Gay-firre
Satt och studerade akvariet ett bra tag. Brukar inte göra det, men så brukar jag ju missa när alla fiskar, stora som små, har kastat in handduken. Upptäckte att jag bara har tre palettciklider kvar, tre hanar. Men en av dem är i full lekdräkt och uppvaktar flitigt sina två kompisar. Kan fiskar vara gay? Denna verkar då vara det! Fast han kanske bara är bi, i brist på honor...
Vill avveckla akvariet, men vill verkligen inte döda firrarna. De små kan jag skänka till jobbet, men de stora måste ha ett stort akvarium. Annons på Blocket kanske: "5 stora fiskar säljes, då de vägrar dö". Och så svarar väl någon snubbe i Umeå, och vill att jag fraktar dem dit...
Apropå Blocket, så hade jag trott att familjen i Hedemora, som är intresserad av Amber, skulle komma hit. Men de dök aldrig upp, så jag hoppas de inte ångrat sig. Får se ifall de kan komma nästa helg då.
Ben och jag åkte in till Uppsala igår, för att träffa en grek, som ska återöppna sitt creperie i annan lokal. Han ska börja bygga om nästa vecka (just nu var det en klädesoutlet där). Lokalen var mycket bra och trevlig och låg på en innergård med gott om platser för uteserveringen. Om allt går enligt planerna, så kan Ben börja provjobba om ett par veckor. Och om ägaren är nöjd med hans arbetsinsats (jag har svårt att tro att han inte kommer vara det!), så kan Ben få jobba vidare där. *håller tummarna*
Hemma hos mig har Bens arbetsinsats då verkligen inte gått av för hackor. Medan jag ligger i min vanliga migrän (som gör mig gråtfärdig, då jag inte vet hur länge till jag ska stå ut), så ställer han upp och går ut med hundarna och storstädar mitt badrum - väldigt noga. Puss älskling, det finns inte ord nog för att säga hur mycket jag älskar dig för att du alltid ställer upp!
Vill avveckla akvariet, men vill verkligen inte döda firrarna. De små kan jag skänka till jobbet, men de stora måste ha ett stort akvarium. Annons på Blocket kanske: "5 stora fiskar säljes, då de vägrar dö". Och så svarar väl någon snubbe i Umeå, och vill att jag fraktar dem dit...
Apropå Blocket, så hade jag trott att familjen i Hedemora, som är intresserad av Amber, skulle komma hit. Men de dök aldrig upp, så jag hoppas de inte ångrat sig. Får se ifall de kan komma nästa helg då.
Ben och jag åkte in till Uppsala igår, för att träffa en grek, som ska återöppna sitt creperie i annan lokal. Han ska börja bygga om nästa vecka (just nu var det en klädesoutlet där). Lokalen var mycket bra och trevlig och låg på en innergård med gott om platser för uteserveringen. Om allt går enligt planerna, så kan Ben börja provjobba om ett par veckor. Och om ägaren är nöjd med hans arbetsinsats (jag har svårt att tro att han inte kommer vara det!), så kan Ben få jobba vidare där. *håller tummarna*
Hemma hos mig har Bens arbetsinsats då verkligen inte gått av för hackor. Medan jag ligger i min vanliga migrän (som gör mig gråtfärdig, då jag inte vet hur länge till jag ska stå ut), så ställer han upp och går ut med hundarna och storstädar mitt badrum - väldigt noga. Puss älskling, det finns inte ord nog för att säga hur mycket jag älskar dig för att du alltid ställer upp!
Ben ger mig skavsår...
Halleluja! En hel dag utan huvudvärk - ännu sker mirakel! Efter gårdagens massage, så löstes alla spänningar upp och jag fick vara värkfri för första gången på ett par veckor. Sååå skönt! Däremot fick "massörskan" köra slalom runt nacken, för Kärleken masserade mig kvällen innan, länge och ordentligt, vilket har resulterat i ett svullet skavsår i nacken... Nåja, tanken var ju god. Men nästa gång måste vi köra med olivolja, meddelade massören.
På alla gator lurar de. Redo att kasta sig över nästa offer. Skoningslöst tar de både kvinnor och barn - och fåglar. Alla förödande isfläckar är en förbannelse man tvingas stå ut med så här års. Men det är inte bara jag och andra tvåbenta som stapplar fram, rädda för nya armbrott, häromdagen hade en skata fått smaka på halkan också. Landningen skedde tydligen på en väl maskerad fläck, varpå vingar och kropp lämnade ett distinkt mönster i snön, innan skatan skuttade vidare. Säkert inte lika generad över vurpan som vi människor alltid blir vid närkontakt med marken...
När jag ringde Ben häromkvällen, så fick man sig en funderare. Vänstrar han runt med en drös kvinnor? Jag inledde telefonsamtalet med att utge mig för att vara Petra från Kondomera och undrade ifall han ville prenumerera på 100 kondomer i veckan. "Nä, det räcker inte. 300 måste jag ha", kommenterade han. Jösses, mannen är rädd att göra någon annan på smällen! Eller genomskådade han att det var jag...?
På alla gator lurar de. Redo att kasta sig över nästa offer. Skoningslöst tar de både kvinnor och barn - och fåglar. Alla förödande isfläckar är en förbannelse man tvingas stå ut med så här års. Men det är inte bara jag och andra tvåbenta som stapplar fram, rädda för nya armbrott, häromdagen hade en skata fått smaka på halkan också. Landningen skedde tydligen på en väl maskerad fläck, varpå vingar och kropp lämnade ett distinkt mönster i snön, innan skatan skuttade vidare. Säkert inte lika generad över vurpan som vi människor alltid blir vid närkontakt med marken...
När jag ringde Ben häromkvällen, så fick man sig en funderare. Vänstrar han runt med en drös kvinnor? Jag inledde telefonsamtalet med att utge mig för att vara Petra från Kondomera och undrade ifall han ville prenumerera på 100 kondomer i veckan. "Nä, det räcker inte. 300 måste jag ha", kommenterade han. Jösses, mannen är rädd att göra någon annan på smällen! Eller genomskådade han att det var jag...?
Viktiga frågor
Om man har en hemlighet, så ska man inte skriva om den på sin blogg. Inte för att det var en hemlis, men jag tänkte vänta och se vilken elev som skulle våga fråga först när magen började puta allt mer. Men knappt hann jag komma till skolan i måndags innan de första eleverna deklarerade vad de gjort i helgen: läst min blogg... Så det var lika bra att erkänna både för mina nior och åttor hur det står till. Och tänk vad nyfikna de kan vara! Mitt när man står och pratar om författare och prov, så blir man avbruten med frågor om man blivit tjock än, vad barnet ska heta, hur mina barn tog det osv. De hade det inte så lätt att koncentrera sig, när sådana viktiga frågor plötsligt poppade upp i huvudet och omdelbart behövde ventileras.
Nu när Amber är utlånad, så är det sjukt lugnt här hemma! Ingen som kommer och slickar mig i ansiktet på morgonen, som stimmar upp Embla, som hoppar upp på mig av glädje när jag kommer innanför dörren. Fast det är ju bra träning inför att hon kommer till ett nytt hem så småningom.
I morgon ska jag på massage. Åh, äntligen! De tre första månaderna bör man avstå, och det har inte varit med glädje jag gjort det precis. Behöver verkligen bli knådad, även om Ben gjorde ett fantastiskt jobb i kväll. Om inte det hjälper mot huvudet, så blir jag galen. Lobotomi nästa?
Nu när Amber är utlånad, så är det sjukt lugnt här hemma! Ingen som kommer och slickar mig i ansiktet på morgonen, som stimmar upp Embla, som hoppar upp på mig av glädje när jag kommer innanför dörren. Fast det är ju bra träning inför att hon kommer till ett nytt hem så småningom.
I morgon ska jag på massage. Åh, äntligen! De tre första månaderna bör man avstå, och det har inte varit med glädje jag gjort det precis. Behöver verkligen bli knådad, även om Ben gjorde ett fantastiskt jobb i kväll. Om inte det hjälper mot huvudet, så blir jag galen. Lobotomi nästa?
Toarullar - ett omanligt fenomen?
Här hemma är jag den enda som lyckats klura ut hur man får toarullen in i hållaren. Men som den sanna pedagog jag är, så ska jag nog lyckas lära mina juveler innan terminen är slut... Man kanske skulle införa mer skola här hemma? Skriva en individuell utvecklingspaln efter att ha läst sina omdömen. "Denna termin ska jag förbättra städningen av mitt rum och förbättra mina kunskaper i köket". Vore kanske en idé!
Annars är det ovanligt lugnt. Johan lan:ar hos en kompis och Amber är utlånad till en hundkunnig tjej, som ska drilla henne lite. Inte för att det lär behövas på ett tag, för med främmande männsikor är Amber alltid exemplarisk. En familj från Hedemora vill gärna träffa henne, för att troligen ta över henne. Kanske blir det nästa helg. Det känns konstigt att kunna gå omkring i huset utan en svans som följer efter eller som ska busa med Embla. Ingen som ska sitta bredvid i soffan. Ingen som kommer med dyblöta pussar. Suck. Men jag vet att det är det allra bästa för Amber. Det är det som är viktigast. Även om det svider i hjärtat.
Om hjärtat svider, så är det inget emot skalljäkeln. Aldrig att man slipper migränen. Fredagen kändes bra ända fram till middagen, då flimret kom. Bara att lägga sig i ett mörkt rum... Snart våldgästar jag neurologen om de inte skickar en kallelse snart! Inflammationen (?) i axeln är värre än värst också. Men snart, då ska jag må bra! *hoppas*
Annars är det ovanligt lugnt. Johan lan:ar hos en kompis och Amber är utlånad till en hundkunnig tjej, som ska drilla henne lite. Inte för att det lär behövas på ett tag, för med främmande männsikor är Amber alltid exemplarisk. En familj från Hedemora vill gärna träffa henne, för att troligen ta över henne. Kanske blir det nästa helg. Det känns konstigt att kunna gå omkring i huset utan en svans som följer efter eller som ska busa med Embla. Ingen som ska sitta bredvid i soffan. Ingen som kommer med dyblöta pussar. Suck. Men jag vet att det är det allra bästa för Amber. Det är det som är viktigast. Även om det svider i hjärtat.
Om hjärtat svider, så är det inget emot skalljäkeln. Aldrig att man slipper migränen. Fredagen kändes bra ända fram till middagen, då flimret kom. Bara att lägga sig i ett mörkt rum... Snart våldgästar jag neurologen om de inte skickar en kallelse snart! Inflammationen (?) i axeln är värre än värst också. Men snart, då ska jag må bra! *hoppas*
Pli och plita
Nu är den ute på nätet - Bens första musikvideo. Tyvärr var han bara med ett par sekunder (vid cirka 18 sekunder in i filmen), men Nova var med lite mer (första 30 sekunderna). Nåja, då har de lite kvar av sina 15 minuter i rampljuset! ;)
http://www.youtube.com/watch?v=8Qz3oz9m2AA
Helgen närmar sig och på lördag förmiddag kommer en tjej hit och ska "låna" Amber. Hon bor i Knivsta och har erbjudit sig att hjälpa till med Ambers träning tills det perfekta hemmet dyker upp. Jag tror det blir bra för henne att få sällskap på dagarna när ingen annan är hemma och dessutom tränas i lite vett och etikett.
Apropå Amber, så protesterade hon i måndags. Efter skogspromenad (visserligen kort, men hon hann kissa flera ggr), så åkte jag till jobbet. En halvtimme senare kommer Andreas in och upptäcker att hon har kissat - i min tjugotusenkronorssäng! Gissa om det var ett sjå att tvätta en 180 cm bred bäddmadrass som är en dm bred! Och var ska man hänga den på tork? Vi försökte trycka in den i torkskåpet, men det var mission impossible. Suck.
Förutom ovanstående har jag ett väldigt bekymmer för närvarande. I mitt ansikte växer en parasit, en tickande bomb. Andreas kan inte låta bli att kommentera finnen hela tiden. Det gäller att jag inte petar på den i skolan, för då kanske jag sprayar någon elev med två meter pormask... Men herregud, är jag 14 eller 40!? Å jag som är bjuden på fest på lördag. Tyvärr är det ingen maskerad, så jag kan ju inte dra på mig en mask eller så.
http://www.youtube.com/watch?v=8Qz3oz9m2AA
Helgen närmar sig och på lördag förmiddag kommer en tjej hit och ska "låna" Amber. Hon bor i Knivsta och har erbjudit sig att hjälpa till med Ambers träning tills det perfekta hemmet dyker upp. Jag tror det blir bra för henne att få sällskap på dagarna när ingen annan är hemma och dessutom tränas i lite vett och etikett.
Apropå Amber, så protesterade hon i måndags. Efter skogspromenad (visserligen kort, men hon hann kissa flera ggr), så åkte jag till jobbet. En halvtimme senare kommer Andreas in och upptäcker att hon har kissat - i min tjugotusenkronorssäng! Gissa om det var ett sjå att tvätta en 180 cm bred bäddmadrass som är en dm bred! Och var ska man hänga den på tork? Vi försökte trycka in den i torkskåpet, men det var mission impossible. Suck.
Förutom ovanstående har jag ett väldigt bekymmer för närvarande. I mitt ansikte växer en parasit, en tickande bomb. Andreas kan inte låta bli att kommentera finnen hela tiden. Det gäller att jag inte petar på den i skolan, för då kanske jag sprayar någon elev med två meter pormask... Men herregud, är jag 14 eller 40!? Å jag som är bjuden på fest på lördag. Tyvärr är det ingen maskerad, så jag kan ju inte dra på mig en mask eller så.
Men var är sparkarna då...?
Redan i vecka 12 och 13 kände jag ju "sparkar", som bekräftades av ultraljudet. Men sedan har det varit alldeles lugnt i magen. Har bebisen tappat benen? Eller är det helt enkelt så, att i början, när bebisen låg långt ner, så var det lätt att känna rörelserna, men nu, när magen är högre upp, så är det ett rejält lager späck som behöver trängas igenom och därför så känns inget? Hm, jag tror nog det.
En annan lustig grej är att fläsket hamnat klart högre upp (sedan länge). Tyckte det var konstigt att jag fått mage så högt upp (bebisen kan ju inte redan ligga där), men efter samtal med Anna på jobbet, som är en månad längre fram än mig i sin graviditet, så berättade hon samma sak. Livmodern trycker väl undan allt onödigt fläsk, så man ser ut att vara i nionde månaden hela tiden...
Jag kämpar på i skolan också. Eleverna är verkligen snälla och lektionerna är lugna och flyter på, men trots det har jag haft huvudvärk ända sedan skolstarten. Har bokat in massage nästa vecka (över tre månader sedan sist!) och hoppas jag kan ligga på mage så länge som det behövs...
Ben har fått en massa jobb inbokade i sommar. Det är jätteroligt! Jag får se hur länge jag kan hjälpa till. Tidigare har jag kunnat arbeta ända in till förlossningen, men nu när man är gammal och skröplig, så kanske det blir annorlunda.
Nä, nu ska jag läsa lite elevuppsatser innan jag blir för trött. Ska bli spännande!
Gravid igen efter nästan 16 år...
Så då är det nu offentligt: i juli kommer mitt och Bens lilla kärleksbarn, om allt går som det ska. Nedan: till höger är huvudet. Armen är starkt vit längs med kroppen.
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Nyförlovad
Nu har jag haft apont i huvudet i tre dagar. Satans jäkla piss, om man nu får skriva ocensurerat. Typiskt att jag bara får äta alvedon - hur bra hjälper det!?
I går åkte jag ner till Ben, som hade skakat fram ett antal attiraljer till Andreas, som ska på maskerad i kväll. Han blev mäkta nöjd och åkta glad i hågen i väg för några minuter sedan - i shorts! Jag lyckades i varje fall få på honom en jacka så här mitt i vinterns kallare del, men byxor totalvägrade han. Lär få hem en stelfrusen grabb i natt...
Så här denna kärlekshelg har vi också passat på att förlova oss! Dock utan krav på giftermål, vilket vi båda har fått nog av... Men nu pryder en fin ring mitt vänstra ringfinger. Lycklig!
Så här ser Bens ring ut. Min har tre diamanter också.
I går åkte jag ner till Ben, som hade skakat fram ett antal attiraljer till Andreas, som ska på maskerad i kväll. Han blev mäkta nöjd och åkta glad i hågen i väg för några minuter sedan - i shorts! Jag lyckades i varje fall få på honom en jacka så här mitt i vinterns kallare del, men byxor totalvägrade han. Lär få hem en stelfrusen grabb i natt...
Så här denna kärlekshelg har vi också passat på att förlova oss! Dock utan krav på giftermål, vilket vi båda har fått nog av... Men nu pryder en fin ring mitt vänstra ringfinger. Lycklig!
Så här ser Bens ring ut. Min har tre diamanter också.
Tillbringade onsdagen i fängelset
Veckans sista arbetsdag närmar sig med stormsteg och bortsett från en dundrande migrän, så har veckan gått riktigt bra. Eftersom barnen är hos sin pappa denna veccka, så har jag lagt mig extremt tidigt, så vi får se hur det går nästa vecka...
Efter jobbet igår åkte jag och två till från Röda Korset till Åbyanstalten och gjorde vårt sedvanliga onsdagsbesök. Tyvärr har de tagit bort alla lappar, som informerar om att vi kommer varje vecka, och eftersom det är många nya intagna, så visste nog inte många att vi fanns på plats. Därför hade vi bara en besökare i taget första 90 minuterna. Men sedan drällde det in en hel drös killar, och därför drog vi över på tiden. Vi ska normalt sett gå därifrån 20.00 (oftast kommer en vakt och säger till oss), men nu upptäckte vi kl. 20.50 att vi var VÄLDIGT sena!
Idag orkade jag bara åka till närmsta skogen och därför riskerade jag att Amber skulle jaga skidåkare igen. Som på beställning dök en upp också, men Amber lyssnade på mina förmaningar och sprang bara några meter och spanade längtansfullt efter den roliga "haren".
Trots att det inte är måndag, så jäklades kopieringsapparaten med mig. Jag behövde 18 häften, men efter 17 tog det tvärstopp. Tänkte att jag minsann inte skulle se mig besegrad av en sketen maskin idag. Jag provade säkert 15 gånger (med "pilla-ut-papper"-pysslande mellan varje gång), försökte kopiera från olika pappersfack och varvade mellan A3 och A4, men maskinen bara totalvägrade. Så jäkla typiskt, när bara ett häfte återstår! Suck, kanske är någon sjuk i morgon...
En annan som har en tuff dag på jobbet:
Efter jobbet igår åkte jag och två till från Röda Korset till Åbyanstalten och gjorde vårt sedvanliga onsdagsbesök. Tyvärr har de tagit bort alla lappar, som informerar om att vi kommer varje vecka, och eftersom det är många nya intagna, så visste nog inte många att vi fanns på plats. Därför hade vi bara en besökare i taget första 90 minuterna. Men sedan drällde det in en hel drös killar, och därför drog vi över på tiden. Vi ska normalt sett gå därifrån 20.00 (oftast kommer en vakt och säger till oss), men nu upptäckte vi kl. 20.50 att vi var VÄLDIGT sena!
Idag orkade jag bara åka till närmsta skogen och därför riskerade jag att Amber skulle jaga skidåkare igen. Som på beställning dök en upp också, men Amber lyssnade på mina förmaningar och sprang bara några meter och spanade längtansfullt efter den roliga "haren".
Trots att det inte är måndag, så jäklades kopieringsapparaten med mig. Jag behövde 18 häften, men efter 17 tog det tvärstopp. Tänkte att jag minsann inte skulle se mig besegrad av en sketen maskin idag. Jag provade säkert 15 gånger (med "pilla-ut-papper"-pysslande mellan varje gång), försökte kopiera från olika pappersfack och varvade mellan A3 och A4, men maskinen bara totalvägrade. Så jäkla typiskt, när bara ett häfte återstår! Suck, kanske är någon sjuk i morgon...
En annan som har en tuff dag på jobbet:
Fingerflipper
Wow, nu har jobbet dragit igång, och det går i 100 knyck med en gång! Måndagens förmiddag var bra - den tillbringade vi i lagen och ordnade praktiska saker. Eftermiddagen var seminarietid och flera skolor deltog. Tyvärr kunde jag redan allt som presenterades, så jag hade hellre åkt hem, så kanske jag hade sluppit migränen som kom...
Idag var det dags för eleverna att göra entré. Så här första dagen kom de alla i tid och satt som små ljus i bänkarna. Nya scheman delades ut, med stort jubel till följd, eftersom de får sluta tidigt på fredagar nu. Nåja, den glädje de hade och den lugna morgonen förbyttes snart i ett intensivt 45-minuterspass med engelsk grammatik. Non-stop lärarsnack och korvstoppning. Perfekt första skoldag, eller? =)
De hann driva mig lite till vansinne också, då ett flertal elever bara inte kunde slita sig från sina mobiltelefoner. Som om det inte märks när de stirrar ner i knät och fipplar med något! Nä, jag får nog bli hård nu med en gång. Samla in dem varje lektion, eller ringa hem direkt. Hade också en elev som gjorde riktiga dumheter, så jag tog honom i örat (inte bokstavligen dock) och traskade upp till rektor med honom. Givetvis var det lunchtid och ingen i skolledningen fanns på plats på skolan. Vilket antiklimax! Men jag tror han blev rätt spak ändå, och det var ju huvudsaken.
Snurrigt har det varit, så jag har ränt runt efter saker som jag glömt. Inte bra...
Rushade iväg till farbror doktorn efter sista lektionen och fick förlängd sjukskrivning. Han hade en läkarkandidat, som skulle sköta snacket med mig, och det är så himla svårt, för hur mycket ska man säga? Ska jag dra hela journalen för honom (så han får lyssna i ett par timmar), eller vilka delar ska jag välja ut att berätta om?
Nu sitter jag och orkar bara slappa efter arbetsdagen, läkarbesöket och hundpromenaden i skogen. Men det är nog bra, så jag är utvilad i morgon till de lektioner jag har samt till anstalten, som jag ska besöka på kvällen. Tjingeling!
Idag var det dags för eleverna att göra entré. Så här första dagen kom de alla i tid och satt som små ljus i bänkarna. Nya scheman delades ut, med stort jubel till följd, eftersom de får sluta tidigt på fredagar nu. Nåja, den glädje de hade och den lugna morgonen förbyttes snart i ett intensivt 45-minuterspass med engelsk grammatik. Non-stop lärarsnack och korvstoppning. Perfekt första skoldag, eller? =)
De hann driva mig lite till vansinne också, då ett flertal elever bara inte kunde slita sig från sina mobiltelefoner. Som om det inte märks när de stirrar ner i knät och fipplar med något! Nä, jag får nog bli hård nu med en gång. Samla in dem varje lektion, eller ringa hem direkt. Hade också en elev som gjorde riktiga dumheter, så jag tog honom i örat (inte bokstavligen dock) och traskade upp till rektor med honom. Givetvis var det lunchtid och ingen i skolledningen fanns på plats på skolan. Vilket antiklimax! Men jag tror han blev rätt spak ändå, och det var ju huvudsaken.
Snurrigt har det varit, så jag har ränt runt efter saker som jag glömt. Inte bra...
Rushade iväg till farbror doktorn efter sista lektionen och fick förlängd sjukskrivning. Han hade en läkarkandidat, som skulle sköta snacket med mig, och det är så himla svårt, för hur mycket ska man säga? Ska jag dra hela journalen för honom (så han får lyssna i ett par timmar), eller vilka delar ska jag välja ut att berätta om?
Nu sitter jag och orkar bara slappa efter arbetsdagen, läkarbesöket och hundpromenaden i skogen. Men det är nog bra, så jag är utvilad i morgon till de lektioner jag har samt till anstalten, som jag ska besöka på kvällen. Tjingeling!
Årets första betyg satt!
Som en domare åkte jag igår ner till Kungsängen för att gratulera brorsan på 42-årsdagen. En liten fågel hade nämligen kvittrat i mitt öra att en trolig ny flickvän skulle finnas på plats. Denna måste givetvis inspekteras, då det är hundratals år sedan sist! Kvinnan visade sig heta Liv, och hon var mycket trevlig, såg bra ut och var smal och smärt. Hon hade barn i mina egnas ålder. Bullar kunde hon baka också. Ja, hon fick faktiskt minst VG i betyg! =)
Mina egna juveler stannade hemma, Andreas för att han inte sover på nätterna. Han försöker lägga sig tidigt, men ligger sedan och skruvar på sig i timmar innan han somnar vid 7-snåret. Måste ta honom till doktorn, för det går givetvis inte att sköta skolarbetet om man somnar en halvtimme innan man ska gå upp... Själv lär jag hamna i koma typ på tisdag, då jag är van att kliva upp tidigast 11. Det gäller att starta med enkla lektioner den första veckan, för hjärnan kommer inte att fungera bra alls i början. Lär säga konstiga saker till eleverna och höra fel mest hela tiden. =)
Mina egna juveler stannade hemma, Andreas för att han inte sover på nätterna. Han försöker lägga sig tidigt, men ligger sedan och skruvar på sig i timmar innan han somnar vid 7-snåret. Måste ta honom till doktorn, för det går givetvis inte att sköta skolarbetet om man somnar en halvtimme innan man ska gå upp... Själv lär jag hamna i koma typ på tisdag, då jag är van att kliva upp tidigast 11. Det gäller att starta med enkla lektioner den första veckan, för hjärnan kommer inte att fungera bra alls i början. Lär säga konstiga saker till eleverna och höra fel mest hela tiden. =)
Gravid igen efter nästan 16 år
Så då är det nu offentligt: i juli kommer mitt och Bens lilla kärleksbarn, om allt går som det ska. Nedan: till höger är huvudet. Armen är starkt vit längs med kroppen.
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Filmfrossa
För första gången på länge var jag tvungen att sätta klockan i morse. Skulle på tjejlunch klockan 12.30 och då kan man ju inte vakna vid 12... Eva hade bakat jättegod kycklingpaj, men jag måste erkänna att jag inte fick i mig så mycket. Hade ju ätit frukost bara två timmar tidigare... Nästa gång vi ses fyller Jane 40 år och det ska bli kul! Hon ska ha värsta festen med en massa spännande tema mm. En annan orkade inte fira sin 40-årsdag alls...
Tyvärr hade jag huvudvärk igår, så jag missade älskade Vincents 4-årsdag! Så himla tråkigt. Men vad gör man? Hur trevligt sällskap är jag om huvudet pulserar?
För att fördriva tiden har jag laddat upp med en massa filmer. De första två var dock besvikelser. En skräckis om ett övergivet barnhem, där inget spännande alls hände förrän 10 minuter innan slutet. Nästa var en film som heter "Piraya". Den var inspelad -78 och var förvisso en skitbra film om man vill analysera alla "fel" som finns i filmen. Så lite kul hade jag ju... Idag såg jag en film, där översättaren borde fått en spik i huvudet. Den amerikanska titeln är "Trespassing", men översättaren har glänst till med titeln "Evil remains". Wow, kunde han inte svenska, eller? Nåja, filmen var bra i varje fall. Kanske för att den bara var 75 minuter lång? Det hann aldrig bli tråkigt. Massa slabbigt blod och mystik. Precis som en bra film ska vara! =)
Jag hör till kategorin människor som klarar av att vänta (det är därför jag införskaffar en drös filmer...). Favoritserier som "Desperate Housewives" har f.n. uppehåll, men jag väntar snällt tills nästa avsnitt dyker upp i tv-rutan. Dagens mer tekniska männsikor laddar dock ner alla framtida avsnitt redan nu och tjuvkikar. Hur kul är det? Då kan man ju inte få den svenska textremsan att irritera sig på! Och lite spännande är det ju att vänta. Som att vara gravid. En del av spänningen har varit att inte veta vilket kön det är. Nuförtiden så kollar många dock upp det på ultraljudet. Nja, jag är nog ganska konservativ av mig...
Att ha tålamod med tid:
Tyvärr hade jag huvudvärk igår, så jag missade älskade Vincents 4-årsdag! Så himla tråkigt. Men vad gör man? Hur trevligt sällskap är jag om huvudet pulserar?
För att fördriva tiden har jag laddat upp med en massa filmer. De första två var dock besvikelser. En skräckis om ett övergivet barnhem, där inget spännande alls hände förrän 10 minuter innan slutet. Nästa var en film som heter "Piraya". Den var inspelad -78 och var förvisso en skitbra film om man vill analysera alla "fel" som finns i filmen. Så lite kul hade jag ju... Idag såg jag en film, där översättaren borde fått en spik i huvudet. Den amerikanska titeln är "Trespassing", men översättaren har glänst till med titeln "Evil remains". Wow, kunde han inte svenska, eller? Nåja, filmen var bra i varje fall. Kanske för att den bara var 75 minuter lång? Det hann aldrig bli tråkigt. Massa slabbigt blod och mystik. Precis som en bra film ska vara! =)
Jag hör till kategorin människor som klarar av att vänta (det är därför jag införskaffar en drös filmer...). Favoritserier som "Desperate Housewives" har f.n. uppehåll, men jag väntar snällt tills nästa avsnitt dyker upp i tv-rutan. Dagens mer tekniska männsikor laddar dock ner alla framtida avsnitt redan nu och tjuvkikar. Hur kul är det? Då kan man ju inte få den svenska textremsan att irritera sig på! Och lite spännande är det ju att vänta. Som att vara gravid. En del av spänningen har varit att inte veta vilket kön det är. Nuförtiden så kollar många dock upp det på ultraljudet. Nja, jag är nog ganska konservativ av mig...
Att ha tålamod med tid:
God fortsättning!
2010 ringdes ut medan Ben och jag skålade och raketerna ven. Flickorna fick sova vidare, eftersom de haft svårt att somna. Embla var inte alls glad åt allt smällande, så jag fick bara titta på raketerna i en knapp minut, innan jag gick in till henne, och hon bokstavligen satte sig på mig i soffan. Förhoppningsvis blir 2011 ett bra år!
På nyårsdagen blev Johan 15 år. Tänk att det är 15 hela år sedan han ruschade ut ur mig och blev årets förstfödda i Uppsala län 1996! I vanliga fall föds årets första barn inom en timme på det nya året, men 1996 dröjde det ända till 6.21. Jag vaknade inte ens förrän halv fyra på morgonen, och vem trodde då att min bebis skulle hinna komma ut först? Och trots att det är så länge sedan, så glömmer man inte. På hans "kalas" på eftermiddagen spelade vi "Hjärnsläpp" och en kategori handlade just om spädbarn. Och det visade sig att man precis kommer ihåg allt om bebisar - när första leendet kommer osv. Johan hade visst bra koll han med och kom tvåa. Han insåg att mormor inte skulle ställa upp på vågade nakenscener i en film trots en miljon dollar, att det är mest killarna i tonåren som är rasistiska och att hans mamma både inom sig och utåt sett tycker att det är "tanken som räknas" när man får paket.
Johan och jag har också kommit på att man kan se filmer när man vill på digitalboxen, så vi satte på Hannibal Rising. Nu är han 15 och får se vilken hemsk film han vill. Han får ju också gulla med flickor - men det måste han ju inte bara för att det är lagligt, betonade jag, och hade i bakhuvudet släktens udda "tradition" av att bli förälder i allt yngre år.
Nu måste jag ut med hundarna - igen. Aldrig att man kan få vila ut en dag. Tänk om jag ändå kunde spänna en pulka bakom dem, fast med tanke på hur de skuttar runt och kör slalom mellan alla träden, så skulle jag antingen bli åksjuk eller mosad mot en trädstam. Kanske bäst att använda sina egna aportlahästar och dra sig runt i snöskogen...
På nyårsdagen blev Johan 15 år. Tänk att det är 15 hela år sedan han ruschade ut ur mig och blev årets förstfödda i Uppsala län 1996! I vanliga fall föds årets första barn inom en timme på det nya året, men 1996 dröjde det ända till 6.21. Jag vaknade inte ens förrän halv fyra på morgonen, och vem trodde då att min bebis skulle hinna komma ut först? Och trots att det är så länge sedan, så glömmer man inte. På hans "kalas" på eftermiddagen spelade vi "Hjärnsläpp" och en kategori handlade just om spädbarn. Och det visade sig att man precis kommer ihåg allt om bebisar - när första leendet kommer osv. Johan hade visst bra koll han med och kom tvåa. Han insåg att mormor inte skulle ställa upp på vågade nakenscener i en film trots en miljon dollar, att det är mest killarna i tonåren som är rasistiska och att hans mamma både inom sig och utåt sett tycker att det är "tanken som räknas" när man får paket.
Johan och jag har också kommit på att man kan se filmer när man vill på digitalboxen, så vi satte på Hannibal Rising. Nu är han 15 och får se vilken hemsk film han vill. Han får ju också gulla med flickor - men det måste han ju inte bara för att det är lagligt, betonade jag, och hade i bakhuvudet släktens udda "tradition" av att bli förälder i allt yngre år.
Nu måste jag ut med hundarna - igen. Aldrig att man kan få vila ut en dag. Tänk om jag ändå kunde spänna en pulka bakom dem, fast med tanke på hur de skuttar runt och kör slalom mellan alla träden, så skulle jag antingen bli åksjuk eller mosad mot en trädstam. Kanske bäst att använda sina egna aportlahästar och dra sig runt i snöskogen...