledsen av den afrikanska maten. Men eftersom de mest äter fisk därnere, så lär jag mest sitta och skaka nutrilette...

Nä, dags för en lussebulle! Med tanke på att jag lär får årets bantningskur under jullovet, så är det väl läge att se till att det finns lite att ta av...? (Jag råkade skriva kullovet först, och det lät som en bra synonym!) :D

För första gången i mitt numer 39-åriga liv, så vaknade jag en födelsedag utan att få frukost på sängen. Barnen var hos sin pappa, så det var bara jag och hundarna hemma. Och inte hade de vett att sjunga för matte på morgonen! Nä, inte ens fick man snooza så länge man ville, utan blöta nosar trycktes upp i armhålor och blöta tungor slickade mig i ansiktet, allt för att vovvarna skulle få SIN frukost serverad!

På kursen var det avslutning. Så fort jag kom dit blev jag gratulerad och en av deltagarna hade till och med köpt kakor dagen till ära! Jag hade dessutom bakat morotskaka och kursledarna bjöd på lussekatter, så det blev ett stort fika! När klockan slog 12, så var det för en gångs skull inte snabba fötter iväg. Ingen ville resa sig upp och ta första steget till att gå. Vi ville helt enkelt inte skiljas efter att ha haft 12 mycket trevliga måndagar tillsammans!

Det är många som förundras över att jag kan gå i mina ecco-sandaler så här länge. Jag har dem alltid på mig ända tills snön kommer, eftersom jag tycker det är smidigt att bara glida i dem när jag ska iväg. Men på Kungsgatan idag såg jag en man som gick i shorts, trots att det var nollgradigt ute! Han såg inte ett dugg besvärad ut, men jag undrade i mitt stilla sinne ifall han förlorat något vad eller bara har en extrem kroppstemperatur.
 
Tillbaka på jobbet, så låg det en present på min plats. Kerstin hade fixat en chokladkaka i födelsedagspresent! Och jag som älskar choklad... =) På konferensen blev det mest till att träna på avslutningspjäsen, som vi ska uppföra till elevernas jubel (misstänker jag). Tyvärr är jag ju inte med denna gång, men jag ska tänka på dem och deras strålande insatser när jag sitter på planet ner till Guinea!

Fick ett sms av Ulrika, som skrev att det är dress code som gäller på Berns i morgon. Jisses! Jag som inte hunnit skaffa en knälång, strikt, svart kjol! Rush iväg på håltimmen och hittade en på Lindex. Köpte ett par tunna tunikor på Kappahl också, eftersom jag mest har svart hemma och det bär man inte gärna i den tropiska hettan...

Den allra bästa födelsedagspresenten var av det lite mer udda slaget. När jag kom hem, så hade mitt pass med visum kommit åter från ambassaden i Tyskland! En sten föll från mina axlar, för det har varit tungt och påfrestande att oroa sig över ifall passet/visumet skulle hinna komma innan planerad avfärd. Vi har inte köpt biljetterna än pga oron, men nu kan jag alltså köpa dem i morgon!

Lyxade till middagen idag med att köpa hem pizzor. Eller ja, lyx och lyx... För mig är det i varje fall lyxigt att inte behöva stå vid spisen själv. Och ungarna blev mäkta glada. Själv lyckades jag för en gångs skull trycka i mig en hel pizza. Nu är jag så mätt att jag inte orkar fira med morotstårta och lussebullar...

Och jag har hittat julstämning nu! Den fanns riktigt nära - en f.d. gammal granne har återupplivat sitt julpynt och fixat till trädgården a´la USA till åtminstone min glädje. Ahhhh, det finns hopp om julen! :D

Inte ens två veckor kvar till jul, men var tusan har julkänslan gömt sig?? Visst beror en del på att jag själv bara har ett par advensstakar uppsatta hemma (hittar ju inte gardinstängerna, så julgardinerna kommer inte upp...) och att jag inte går och shoppar klappar i julmusikerande affärer på stan, men moder Natur hjälper ju inte till med att lägga ett gnistrande vitt täcke över landskapet heller. Säga vad man vill om USA, men där kan de i varje fall pynta till jul!

http://www.youtube.com/watch?v=szLmAPW39uE

Jag har alltid velat åka till USA i december, men ännu har jag inte gjort det. När jag var där sist, i början av oktober för ett par år sedan, hade ett par stora varuhus fullt med pyntade granar (och här i Sverige klagar vi när julpyntet kommer fram i november...) men det är ju inte samma sak. I år blir det till att fira i Guinea och där är det mest muslimer, så någon julstämning kommer jag inte att få över huvud taget, misstänker jag.

Idag har jag haft en del av släkten över, som firat min födelsedag i förskott. Fyller ju imorgon... Framför allt en av presenterna blir användbar snabbare än kvickt, då krokarna i hallen rasade ner. Det är nämligen en fristående klädhängare! Fick cd-skivor, handdukar, bestick, smycke, tröja och lite annat. Barnens present väntar jag med att öppna tills i morgon, så jag i varje fall får ett paket på rikitga dagen! Blir spännande att se vad det är i paketet, med tanke på att de glömde ta med sig min önskelista när de åkte till stan med sin pappa igår... Jag avböjde i varje fall äldsta sonens förslag om att han skulle sova hos mig i natt, så han kunda gratta mig i morgon bitti. Det är ändå jag som måste upp tidigast, så det blir bara bökigt för honom om han ska väcka mig med frukost på sängen i morgon. Dessutom klarar jag mig ifrån hans skönsång med en sådan där härlig nyvaken stämma. Man vill ju inte starta fördelsedagen med migrän.. =)

Amber är verkligen otursförföljd. Idag när hon gick ut för att kissa på tomten (observera betoningen - hon kissade inte på den röda gubben som kommer med klapparna!), så skrek hon till och kom inrusande. När jag tog av henne den vattentäta strumpan, så hade bandaget i princip trillat av. Alltså måste hon ha fastnat någonstans eller liknande, så det slitits av, och det gjorde så klart ont i hennes tass. Fast jag begriper inte vad det är som kan ha gjoprt henne illa på min lilla tomt? Nåväl, jullovets hundproblem är löst i varje fall! Jörgen (exet) tar med sig båda hundarna ner till Småland för att fira jul och när han kommer tillbaka, så ska en f.d. granntjej bo i mitt hus och passa henne till nyår. Sedan tar Jörgen över igen över nyåret och när Andreas (sonen) kommer den 1:a, så tar han hand om Amber tills jag kommer tillbaka. Lite krångligt, kanske, men helt genomförbart. Skönt! Ett problem ur världen. Bara sjuttiotolv kvar...

Nähä, nu ska jag baka en morotstårta och bjuda på i morgon. Är sista gången på kursen och då är det lämpligt att det sammanfaller med min födelsedag! Jag har en tendens att vara uppe länge, igår bakade jag till 23-tiden, för att senare ställa mig och tapetsera färdigt köket till kl. 01. Man kanske skulle byta till ett natt-jobb? :D

Idag var en sådan där dag, då man bara inte vill kliva upp ur sängen. Seg i hela kroppen, seg i huvudet, ingen lust att ta tag i allt arbete jag visste låg framför mig idag. Amber fick visserligen frukost och kisspaus vid 9, men sedan störtade jag i säng igen och klev inte upp förrän 13.30. Visst, många soltimmar belv det ju inte, men det är ju ändå igenmulet vareviga dag, så vad missade jag?

Trots den sena starten på dagen, så har jag varit effektiv. Har bakat mockarutor, morotstårta och lussebullar till exempel. Tyvärr blev det mesta fiasko. Ugnen är lite speciell har jag märkt, så havla plåten med mockarutor var inte färdig, utan var en kladdig sörja, så det blev inte så många rutor som jag hade tänkt... Morotstårtan glömde jag bort i ugnen, eftersom jag stötte på Jessica och jourhemshunden Bamse när jag åkte hem från Jörgen (hade åkt iväg en snabbis för att lämna av Andreas medicin). Så tårtan var nog inne 10 minuter för länge. Att jag inte hade ströbröd gjorde också sitt till, och kakan blev rätt trasig. Men den kanske är god i varje fall... Bullarnas deg var kladdig och ville inte bli rätt, men resultatet blev bra och gott i varje fall. 55 bullar blev det (skulle bli 90, men jag gör så stora). Nu är det bara 53 kvar... =)



Jag har spacklat färdigt i köket och ska snart sätta upp de sista kökstapeterna. Måste få en paus först bara... Ville också sätta upp gardinstängerna i vardagsrummet eftersom det kommer gäster i morgon, men jag kan inte begripa vart gardinstängerna har tagit vägen! Väggfästena hittar jag inte heller. Så det är bara att fet-glömma mina röda lysande julgardiner!

Jag har också hunnit rätta hälften av alla bokrecensioner, på en och samma dag. Min förhoppning är att eleverna får dem på måndag. Måste bli färdig med dem, eftersom betygen ska sättas nästa vecka!

I natt ska Amber få sova bredvid mig i sängen. På Bens plats... Hade hellre haft min älskling där, men nu tyckte sjukgymnasten att jag skulle låta Amber vara utan bandaget under en eller ett par timmar, till exempel när jag tittar på tv. Vadå, min tv är ju paj! Så det får bli på natten i stället. Om hon ligger bredvid mig märker jag ifall hon vill ställa sig upp. Förhoppningen är att hennes skavsår kommer att läka mycket snabbare ifall hon får lufta såren.

Sådär. Nu har jag haft min paus! Dags att börja tapetsera. Min vana trogen lär jag väl klippa för korta våder först för att sedan lyckas få till skrynkliga tapeter, som lossar i kanterna. Vänta bara, så ska vi se ifall jag har rätt eller inte...

Dagen börjde rätt bra. Det var ju lucia på skolan och jag har alltid tyckt om att se på luciatåget. Fast först var det pyssel, spel och mys med eleverna på morgonen och de skötte sig verkligen exemplariskt! Det var väldigt roligt att göra något extra kul med dem. Luciatåget var fint, så det var trevligt också.

Amber fick besöka sjukgymnasten på eftermiddagen och det gick väl bra. Fast två månaders haltande har satt sina spår: det friska benet har flera centimeter tjockare omkrets tack vare musklerna, som saknas på det sjuka benet. Jag hade med både Amber och Embla och vi fick många leenden av förbipasserande i väntrummet. Amber skötte sig exemplariskt hos veterinären också.

Men på eftermiddagen vände det. Det är bara mina absurda tankar som ställer till det, min känsla av att inte duga till. Det är jobbigt när det blir så, men inget jag kan ändra på. Jag vet att tankarna inte stämmer, att jag duger som jag är, att jag är en bra människa, men ibland känns allt bara skit.

Hade problem att prata med Ben också. Det tog många sekunder innan mitt tal nådde honom, så det blev väldigt konstigt. Och ibland hörde jag knappt vad han sade. Synd, jag som hade behövt hans stöd en tid som denna.

Och inte kan jag se på Idol. Lyckades väl få se 20 minuter innan tv:n stängde av sig själv. Frustrerande att bara ha en tv, jag som alltid varit van att ha tre! Dessutom har jag skaffat ett bra abonnemang, så jag har en massa filmkanaler. Men till vilken nytta nu...?

Nä, den här dagen får vi allt ta och gräva ner och glömma bort snabbare än snabbast. Ny dag i morgon och förhoppningsvis gladare tankar i huvudet!

Igår fick jag veta att min Volvo nu var lagad. Jippie! Det var termostaten som pajat. En ny kostade 175:- och det hade ju varit billigt, men nu måste man ju betala för arbetet också, så slutnotan hamnade på nästan tusenlappen. Urk! Nåväl, Gutti var snäll och skjutsade mig till verkstaden så jag kunde köra hem bilen. Å inte behövde jag "moona" heller, till skillnad från hans tidigare passagerare... =) Tur var väl det, för i min ålder får man nog bara ryggskott av sådana akrobatiska övningar.

Huset har fullt av framtida projekt och igår tog jag tag i ett av dem. Bredvid tvättmaskinen i badrummet finns en stor outnyttjad yta med vattenavläsningsgrejen på golvet (som inte går att flytta). Jag mätte och konstaterade att bordet på altanen skulle passa perfekt (med några millimeter tillgodo)! Herregud, ibland har man tur! Baxade in bordet över tvättmaskinen och in bakom duschkabinen (återigen barbamamma-armar), bara för att konstatera att jag mäter som en kratta. Typ två decimeter fel blev det... Så min otur har inte släppt sitt argsinta grepp om mig! Nåväl, jag är inte den som ger upp så lätt. Fram med sågklingan och WWWIIIIEEEHHHH, så sågade jag bort två decimeter av bordet. Givetvis trillade det omkull, så jag fick spika fast benen igen. Snyggt? Nja, personligt i varje fall. Och helt funktionsdugligt!



Idag är det Nobeldagen och det firar vi traditionsenligt på min skola genom Novelldagen. Eleverna har skrivit noveller i olika kategorier, som de tävlar med. Tog på mig röda sammetsklänningen, strumpbyxor (tur jag inte är den frusna typen så här mitt i december!) och högklackat. Stod ut med skorna tills efter lunch, sedan åkte de illa kvickt av. Prisutdelningen i samlingssalen gick rätt bra och jag var den första som skulle läsa upp vinnare, i kategorin Kärlek. Höll i mikrofonen medan jag ritschade upp kuvertet och det lät högt i högtalarna, ungefär som om jag släppte världens brakare... Kuvertet var nästan ointagligt också, men till slut fick vinnaren sitt pris. Sedan var det till att vingla ner för de pinnsmala trappstegen i mina högklackade skor. Inget platt fall, i varje fall!

Sådana här speciella skoldagar är alltid trevliga, men väldigt påfrestande för oss lärare. Vi får ingen paus, för medan eleverna har rast, så ska vi hämta servetter, dukar etc, servera maten (det blir alltid extra god mat en sådan här dag, men det finns ju inte obegränsat med mat), se till så eleverna slutar leka med värmeljusen osv osv osv. Trevligt - absolut!, jobbigt - ja, huvudvärken kom vid lunchtid.

Igår vaccinerade sig mamma och då fick hon veta att man absolut inte skulle ta sprutan mot svininfluensan samtidigt som mot gula febern. Det måste vara 4 veckor emellen dem, för de tar ut varandra eller nå't. Hm, vilken "vaccinatör" har rätt!? Är jag egentligen ovaccinerad nu?

Idag kom min biljett till Mary Kays event på Berns på tisdag. Ulrika säger att det ska vara jättebra, så jag hoppas på det. Fast bara att få komma iväg och göra något kul är ju guld värt. Jag är ju ledig dagen efter också, så jag kan ju vara uppe sent utan att oroa mig för orken nästa dag. Kanske jag till och med kan ta ett litet glas vin till maten??? Det får vara en lite försenad födelsedagspresent åt mig själv, eftersom jag fyller år dagen innan.

Ja, på måndag blir jag alltså ett år äldre. Fast jag känner mig yngre än för ett år sedan! 39 år blir jag, så nästa år fyller jag jämnt. Tror inte jag vill fira det. Vill egentligen inte ens fira mig i år heller, bortsett från att det är så trevligt med kalas eftersom man då får träffa alla nära och kära! Däremot känns det tråkigt att jag missar Johans 14-årsdag den första januari. Jag får ringa ett långt samtal till honom som kompensation! Som om det skulle vara uppskattat - ringa och störa mitt i en datormatch... =)

Dagens fundering: Om bara ett nummer behövs (118 100), varför finns då 118 118 också? 

Försov mig i morse och vaknade inte förrän 10 minuter efter att första lektionen hade börjat. Visserligen skulle jag vara hemma idag pga migränen, men skulle ju givetvis ha ringt tidigare, så eleverna fått sina uppgifter i tid. Johan kom så klart för sent till skolan han med.

Hade ett kiropraktorbesök på eftermiddagen, som jag åkte till i varje fall. När jag kommenterade min troliga inflammation i foten, som inte ger med sig, så drog och knäckte han i den också. Tvivlar på att det kommer att hjälpa... Nåja, jag fick åtminstone 20 sekunders ytterligare behandling för min femhundring! Eftersom vaccinationsbyrån bara ligger ett stenkast bort, så gick jag in dit också för att ta mitt resevaccin. Fick en spruta mot Hepatit A, en mot gula febern och i nästa arm fick jag mot svininfluensan. När vi ändå var igång, tänkte jag... Dessutom fick jag ett drick-vaccin mot kolera. Och i morgon är det dags för nästa malariatablett, så min kropp är/blir fullproppad med nya spännande medel... 

Andreas hade möjlighet att ta vaccin mot svininfluensan på skolan idag, men jag ringde och kollade med hjärtläkaren för säkerhets skull. Han avrådde från sprutan tills nya tester har genomförts framöver.

Min otur fortsätter förfölja mig. Banken tycker jag tjänar för dåligt för att bevilja ytterligare 100000:-. Herregud, mitt hus kostar bara 3500:- i månaden i lån/amortering, så hur mycket måste man tjäna för att få låna lite till? Nä, det blir till att söka fler jobb. 125% arbete blir nog lagom...

Självklart så fungerar inte min färgskrivare heller. Eller jo, det går att skriva ut provsidor, som blir jättefina. Men signalen mellan dator och skrivare fungerar bara inte. Åtminstone inte till färgskrivaren. När jag kopplar sladdarna till den svart-vita skrivaren så går det utmärkt, men med färgen så tar det tvärstopp. Fick åka till Jörgen och trixa innan jag kom in på hans dator och lyckades skriva ut bilder i färg, som jag kunde skicka med visumansökan. Hur krångligt kan det vara!? Nåväl här på bilden syns i varje fall min nya hårfärg. Eller nygamla, kanske man ska skriva. Fick till ett foto till slut, där jag inte såg vansinnigt gräslig ut. Kom fram till att det blev mycket bättre när jag tog med blixt, så lite rätt hade jag förut när jag påpekade att det måste vara kameran det är fel på, inte motivet! =)



Å ingen julstämning har man fått. Shoppar ju inte i affärerna och snön lyser med sin frånvaro. Har två hyacinter hemma, men det är ju stört omöjligt att få tag på en starkt doftande hyacint idag. När man var mindre, så luktade det i hela huset när man kom hem från skolan. Så mysigt! Förknippar verkligen julen med den lukten, men nu får man sitta med näsan i blomman om man vill känna något. Det var bättre förr...

Efter kursen idag mitt på dagen, hade jag hoppats hinna både med Forex och vaccinering, men det sistnämnda var bara att glömma. Stressade tillbaka till skolan och kom 5 minuter för sent till min fasa, eftersom jag visste att rektor skulle vara med i klassrummet. Pga förseningen hade jag heller inte hunnit kopiera upp materialet åt eleverna och ville inte gå iväg heller när rektor satt där. Hon såg butter ut och tittade på klockan när jag kom, men jag kommenterade att jag kom från kursen, så förhoppningsvis var det ok. Däremot hade visst inte alla elever upptäckt henne, för en av dem frågade mig varför rektor var så sur när hon häslade på dem förra lektionen, varpå en kamrat kommenterade "Hon sitter här...". Nåja, han tog det riktigt bra och fick ett svar, som jag egentligen inte tror var svar på frågan.

Nåväl, lektionen flöt på rätt uselt, eftersom jag fick frångå alla planer när jag inte hunnit kopiera. Min otur förföljer mig...

När jag stressade tillbaka till skolan, så körde jag om en buss på en 70-sträcka och kom upp i 100, för att det var möte lite längre fram. Strax efter blinkar blåljusen bakom mig och flashar med hellyset. Attans, mitt livs första böter, tänkte jag och grämde mig över att vara så stressad att jag kört så fort. Men blåljusen visade sig tillhöra en ambulans, så jag pustade verkligen ut. Skönt att man kan få NÅGON tur någon gång!! (Fast ambulansen åkte till min skola, så det var ju inte så bra i slutändan ändå).

Men inte höll turen i sig. Väl hemma ringde jag Nordea för att höra varför jag inte fått besked om banklånet jag ansökt om. Då visar det sig att ansökan inte finns med i systemet! Ändå har jag fått kreditupplysning för några veckor sedan, så mitt ärende måste ha försvunnit någon gång efter det. Skandal! Här sitter jag och hoppas på renoveringspengar och så förvinner min ansökan! Trasig tv, trasig bil, inga pengar. What else can go wrong!? Nu kommer väl planet störta också. Just my luck, liksom...

Andreas ska sova hos flickvännen idag och har tydligen mått sämre idag än igår. Jag hoppas verkligen inte det blir så illa att han måste till sjukhuset igen! Fast Johannas mamma jobbar på sjukhuset, så han är i tryggare händer hemma hos dem än hos mig.

Amber har kissat inne på dagis flera gånger idag också. Hon har inte gjort en enda olycka på hela helgen,s å det verkar som att hon kissar på sig när hon blir ivirg. Ett tecken på löp? Hoppas inte! Då blir det ännu svårare att få någon att ta henne över julhelgen. Som det ser ut nu, så kan en kompis till dagsifröken ta hand om Amber över julen. Hon har en egen GD, som Amber lekt med, så det är ju lite tryggare när hon inte är bland främlingar. Men börjar damen löpa, så vill nog inte kompisen ha hand om henne, eftersom hon själv har en hane.

En gång i tiden när jag kände mig rik och glad, så beställde jag en massa från en dörrförsäljare som sålde för WWF. Idag ringde han på igen med varorna och ville ha betalt. Givetvis tog han varken kort eller check (dagens ungdomar...), så det blev till att skrapa ihop alla pengar jag hittade. En massa mynt blev det, men de 444 kronorna hamnade till slut i hans ficka och jag fick mina prylar. Typiskt nog var det inte en enda julklapp. Har ännu inte köpt en enda! Det känns fortfarande som att det är långt till jul, men det är det ju inte!

Kom på att man ska ha passfoton med när man skickar in för visum, så mamma gasade iväg i full rulle in till Stockholm (några mil) för att ta kort och skickade dem till mig på en brevlåda med sen tömning. Allt för att jag så snabbt som möjligt ska kunna ansöka om visum, för det är verkligen på håret att vi hinner få passen innan vi åker! Åh, att jag alltid är så sen med allt!

Kom precis på att jag skulle ha bjudit ridkompisarna på tårta i torsdags, efetrsom jag veckan innan trillat av hästen. Nu kom allt på skam, då jag fick åka till akuten med sonen, så jag har ju ett bra skäl, men stackars de som satt i stallet en halvtimme tidigare och väntade...

Idag ledsnade jag på att göra allt själv hemma, så jag skrev en nästan A4-lång sida med uppgifter som helst skulle bli gjorda idag. Och se på tusan, det mesta är redan gjort! Barnen har arbetat och bockat av, sporrade av att se hur uppgifterna minskar på pappret. Själv höll jag på i 6-7 timmar tror jag utan paus (bortsett från duschen), så jag var alldeles slut efter det! Ändå finna en hel del kvar att göra...

Och olyckorna fortsätter. Nu är det TV:n som ibland bara dör. Typiskt! Skulle behöva vinna på lotto för att fixa allt som pajar.

Nu är det bara två veckor kvar i skolan innan jullovet! Jisses, så välbehövligt det kommer att bli! Hade ju ingen semester alls i somras, eftersom jag packade ner, flyttade, packade upp och renoverade. Nu ska jag få min välförtjänta ledighet! Har redan satt 25% av alla betyg jag ska sätta till jul, sådet känns som att jag har rätt bra koll på läget i varje fall.

Men nu ska jag dammsuga. Ingen rast, ingen ro... =)

Jaha , så var det dags för en "down"-period i livet då. Just nu blir det motgång på motgång och jag hoppas verkligen det vänder snart. Som jag skrev igår, så ligger Andreas på hjärtintensiven. Det är absolut ingen fara med honom eller så, men han måste ligga inne för observation minst ett dygn till. Hälsade på honom direkt efter jobbet idag (slutade vid lunch). Hans rumskamrat har visat sig vara mycket trevligare nu. När sköterskorna kom på eftermiddagen och sade att de fått tag på ett enkelrum åt honom så sade han faktiskt ifrån, och förklarade att han ville vara kvar med grabben, för det var så trevligt! Han och Andreas har tillbringat timmar med att prata. Mannen har faktiskt ett mindre trevligt svenskt rekord: ingen annan svensk har lyckats överleva så många hjärtinfarkter som han (8 st)! Han är på tredje plats i Europa. Också ett sätt att nå berömmelse... =)

Bilen har pajat, men går att köra. Men hur länge till? Symbolen för katalysatorn (?) lyser och motorn blir aldrig varm oavsett hur länge jag kör (tempen är i botten hela tiden) och när man stannar, så snurrar fläkten ett tag, precis som heta sommardagar. Det luktar bränt också. Som om jag har råd med dyra bilreparationer just nu...

När jag hämtade hundarna idag, så berättade fröken att Amber kissat inne tre gånger idag och varit stissig och uppspelt på ett ovanligt sätt. Herregud, vad är det nu? Det ENDA positiva med att hon skulle bli sjuk nu, i stället för om ett par månader, är att hon är mitt i en försäkringsperiod, så jag slipper en till självrisk. Men stackars gumman, vad kan det vara?

Därtill har jag hysteriskt mycket att rätta. Måste sitta uppe länge på nätterna resten av terminen, och det är verkligen ingen överdrift. Att sälja Mary Kay måste jag skjuta på framtiden, för det går helt enkelt inte att göra det också nu. Ändå är jag så puckad att jag ger eleverna fler uppgifter jag måste rätta... Idag har jag haft lite "panik-lektion". Eftersom jag hade Andreas i tankarna, så hade jag inte planerat dagens lektioner, mer än att jag snabbt gick igenom i huvudet vad de höll på med. Bara det att svensklektionens planering tog slut efter 20 minuter och vad skulle jag nu fylla resterande 40 minuter med?? Snabb tankeverksamhet, och så krystade jag fram en uppgift åt dem. Men ingen protesterade eller märkte ens att jag inte förberett den. Nåväl, har man varit lärare i några år, så blir man bra på att undervisa enligt trestegs-metoden. Det är när man bestämmer lektionens innehåll tre steg före katedern... =)

Dessutom kommer mamma och lillebror i morgon och hjälper mig här hemma. Då vill man snygga till lite innan, så de inte behöver komma in i värsta röran. Gäller att lyckas slita Johan från datorn bara, så han kan hjälpa till.

Nåväl, för att tröst mig mitt i all denna enorma stress som jag upplever nu, så köpte jag en film på ICA: Ice Age 3! Ville se den på bio, men det blev aldrig av, så nu har jag köpt den i varje fall.

Nä, när det är så här tungt, så längtar jag så enormt mycket efter Ben. Att få någon att hålla om, att ligga bredvid och bara leva i nuet med utan tankar på alla måsten är inte bara något jag skulle må bra av, jag tror verkligen jag behöver det mer än någonsin. Att det precis blivit lite oroligt i landet igen kommer inte att stoppa mig från att åka. Jag behöver komma bort från det hysteriska liv jag lever just nu. Att bara få ligga på en strand, gå på inhemska marknader, uppleva ett spännande nytt djurliv... Klart bättre än att knapa magsårspiller!!

Dagens fundering: Hur väl måste man känna en kvinna för att påpeka att hon har mascara på ögonlocken? Irriterar när man pratar med någon, men samtidigt är man feg (=dum), som inte vågar säga till!

När jag kom hem från jobbet idag, så hade Andreas fortfarande ont i bröstet. Som ett tryck, plus att han inte kunda ta djupa andetag. Han ville prompt inte ringa sjukvårdsrådgivningen, men när det började göra mer ont och jag kunde höra hans hjärtslag när jag satt en halvmeter ifrån honom, så gick han med på det. Vi blev ombedda att åka in på en gång. Väl framme konstaerades att det med största sannolikhet är hjärtsäcksinflammation. Det hördes otroligt bra på Andreas, "fascinerande" sade båda läkarna, och alla kandidater fick komma och lyssna när det var ett sådant bra exemplar på plats... =)

Andreas belv inagd på hjärtintensiven och ska få göra ultraljud i morgon, för att se så det inte bildas en massa vätska i hjärtat. Annars görs ingenting, utan det får läka ut av sig självt. Jag ska hälsa på honom efter jobbet i morgon (slutar vid lunchtid) tillsammans med hans flickvän Johanna.

Andreas och Johanna kom hemrumlande från krogen vid 2.30 i natt. Allt var frid och fröjd tills Johanna ringde från Andreas förrådsrum - Andreas hade ont i bröstet och kunde knappt andas! Jag skyndade ut, men det var inte så mycket jag kunde göra. Muskeln över hjärtat kramapade hela tiden och i en halvtimme satt jag med honom tills han slockande av utmattning efter oerhörda plågor. Tyvärr har han haft ett tryck över bröstet hela dagen och kan bara andas lätt, men han är envis och vägrar ringa sjukvårdsrådgivningen. Jag själv kan ju inte ringa, för jag skulle inte kunna svara på alla de frågor de skulle ställa.

Trots att torsdagar är min mest hektiska arbetsdag i veckan, så var jag tvungen att klämma in kiropraktorn. Hade svårt att gå och kunde inte riktgit stå rak i ryggen. Var tvungen att ta en tid mitt på dagen, annars hade jag fått vänta till tisdag, så eleverna fick klarar sig själva i 20 minuter. Det blev säkerligen inte mycket arbete alls gjort, men är man 15 år så ska man kunna ta det ansvaret och se till att uppgifterna blir gjorda. Arbetet ska vara inne på måndag morgon, så om de slarvat på lektionen, så får de sitta i helgen i stället. Deras val...

Eftersom jag knäckt ryggen idag, eller ja, det var ju Thomas som knäckte och jag som gnydde, för att för första gången gjorde det riktigt ont när jag böjde mig inför knäckningarna, så blir det ingen ridning i kväll. Synd! Men jag är alldeles för öm för att kunna skumpa runt. Kan ju inte be om att få skritta hela timmen... Dessutom är ju galoppen det roligaste.

Halta Lotta behöver ett nytt bandage också. Det är lite problematiskt med min Afrika-resa, eftersom någon måste passa Amber dessa tre veckor. Den som gör det ska inte ta några promenader, men väl byta bandadge var tredje dag. Hur många kandidater finns det där ute? Dagisfröken hade gärna tagit Amber, men det blir ju problem när hennes egen hund ska ut på långa promenader och Amber blir kvar ensam i huset. Det är ju inte utan anledning hon kallas "flis-maskin"...

Dagens fundering: varför tror man att det blir billigare att köpa en stor flaska duschtvål på ÖB? Varje gång man ska ta lite ur en sådan flaska kommer nämligen en störtflod av tvål ut i handen och på hela duschgolvet, så den räcker inte många dagar...

Fy bubblan, vad tid det tar! Har spenderat timmar, bokstavligen!, med att montera bakstycke på skåpet till kyl/frys, som ju redan står monterat på plats. Hur lätt är det då att spika fast det bakifrån!? Nä, efter en del trixande och svärande, så blev det hederlig silvertejp. Skitsnyggt... Den andra kyl/frysen hade visserligen redan bakstycke, men inga monterade skåpluckor. Så det blev till att dra ut den så långt det bara gick och medan Johan balanserade hela skiten, så fick jag skaffa mig Barbamama-armar för att kunna montera fast luckorna. Oj, så jag svor... Men nu är det klappat och klart i varje fall!

Fast mitt ryggonda förstärktes. Tror kotorna hoppat snett igen. Då blir det en dyr sväng eller två till kotknackaren. Precis vad jag behöver just nu när varenda slant måste gå till resan...

Har färgat håret idag också, så jag slipper se de silvriga stråna. Tog brunt, så håret är lite mörkare än vanligt, men fint, tycker jag. Försökte ta sjuttiotolv kort, men såg ut som ett miffo på alla, så det blir ingen bild... Jag skyller fortfarande på kameran - det kan ju inte vara objektet det är fel på!?

Idag har det äntligen varit en massa minus (sju stycken närmare bestämt), men för en gångs skull sken solen och det kom ingen nederbörd. Jag som hade uppskattat snö! Nåja, då kunde jag ännu en dag gå i mina sandaler ute. De plockar jag inte undan förrän snön kommer. På väg till dagis såg jag ett flygplansstreck på himlen som verkligen var lodrätt. Såg så konstigt ut, som om planet höll på att störta. Men även månen låg långt ner i horisonten och blev jättestor. Fotade den på vägen hem vid en kyrka, men tyvärr var det lite avstånd och därför blev inte bildkvaliteten så bra. Som sagt, det måste vara kameran det är fel på... =)



Idag skulle jag åkt på hembesök till en dam i stan, som vill adoptera en av föreningens hundar. Men hon ringde på förmiddagen och berättade att hennes väninna, som hon umgås flitigt med, åkt in akut med ambulansen och läkarna misstänker svininfluensan. Och själv var hon rosslig i halsen, så hon ville avvakta. Klokt! I vanliga fall bryr jag mig inte om baciller och virus, men nu när jag ska till Afrika, så vill jag självklart inte chansa!

Dagens fundering: varför är duschkabiner så låga i höjd? Trots att duschen är på överst läget, så får jag nästan ducka när jag ska in under den. Och jag är inte ens 1.80!

Oj, det här var den kortaste bantningskuren någonsin! Redan andra dagen slängde jag in handduken, för jag blev så HIMLA sugen på godis! Annars var det inga problem, för mätt var jag av allt kött jag åt till lunch. Men jag tänkte att jag troligen kommer att gå ner i vikt i jul, så jag kan gott få njuta av lussebullar och annat smaskigt så länge.

Diskmaskinen fungerade inte efter gårdagens ikoppling. Jag hade en misstanke om vad det berodde på och idag på jobbet när jag pratade med en kollega, som precis bytt ut sitt kök också, blev jag övertygad. Och mycket riktigt, felet berodde på att det inte var någon öppning i röret för avloppsvattnet. Men nu är det avsågat och monterat igen och ännu läcker inget! Peppar, peppar... Gud vad skönt att slippa handdiska! Diskstället är totalt värdelöst också - rymmer inget och alla tallrikar trillar omkull hela tiden, så jag har verklligen saknat maskinen...

Lade upp en annons på Blocket om forden idag. Efter någon timme ringde det, en man var intresserad. Men det första han säger är "Oj, så många fordar det är ute till föräljning nu!". Genast fattade jag vart han ville komma. Mycket riktigt, han berättade om vilka andra billiga bilar det fanns av ungefär samma årsmodell, till exempel en för 5.000:- (jag begär 10.000) och en för 3! "Jaha, men då fungerar de nog inte så bra, sade jag". Mannen var villig att betala hälften för min, alltså 5.000:-. "Nä", sade jag. "Då får du nog ringa någon av de andra, billiga!" Suck. Att pruta är OK, men att be om 50% avdrag är ett skambud!

Idag efter jobbet är nog första dagen på länge jag faktiskt inte orkar rätta. Jag måste få en vilodag! Så jag tittade på Desperate housewives med gott samvete. Tänk, det är en av få serier som håller måttet även efter så lång tid. Tycker den är skitbra!

Har haft mitt dagliga samtal med kärleken också. Men denna gång blev vi avbrutna två gånger pga att han hade strömavbrott. Det händer titt som tätt där nere... Mamma har också beslutat sig för att följa med dit. Så roligt! Det här blir verkligen en annorlunda jul!