emblasmatte

Johan började höstlovet med att bjuda hit två kompisar, som med sina datorer satt och spelade hela natten. Även om de var förhållandevis tysta, så skällde Embla flera gånger på natten, så klockan tre ringde jag Johan i förrådet på tomten och bad dem vara tysta. Vovven förpassades till mitt rum, där det inte hördes något. Hoppas bara grannen vägg-i-vägg med förrådet fick sova...

Efter 90 minuters väntan hos veterinären fick Embla äntligen undersökas. Trots ny soffa inne i mottagningsrummet, så blev det inte roligare av att vänta. Veterinären tror bara det är ett ödem, så vi ska avvakta. Nåja, det kostade ändå en femhundring att få henne att klämma på bogen och spana in nyköpta inventarier...



Därefter lassade jag bilen full med knivar (tre stycken i varje fall), eftersom Ben har det lite klent på den fronten. Vid Globen mötte jag upp med dem och vi tog tunnelbanan till Slussen och gick in till Sergels Torg. I hela Gamla Stan kryllar det av butiker, som jag och flickorna älskade att titta i, medan Ben och Simon snabbt tröttnade och ville komma hem någon gång... Framme vid Sergel, så fick vi ta del av sådan där kultur, som man inte begriper sig på. Massor av folk tittade och det förstår jag, för det var verkligen provocerande. En man rörde sig långsamt och utan att säga något med två lammhuvuden framför ansiktet. Och yes, det var riktiga lammhuvuden! Nyslakatade, antar jag, för han var blodig i ansiktet efteråt. Sedan stod han ett tag med lammhuvudena i sina utsträckta händer osv osv. You know the drill. Ett budskap gemene man inte begriper för fem öre.



Tunnelbana hem, för nu var vi hungriga. Mitt i den fullsmockade t-banan lägger Linn av en rap, som måste hörts över hela vagnen. Folket vände sig om överallt och många log när de såg att det var ett barn som rapat. Pinsamt, tyckte jag  som satt med henne i knät...



Tyvärr kunde jag inte sova över hos Ben, eftersom Johan då skulle vara ensam hemma.

Det var svårt att kliva upp i morse. Det tar alltid emot när man vet att man har hundra saker att göra, och om en av alla dessa grejer är att betala räkningarna, så tar det emot ännu mer. Nåja, jag har varit ganska effektiv idag och gjort en massa. men det är tusan så komplicerat en del saker ska vara! Ringde ICA förut, för jag ville ha ett till kort (en dublett), så Andreas kan ha det. "Fyll i en ansökan i butiken" svarade hon. Idag tänkte jag göra det, men döm om min förvåning när det visar sig vara så komplicerat att jag måste byta ut mitt gamla kort och be om ett nytt avtal igen. Hur blir det med kontot - blir det också nytt? Jag som har autogiro och allt. Nä, fy för krångel!!

Har också fått upp en "hylla" till alla mina örhängen i badrummet. Jag ska ju alltid göra en massa mindre smakfulla hemma-snickerier... Nåja, badvsampar fungerar jättebra och snyggt blev det - inte direkt.

Hantverkare, älskar vi dem bara inte? Man bokar in en och får besked att vederbörande ska komma den 28 oktober. Ingen tid. Punkt. Jaha, upp och dusch klockan 8, för man vill ju inte stå där med håret på ända. Vänta, vänta. Och så vänta lite mer. Till slut, när klockan var 13 var jag tvungen att åka till jobbet för den enda lektionen. Efter 15 kom han. Turligt nog var Johan hemma. Själv drog jag en repa på Bauhaus och köpte en luftvärmepump (Äntligen!), fönsterfoder och en rullgardin till Andreas rum. 12 lakan fattigare. Kan man kanske betala i guineanska franc...?



Idag blev det mer shopping. Först hygienprodukter på ÖB för 17 sköna hundralappar. Jäklar, så rena vi ska bli! Sedan for jag till djuraffären, som hade jippo och hundsäckarna (mat) var 200:- billigare. Tyvärr fick man bara köpa två säckar (räcker i två veckor...), men 400:- rabatt blev det i varje fall. Finally, ICA Solen. Mjölk till mammas blivande starka ben och tonvis med chips till sonen och hans kompisar som ska lana här i natt (dvs de har tagit hit sina datorer och sitter och spelar hela natten i samma rum).

LOV!!! Åh, så välkommet! Visserligen jobbar lärarna halva lovet (tre dagar på en heltid), men det är sådan skillnad att sitta i skolan när det är tyst omkring. Jag tror inte vanliga vuxna förstår vilken bullrig miljö man arbetar i. Inte konstigt att man är trött i slutet av dagen! Tänkte försöka skriva elevernas omdömen redan i helgen, så att jag har många "inte-ens-tänka-på-jobbet-dagar" nästa vecka. Om jag orkar... Vill få tid att åka ner till Ben och flickorna också.

Trots migrän, trots svullen f.d. bruten handled, trots att jag aldrig gjort det förr, så lyckades jag få på vinterdäcken på bilen! Fast jag ska inte ta åt mig ären, för det var tack vare Ben som det lyckades. Han fick lyfta när handleden skrek... Så nu rullar jag säkert vidare på förhoppningsvis snöiga vägar. Jag vill ha en lika vit vinter i år som förra året!



Har arbetat en massa också. Alla 29 recensioner/berättelser eleverna skrivit är numera rättade och matriser är ifyllda till var och en. 31 elever har fått omdömen i både svenska och engelska (bara ett par resultat saknas, som ska fyllas i efter nästa veckas prov). Med andra ord ligger jag inte bara i fas - jag ligger före i tidsplaneringen! Känns himla skönt, att inte behöva offra hela höstlovet åt rättning och omdömesskrivning. Nu får jag tid över till att gosa med Kärleken i stället!

Jul, jul, strålande jul... Har börjat fundera/planera inför jul. Klappar ska inhandlas, mat måste (tyvärr) serveras och så måste man bestämma var man ska vara och vilka som ska vara på samma plats. Julklapparna är klart roligast, synd bara att de är dyrast också...



Men innan dess fyller jag 40 (Huga! Ännu är jag dock 30-something). Men tji den som har förväntat sig någon brakfest. Jag tänker minsann inte fira att jag blir äldre och skröpligare! Nä, ett litet tårtkalas för de närmsta kan jag bjuda på, men det får bli allt. 10 dagar före jul är det knappast folk har ork eller tid med stort kalas heller, allra minst jag själv... December och slutet på maj är alltid en lärares stressigaste tider.

Nä, nu ska jag förbereda sömnen. Kommer att somna med ett leende på läpparna, så lycklig över att ha Ben. Han är underbar och fantastisk på alla sätt och vis. Jag kan inte önska mig en bättre man! 15 månader tillsammans, men fortfarande så vansinnigt kär i honom!

Äntligen! Redan i måndags trodde jag det var fredag, men idag är det verkligen det!

Efter en (drygt) halvdag på jobbet, så kom jag hem till lillstumpan, och tog med henne ut i skogen. Tyvärr står solen så lågt denna årstid, så jag fick gå i den kalla skuggan, men när jag svängde av stigen, så fick jag snart min belöning. Jag, som alltid bara hittar små trattisar som fyller en halv bajspåse, lyckades nu hitta skogens gula guld. Vanliga kantareller! Varje säsong brukar jag bara hitta typ sju kantareller i samma storlek som en femtioöring. Men här var det åtskilliga och stora. Och bara ett par meter från stigen! Glad i hågen körde jag sedan förbi Jörgen och lämnade av dem. Jag tycker ju själv inte om svamp, så jag fattar inte hur fyndet av dessa kunde göra mig så glad...



Efter den uppfriskande turen blev det till att ta itu med kakelfogarna. Brorsan hade skrämt upp mig om hur svårt det faktiskt var, men han måste ha ljugit. Visserligen upptäckte jag snart att det var skitjobbigt med gummiskrapan, men det var bara för att jag tvingat mina obefintliga armmuskler att frenetiskt röra runt, så det inte skulle bli klumpar när jag gjorde i ordning fogen. Förvisso var det ett varningskryss på burken och ordet "Irriterande", men jag dök snart ner i hinken och slevade upp geggan med bara händerna. Det gick ju skitbra! Fick till det innan allt hann torka, och har också snyggat till alla kanter och fogar mot diskbänken etc. Så nu sitter jag här, helnöjd, men med bortfrätta fingeravtryck. Det var det värt!



Embla är hos Jörgen, men Andreas ringde och berättade att hon kissat på sig i soffan (synd att han inte har skinnsoffa som jag!). Med andra orde verkar tabletterna inte hjälpa. På eget bevåg sade jag att de får dubbla dosen (veterinären sade att det kanske var för lite med en tablett, eftersom hon är så stor). Stackars tjejen, inte bara urinläckage utan också svullen, öm bog, som veterinären inte vet vad det är. Ska tillbaka på måndag. Troligen får hon en till kur anti-inflammatoriskt (annat preparat), men om inte det hjälper, så måste hon till en specialist. Tur i oturen att jag är sjukskriven 25%, så jag slipper ha henne på dagis, där hon inte skulle kunna hålla sig lugn.

Jag har kommit fram till att jag ska göra gipsavtryck av deras tassar. Vill ju gärna tatuera in ett tassavtryck i naturlig storlek och funderade på hur man får det bästa trycket, med sprickorna på trampdynorna och allt. Ett gipsavtryck måste ju vara perfekt! Och så är det ju ett trevligt minne. Vissa gör avtryck av sina bebisars händer och fötter, men jag gör av tassar...

Eftersom Andreas inte kunde sova hemma och ta hand om Amber, så fick Bens flickor avgöra. Skulle jag komma ner till dem, men då med hunden? Jodå, det gick bra, så på kvällen satte jag mig bakom ratten efter att ha stuvat in 60 kg grand danois i bagaget. Där ville hon emellertid inte sitta hela tiden, så ett tag klev hon över till passagerarsätet (mitt på motorvägen), så jag fick försöka baxa bak henne medan jag körde. Äventyrligt, men det gick!

Då det bara var ett par plusgrader, så körde jag lite försiktigare än vanligt ner. Vid Akalla gled en bil förbi mig, men snart körde jag om honom igen, och förutom den lilla "missen", så kom jag hela vägen från Uppsala till Enskede Gård utan att bli omkörd! Det var inget jag hade planerat, men visst blev det en kul grej när det visade sig att bilisterna inte brände på som vanligt efter Järva Krog.

På hemvägen idag kryllade det av polisbilar. Den första såg jag när trafiken längre fram plötsligt var som en klump, medan det längre fram i körbanorna var helt tomt. Alla leker en katt-och-råtta-lek och håller sig precis bakom polisbilen hela tiden. Ingen vågar köra om. Så fort den svänger av, så drabbas alla av blyfot igen... Fast idag kom det ett par till bakifrån, men jag upptäckte dem i tid. Till slut förstod jag varför det var så många poliser ute. Vid Mora Stenar, strax söder om Uppsala, hade polisen spärrat av ena körbanan och kontrollerade massor med bilister. Lyckligtvis inte mig, för de hade nog inte blivit så glada över att Amber inte låg avskärmad i bagaget (sätet var nerfällt, så hon kunder fritt röra sig).



Om en polis någon dag stoppar mig för fortkörning, så ska jag säga "Det var på tiden!". Undrar vad de skulle svara...

Nåväl, jag var ju som sagt nere i Stockholm över natten. Och vilken natt det blev... Framåt 3.30 vaknade Linn och det visade sig att hon drabbats av magsjuka. Hon hann inte till toaletten, men lyckades missa sängen. Dusch, golvskurning etc. Tillbaka i sängen. Oops, det kom visst mera. I sängen denna gång. Pust och stånk, men till slut kunde vi lägga oss. Jag bäddade åt mig i bäddsofffan, så Linn kunde ligga i sängen bredvid Ben, utan att det skulle vara trångt. Men hur lätt är det på en skala att somna om då?

Vissa räknar får, andra dricker varm mjölk. Själv ligger jag och funderar ut kluriga ramsor, som jag glatt deklarerade för Ben klockan 5. "Ett dussin russin blir man inte mätt på, för ett dussin är bara 10 plus 2". Eller, min favorit: "Ett gross albatross vore en syn, 144 stora fåglar i skyn!". Tänkte ut något om "Ett tjog tjugor", men slutklämmen blev inte bra. Ja, där ligger jag mitt i natta hos min älskade och tänker ut hur man kan lära eleverna kluriga antals-ord. Och jag som inte ens har matte!

Idag är det Amber som bloggar:



Återigen lämnades jag och gammeltanten ensamma medan matte stack till jobbet. Fast lika glad för det är jag, för att sitta utanför hennes jobb i bilen är riktigt hemskt! Alla tvåbenta, skräniga som finns runtomkring är skitläskiga!

Hela dagen suktades jag av diverse godsaker såsom plastburkar, påsklämmor och annat knaprigt. Men jag har blivit stor och duktig och lät bli allt! Matte, den misstänksamma, hade stängt dörren till sitt rum. Så oförskämt! Som om jag skulle hoppa upp i hennes säng. Det gör jag ju bara 98% av gångerna. Dålig stil, tycker jag.

Middagen kasatade jag i mig, för nu har jag återfått aptiten. Och på kvällen, så tog matte med mig på en promenad. Så roligt! Grannhunden var ute i trädgården och jag chockade matte med att inte skälla utan i stället gny, för jag ville så gärna leka med honom. Han tyckte nog att jag fortfarande luktade av den röda sörjan som kom ut där bak nyligen, så han ville hemskt gärna leka med mig med...

Precis efter att jag lagt en skaplig hög kabelhärva, så upptäckte jag något fruktansvärt. Ett monster vid kanten av gångbanan! Jag skällde och sprang omkring, men odjuret ville inte försvinna. Till slut attackerade det min skrattande matte, bet tag i hennes hand och hon snurrade desperat runt. Förtvivlat försökte jag rädda henne, men monstret var så himla läskigt, så jag kunde bara inte. Till slut släppte monstret taget om matte, som skrattade och kallade det paraply, och jag var så lycklig att hon klarade sig helskinnad därifrån.

Nä, det blev lite väl mycket äventyr på en gång, så när vi kom hem, så däckade jag på en gång. Det tar på krafterna att försvara sin älskade matte!

Äntligen torsdag och dags att dra ner till Hamburger Börs. Stannade förbi Syster Yster först och fick gosa med Vincent. Så tråkigt att vi ses så sällan, men när vardagen består av massor med jobb och husliga förpliktelser, så är det inte lätt att hitta stunder då man kan åka över.

Denna trevliga kväll började med fin och god middag, där huvudrätten var smördegsinbakad tornedous (eller hur det nu stavas). Vid 21.30 drog showen igång, med Joe Labero och hans magiska fingrar. Duvor och kaniner trollades fram (vissa passade på att föröka sig medan Joe skulle trixa fram andra kaniner), mynt och bollar förflyttade sig osynligt från en hand till en annan, han lyckades gå igenom sin assistent, teleportera sig och en massa annat smått och gott. Himla trevligt, inte bara att se en riktigt bra showare, utan också att få göra det med min mamma och mina syskon. Man borde unna sig sådant oftare!







Kom hem väldigt sent, så det var segt i morse. Bara två lektioner, och den första gick väldigt bra, men till den andra (efter lunch) hade tröttheten tagit tag i mig. Men jag fick kvickna till snabbt, när en elev under det inledande läxförhöret började blöda en massa näsblod. Tänk vad de små liven gör för att slippa förhöret! Nädå, hon har alltid alla rätt, så det var ren otur. Tur att jag inte är kräsmagad när jag var tvungen att torka upp blodet från golv, bänk och dörr...

Stapplade ur bilen hemma igen och halvsvimmade ner i sängen, där jag hamnade i djup koma. Ända tills barnen blev hungriga, vill säga, för trots sina sammanlagt 33 år, så är det visst fasligt svårt att steka på kött och fritera potatis...

Är just nu inne i en rejäl arbetsperiod, när det är mycklet att rätta. Mina åttor har spelat in samtal på kassetter, och för att hinna med, så köpte jag batterier och lyssnade på en elevgrupp hela vägen ner till Stockholm, och nästan hela vägen hemåt. De spelar ofta in långa diskussioner, vilket gör att jag får ägna över 10 timmar åt att lyssna på dem. Otroligt tidskrävande, men jag tycker det är så viktigt att de får rättvisa betyg. Om jag bara skulle gå runt och lyssna, så hade jag inte hört så mycket av varje elev.

Om gårdagen var magisk, så blev även denna kväll en överraskningarnas kväll! Plötsligt från ingenstans dök en tjej upp och lämnade över en kasse med fredagsmys - läsk, chips, chokladkaka och en låda vindruvor. Allt gratis, som ett reklamjippo från City Gross. Himla oväntat och attans trevligt!

Idag är dessutom första dagen som vi fått snö denna säsong. Inte mer än att de små flingorna smälter med en gång, men ett omen om att det är dags att plocka fram vinterkläderna, så man har dem redo!

Förbenade jäkla skit-hundägare det finns! Klev upp i morse och med gruset fortarande i ögonen strosade jag ut med mina 123 kilo hund. Efter bara en liten stund ser jag tre personer i övre medelåldern med deras "kära" hundar lösa. Givetvis ska terriern rusa fram och skälla på mina vovvar, som inte är sena med att svara. Jag har fullt sjå att hålla i alla dessa spända muskler, och ägaren är inte direkt snabb att få bort sitt evigt skällande monster. Och då kommer givetvis den andra hunden, en spaniel, och tar över. Ägaren kommer efter, men hunden flyttar bara på sig, så den står på lagom avstånd... Ägaren står bara och skrattar och tittar på sin hund, uppenbart road av att hans lilla spaniel mopsade upp sig mot jättehundarna. Han sket fullständigt i att jag precis hade haft ett vansinnigt sjå att hålla emot mina. Jag hade så god lust att släppa mina lösa också, så han fick se på ett och annat. Kan han, så kan jag... Lite revansch fick jag dock ganska snart, när spanieln travade efter oss, på långt avstånd, men han vägrade lyssna på alla "Simba!" som flög ur matte strupe. Och inte fasiken tänkte jag ropa och säga att min hund löper, när ägarna inte ens orkar flytta sig en meter efter sin hund, utan jag hoppades bara att Simba skulle följa med oss hela vägen hem. Det gjorde han tyvärr inte...

Hade tre lektioner idag och allt flöt på bra. Till och med datasalen hade vaknat på rätt sida! Däremot märkte jag att det är dags att uppdatera de engelska tidningarna jag köpt från när jag var i USA. Skvallerblaskor från -97 är ju inte så aktuella precis... Fast lite kul var det att se vilka par som höll ihop då och som fortfarande är det. När jag till sist hade 6:an, som arbetade tystare än någonsin förr för att jag hade migrän (så himla snällt av dem!), så fick jag tillfälle att prata en stund om att sprida godhet. Att om vi hjälper tre personer, och dessa sedan hjälper tre andra var, så blir det en värld fylld av godhet. Det var trevligt att diskutera med dem och de var nyfikna på mitt frivilliga engagemang på häkten/anstalt. Att jag gör det, fast jag inte får betalt!? Det tyckte de var konstigt, men när man kan förklara för dem, så förstår de och förhoppningsvis kan jag få åtminstone någon att tänka lite annorlunda.

Efter jobbet åkte jag till köpcentrumet. Hämtade ut mina 6 rullar foton, som legat i åratal (sedan 2004 visade det sig). Trodde aldrig det skulle bli några bilder, men det blev det! Johan och jag kollade på dem tillsammans och hade mäkta roligt åt hur han och brorsan såg ut för 6 år sedan.

Passade också på att köpa ramar och ÄNTLIGEN har jag fixat till de tre tavlorna (en gammal förstoring på mig och två oljemålningar från Afrika). Men jag kan ju inte frångå min klantiga sida, så givetvis hade jag sönder glaset i den största ramen med häftpistolen. Lyckligtvis är det en oljeduk till den, så det behövs ju faktiskt inget glas. Intalar jag mig, i varje fall...







Var till tant doktorn igår också. Min handled har nu full rörlighet! Däremot kommer jag att vara svullen och ha ont länge till, vilket är jäkligt irriterande.

Min älskade mamma har köpt biljetter till sig och sina fyra barn till Joe Laberos show (inklusive middag) på torsdag. Ska bli så kul att gå! Vi gör ju aldrig något tillsammans allihopa annars. Extra viktigt känns det nu när mamma precis legat på sjukhus. Det kunde vara en stroke eller nervsjukdom, men troligtvis var det bara stress och/eller virus som gav henne ansiktsryckningar. Självklart har vi alla varit/är oroliga, men nu är det viktigt att mamma får ta det lugnt och bara ha kul. Jag har sagt att hon gärna kan få komma hit och bo några dagar. Jag hoppas hon nappar på det erbjudandet!

Tjo i baljan, vad det blåser! Värsta höststormarna. Konstigt att man blir förvånad varje gång de sveper in över landet... Ingen idé att fixa frissen varje morgon, man har ändå värsta rufset när man kliver innanför skoldörren.

Idag har det varit en hektisk dag. Förutom att ha jobbat, så har jag bland annat hunnit med en timmes massage (VÄLBEHÖVLIGT!!), ett läkarbesök och ett veterinärbesök. Har också åkt till Bauhaus och bokat in en luftvärmepumpsgubbe, som ska komma hem till mig och kolla inför installation. Johanna och jag drog en repa i en galleria också och det blev både örhängen, medicin och toapapper. Medicinen är till Embla, som visade sig ha en smärre muskelskada (det var därför hon är lite halt), men med Rimadyl så blir hon nog pigg som en mört igen! Dessutom fick hon piller mot sin inkontinens. Det är inte så farligt, bara någon droppe kiss som kan komma på golvet ibland, och en biverkning av att hon kastrerats. Men dessa tabletter ska var bra, så nu får jag nog snustorra golv igen! ;)

Så här i stresstider så har jag anammat lite Mindfulness. Sett mig omkring, levt här och nu. Det finns så mycket vackert att se om vi bara tittar. Glömmer frusna öron, att vi är sena till jobbet, att andra bilister är idioter. Bara ler och glider fram i vardagen...




Inspektera tingen omkring mig är inte det enda jag gjort. Även människor observeras intensivt av mig. Överallt ser man folk och jag kan inte låta bli att se små tecken och analysera dessa. Några exempel: Vår skolpsykolog är alltid extremt välklädd. Ändå har han tre hål i ena örat (inga örhängen dock). Tyst iakttog jag honom och kom fram till att han säkert hade en liten vild ungdom. Till slut kunde jag inte låta bli att fråga. Nej då, han hade bara tillbringat en del av sin uppväxt i Sydamerika och där arbetat med att sälja smycken. Helt fel, alltså, men hur lätt var det att gissa...?

På hundpromenaden mötte jag en vältränad kille, som flåsade ordentligt medan han joggade. Direkt drog jag slutsatsen att han nog är en styrketräningskille, som vill bättre på kondisen och därför flåsade så dant. Sant? Det kommer jag aldrig få veta. Men det gör inget, för det är själva analyserandet som är kul!

Som sista exempel kan jag nämna det lite äldre paret på lokala pizzerian. "Varsågod, Nisse" sade bagaren och räckte över pizzorna. De gick ut strax före mig och jag tänkte att den gamla, men välvårdade volvon säkert var deras. Men jag hade helt fel igen. De klev in i en sprillans ny merca och gled iväg. Självklart! Pizzabagaren kände till hans namn, alltså är han stamkund. Och är man stankund på en pizzeria, så är man knappast fattig. Att jag inte tänkte på det! ;)

Allt har sina perioder. Och nu är det tydligen "köra på en räv"-period. Längs kanterna ligger för närvarande flera stycken av dessa röda lurvtussar. Kanske skulle man plocka upp dem och göra sig en egen rävpäls? Sådana är säkert dyra. Och den här är garanterat inte från uppfödda, vanvårdade djur!



Efter jobbet kommer också uppenbarligen "ut och jogga"-perioden. På väg till veterinären (som visst hade stängt just igår), så såg jag ett otal joggare i trakterna kring moskén (många studenter bor där). De flesta såg vältränade ut. En tjej slog två flugor i en smäll och hade sin vovve i ett koppel fastsatt runt midjan. Det måste väl ändå vara världens sämsta för hunden!? Djuret är inte gjort för jogging. Du kan jogga en timme med hunden, men den är ändå inte trött sedan. En hund behäver lite mental stimulans, som att fokusera sig på dofter. Och vad gör stackaren när den vill kissa? Gör det i farten? Nä, det skulle aldrig falla mig in att ta med vovven på joggingen. Eller ens att ta en joggingtur... =)



Vem är det som bestämt att sängar ska vara 220 cm långa? Och vem har bestämt att påslakan ska vara betydligt kortare? Jag vill alltid ligga utsträckt, men vill samtidigt ha täcket snurrat runt mina fötter och uppdraget till örat. Ingen enkel ekvation! Förresten börjar det bli så kallt att duntofflorna snart åker fram. Fast de är inte så bra. De fungerar ungefär som en termos, så om fötterna redan är kalla, så förblir de kalla. Jag får väl mikra fötterna en minut innan läggdags...

Idag tog jag med yngsta sonen och for till Nordea, så han skulle kunna hämta ut sitt leg och byta ut sitt icke fungerande bankomatkort. Men tji, vad vi bedrog oss! Banken srängde redan 15.00 och vi kom 8 minuter senare. Två dagar i rad med onödiga turer in till stan för min del. Frustrerande!!

Torsdagen var veckans sista dag med lektioner, och den började med förvåning. Mitt i natten behövde Amber lätta på trycket, och för att inte vakna till, så tände jag aldrig lampan medan Amber gick ut på tomten. Tillbaka i sängen hörde jag snart att någon sov tungt - bredvid mig! Jag visste att Andreas kompis Erik varit kvar på kvällen när jag lagt mig, och nu undrade jag ifall han inte orkade åka till Vattholma, utan sov över - i min säng... Skeptiskt lyfte jag på huvudet och med två hörande öron, så visade det sig att ljudet kom ifrån fotändan, där Embla sussade sött. Men så fort jag lade ena örat mot kudden, så lät det igen som att ljudet kom ifrån sänghalvan intill. Spännande med "hörselvillor"!

Efter jobbet på torsdagen, så var det dags för terminens bowling-utmaning oss kollegor emellan. Många slöt upp, även f.d. anställda, så det var ett riktigt roligt möte! Mindre roligt var det att se att jag - återigen! - fått en bana som lutade. Klotet skulle prompt till höger sida. Eller fick jag snedlut, nu när jag opererat in en massa metall i vänstra handleden? Ja, något fel måste det ju vara, för egentligen är jag ju en 300-spelare! =)

Efter timmen på hala banan med de urtjusiga, svettiga skorna, så lommade jag hemåt till sonen, medan i princip alla kollegor trippade över gatan för ett restaurangbesök. Själv såg jag och Johan på film, och mitt i Grudge 3 pep telefonen. Jörgen sms:ade att jag vunnit en av skolvärdens eftertraktade korgar! Efter varje bowling lottar han ut korgar med olika innehåll, mot att deltagarna deltar med en slant. Jag vann den intellektuella korgen som innhöll 3 böcker, en pläd, vin, chokladkaka, kaffe och torkad svamp (hans egenhändigt plockade). Jag blev superglad! Vad är väl ett namn på prispokalen, när man kan få kura ihop sig i soffan med tre läckra böcker? =)



Annars så har kylan slagit till nu. Flera mornar har termometern visat på en plusgrad. Även om det är kallt om snoken ibland, så ger detta fenomen (kalla mornar, värmande sol) en del häftiga effekter. Som denna trafikskylt, som i solens strålar ångade.