Frestande...
Busy, busy som vanligt idag. Hann tanka innan första lektionen, men kom en minut för sent för det. Efter kursen mitt på dagen hann jag uträtta några ärenden (köpte ny halti-grimma till Amber och svängde förbi ICA) och kom till arbetsrummet två minuter innan nästa lektion började. Hann inte äta innan, så lunchen blev väldigt sen. Så där är mitt liv just nu, tycker jag. På varje ledig minut klämmer jag in något och så rusar tiden iväg, med mig paniskt rusande bredvid i ett desperat försök att hinna med den allt snabbare livskarusellen.
Räkningarna är betalda nu i varje fall och till min glädje var det inte ännu en 30.000 kronorsmånad. YES! Det finns hopp om livet... =)
Bantning, ja. Avstod morgonens kopp kaffe. Tänker inte börja dricka kaffe bara för att det ingår i dieten. Nä, det blev ett glas juice i stället. Shoot me om det krävs... Till lunch hade jag kokat en stor portion broccoli, men ledsnade redan efter tre träd. Efter fyra, som växte mer och mer i munnen och till slut blev kväljande, så dumpade jag skiten. Skulle också trycka i mig en tomat och det skulle väl gå bra. Eller? Nä, plågade i mig lite grann tills det mjuka köttet kom och då gick det bara inte. Så till lunch blev det i princip bara två hårdkokta ägg. Gott men föga mättande någon längre stund. Middagen däremot var bättre. En stor biff (åh, så gott!), sallad med olja och ett glas med vatten+pressad citron. Gott! Fast jag är redan hungrig. Och JÄKLIGT sugen på choklad!! Åh, dajmchoklad... Nej, jag vet! Sådana där dyra chokladägg. Eller färska colaflaskor. Eller glass med kolasås. Eller sdf... Äsch, jag halkade på tangenterna. Blött av allt dregel. Suck. Längtar tills kuren är över! Fast det är klart, jag längtar tills jag blir av med ett antal kilon också. Den som vill vara fin...
Tre veckor kvar. Bara tre veckor. Sedan far jag - förhoppningsvis! Ingen biljett är ju bokad än och inga vaccinationer gjorda. Men om tre veckor SKA jag vara hos Ben igen. Can't wait!!
Kaffe-skräck
Första advent! Åh, så jag älskar juletiden! Fast detta år blir ju helt annorlunda. Jag kommer inte att ha julpynt hemma, trots att jag sett en sådan snygg julgransbelysning som jag skulle vilja ha. Men hur skulle det se ut, om jag slängde ut julgranen redan den 18 december? Kanske kan kränga den till en annna julfirare... =) Egentligen älskar jag att gå i affärerna och lyssna på julmusik och titta på fina julklappar. I år blir det dock klent med julklappsinköpen. Måste hålla igen till resan. Fast trots det kan jag ju njuta av det andra referar till som julhets.
Igår hade jag massor med energi, idag är jag som en död sill. Kanske beror det på de två red bull jag drack igår kväll, då jag hade lite ont i huvudet. Har ju inte tagit treo på en vecka nu, så koffeinet gjorde nog sitt. När jag höll på att sätta upp blombrädan i mitt rum (så jag kunde sätta upp en adventsstake där), slängde jag en blick på klockan. 00.50... Var pigg ändå och jobbade på till 02.30 och löste sudoku en halvtimme till. Idag däremot... Nåja, jag har rättat en massa elevarbeten och installerat diskmaskinen. Hoppas jag... Får väl köra första gången med en hink under dikshon, just in case. Kanske blir en fontän.
Det pynt jag fått fram är jättefint och lyser upp i mörkret. Även om gardinstängerna inte är på plats, så blir fönstrena fina.
Eftersom exet behöll staken man sätter stearinljus i, så fick jag gå till ICA och köpa en ny. En enda hade de kvar, så jag kunde inte precis välja och vraka... Andreas pyntade den, men sin vana trogen, så lämnade han den färdigpyntade staken på bordet med allt skräp runtomkring. Se bildbeviset! =)
Amber har haltat rejält idag. Hon sprang omkring på tre ben ett tag. Det är dags att byta bandage (i morgon bitti egentligen), så efter det känns det nog bättre. Hon är glad över att gardinen, som täckt för hela vardagsrumsfönstret, är borta och att soffan är precis intill. Hon brukar sitta så fint och kolla ut på dem som går på trottoaren utanför tomten. Det kan ju komma en vovve man måste skälla på...
Idag satt hon så fint på soffkanten hos mig också:
Hos veterinären i fredags bekräfade de att hon har två tänder för lite, tänder som ska ha kommit vid det här laget. Så någon utställningshund kommer hon inte att kunna bli, tyvärr. Jag som hade hoppats!
Tiden går och det är snart dags att börja med malaria-tabletterna. Undrar ifall jag får några biverkningar? Min vana trogen får jag väl alla rapporterade och några till. Ska passa på att banta lite tills vi far iväg också, så jag kan komma i baddräkten... Mamma har gett mig dieten och det mesta klarar jag av att äta. Till och med en tomat och en kopp te ska jag nog kunna trycka i mig, i värsta fall när jag håller för näsan. Men fisken går fet-bort! Byter jag ut mot en biff i stället. Klart bättre! Så den svåraste nöten att knäcka är koppen kaffe man dricker varje morgon. Vad händer om jag, som aldrig dricker kaffe (tycker inte om), plötsligt dricker det varje dag? Magen lär ju haverera. Hm... Koppen är säkerligen skriven för att alla kaffedrickare ska klara sig, men vad tusan kan man byta ut den mot?
Har precis pratat med Ben. Hade ett antal frågor från mamma, som har funderat en del kring ifall hon ska följa med. Bland annat undrade hon ifall det finns en massa vita där och jag hade tyckt att "Självklart finns det det, landet är ju fransktalande så det lär drälla av fransoser där". Men Ben berättade att de tre veckor han varit där har han inte sett några vita... Så uttittad lära man bli, såvida man inte klär sig i en burka. Fast det kan ju vara kul att vara det exotiska inslaget...
Back to business. Skolarbetet alltså. I morgon är det fullt upp igen med Röda Kors-möte på kvällen. Ingen rast, ingen ro...
Dagens fundering: Hur många bränder blir det denna adventsperiod?
Robinson-gnäll
Apropå bantningskur så testar min mamma en 13-dagars kolhydratsfri diet, som jag nog tänker testa. Fast jag tänker fuska de två gånger man ska äta fisk... Hellre skiter jag i att äta alls än tar fisk i min mun! Idag åt hon en hel kyckling till lunch och ska äta kokta ägg och råa morötter ikväll. Inget avancerat - passar mig superbra, jag som inte gillar att stå vid spisen...
Mammsen var här idag, tillsammans med storebror. Brorsan fixade fönsterbleck och fönsterfoder på utsidorna, medan vi här inne bland annat lyckades få fast luckan i kylskåpsdörren, så kylskåpet öppnas av att man öppnar själva skåpluckan. Andreas började installera diskmaskinen, men gav upp vid ruta tre i beskrivningen... Jag får ta över där, för det är tråkigt att diska för hand. Tycker inte minst Andreas.
Nästan alla flyttkartonger är uppackade nu när vitrinskåpet kommit på plats. Wunderbar! Nu börjar man få plats att vända sig i huset också!
Eleverna ska bli glada på måndag har jag bestämt mig för, så jag läser igenom de sista författarporträtten nu. De har helt klart utvecklats de ett och ett halvt år jag haft dem, så även om de tyckt att jag varit hård (fast egentligen är det läroplanen som är hård), så har det gett resultat. De blir förhoppningsvis nöjda med sina resultat!
Har börjat adventspynta. I år blir det i princip inga julgrejer här hemma, efetrsom jag har fullt med prylar överallt pga renoveringarna. Jörgen svängde förbi med ett par saker, eftersom allt julpynt var hemma hos honom. Jag fick två adventsstakar till fönstrena (jättefina, köpta förra året), en julstjärna till fönstret och en "ljusgardin" med stjärnor. Och så två röda ljusslingor, som Andreas ska ha i sitt rum. Blir nog mysigt! Jag har mina röda gardiner också med inbyggd belysning, som jag ska sätta upp i vardagsrummet när jag väl får upp mina gardinstänger. Jörgen var aldrig förtjust i dem, tyckte de såg ut att höra hemma i Red Light District, men jag tycker det är jättemysigt med ljus, även i gardiner!
Ben, my love, ringde idag också. Han hade hittat en person i Guinea som pratar svenska! Det var hans systerbarns musiklärare, som bodde i Sverige i fyra år på 90-talet. Jag hälsade på honom på Skype. Gick lättare än när jag ska hälsa på Bens syster eller andra, som bara pratar franska. När de frågar hur jag mår kan jag bara säga "bra", och det är ju ibland världens lögn... Men det är ju franska i varje fall! *skratt*
Förresten, det var trevligt i går kväll! Jag, Katarina och Lollo åt på Java och jag åt två stora portioner plus efterätt. Vi pratade massor och det är så synd att Katarina blir borta från ridningen så länge pga sin opererade tumme. Man borde gå ut oftare! Det var inte så dyrt: 119:- för buffén och 25:- för en lättöl eller 45:- för ett glas vin.
På bussen hem träffade jag en gammal elev, som jag pratade med. Vi satt precis bakom barnvagnssätet och efter att hon gått av såg jag att ungdomarna, som satt vid barnvagnssätet framför (en kille och en tjej) satt med fötterna på sätet framför. Jag irriteras lätt av sådana saker och funderade på ifall jag skulle säga till. Sedan kom jag på en jättebra idé: jag skulle slänga över ett ben mellan dem. När de frågade vad jag höll på med skulle jag bara säga att jag ville ha foten på sätet framför, precis som de har. Snacka om att skulle bli förvånade! I min fantasi såg jag hur övriga busspassagerare applåderade min insats och ungdomarna skämdes. Men så började tankarna svänga åt andra hållet: tänk om de skulle slå ner mig? Och med fasa för att bli totalt nerslagen så lät jag bli att göra något alls. Herregud, jag börjar verkligen bli gammal, min fegis! Strax innan Storvreta upptäckte jag dessutom att jag känner killen (han hade ryggen mot mig, så jag såg inte det tidigare), så det hade blivit väldigt pinsamt ifall jag hade genomfört min plan. Men roligt och minnesvärt hade det varit...
Nä, back to the författraporträtt. Har ett par kvar och de rättar sig inte själva. Tyvärr.
Dagens fundering: Kommer jullängtan att bli mindre om man pyntar mindre? Det vill jag ju inte!
Mörbultad och två medicinska mysterium
Och än mer konstig kände jag mig när läkaren idag berättade om resultatet av min medicinering sedan tre månader. Jag äter medicin mot sköldkörtelrubbning och därav ska värdet sjunka. Men vid blodprovet sist hade värdet i stället nästan tredubblats! Läkaren hade ingen aning om hur det kunde komma sig. Men jag tog det med ro. Är ju van att vara "spec". *fniss*
På morgonen åkte jag till veterinären. Trots att jag hade tid klockan 8 och tre veterinärstudenter tog emot mig i tid, så kom inte veterinären förrän en hel timme senare. Sedan segade det på med röntgen och allt, så jag var där i lite drygt tre timmar! Fick ringa Kerstin och be henne säga åt eleverna att arbeta ensamma på svenskan. Fiasko! Nåväl, Ambers tå hade börjat läka, men de kunde inte se ifall benbitarna kommit mot varandra än. Nu ska Amber bandageras var tredje dag i sex veckor till, innan ny röntgen. Jisses, flera månader helt utan promenader för en liten unghund, hur kul är det!? Och hur bra är det för hennes kropp att inte få röra på sig?
Efter den enda lektionen, som det blev idag pga strulet hos veterinären, så hade jag tid hoss massören. Hon fick knåda min ömma rygg efter gårdagens "avfall" *skratt*. Nu sitter jag och väntar på att ta bussen till stan och gå ut med några tjejer. Ska bli trevligt! Jag kommer att vara trött efter denna intensiva dag, men det ska nog gå.
Dagens fundering: Varför är migränflimret, som är i form av en båge, alltid böjd åt samma håll?
Den ger mig bra vibrationer...
Amber har lärt sig några nya knep. När jag hämtade upp henne på dagis på eftermiddagen, så berättade "fröken" att hon tagit av sig bandaget - tre gånger! Och jag som stresade med att lägga ett nytt, fint limegrönt bandage i morse innan vi for. Nu blev det till att lägga om ordentligt igen, trots att veterinären i morgon bitti kommer att ta bort allt igen. Då kommer de att röntga henne för att se hur läkningen går. Snett och vint, är min gissning...
Idag har alla mina tre klasser skrivit till skolans årliga novelltävling (alla klasserna skrev vid olika tidpunkter). Drygt fyra timmar blev jag sittandes med klasserna medan de skrev och det var ju bra för mitt huvud att få en sådan start efter sjukskrivningen. Sista timmen var dock luften slut i åttornas klassrum, och den hade tydligen tagit slut redan på förmiddagen, när en teatergrupp från Tanzania var på besök och hade show för eleverna i klassrummet. Jag kunde tyvärr inte se den, för jag satt med mina skrivande nior, men vi hörde tydligt det rytmiska dunkandet och stampandet. Tur att eleverna är vana att jobba även när det låter...
Huvudet kändes tungt på eftermiddagen, så jag roade mig med att avsluta dagen i massagestolen. Jag begriper inte att den alltid är ledig när jag vill ha den! Nåväl, den har varit hos oss i bara en vecka och redan knakar och knäpper det i den. Eller är det dags för mig att banta...? *skratt* Varje gång så skräms jag ur livet när maskinen helt utan förberedelse börjar banka i ryggen. Eller när den plötsligt sätter igång en jättevibrering av rumpan. Säkert nyttigt, men det känns som att sitta på en tvättmaskin, som är i tumlingsstadiet. Ser nog kul ut ifall folk skulle titta på.
Ikväll är det hoppning, denna gång med en häst som aldrig gått i vår grupp förut, så jag vet inte ifall han är snäll eller som Akilles, som tvärstannar framför hindrena. Med andra ord vet jag inte ifall jag är på sjukan i morgon och får benen gipsade, eller ifall jag hinner med mitt späckade schema (veterinär, jobb, läkare, massör, hem, ut med ridgänget). Troligtvis det sistnämnda, men håll gärna tummarna för mig!
PS! Kolla in mig i följande film. Så himla roligt att vara en superkändis! :P
http://www.tackfilm.se/?id=1259141161953RA76
Survivor
Har tagit det lugnt idag av förklareliga skäl, men ändå fått plockat lite i ett par kartonger. Och så rättat. Varför tänker jag mig inte för innan jag ger eleverna skrivuppgift på skrivuppgift i svenskan? Niorna är inne på sin tredje skrivuppgift i rad (=90 större arbeten att rätta) och åttorna har också gjort tre skrivuppgifter var (=ytterligare 90 arbeten). Pust! Man vill ju ge vettiga kommentarer också, så det tar ju tid att rätta. Annars har jag vilat en del idag också.
Var tvungen att åka in till stan för att lämna blodprov inför läkarbesöket på fredag, och jag var tvungen att ta med Amber. Annars tuggar hon väl sönder hela huset... Andreas mötte upp i stan och höll i henne medan jag tog provet. Men oj, så läskig storstaden kan vara! Vi stod mitt på Kungsgatan i all trafik med bussar och allt och Amber tyckte det var riktigt läskigt! Men det var bra träning och något jag borde göra oftare, med båda hundarna.
Dagens fundering: Sover Försäkringskassans beslutsfattare gott om nätterna när de vet att de krossar folk?
Mystisk nattlig besökare
Eftersom jag inte tagit treo sedan i söndags, så förstod jag att jag skulle få migrän. Därför var jag förutseende och klottrade ner lite åt en eventuell vikarie. Och visst kom migränen, fast den blev inte så där outhärdlig som jag trodde. Inte än i varje fall... Kunde varken åka till jobbet eller min kurs, utan körde bara iväg hundarna till dagis (klarar inte av att ta promenad när jag är dålig) och däckade sedan i säng igen. Sov sedan till 14.45 med ett avbrott för klockan 12, när posten plingade på dörren och hade Mary Kay-paket till mig.
När vi gick och lade oss i går kväll, så hörde jag något konstigt ljud. Insåg ganska snart att det flaxade vid taket, precis så där som det gör på sommaren när en mal eller fjäril kommit in och försöker komma ut genom taket... Men hur mycket jag än stirrade i taket, så hittade jag inget flygfä. Efter en stund ropade Johan från sitt rum att han såg fotspår i det mjuka taket. Alltså var det en fågel (eller fladdermus!), som flaxade innanför innertaket!
Förutom ovan nämnda nattmarodör så har jag en alldeles egen husfluga! Den måste tycka oerhört mycket om oss, eftersom den envisas med att inte gå i ide (eller vad flugor nu gör), utan håller till hos oss hela tiden. Tänk att en liten fluga kan vara så irriterande!
I morgon ska jag på föreläsning på ILU, om inte värken består. Har egentligen ingen aning om vad den handlar om, men det märker jag väl...
Vakterna kom rusande mot mig!
Klockan 8.00 tyckte mina hundar att det var dags att gå upp. Orka... De fick allt vänta drygt en timme till innan frukostbuffén serverades på silverfat.
Försökte snabb-städa efter gårdagskvällens omflyttning i vardagsrummet. Lyckades inte så bra... Tack och lov kom Johan vid 11.30 och jag kunde sätta honom på den muntra uppgiften att dammsuga och skura golven. Sedan for jag till häktet.
Först ut idag var en kvinna, och henne pratade jag med en timme. Därefter kom en man ut, som med rätta förklarade hur tokigt det är att vi kommer samtidigt som det är promenader. En timme på helgen får de intagna komma ut på promenad och det är enda gången de får röka. Samtidigt så vill ju många av dem träffa oss i Röda Korset. Så efter en halvtimme tryckte jag på knappen för att vakten skulle komma, så den intagna skulle hinna ut och få en liten promenad i varje fall. Vi väntade och väntade... Efter 10 minuter öppnade jag dörren och vinkade till kameran i korridoren, inget resultat. Jag bad den intagna trycka på knappen igen, vilket han gjorde. Men plötsligt sade jag "Nej, inte den knappen!", men det var för sent. Han lyckades trycka på överfallslarmet och nu tjöt det högt. Så där stod jag i dörren när det några sekunder senare kom tre vakter i full galopp. "Ingen fara" vinkade jag och en av dem skyndade iväg för att ringa till polisen att de inte behövde komma (larmet går direkt dit också). Nåväl, den intagna fick nu komma ut på sin efterlängtade promenad och jag kunde gå hem. När jag kom ut utanför huset såg jag polisbilen stå vid garaget till häktet... Pinsamt, tyckte jag.
Svängde förbi ICA på vägen hem och plötsligt kom Jörgen in med sin nya tjej! Första gången jag såg henne. Hälsade lite snabbt, eftersom jag stod och pratade med en annan. Både Jörgen och jag har (av en slump?) valt en person med annat utseende på vår partner än vad vi hade i vårt äktenskap. Han har valt en kort, blond, smal tjej som är äldre än jag medan jag har valt en afrikan, äldre än Jörgen. Omedvetet val eller enbart slump?
Sedan blev det Mary Kay-klass med Eva och Sabine (som också hade sina döttrar med). Ulrika var med och hade visningen medan jag lärde. Det tog mycket längre tid än väntat, men det var trevligt. Fast jag lär inte kunna komma ihåg allt, men det ger sig väl med tiden. Nu ska jag bara ragga kunder och hålla klasser. Får tillbringa lite tid i telefonen framöver! Det är ju optimal tid nu, precis före jul.
Ben ringde idag igen, eftersom han fortfarande inte hade internet "hemma". Så nu har jag inte sett honom på ett par dagar - tråkigt! Vill ju se min älskling också. Fast å andra sidan ska man inte klaga. Tänk bara hur det var för ett par årtionden sedan - då fick man skicka brev med snigelpost om man ville ha kontakt.
För en stund sedan tog jag treo, för sista gången på ett tag hoppas jag. Nu är det precis ett år som jag tagit treo dagligen för att stävja migränanfallen, men nu måste jag hitta en annan lösning. Man får ju värk av att ta så mycket treo också. Så om jag inte är inne på bloggen på några dagar, så betyder det att jag ligger halvdöd i sängen i ett mörkt rum och tycker VÄLDIGT synd om mig själv! Har försökt passa in denna avvänjning när det inte är viktiga saker på gång, och därför har det tagt så lång tid. "Jag måste packa till flytten", "jag måste bli klar med renoveringen", "Jag måste hålla mina utvecklingssamtal" osv. Jag har insett att det alltid finns viktiga saker, så nu kör jag hårt ändå, trots kurs x2, ridning, utekväll med tjejerna, Mary-Kay-klasser etc. Wish me luck! =)
Officiellt skild
Nu är alltså förrådet så gott som färdigt. Vi bar över Andreas säng med en gång (surprise för honom när han kommer hem i morgon kväll...), men lister etc sakans fortfarande. Nåväl, jag ville ha utrymmet i vardagsrummet med en gång, så vare sig han vill det eller ej, så får han sova i förrådet nu...
Nu när sängen var borta från vardagsrummet, så kunde jag lätt börja planera hur jag vill möblera. Det slutade med att jag flyttade på allt utom skrivbordet. Akvariet på flera hundra liter var klart tuffast att flytta. Inte nog med att det var tungt, jag ville ju inte göra svallvågor heller... Bokhyllorna tömde jag inte innan jag flyttade och pianot väger ju lite grann det med, så vi får se hur kroppen känns i morgon. Jag flyttade allt själv, brist på barn som jag har det i kväll...
Jörgen tog med sig vitrinskåpet när han kom, så nu ska jag äntligen få packa upp alla kartonger med porslin som står i sovrummet. Det börjar likna ett beboeligt hus, må jag säga! ;-)
Idag fick Embla träffa rottisen Dino på promenad. Men det blev lite av ett fiasko. Nog för att hundarna accepterade varandra utan problem, men vi höll till bakom skolan och vinden låg i sådan riktning att alla skott från skjutfältet en bit bort hördes. Och en skotträdd hund är inte på lekhumör... Dino hälsade på oss lite senare också, så då fick Amber träffa honom också. Hon blev så glad att hon busade omkring med honom så "strumpan" åkte av. Det blir till att byta bandage idag också, med andra ord...
Annars ligger Amber mest och sover, till hennes stora förtret. Hon vill ju så gärna ut på promenader hon med!
Från och med den 17 november, så kan vi officiellt kalla oss skilda, jag och Jörgen. Papprena kom häromdagen. Så nu kan jag gifta om mig så snart jag vill! Fast jag vill inte... =) Been there, done that.
Pling-plong innanför murarna
Igår fick jag rida Viking igen. Det är roligt att få nya hästar, och denna behöver att man hjälper honom massor med skänklarna, så det är kul. De flesta andra hästarna vet precis vad de ska göra, så det är verkligen ingen utmaning att sitta uppepå (även om det alltid är roligt att rida).
Idag har jag varit trött på jobbet, men det är inte så konstigt efter två veckors heltidsarbete, plus kurs. Hade tänkt jobba de 90 minuter jag hade ledigt mellan sista lektionen och ett utvecklingssaamtal, men det gick riktigt segt! Tidigare på dagen hade jag suttit i massagestolen igen och då nästa somnade jag.
Väl hemma igen, så körde jag alla brädor och annat gammalt byggmaterial till återvinningsstationen. Men - inget gott som inte har något ont med sig... (hrm). Massagen de senaste dagarna har gett mig värsta träningsvärken i ryggen! Oj, vilken pärs det var. Avslutade med att hänga ut fågelautomaterna runt tomten, men vid påfyllningen på trappen sprack jordnötspåsen. Det första jag tänkte var "jaha, nu får jag råttor också". Nåja, de ska väl ha käk de med...
Intenet har strulat, så igår ringde jag Ben med ett speciellt telefonkort. I början av samtalet förkunnade rösten att jag hade 39 minuter kvar att prata för. Åh, så bra, tänkte jag, som ju saknar Ben jättemycket. 13 minuter senare sade den stela rösten plötsligt "30 seconds left". Va!? Fick bara en tredjedel av den utlovade tiden. Jäkligt dåligt må jag säga!
Till middag igår tänkte jag steka fläskfilé och ha potatisgratäng till. Men eftersom Andreas drog till flickvännen, så kändes det inte jättekul precis att fixa det åt sig själv. Så det blev messmörs-mackor i stället. Nästan samma sak... Tänkte att jag tar den goda maten idag i stället, men här sitter jag nu, vid middagstid, alldeles trött och slut både i kropp och hjärna, och lutar åt korv med bröd till middag. Fast ketchupen är slut... Suck.
Brand på skolan
Två gånger idag smet jag in i vilrummet och fick massage. Jag har visserligen ett pressat schema på torsdagar, men på en kvartsrast fick jag in 10 minuters nackmassage och på halvtimmesrasten knådades jag i 25 minuter. Det är både ris och ros till stolen. Själva ryggmassagern är jätteskön och bra. Vadmassagen är rejäl, men det är så det gör ont. Kanske för att mina vader är modell större? Nackmassagen gjorde ingen verkan på mig, som har massor med spänningar där. Behöver styva fingrar som gräver in i knutorna för att lösa upp dem, och det klarade inte stolen av. Dessutom får jag ansiktsmassage hos min massör, och det får jag ju inte i stolen. Men ändå, rejält skönt är det!
Har försökt kränga forden idag genom att ringa ett par av dem som alltid har annons i tidningen om "bra betalt" och "hämtar". You wish... 10.000:- sade jag att jag ville ha för min nybesiktigade, nyskattde bil, men det ville de inte betala. 5-6000 kunde den ena erbjuda, men jag ville inte gå under 8.000:-. "Nähä, tack då" sade han och så var det bara att lägga på. Den andra sade bara "Då får du lägga upp bilen på blocket då" när jag sade att motsvarande bilar där kostade 10.000:-. Det är tydligen inte säljarens marknad! Nä, jag får allt ta och lägga in en annons på Blocket trots allt. Dålig tajming dock, för jag tror inte folk vill köpa bilar precis före jul...
I morse medan jag stod i duschen, så passade Amber på att hoppa upp i min säng. När jag kom dit, så var hon inte där, inte ens kvar i rummet, men jag kunde ändå avslöja henne. Vita lakan i skitiga november är ingen bra kombination!
Andreas och Johanna har målat slut på färgen i förrådet. Det skulle väl egentligen behövas lite mer färg, men jag orkar inte hålla på med målningen mer. Nu får golvet läggas in. Tyvärr tänkte tonåringarna inte på att ta alla vita ytor helt och hållet innan man rollar på lager två, så ett par hörn var fortfarande vita. Fast jag lyckades trycka dit lite bottenskrap ur färgpytsen, så det ser hyfsat okej ut. Kanske skulle målarna ha ödslat färgen i hörnen i stället för på varandra... =)
I kväll är det ridning igen, förhoppningsvis ännu en gång på Viking. Han fungerade riktigt bra och det är trevligt när man har stora, självgående hästar. Ja, det är trevligt med självgående bran också, men dem har jag visst inte drillat färdigt. Sjuttioelva gånger får man säga till innan något blir gjort och inget sker spontant, men någon gång, någon gång då SKALL jag lyckas! Jag trodde renoveringen skulle vara färdig för länge sedan, men när man får göra så mycket själv, så går det långsamt. Börjar tvivla på att jag ens blir klar till jul...
Lockade få fängelsekunder
Trots min lediga dag, så vart jag återigen på skolan för utvecklingssamtal. Tur det, för då var jag en av de första att prova vår nya massagestol (som vi har på prov i några dagar). Först var jag skeptisk, eftersom jag provsuttit sådana stolar förut och varit mycket måttligt imponerad av den masserande förmågan. However, i den här var det... alldeles... alldeles... underbart! Den knådade och hittade alla ömma punkter. Även vaderna fick sig en rejäl omgång. I morgon ska jag ta specialprogrammet för axlar och nacke. Oj oj, om rektor köper in en sådan här stol, så kommer jag att trillbringa många raster i den!
Nyknådad plockade jag upp busfröna på dagis. Embla envisades med att klampa omkring med leriga tassar i baksätet. Kul att min "nya" bil inte har svart klädsel då. Eller jo, numer är den delvis svart då.... Hemma tänkte jag baka mockarutor till de intagna, men upptäckte ganska snabbt att kokboken troligen är kvar hos exet. Eller i någon av de ouppackade lådorna. Suck. Internerna fick klara sig med Gunillas Lidl-kakor.
Tillbringade nästan tre timmar på anstalten. På väg in frågade jag om jag fick ta med mig en flaska med treo in, men det gick inte för sig, så den fick jag lämna i luckan. Fast en vakt var supergullig och kom upp till mig en timme senare med den, så jag kunde dricka upp den då (jag sade att jag inte kunde dricka den tidigare, för det måste ju gå 4 timmar mellan intagen).
Tyvärr var det rätt glest bland fångarna idag. Kanske var det regnet som gjorde att de drog sig för att gå mellan sina rum och matsalen, där vi satt. Kanske var det stämningen som inte var så bra efter dagens plötsliga visitation (vakterna kollar igenom efter otillåtna grejer). Fast det är alltid trevligt att prata med dem, oavsett hur många de är. Det känns som att vi gör nytta och lättar upp stämningen lite. De tycker det är skönt att prata med "civila". Lite omväxling.
Har skickat iväg en Mary Kay-order idag. Nu gäller det att smörja munlädret om jag ska lyckas få något sålt! Hade med mig handcreme till jobbet idag och försökte kränga, men det är inte helt lätt. Priset avskräcker och en skola är inte rätta stället för dyra produkter, eftersom vi har så taskig lön... =) Dessutom måste jag fila på min säljtaktik. Det är kanske fel att gå fram till en manlig kollega och säga: "Har du flickvän?" Kan ju lätt misstolkas, när jag egentligen menar att det är bra presenter att köpa produkter från Mary Kay...
Gäääääääääääääsp. Dags att planera morgondagens arbete och slappa lite innan sängdags. Eller ja, innan Ben ringer i varje fall. Han ska ringa mig om en timme ungefär, så tills dess måste jag vara vaken! Det finns både fördelar och nackdelar med Skype. Det är himla kul att se den man pratar med, men ibland ser man ut som ett troll, nyvaken eller så, och då är det ju inte skitkul att visa upp sig precis...
Skytteltrafik
Dagen har varit av det intensiva slaget: till jobbet, till kursen, tillbaks till jobbet, till affären, tillbaka till jobbet, hämta hundarna på dagis, hem, tillbaka till jobbet (Öppet hus), hem. PUH! Det märks att det varit intensivt de senaste dagarna över huvud taget, för jag hade glömt att jag skulle städa klassrummet mm med min nia (blev påmind i tid, dock) och att det var jag som skulle ha fika till konferensen (därav Ica-besöket). Senilvarning!?
Fast jag har ju i varje fall numer ett köksbord och stolar i mitt nytapetserade kök! Det tog fyra månader, men nu har jag för första gången avnjutit en måltid på annan plats än i tv-soffan. Lite synd, tycker ungarna, som gärna glor på tv när de äter. Men det tycker inte jag om...
På hemvägen sista gången idag stötte jag på en sådan bilist, som jag tycker är väldigt enerverande. Är man osäker i trafiken, så har man inget att göra bakom ratten, anser jag. Idag var det en som precis vid första skylten till Gränbyavfarten började blinka att han skulle svänga av. Men kära nån, det är ju 1000 meter kvar då! Så han låg där i högerfilen och blinkade och blinkade och blinkade. Givetvis fortsatte han blinka när han väl åkt ut på avfarten också. Som om det skulle finnas ytterligare en fil till höger om avfarten... Blinkar gör man för att markera filbyte, men man behöver ju inte blinka hela tiden när man åker på avfarten! Jag begriper inte heller de bilister som håller på att köra om flera bilar, men väljer att lägga sig i högerfilen när första skylten kommer. Det tar faktiskt ett tag att köra en kilometer, så det är inga problem att hinna köra om ytterligare en eller två bilar på det avståndet. Eller vad sägs om de som börjar sakta av minst en kilometer innan avfarten. Varför??? Avfarten är ju lång, just för att man ska kunna bibehålla hastigheten ända tills den börjar. Suck, säger jag bara. Varför kan inte alla köra lika bra som jag? *ironi*
Nä, nu är jag trööött efter denna långa arbetsdag, full med intryck. Huvudet känns inte så bra, så jag kan bara hålla tummarna för att jag mår tillräckligt bra för att åka till jobbet i morgon. Har ju utvecklingssamtal, så det ställer till med extra problem ifall jag är borta i morgon eller på onsdag.
God natt, allesammans! ;-)
Mystiska ljud i natten...
I natt blev jag väckt av något larm eller liknande. Det lät två gånger, men sedan tystnade det. Jag har ingen aning om varifrån det kom, men rimligtvis är det från någon elektrisk produkt. Jag hoppas bara att det inte är något som tänker pipa varenda natt... Minns förut hur Johan hade någon klocka eller liknande som pep varenda natt vid samma tidpunkt, men inte tillräckligt länge för att jag skulle hinna identifiera vad det var bland hans alla tusen leksaker i lådorna. Det tog väl ett par veckor innan jag lyckades med det...
Idag kom Johan över och hjälpte mig bland annat med att kratta löv. Det har varit svårt att identifiera högarna efter Amber när hon gjort nummer två, eftersom löven är i samma färg. Plötsligt har man något stinkande under skon... Men nu är löven borta, så nu bör det gå bättre! Själv har jag inte renoverat så mycket, utan mest fokuserat på att rätta författarporträtt. Det går bra, men är ett drygt jobb. 30 elever har skrivit åtskilliga datorskrivna sidor, så det tar ju sin lilla tid...
Har bytt router idag också, äntligen! Hittills har internet inte krashat någon gång, men peppar, peppar. Jag vågar inte ta ut någon glädje i förskott! Nu måste jag jobba vidare med att skriva Hundar utan Hems nyhetsbrev. Jag har missat att göra det förra månaden, så jag måste verkligen göra det! Problemet är att det inte varit en massa evenemang etc att skriva om, men jag får väl göra det bästa av situationen. Tjingeling!
Grumlig älskling
Dagen började både bra och dåligt. Bra var att jag vaknade efter 7 timmars sömn och kände mig rätt utvilad. Klarvaken med en gång, liksom. Däremot hade jag migrän, eftersom jag inte tog någon medicin innan jag lade mig i natt. Nåväl, efter ett par treo och vila i mörkt rum ett par timmar till, så var jag "fit for fight" när brorsan och morsan kom. Skönt med hjälp, för det är hundan vad tid allt tar!
Amber, mitt stora gosedjur, har fått klara sig utan Embla idag, som fick åka till husse. Amber är ju portförbjuden där pga alla massakrar... Givetvis har hon haft det skittrist. Inga promenader på en månad nu. Inte roligt för en yster unghund!
Själv har jag inte heller varit ute idag och det känns. Lite frisk luft, om så bara medan man går till affären, behövs faktiskt. Får rasta av mig i morgon. Eller idag, kanske jag ska skriva, eftersom det är efter midnatt.
Spotify, my savior! Så himla skönt att kunna lyssna på den bästa musiken och bara de låtar man verkligen tycker om. Ingen reklam, inga radiopratare. Värst är den killen på Rix, som har en låtsaskompis i studion. Han spelar väldigt bra musik, men jag får ju bara krupp när han fjompar till rösten ocvh låtsas vara en "låtsaskompis". Hur barnslig får man vara!? Stänger alltid av radion då.
Har ägnat en stund åt att radera en massa onödiga program från datorn. Hårddisken var ju i princip proppfull, så jag hade inte så mycket val. Jäklar, så mycket skit man samlat på sig! Raderade också Pristontale - hoppas Johan inte spelat det på länge...
Pratade med Ben idag igen. Bilden på Skype blir tyvärr inte så bra, men jag är glad bara att jag över huvud taget kan se honom. Det känns inte som att han är så långt borta då... Lite mer irriterande är ljudet. Jag hör oftast Ben helt utan problem och bara med en liten fördröjning, men Ben hör ofta inte mig så bra och kan ha ett par sekunders fördröjning. Nåväl, här är han, med nyrakad skalle och allt:
Aktiv i natt
Nu klockan 22.30 har jag dragit igång med att tapetsera köket. Var för trött efter jobbet, men nu är jag laddad. Inte alls ovanligt att jag blir aktiv framåt natten. Min vana trogen, så gick det mesta åt pipsvängen så klart. Jag skar först upp ena rullen, men precis innan jag skulle klistra på våderna, så kontrollmätte jag dem, för jag tyckte de verkade korta. Mycket riktigt, jag hade skurit av dem vid tvåmeters-markeringen i stället för vid 2.34. Suck, fyra för korta våder, hoppas bara de två rullarna jag har kvar räcker till de ställen där jag behöver hela längder... Dessutom krånglade våd nummer fyra. Dels fastnade den i gammalt lim så lite färg slets loss, dels var det öken att få upp den bra i hörnet. Lite skrynkligt blev det och inte tätt i hörnet, men vad tusan, jag får väl ha rejäla gardiner för... Tyvärr hade jag glömt skruva loss eluttaget, så det blev pannkaka runt jacket också. Suck. Som vanligt...
Idag hade jag lärarkandidaterna halva dagen. De var bara på sin första termin, så de skulle bara observera, men det är alltid bra med fyra extra ögon vid läxförhör, eller som kan hjälpa till när eleverna behöver hjälp med något. Jag vet att kandidater inte är väl emottagna på alla skolor i Uppsala med omnejd, men på vår skola upplever jag att de alltid trivs mycket bra. Jag själv tycker det är jättetrevligt med kandidater! Förutom mina lektioner idag så hade jag två utvecklingssamtal, så nu har jag gjort 7 av 15. Hälften avklarade, alltså! Och inte glömde jag att blåsa ut ljuset efter sista samtalet heller. Puh, ingen skolbrand på mitt samvete!
Pratade med Ben idag igen på Skype. Det blir väl en timme om dagen. Saknar honom så oerhört! Hade så gärna önskat att jag kunde ta nästa flyg till honom. Men snart...
Red en Viking idag!
Kallt och ruggigt här hemma i Sverige, men 32 grader varmt i Guinea. Längtar dit...Flera gånger när jag pratat med Ben på Skype och vi närmar oss att avsluta samtalet, så har mitt internet dött. Och då måste man ringa upp igen, för det känns ju inte bra med snöpliga avslut. Man vill ju hinna med alla pussar och kramar och älskar dig... Har internet något emot det!?
Torsdag innebär ridning och idag fick jag för första gången rida på Viking, en rätt ny häst, som aldrig gått i vår grupp förut. Spännande! Han var snäll och trevlig och hade nog gärna dragit på som attan i galopperna, men med åtta andra kusar i spåret, så går det ju inte... Idag var det inga söliga hästar med och det är roligt det med. Sedan vår parallellgrupp har "försvunnit", så tycker jag att vi har fått fler stora hästar i vår grupp och de brukar alltid vara snabba. Till skillnad från ponnierna med hälften så långa ben...
Tänk vad dålig man är på att se allt det bra man gör. Man fokuserar så lätt på allt det man inte gör bra eller inte hinner med. Idag, till exempel, så har jag faktiskt lyckats få en del gjort innan ridningen. Jag har satt upp en rullgardin ("Det tar väl max 2 minuter?" - Tjena, det tog väl en 20 minuter...), rivit ner alla tapeter i lilla köket (och hade jag haft tapetklister hemma, som jag trodde, så hade jag börjat tapetsera också), packat upp några kartonger och fixat i garderoberna. Jag tog också bort elementet i köket och lyckades givetvis drälla ut en ansenlig pöl rostigt vatten... Dessutom tog jag mina nya lådor-på-hjul, som man ska ha under sängen och fyllde dem med gamla kläder som inte används och skulle gladeligen till att rulla dem under bädden när fyra av sängens ben roade sig med att ge vika. Så det blev till att kräla med ficklampa och skiftnyckel och sätta på dem igen. Därefter skulle jag väl kunna rulla under lådorna, eller? Nix, det gick INTE. Min sprillans nya, pissdyra säng är för låg, så lådorna kommer inte in under den! Andreas har en likadan säng, så då återstår bara Johans säng. Och där under är det en massa byggmaterial. Suck, aldrig att något går lätt...
Nu ska jag dra igång säljandet för Mary Kays hudvårdsprodukter också. Ska kolla upp med en massa personer och förhoppningsvis kunna kränga en hel del som de kan ge bort i julklapp. Behöver ju dryga ut kassan nu när Försäkringskassan inte förlängt sjukskrivningen. Det är lite för tufft att bo i eget hus när man bara jobbar 75%, framför allt när hundarna kostar mig 6000:- i månaden när de är friska... Jag säljer gärna för Mary Kay, eftersom jag själv använder deras produkter och känner att de är otroligt bra och väldigt dryga. Att de kostar lite mer tjänar man alltså in på sikt.
I morgon är det redan fredag igen. Tiden rusar iväg! Det börjar kännas som att det är dags att ordna med allt inför resan nu, eftersom man måste börja äta malariamedicin etc typ tre veckor innan man far. Fast jag fasar för vaccineringen. Själva sprutan är OK, men nu är det ju vansinniga köer till alla vaccinationsbyråer. Måste jag stå i samma kö, när jag inte vill ha vaccin mot svininfluensan som alla andra? Känns knäppt. Eller så får jag gå en eftermiddag när svin-vaccinet är slut och allt folk gått hem!
Mörkerblinda novembersniglar
Under hemfärden funderade jag en del på trafiken. Dels så verkar folk ha riktigft svårt att våga köra tillåten hastighet nu när det blivit mörkt på eftermiddagarna. Även om jag inte hat någon tid at passa, så stressar det upp mig och jag vill köra om. Men möten sätter ofta P för de planerna och inte alltför sällan märker man efter et ttag att mötande bil har snigelmotor, vilket gjort att jag hade hunnit köra om. Men nu är det för sent...
Likaså fascineras jag över att det "alltid" är sniglar först i kön, till exempel vid järnvägsbommarna i Gamla Uppsala. När det väl blivit "grönt", så kör hela lämmeltåget iväg - i 73 knyck, trots att det är 90. Och eftersom det är 8 bilar framför mig, så kör man inte om, för det är lönlöst om man ändå inte hinner förbi den första bilen. Så där ligger man i sina 73 km/h hela sträckan och irriteras över att folk, som inte vågar köra högsta tillåtna hastighet, borde ta bussen i stället.
En skåpbil fångade min uppmärksamhet också. I mörkret vardet svårt att tyda hela reklambannern, men jag fick det till Galen Bygg. Det visade sig dock stå ytterligare tre bokstäver efter "galen", men hur klokt är det att döpa sitt företag till något sådant? Jag skulle i varje fall inte vilja ha några galna byggare hemma hos mig, billiga eller ej...
Gäääsp, så trött man kan vara efter en intensiv dag med viktiga samtal! Däckade när jag kom hem, tills sonen väckte mig och krävde middag. Oj, lite sent att börja fixa inbakad kassler, så idag blev det slarvmiddag á la rostat bröd.
Strax innan jag kom hem hade jag gjort upp en lång lista i huvudet på vad jag skulle fixa med just nu: packa upp kartonger, röja ur garderoberna (har köpt lådor man förvarar under sängen - har ju ingen klädkammare längre, så det behövs!), montera handtag i köket, måla första omgången på väggarna i förrådet, bandagera om valpens tass, klippa hundarnas klor, laga middag, prata med Ben på Skype, blogga, läsa ut en skolbok... Ja, jag minns inte allt som jag hade tänkt hinna göra. Puh, man blir ju trött bara man tänker på det! Jag får vara glad ifall jag får något av ovanstående gjort idag!
Nakna bröst i skolan
Apropå Ben, så lämnade han efter sig en t-shirt han fått men inte ville ha. Andreas tog på sig den till skolan idag och fick muntra kommentarer och leenden vart han än gick!
Jobbet gick bra som vanligt en måndag. Hade två lärarkandidater, men de är "nybörjare" och observerade bara. De ska vara med mig i morgon också. Var som vanligt iväg på min lilla kurs mitt på dagen och efter den hann jag bland annat svänga förbi JYSKå lunchen. Liksom förra gången jag var där, för några veckor sedan, så hinner man inte mer än sätta sin fot inannför dörren innan någon anställd säger "Hej!" Visst, det är ju trevligt att personalen skickats på charmkurs, men de borde ha fått lära sig att man inte hälsar på folk som står med ryggen emot en och personligen tycker jag det är jäkligt jobbigt att varenda en i personalen hejar på mig när jag går igenom butiken. Det är en sak ifall jag tittar på dem och de hälsar lite diskret, men att hejas på hela tiden, trots att jag inte är i närheten av att titta på någon personal irriterar mig mycket. Dessutom är jag övertygad om att vissa känner obehag av att bli hejade på av främlingar och med tanke på den kvantitet man möts av det på JYSK, så misstänker jag att deras charmkurs snarast avskräcker folk från att komma dit...
Mår lite illa och känner mig lite yr nu på kvällen igen. Tror det är migränen som spökar. Skit också. Missade dessutom Mary Kay-mötet vid middagstid. Hann helt enkelt inte. Synd, hade varit bra att få delta och få infomation inför min kommande "säljkarriär" (I wish...).
Fick gråsprängt hår rekordsnabbt
Har rättat några skrivböcker också, men annars har jag inte haft energi till så mycket. Har haft yrsel idag, känt mig sådär obalanserad och onykter. Utan att ha druckit, så klart. Är väl något virus som hamnat på balansnerven eller nåt. Hoppas jag känner mig bättre när jag ska köra bil i morgon och gå i skolans korridorer! Ställde i varje fall in att åka till min mormor, som fyller 84 idag. Ringde åtminstone och gratulerade till hennes glädje. Man är så himla dålig på att bara lyfta luren och slå en pling till nära och kära ibland. Ändå är det ju så himla uppskattat!
Idag lade jag om Ambers tass. Åh, vilka skavsår hon har! Hon låg alldeles stilla medan jag plåstrade om henne, men ett tag låg hon och skakade. Stackars henne! Jag fixade till så gott jag kunde, men det lär bli svårt att få såren att läka så länge hon måste vara bandagerad.
Ringde pappa och gratulerade på Fars dag också. Han fyller år om en vecka, så jag brukar alltid kombinera de båda dagarna. Åker väl ner nästa helg, om de är friska.
Hundar utan Hem behöver medlemmar
I häktet idag igen
Under tiden jag fikade med några intagna, så slet barnen här hemma. Jag hade skrivit en lång lista med saker som behövdes göra och de hann faktiskt beta av en hel del. Det är alltid bättre med listor har jag upptäckt, för annars blir inget alls gjort. När jag kom hem försökte vi oss på att sätta upp sista köksskåpet, men givetvis fanns ingen regel på rätt plats, så det blev till att ge upp. Brorsan får komma till undsättning någon annan gång! Förrådet är klart att börja målas, så jag lär tillbringa en del av kvällen där.
Datorn lever till viss del sitt eget liv. Den vill inte stänga av sig och är totalt proppmätt på data. Så idag brände jag ner en massa bilder på en cd och raderade dessa från hårddissken. Fast det är ju en hel veckas arbete att rensa på datorn, så det orkar jag inte med just nu... En egen liten sekreterare hade inte varit helt fel!
Vid mitt jobb har de byggt ett nytt hus, för pensionärer, tror jag. Jag är helt förundrad över arkitekten, som måste varit rejält på fyllan när han ritade huset. Eller så är han extremt skelögd...
Åh, vad jag saknar Ben! Tänker på honom hela tiden... Sitter och väntar på att han ska kontakta mig på Skype, men han så något om att gå ut idag, så han kanske inte kommer att vara hemma på kvällen. Det är ju lördag trots allt, även i Afrika... =)
Johan duschar för att åka iväg och LAN:a. Han upptäckte därmed min nya dusch, som lyser i olika färger beroende på temperaturen. Själv är jag van vid den vid det här laget, men Johan har ju faktiskt nästan bara varit hos sin pappa på sistione, så för honom var det nytt. Måste förbi honom, så Johan kan hämta sin dator, men det blir nog inte populärt. Jörgen har nämligen sin nya "date" hos sig i helgen och vill vara ifred så klart. Jag får väl stanna i bilen... =)
Näpp, nu kallar plikten! På med målarkläderna och se till att bli färdig någon gång! Längtar tills Andreas kan flytta ut dit, för nu är det bara smala gångar överallt och hundarna står ju i vägen hela tiden. Eller tar upp hela sofforna, eftersom de inte har någon liggplats i vardagsrummet i nuläget.
Beeeen, så nära, men ändå så långt borta!
Ben har berättat lite om hur det är just nu nere i Guinea och det ska bli så spännande att åka dit! Jag har pratat med min kära mamma idag och har jag tur, så hänger hon på! Lillbrorsan hade inte bangat, men på HM får man inte ledigt i december om man inte är ute typ ett år i förväg, så det var kört att få honom som resepartner.
Har äntligen kunnat jobba idag. Det var två veckor sedan jag träffade eleverna sist. "Har du saknat oss?" undrade de... Blev röriga lektioner idag eftersom jag hade muntligt prov med eleverna en och en och när man lämnar övriga att arbeta på egen hand i klassrummet, så tenderar ett flertal att gå omkring, skratta och prata högt i stället. Trots att jag var in flera gånger och beordrade dem att sitta tyst och jobba. Fast man vet ju hur man är själv, finns möjligheten att prata med kompisarna, så är det ju svårt att låta bli...
Har givetvis fått en hel del reklam sedan jag flyttade hit. Mest fascinerad är jag över de två fönsterfirmor som jag fått reklam av. Den ena hade delat ut själv (inte via posten/reklamutdelare alltså) och trots att jag har sprillans nya fönster isatta, med klisterlapparna på fortfarande, och att alla gamla fönster stått på hela tomten, så har de lagt reklamen i min brevlåda. "Är du intresserad av att köpa nya fönster?". Nä, vad tror de!?
Häromdagen upptäckte jag att Amber aktivt låg och tittade på fiskarna i akvariet. Hon som aldrig brytt sig förut! Fast ganska konstigt är det ju, att hundarna aldrig bryr sig om fiskarna. Lite spännande är det väl med sakerna som rör sig i glaslådan?
Eftersom jag saknar Ben så himlans mycket, så har jag skannat in några av hans modellbilder, så jag kan titta på dem varje dag. Och minnas hur han ser ut med hår... *haha*
Morgonstund har guld i mund...? Nä, inte klockan 03!
I måndags var jag hemma från jobbet pga migränen, som började i söndags, tog mig ändå tid och ork att åka på min kurs, som ju ska se till så att jag blir friskare. På kvällen kom Ben tillbaka till mig (han och döttrarna åkte till Stockholm i lördags förmiddag) och även om jag inte var världens bästa sällskap som halvkrasslig, så var det skönt att få tillbringa lite tid med honom innan resan. På tisdagen for jag först till exmaken, för att se till 13-åringen, som inte ville gå till skolan (exet hade sovit borta) och plockade upp Embla för att köra henne till dagis. När jag har migrän har jag inte ork eller fysisk möjlighet att promenera med hundarna. Fast tyvärr hade Ambers gipsskena lossnat, så jag fick åka till sjukhuset med henne. Eftersom det var "akut", så fick vi ingen röntgentid förrän efter lunch, så jag lämnade henne kvar på sjukhuset och åkte hem ett par timmar. Behövde lite mörkare rum och lugn och ro för migränen, som ännu inte var bra. Ben åkte till Stockholm igen på förmiddagen, för att göra det sista innan resan. Han kom tillbaka efter middagen igen.
På djursjukhuset konstaterade de att Ambers tå inte börjat läka, men att de ändå skulle plocka av henne skenan och bara bandagera den brutna tån, eftersom henens skavsår var så himla rejäla och värkande.
Kvällen fick jag återigen tillbringa med Ben och packning etc inför resan. I morse klev vi upp klockan 03.00 (eller ja, jag själv kom inte upp förrän 03.20...) och så stack vi till Bromma klockan 04.00. Väl framme vid flygplatsen i Bromma klockan 05 konstaterade vi att de inte öppnade förrän 05.30... Så det blev en tur till macken och en kopp kaffe till Ben innan vi återvände och checkade in hans bagage. Sedan for han, mitt hjärta. Tre långa månader kommer han att vara borta, även om vi kommer kunna ha kontakt via nätet och telefon. Han har lämnat sin webkamera hos mig och så ska jag installera Skype, så vi kan prata gratis precis så mycket som vi vill... Fast prata, jag kommer ju att sakna hans kramar!!
Trots att det nu är onsdag, så mår jag ännu inte bra. Begriper inte varför migränen inte släpper sitt tag om mig nu när det gått så många dagar. Magen klarar inte av att jag proppar mig full med mediciner heller, så de senaste två dagrna har jag haft väldigt ont i magen. Suck. Alltid är det något...
När jag kom hem i morse klockan 07, så hade Amber roat sig igen. Jag fattar inte att hon aldrig slutar med sitt evinnerliga tuggande. Hon gör det ju aldrig när jag är hemma. Nu var hon dessutom inte helt ensam, eftersom Embla också var hemma, men jag tror hon är klart understimulerad eftersom hon inte fått promenader på tre veckor. Men i varje fall, min Amelia ville jag ha kvar! Tack och lov hade jag hunnit läsa den i varje fall... Lustigt nog, så får jag ha mina fjärrkontroller kvar, till skillnad från Jörgen, som redan förlorat tre stycken till Ambers monsterkäkar.
För ett par veckor sedan tröttnade jag på mina kala fönster, som inte har gardiner, persienner eller ens lister omkring sig (bara "svullet" skum). Köpte 10 orkidéer på Bauhaus, men till min besvikelse har nästan alla redan dött. Boring! Nåja, de var fina så länge de blommade. Till skillnad från min änglatrumpet, som protesterade vilt mot nya kylan med att hastigt och mindre lustigt knall-dö.
