emblasmatte

Så är då äntligen helgen här, även fast jag bara jobbat tre dagar denna vecka. En helg är ju ändå alltid en helg! Och när Kärleken har kommit hit, så är det dessutom en superhelg! ;)

I snuvans fotspår har jag kommit fram till en del intelligent fakta. Bland annat att det är skitdumt att köpa en ny juice-smak för att se ifall den är god... Hm, färgen var i varje fall inte den mest tilltalande, så jag antar att den inte var så god. Men vem vet?

Jag har också kommit fram till att det låter klart vackrare att sjunga Malena-opera med hes röst än djupare låtar, typ Warwick Avenue med Duffy. Även om jag är tveksam till ifall Anders Bagge och övriga i Idol-juryn någonsin skulle kalla min sång vacker, förkyld eller inte. Nåja, för mig själv i bilen låter det riktigt bra för det mesta! ;)

Dessutom har jag insett att förkylningen inte tar kål på intelligensen, vilket en heldagsarbete verkar göra. Fredag eftermiddag direkt efter löning, då var jag inte precis ensam på Systembolaget. Alla köer var lika långa, men jag upptäckte direkt att en av köerna gick till två kassor, med andra ord så gick den kön dubbelt så snabbt som alla andra. Ändå verkade ingen annan lägga märke till det... Nåja, jag var nöjd och de andra kanske tyckte bättre om de andra kassörskorna. Who knows?

Idag har Ben och jag slitit som djur med en jäkla kökslåda. Skulle skruva fast ena bänkskivan inför kaklingen, men var det lätt eller? När vi aldrig fick loss lådan, så skruvade vi loss fästena. Skitsmart, tyckte jag, som så många andra gånger snart ångrar mina första impulsiva handlingar. Det var ju stört omöjligt att få tillbaka fästena!! Vi slet som djur med att pricka hålen och förbanna att skruvdragaren inte var magnetisk. Till slut blev jag förbannad och tog i med våld - och se! Då minsann lossnade lådan från fästena, som suttit som limmade på lådan. Så det var bara lite våld som behövdes... Men vid det laget hade vi kämpat länge och jag var less på skiten och har nu satt mig att blogga i stället... Vaddå, har jag inte kaklat ännu på nästan ett år, så gör väl ytterligare någon dag eller vecka ingen skillnad?

Min kärlek har köpt mig ett stort fång Gladiolus till mig idag. Love them! Tack, Kärleken! Även om det var jag som såg till att de inhandlades, så slår det nog tillfället när Jörgen, efter många månaders tjat, klev in på blomsterhandeln och sade "Vad får jag för 20 spänn?". Det roligaste av allt var nog att han berättade det också, när jag satt där och njöt av de tre rosorna jag äntligen fått...

Dunder och granater, redan sjuk! I vanliga fall har jag rätt bra motståndskraft mot alla baskelusker eleverna bjuder på så här i terminsstarten. Men denna gång blev jag däckad och har snörvlat, snorat och bannat min huvudvärk mest hela natten och förmiddagen. Stannade hemma, även om det sved i lärarhjärtat. Fast eftersom jag har kollegor som är lite sysslolösa idag och i mporgpn (då de börjar plugga resp. går i pension nästa vecka), så vet jag att mina elever kommer att bli väl omhändertagna av dem.

Själv blir jag högst vänligt omhändertagen av mina vovvar. Trots att dagens första promenad dröjde till klockan 14 (bortsett från kisspaus på tomten), så gnällde de inte när matte behövde sova minst lika länge som Törnrosa. I stället för att väckas av en prinspuss, så fick jag en typ sjukilostass på magen. Men det är minst lika trevligt!

Har varit och knäckt nacken hos kiropraktorn också. Alltid lika trevligt att träffa honom, eftersom jag alltid blir bra efter besök hos honom! Fast däremot tar han betalt som vore hans händer av renaste guld. 500 pix för 5 minuter ger en sjujäkla månadslön! Denna gång måste jag dessutom dit en gång till, så den lilla lärarlön man har försvinner snabbt innan den ens kommit in på kontot.

Flera personer har hört av sig angående Amber. Jag är noga med att se så det blir rätt person som hon kommer till, så jag har inte bråttom med ett beslut. En riktigt bra från västkusten har hört av sig, men även en från Uppsala. Om hon verkar bra, så blir det roligast att sälja till henne, eftersom vi då kan få träffa vårt gull ofta i framtiden!

Måste ringa Volvo idag igen. De reparerade ac:n i juni, men den är redan paj igen och jag har INTE lust att behöva betala ännu en reparation. Dessutom behöver däcken balanseras, eftersom ratten skakar vilt redan vid 110. Och jag brukar ju köra lite fortare än så...

Brorsan har äntligen semester och tillbringar den med att dra till NY. Har läst hans blogg idag och blir så sugen på att vara där med! Det är så himla kul att vara på andra ställen, men tyvärr är det ju väldans dyrt också. Å inte blev jag miljönär på Postkodlotteriet heller, trots att ALLA andra blev det. Typ.

Nu har mamma äntligen fått besked vad mormor dog av. Det var hjärtsvikt och på sätt och vis var det tur att hon dog då, för hon hade blivit ett vårdpaket annars. Det känns skönt att hon slapp lida. Däremot känns det som ett skämt vad gäller dödsboet. En auktionsfirma var inte intresserad, så mamma fick ringa en som har loppis. Han betalade 2000:- för hela bohaget! Visst, ett par saker hade mamma plockat bort, såsom tv:n och några dyra prydnadssaker, men ändå. 2000:- för ett helt hushåll! Räcker inte ens till att betala städfirman, som ska fixa till lägenheten innan den nya hyresgästen kommer.

En hel vecka sedan jag skrev! Inte så märkligt, med tanke på den fullspäckade tid som varit. Eleverna började skolan i onsdags, så då blev det fullt upp. Bland annat skulle vi lärare presentera oss i idrottshallen för hela vårt arbetslag och det skulle ske genom små dueller. Jag skulle balansera en innebandyklubba på pekfingret och mötte Alf, som visade sig vara bättre på det än jag förutsett. Mitt vinglande blev mitt fall, men så hade jag ju också presenterat att min styrka var mina biceps, och dessa kom knappast till användning i detta moment...

På fredagseftermiddagen hade vi Fredagskul hela skolan, och jag guidade mina elever genom aktiviteterna och hejade på så gott jag kunde. Några elever försvann mystiskt, som det alltid brukar göra på sådana här evenemang, men de som stannade kvar kämpade tappert. Tjejerna visade sig vara duktiga på basket, men killarna var överlägsna i säckhoppningen.

Efter dessa första, tuffa arbetsdagar, så blev det till att glida ner till Enskede Gård, men knappast för att vila ut. Kärleken hade nämligen sina barn hos sig, så det blev fullt upp hela helgen! Vi har shoppat på Elgiganten, smackat myggor och flätat hår varvat med mumsat på chips, byggt koja och badat Barbie. En ganska lyckad helg, bortsett från den förbenade migränen, som vägrar ge med sig. Hade egentligen behövt ha solbrillorna på inne på ICA, eftersom jag blev alldeles svimfärdig och kallsvettig av ljuset, men ville inte skämma ut mig. Som om det vore mindre skämmigt att däcka på golvet eller lägga en kaskadspya bland tamponger och trosskydd...

Kotorna i nacken vägrar hoppa tillbaka också, trots envetna uppmaningar och tryck, så nu blir det till att boka kiropraktorn. SOm om det inte finns roligare saker att lägga pengarna poå... Och den "brutna" handen är inte snäll den heller. Har svullnat ännu mer. Det är ju så svårt att låta bli att överanstränga den.

Även om det finns en massa skit att gnälla över i vardagen, så finns det en del ljusa stunder också. När jag närmar mig Stockholm, så kan man plötsligt lyssna på fler radiostationer än Rix FM och Bandit Rock (de enda kanaler som går att lyssna på i Uppsala, bortsett från P-kanalerna!). Favoriten är Star FM, som kör en massa härliga, nästan bortglömda hits. Fast det beror på vem som är DJ, för ibland är det bara skitlåtar hela tiden. Det är också intressant hur reklam sätter sig på hjärnan. En del har jättebra trudelutter, som fastnar som lim på hjärnan, medan andra har vidriga jinglar, som fastnar ännu mer till ens stora förtret. Men ibland kan man bara inte fatta vissa reklam-snuttar. Som den för Star FM. Det tog ett bra tag innan jag förstod att de inte sade "Star FM med märklig variation", utan "verklig variation". Det är ju en klar skillnad!

Nähäpp, nu är det dags att ladda inför morgondagen och läsårets första lektioner. En hel del nya elever blir det att lära namnet på (jag som är så kass på ansikten!) och en massa nya böcker måste jag också lära känna.

Oj, redan söndag kväll och helgen är nästan slut. Har dels varit hos Ben, dels hos min pappa i Bro och min mamma i Kungsängen. Fullt upp, alltså!

I fredags åkte Ben och jag till Landet. Inte "landet"-landet, utan Puben på Telefonplan. Där hade Hassan en spelning med sitt andra band, OK Star Orchestra. Han hade skrivit upp oss på gästlistan, så vi fick komma in gratis. Det var trångt med folk under spelningen, men god stämning. När det var slut, så insåg jag att någon höll mig om rumpan, och det kunde inte vara Ben, för han höll redan om min midja... Nåja, innan jag insåg det var förövaren långt borta. I min ålder blir man annars aldrig tafsad på, så jag får väl ta det som smicker... =)

I går kväll var vi på bio och såg Knight and Day. Jag hade trott att det skulle vara en fempoängare, men det blev "bara" en fyra. Trevligt att hitta på något på tu man hand med älsklingen ibland! Efteråt var det svårt att åka hem, för American Car Show huserade på gatorna och hundratals gamla raggarbilar gled runt i kortege. Mycket musik, skrän, alkohol och glada männsikor. En kille poserade glatt i Borat-baddräkt också till Bens förskräckelse.

I onsdags träffade jag förrsten en f.d. lärarkandidat, Helena, som varit så snäll och shoppat en MASSA godis åt mig i USA. Det var väldigt trevligt att ses igen, men jag blev mäkta besviken på caféet där vi var. Visst, att det var dyrt hade man ju listat ut i förskott. Men när det bara är ett år gammalt och serverar sina dyra bakverk på väldigt kanstötta tallrikar, så tycker jag det är dåligt.

Hemma hos pappsen idag kunde jag för första gången i mitt liv äta smörgåstårta. Det har alltid funnits en massa räkor, tonfisk eller annat äckligt på de jag tidigare stött på, men den här hade bara skinka typ. Fast misstänksam blev jag när fyllningen var rosafärgad - det kunde ju vara räkor, lax, rom eller något annat oätbart... Huga!

Därefter for vi till mammsen, som även hon bjöd på mat. Fläskfilé, kyckling och annat smaskens fick trängas med smörgåstårtan. Det var roligt att få träffa mina syskon också, som alla var där. Vi hade kunnat stanna och prata i hundra år på vardera stället, men eftersom vovvarna var ensamma hemma och kanske hade provsmakat hela inredningen, så behövde vi rulla hemåt igen, hur trevligt vi än må ha. Lyckligtvis hade Amber skött sig fint och bara tjuvat med att ligga i min säng, fast hon inte får.

Nu börjar första "riktiga" veckan, med fem arbetsdagar. Pust! Jag ska sätta mig och skriva ner planeringar för elevernas första två veckor, så att jag har koll på läget. Måste säkert kopiera femtioelvatusen papper och bära två ton böcker till klassrummen. Med en hand så klart, eftersom den vänstra inte får belastas med mer än något kilo. Jisses, till jul kommer jag att ha värsta bicepsen på höger arm, medan den vänstra hänger som en tunn tarm...

Pust, stånk och stön! Tänk vilken skillnad det är på att vara ledig och att jobba... Har visserligen bara hunnit med tre arbetsdagar, men är helt väck i skallen redan. Trots den ännu korta terminen, så har jag redan blivit tidsoptimist. Skulle brassa iväg till Almungeskolan på morgonen för studiedag där och enligt GPS:n skulle jag ha hela två minuter från parkeringen till mötesplatsen. "Äsch, det gasar jag in på vägen", tänkte jag, men traktorer, bilköer, slingriga vägar med konstant möte och en handfull fartkameror satte P för den idén. Nåväl, som genom ett under gled jag i varje fall in hela två minuter före utsatt tid.

Laddad med två stora burkar Red Bull, så angrep jag och kollegorna dagens uppgift. Trots intaget av koffeinchocken, så tröt energin redan 10.30. Tur det bara var en timme kvar då...

Efter intensivt arbete med mina ämneskollegor tillbaka på Sävjaskolan, så troppade alla av i rask takt. Men nu först började energidrickan göra sitt och jag var inte redo att slänga in handduken riktigt än. Satte mig att skriva ut ett hundratal sidor från en uppsjö dokument, men blev bara mer och mer stressad över att jag strax kunde bli inlarmad på jobbet, eftersom alla verkade vilja gå hem. Kastade mig ut från skolan strax innan fem, eftersom det kändes som en magisk tidsgräns.

Dagisterminen har inte börjat bra heller. Amber sköter sig inte alls och måste därför sluta. Jag behöver omplacera eller sälja henne, förhoppningsvis till någon som inte har andra hundar. Det är självfallet väldigt svårt att ta ett sådant beslut, men det är helt klart det som blir bäst för henne. Hennes enorma osäkerhet och skällighet förstärks när hon är med Embla. Har jag riktig tur hittar jag någon som kan ta hand om henne en längre tid, så hon kanske ändrar sitt beteende. Kanske finns sedan möjligheten för henne att komma åter till Embla och oss?

Efter första arbetsdagen i tisdags hände något smått otroligt. Jag åkte till El-giganten, eftersom jag fått meddelande att min tv var klar att hämta ut. Men det visade sig att den var omöjlig eller för dyr att laga, så jag skulle få hämta ut en likvärdig tv, alldeles ny, alldeles gratis! Så det blev till att knalla in, peka på en bra och få den ilastad i bilen. Great!! Nu förlåter jag företaget, för att "reparationen" drog ut så länge på tiden!

Nähä, nu är klockan 21:40 och det betyder att gamla tanter som jag själv behöver krypa ner i  sängen. Annars snoozar jag minst en timme i morgon bitti och stressar i väg halvt påklädd och utan frukost i magen. Vore inte bra...

Så himla dumt. Vad hade jag trott egentligen? Hade tänkt att hundarna skulle vara på dagis idag, trots att jag är ledig, eftersom det är svårt att promenera med dem och ha en bruten hand (nåja, f.d. bruten i varje fall). Satte aldrig larmet och givetvis vaknade jag inte förrän dagisfröken ringde och undrade ifall vi skulle komma. Men eftersom jag inte skulle hinna dit inom 10 minuter, så var det lika bra att de stannar hemma.

Och eftersom det är dags att börja jobba igen i morgon, så var det ingen idé att somna om, hur gärna jag än önskade det. Försökte hålla mig vaken genom att lösa sudoku. Puckat, så klart. Det gör mig alltid supersömnig... Nä, lade mig ner med tänd lampa och även om ögonen vägrade hålla sig öppna, så försökte jag hålla hjärnan vaken genom att lyssna på alla ljud.

Ylande. Grannen är visst tillbaka från sin semester med sina tre trasselsuddar, som har en tendens att skälla stup i kvarten. De brukar dra igång mina egna hundar, så det är rätt irriterande. Det var skönt när de var bortresta även om karlns arbetsbil är smått defekt, så larmet startar i tid och otid. Det är otroligt så bortskämd man blir med tystnad när man inte bor i staden...

Därefter snurrande tvättmaskin. Jag satte på den när jag gav hundarna mat, men för vilken gång i ordningen? Jag har nog Sveriges renligaste tonåringar, med tanke på hur mycket tvätt de producerar! Nu är det bara någon maskin kvar dock, inann tvättkorgen är helt tom - säkert i flera minuter. Det får mig att tänka på de rena lakanen jag ligger emellan. De har hängt ute på tork, så de luktar lite speciellt. Gott, skulle många säga, men jag tycker faktiskt inte att utehängande tvätt luktar gott. Jag föredrar den kemiska lukten av fosfater och annat onyttigt som finns i tvättmedlet!

Regnsmatter mot taket. Mysigt! Jag har nog alltid tyckt om regnet. Har inget emot att ta hundpromenaderna när det strilar ner. En av orsakerna är att man inte möter andra ute då, och med tanke på hur irriterade mina vovvar kan vara mot andra hundar, så är det skönt att få en lugn promenad för en gångs skull. Enda nackdelen med regnet är att tvätten, som hänger överallt i huset, inte vill torka.

Åskdån i fjärran. Också mysigt! Jag tycker det är häftigt att människan, som är så duktig, ännu inte lyckats bemästra Moder Natur. Krafterna i naturen är enorma och vi har inget att sätta emot. Även om jag är lite bekymrad när åskovädret är precis över mig, eftersom jag inte vill att mina elektriska apparater ska dö, så är jag aldrig rädd för min egen säkerhet. Men i dag behäver jag inte orora mig. Åskan är långt borta.

Nästa muller. Denna gång från min mage! Alltid när jag är i en period av migrän, så blir jag så hungrig hela tiden. Knappast det iodeala för figuren! Senaste migränattacken började i förrgår kväll, och den natten kunde jag inte somna förrän 6 på morgonen. Hade jag druckit kaffe, så hade jag kanske inte varit så känslig för koffeinet i treon. Hur ska det gå att jobba om jag inte somnar förrän 6 i fortsättningen?

Nu börjar även ögonen ge med sig och så sakteliga kan jag kliva upp och få i mig lite frukost - redan klockan 9.45 - rekord för denna sommar!

ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka min dator. De lyckades rädda alla mina saker, men jag vet ännu inte hur jag ska komma åt mina mail än. Får experimentera vidare, för jag misstänker att jag har en miljard olästa...

I onsdags åkte jag till Uppsala för min massagetid. Ben tog ledigt på torsdagen så jag kunde sova i Storvreta, eftersom jag hade en läkartid på torsdagen. Skulle kolla upp hur det gått med armen sedan operationen, men läkaren ägnade mig inte mer än ett par minuter och avfärdade den enda fråga jag hann ställa innan jag ens hann ställa klart den. Känns helt klart otillfredsställande!! Fick åtminstone träffa sjukgymnasten också och fick lite svar i varje fall.

Efter lunch åkte jag tillbaka till den man jag älskar så mycket, så mycket. Känns så himla jobbigt att behöva vara ifrån honom så mycket nu när jag börjar jobba heltid. Jag måste hitta en lösning, för jag skulle bara bli deppad om vi bara kunde ha ett helgförhållande.

På fredagen var jag själv med hans döttrar och vi åkte till Kulturhusets Rum för barn. Linn fick inte ta med sig vagnen, främst för att jag tycker hon är så stor nu (drygt 4 år), så hon behöver inte åka den hela tiden. Kunde skylla på att jag hade svårt att putta en vagn uppför trapporna med en bruten hand. Allt gick så klart jättebra!

När jag var på sjukhuset och väntade på doktorn, så passade jag på att mäta mig i rummet. Enligt den skulle jag vara 179,5 cm, men eftersom jag bara är 178, så antog jag att den visade fel. Men hemma igen berättade jag det för Andreas och eftersom jag tyckt att jag varit längre än 178 när jag jämfört med andra (ex Ben), så mätte vi oss. Enligt tumstocken var Andreas 183, precis som förväntat och jag var... 179,5! Vad fasiken - när växte jag?! Eller har jag alltid varit så här lång? När mätte jag mig sist egentligen? Borde man inte krympa med åldern...?

Har till min glädje också fått en extra semesterdag! Jag var helt inställd på att börja jobba på måndag, men lyckligtvis mailade rektor ett program för studiedagarna nu innan eleverna kommer och då visade det sig att jag inte börjar förrän på tisdag. Bonus!

Lördag morgon var det äntligen dags för denna sommars största nöje - resan till Kolmården. Vi kom inte iväg så tidigt dom vi tänkt, tyvärr, men det var ingen panik eftersom vi skulle bo på hotell och därmed hade två dagar att utforska djurparken. Det var jag, Johan, Andreas med flickvän Johanna, min mamma, Ben och hans tre barn som åkte.

Mamma hade hyrt bil enkom för detta nöje och låg efter mig på motorvägen. Givetvis var det långa vägarbeten med förhatliga köer till följd. OK att vägar måste breddas, men när inte en byggarbetare finns på plats, så är det jäkligt irriterande. Kan de inte jobba även på helger, så trafikstörningen inte blir så långvarig!? Lagom till Nyköpings kommun ringde hon upp mig och informerade om att den kommunen leder Sveriges statistik över fasttagna fortkörare, så det blev till att puttra fram i 110. Tyvärr tillbringades större delen av resan i Nyköpings kommun...

Efter att Vildmarkhotellets personal ringt två gånger när jag var ett par kilometer från dem, för att kolla så jag inte glömt bort att jag bokat dem, så kom vi äntligen fram. Och för att riktigt understryka hur saknade vi var, så lyckades de ringa mig två gånger medan jag stod och checkade in också...

Rummen var inte det minsta märkvärdiga, men det gör ju inget när man bara ska sova där. Första dagen hann vi med större delen av djurparken. Vi såg en massa spännande djur och speciellt roligt tycker jag det måste ha varit för Ben, som trots att han är från Afrika aldrig hade sett en levande elefant eller giraff. Även hans barn var för första gången på en "riktig" djurpark och tyckte det var spännande. Jag och mina barn, som förvisso är garvade djurparksbesökare, njöt ändå i fulla drag. Turen avslutades med att vi fick gå in i en nergrävd buss i tigerhägnet. Dyrt, men helt klart värt pengarna! Guiden hade köttbitar med sig och matade dem genom gallret, bara två decimeter ifrån oss. Vilka rejäla tassar de katterna har! Fast tandborstningen hade det visst varit lite si och så med...

På hotellet fick vi sedan tid till att utforska alla pooler. Bortsett från att några ungar halkade omkull lite då och då, så var det ett jättetrevligt ställe. Man kunde simma ut från poolen med jetström. Eftersom vi var många simkunniga, så hjälptes vi åt med Nova och Linn. Fast de hade simpuffar på armarna och klarade sig väldigt bra utan oss också. Framför allt Linn deklarerade hela tiden att hon minsann kan simma och bara gudarna vet hur många liter vatten den flickan svalde. På väg ut från omklädningsrummet lade hon av en rap á la rejäl karlakarl, vilket fick andra att börja skratta.

Vi hade snålat och tagit med oss egen mat till lunch och middag (bara hotellet kostade ändå 8.000), men på kvällen köpte de huvudvärksfria lite alkohol. Ett glas vin kostade 64 kr och en drink 108 smäckra silfverpenningar. Huga!

Nästa morgon vid frukosten, som de flesta tog för sig rejält av, då den ju var "gratis", fick mamma det oerhört tragiska beskedet att hennes mamma, min kära mormor, dött. För en månad sedan drabbades hon av stroke, men hade fått komma hem från sjukhuset och allt verkade bra. Men på morgonen hade hon hittats avliden och mamma var givetvis tvungen att åka iväg med en gång. Det kändes oerhört jobbigt att låta henne köra själv till Bålsta, norr om Stockholm, men vad annat kunde vi göra?

Dagen på djurparken förflöt sedan obekymrat, även om jag mest hela tiden tänkte på min bortgångna mormor och mammas jobbiga situation. Denna dag var det delfinuppvisning, som var lika magnifik som vanligt, Johan uttryckte till och med en önskan att få jobba som delfintränare! Vi åkte också linbana och skulle därefter till safariparken. Eftersom vi nu bara hade en bil, så fick jag köra två gånger, så alla fick sig en rundtur. Jag tyckte verkligen om safariparken! Första rundan såg vi tyvärr inga vargar, men andra varvet dök de upp, eftersom personalen precis utfodrat djuren. Björnarna sprang framnför bilen till sina bananer och andra godbitar. Kul!

Vi turades ocså om att gå på Tropicarium, eller vad det heter. Där fanns "Pippi-apor", som sprang fritt. Vi klappade dem och en satt till och med på Johannas axel och drog henne i örhängena. När allt detta var avklarat, så körde jag Ben och hans barn till tågstationen i Norrköping, en halvtimmes bilfärd bort. Ett tåg passade smidigt in, så de behövde inte vänta länge. Sedan åkte jag tillbaka till Kolmården och plockade upp de andra. Då ringde jag Ben och han kom på att han glömt sina hemnyckjar i min bil, så det blev till att svänga förbi hos honom. Därefter åkte vi förbi Knivsta och plockade upp Amber, som Johannas mamma Susann så snällt tagit hand om medan vi varit borta. Hon blev så lycklig över att se oss att hon råkade lämna ett visitkort i form av en stor, gul sjö på golvet... Amber, alltså, inte Susann.

Efter att ha lämnat av barn, hund och saker i Storvreta, så var det dags för mig att återvända till Stockholm. Jag skulle ju passa Bens barn nästa dag. Kom dit strax efter midnatt och föll snabbt i dvala efter denna långa dag.

Måndag morgon. Ben jobbade och barnen sov ända till 10, så lite utvilad blev jag ju. Efter att vi gjort oss i ordning, en procedur som tog två timmar (jag hade glömt hur långsamt allt går med småttingar!), så åkte vi till Barnadiset, en "lekstuga" för barn. "Hur gamla är barnen?" undrade hon i kassan, eftersom det högre priset börjar gälla vid 4 år. "6 och 3" svarade snåla jag (Linn är 4), varpå Nova började säga "Men hon är inte...". Kassörskan måste ha hört, men jag låtsades som att det regnade.

Till min stora förvåning, så ropade någon på mig efter en timme eller så. Det var min gamla klasskamrat Jenny! Världen är bra liten ibland... Satt och pratade med henne tills Barnadiset stängde.

På kvällen åkte Nova och Linn till sin mamma, så på tisdagen var jag och Simon ensamma. Vi passade på att åka till Heron City. Har aldrig varit där, men tyckte om det! Först bowlade vi och jag lyckades få 142 på min andra serie. That's it! Nästa gång vi ska bowla med jobbet, så ska jag tjuvträna en halvtimme innan, så jag är uppvärmd...

Sedan åt vi (delade en portion grekiskt) och rullade upp till biosalongerna. Vi såg Trollkarlens Lärling med Nicholas Cage och den var bra. Den får 4 av 5 vattenmeloner. Helt klart bättre än filmen Prestige, som vi såg i går. Den var så seg, så Ben snarkade mest hela tiden och bara upplösningen på slutet gjorde att den får 2 av 5 i betyg.

Resten av veckan är fullspäckad med barnpassning, massage, läkarbesök med röntgen av den brutna handleden, förberedelse inför jobbet som börjar på måndag osv. Måste hämta ut den lagade datorn också och snart kommer jag att kunna lägga upp bilder från Kolmården på Facebook. Många foton blev det under helgen! 

Tjingeling så länge!