Färdig med sex!
Efter en natt med många väckningar (mat och napp), så var det inte precis så att jag studsade upp vid 9-snåret. Snickaren skulle komma, och det skulle kanske inte vara så passande om jag låg under täcket då...
Efter en hel dags arbete, så är sex fönster snygga - på insidan. Han har alltså minst en hel dags jobb kvar att göra. Eventuellt får jag spika upp brädorna i slutet av veckan, för jag vill hinna måla dem innan de sätts upp. Även om vi kvinnor har utvecklat nagellack som torkar på ett kick, så har tydligen inte den mansdominerande världen kommit på fördelarna med snabbtorkande målarfärg.
Tog en förmiddagspromenad i skogen med glad liten kille (som inte förstår varför mammas ögon är så puffiga idag) och en vovve som var tacksam över att få springa fritt. Passade på att ta kort på hennes fettknöl på bröstet också, ni vet den där, som Nova och Linn trodde innehöll en valp...
Nä, nu måste jag avsluta, för junior envisas med att vakna och "tappa" nappen, så mamma måste komma och stoppa in den. Det lär med andra ord bli en sådan natt igen... Nåja, då får kvalitetsmake-up:en visa vad den går för!
Efter en hel dags arbete, så är sex fönster snygga - på insidan. Han har alltså minst en hel dags jobb kvar att göra. Eventuellt får jag spika upp brädorna i slutet av veckan, för jag vill hinna måla dem innan de sätts upp. Även om vi kvinnor har utvecklat nagellack som torkar på ett kick, så har tydligen inte den mansdominerande världen kommit på fördelarna med snabbtorkande målarfärg.
Tog en förmiddagspromenad i skogen med glad liten kille (som inte förstår varför mammas ögon är så puffiga idag) och en vovve som var tacksam över att få springa fritt. Passade på att ta kort på hennes fettknöl på bröstet också, ni vet den där, som Nova och Linn trodde innehöll en valp...
Nä, nu måste jag avsluta, för junior envisas med att vakna och "tappa" nappen, så mamma måste komma och stoppa in den. Det lär med andra ord bli en sådan natt igen... Nåja, då får kvalitetsmake-up:en visa vad den går för!
Monster ur röran!
Det är bara en vecka ungefär kvar tills fotografering av huset. Förrådet är knökafullt och jag måste lista ut var jag ska dumpa övriga överblivna prylar. Men det är inte allt - det måste möbleras om också. Sagt och gjort, så drog jag igång Operation Ommöblering. Efter en stund kallade jag in sönerna. Den ena hjälpte till att putta soffan två meter, den andra dammade av en bokhylla och ställde videofilmerna snyggt. Sedan tog deras ork slut. Jisses, det här kommer att bli en låååång vecka för mig!
Det blir fult innan det blir fint...
Att vända upp och ner på hela huset har sina fördelar. Det blir ju rent i alla skrymslen och vrår. Tyvärr finns det en nackdel också - man väcker de små djur, som ligger och sover för vintern. Så därför hittade jag detta gigantiska åttabenta monster strax ovanför min säng. Jag begriper inte varför de alltid ska dras till MIN sida av sängen, men jag vrålade på Ben, som skulle fixa iväg den. "Döda den inte!" beordrade jag, för spindelmos är nog snäppet värre än en levande spindel. Ben tog lite papper och hade JÄTTEKUL med att låtsas komma emot mig med pappret hela tiden. Jisses, vilken falsett jag har!
Spindeln får bara vara på liten bild, för den är så äcklig.
Det ska börjas i tid, och Kevin läser gärna böcker redan nu. OK, jag kanske överdrev lite, men han fattar säkert bilderna precis. Just denna har små fluffiga partier, som han tyckte var roliga att känna på. Hundens promenader är ett ständigt tjatande här hemma (säkert som i många andra hundfamiljer), så att även Kevin kan gå ut med Embla är ju bra. Här håller han i henne från vagnen. Nu gäller det bara att bygga upp lite armstyrka, så han orkar hålla emot 67 kilo, ifall hon får för sig att springa iväg. (Tyvärr lär hunden hinna dö inan han fått upp den armstyrkan...).
Det blir fult innan det blir fint...
Att vända upp och ner på hela huset har sina fördelar. Det blir ju rent i alla skrymslen och vrår. Tyvärr finns det en nackdel också - man väcker de små djur, som ligger och sover för vintern. Så därför hittade jag detta gigantiska åttabenta monster strax ovanför min säng. Jag begriper inte varför de alltid ska dras till MIN sida av sängen, men jag vrålade på Ben, som skulle fixa iväg den. "Döda den inte!" beordrade jag, för spindelmos är nog snäppet värre än en levande spindel. Ben tog lite papper och hade JÄTTEKUL med att låtsas komma emot mig med pappret hela tiden. Jisses, vilken falsett jag har!
Spindeln får bara vara på liten bild, för den är så äcklig.
Det ska börjas i tid, och Kevin läser gärna böcker redan nu. OK, jag kanske överdrev lite, men han fattar säkert bilderna precis. Just denna har små fluffiga partier, som han tyckte var roliga att känna på. Hundens promenader är ett ständigt tjatande här hemma (säkert som i många andra hundfamiljer), så att även Kevin kan gå ut med Embla är ju bra. Här håller han i henne från vagnen. Nu gäller det bara att bygga upp lite armstyrka, så han orkar hålla emot 67 kilo, ifall hon får för sig att springa iväg. (Tyvärr lär hunden hinna dö inan han fått upp den armstyrkan...).
Tröttsamt okunniga!
Rolf-Göran Bengtsson har fått sina prestationer erkända genom att tilldelas Jerringpriset. Ett flertal personer protesterar dock, både i media och på till exempel Facebook, och menar att ridning inte är en sport. Herregud, om de skulle prova på att rida en timme, så skulle de ändra åsikt! Jag har aldrig varit så vältränad i mage, rygg och kondition som när jag red. En tur i galopp gör mig alldeles andfådd, för det krävs ansträngning att rida fram en häst (oftast). Även om man givetvis behöver en bra häst för att göra bra resultat, så behövs det en bra ryttare för att lyckas helt och hållet.
Om vi jämför lite, så skulle jag däremot säga att golf inte är en sport. Man blir inte svettig, insatsen är minimal. Skicklighet krävs till viss del, men även en amatör kan göra hole-in-one. Så var drar vi gränsen för vad som är sport. Är schack en sport? Bowling? Dans? Vad är kriterierna för sport? Nä, för mig är det obegripligt hur man kan avskriva ridning, för det är en krävande, tuff och farlig sport!
Att bli erkänd för sina kunskaper eller sin skicklighet är ju något vi alla önskar. Som lärare får man inte alltid det. Därför blev jag extra glad igår när Birgitta, som ansvarar för de nationella proven i svenska, ringde upp mig och undrade ifall jag ville vara med och bedöma uppsatser till framtida facit. De tyckte jag var så duktig, så de ville ge mig frågan, trots att jag var mammaledig. Så snällt sagt! Tyvärr är mötet exakt samma dag som jag flyttar, så jag kunde inte.
Och nu till något helt annat - Kevin! I går var det dags för 6-månaderskoll på BVC och två sprutor. Han grät på något konstigt sätt i fem - tio sekunder, sedan var allt bra igen. Jag passade på att fråga bland annat om hans hulkningar. De få gånger Kevin gråter, så är det för att han är övertrött. När han sedan somnar, och däremd slutar gråta, så hulkar han LÄNGE. Kvällen innan besöket tog det två timmar innan han slutade, trots att han faktiskt sov. Läkaren sade att han aldrig hört om något barn som hulkar så länge, men menade att andningen inte påverkas, så det är ingen fara. Yeah, right, som om det kommer att få mig lugnare. Jag kommer fortsätta ligga och lyssna att han drar efter andan mellan hulkningarna även i fortsättningen. För visst är det väl så vi mammor fungerar...?
Om vi jämför lite, så skulle jag däremot säga att golf inte är en sport. Man blir inte svettig, insatsen är minimal. Skicklighet krävs till viss del, men även en amatör kan göra hole-in-one. Så var drar vi gränsen för vad som är sport. Är schack en sport? Bowling? Dans? Vad är kriterierna för sport? Nä, för mig är det obegripligt hur man kan avskriva ridning, för det är en krävande, tuff och farlig sport!
Att bli erkänd för sina kunskaper eller sin skicklighet är ju något vi alla önskar. Som lärare får man inte alltid det. Därför blev jag extra glad igår när Birgitta, som ansvarar för de nationella proven i svenska, ringde upp mig och undrade ifall jag ville vara med och bedöma uppsatser till framtida facit. De tyckte jag var så duktig, så de ville ge mig frågan, trots att jag var mammaledig. Så snällt sagt! Tyvärr är mötet exakt samma dag som jag flyttar, så jag kunde inte.
Och nu till något helt annat - Kevin! I går var det dags för 6-månaderskoll på BVC och två sprutor. Han grät på något konstigt sätt i fem - tio sekunder, sedan var allt bra igen. Jag passade på att fråga bland annat om hans hulkningar. De få gånger Kevin gråter, så är det för att han är övertrött. När han sedan somnar, och däremd slutar gråta, så hulkar han LÄNGE. Kvällen innan besöket tog det två timmar innan han slutade, trots att han faktiskt sov. Läkaren sade att han aldrig hört om något barn som hulkar så länge, men menade att andningen inte påverkas, så det är ingen fara. Yeah, right, som om det kommer att få mig lugnare. Jag kommer fortsätta ligga och lyssna att han drar efter andan mellan hulkningarna även i fortsättningen. För visst är det väl så vi mammor fungerar...?
Pucko-jag
Upp och hoppa, inte sova! Redan vid 9.45 åkte jag och Kevin iväg och hämtade ett släp, så vi kunde köra överflödiga möbler till Shurgard. Andreas var hemma och hjälpte mig och släpet fylldes snabbt med fyra Billy-bokhyllor, vitrinskåp, en tredjedels förvaringsserie, fåtölj, motionscykel, vanlig cykel, sommardäck, en massa kartonger och lite till. Helt otroligt så mycket man tror man behöver egentligen!
Ganska snart märkte jag att det kändes lite konstigt att åka, men det gjorde det även när släpet var tomt. Det var då som att sitta i en shaker, som om bilen inte hade någon fjädring alls. Därför reagerade jag inte så mycket nu, och att det lät, det måste ju bero på allt i släpet. Eller? Bäst att inte ta motorvägen i varje fall. Oj, vad det låter, har mitt bromsok bak helt gett upp? FASIKEN, vad det låter! Bäst att stanna vid Fullerö och kolla. Jaha, jag hade glömt hissa upp stödhjulet. "Stödhjulet" kanske jag ska skriva, för det var banne mig bara hälften kvar av det. Piss! Bara att skruva loss och banna sig hela vägen in till Uppsala. Jag hade till och med stannat efter 10 meters körning och kollat så att jag inte glömt släppa handbromsen, så hur kunde jag missa hjulet!?
Förrådets yta ska räcka till att tömma en hel tvårumslägenhet, intygar Shurgard. Men då har man tydligen ett hem enbart av stapelbara prylar, för ytan i förrådet kan inte utnyttjas optimalt som det är nu. Om jag till exempel har en fåtölj eller cykel, så kan jag ju inte stapla prylar ovanpå, ända upp till taket tre meter upp. Nåja, Andreas och jag gjorde vårt bästa och lyckades till och med få upp två bokhyllor i taknivå. Det var på håret, men med lite trixande, så gick det till slut att stänga förrådsporten. Tyvärr får inget mer plats, och jag har mer som ska undan innan visning...
Väl tillbaka på traileruthyrningen inser jag att jag borde smöra, för att eventuellt få rabatt på det stendöda hjulet. Andreas förslag om att "kasta in det i vagnen och så drar vi fort därifrån" skulle ju inte funka, eftersom killen på firman hakar loss släpet och då behövs hjulet. "Åh, vad fint ni har härinne!" utbrister jag, men inser att fjäsket lätt genomskådas, då en skylt sitter uppe: URSÄKTA BYGGRÖRAN! Jag blinkar febrilt med ögonen och erkänner att jag flirtar lite med honom. Han hade visst varit med förr, för han säger bara (med ett leende, tack och lov): "Vad har du gjort nu då?" Jag slängde upp plånboken, erkände min synd, men lugnades snabbt av beskedet att ett sådant stödhjul bara kostar tvåhundra pix. Lättnad! Hur som helst, så känner jag mig idag som stans mest puckade fruntimmer!
Ganska snart märkte jag att det kändes lite konstigt att åka, men det gjorde det även när släpet var tomt. Det var då som att sitta i en shaker, som om bilen inte hade någon fjädring alls. Därför reagerade jag inte så mycket nu, och att det lät, det måste ju bero på allt i släpet. Eller? Bäst att inte ta motorvägen i varje fall. Oj, vad det låter, har mitt bromsok bak helt gett upp? FASIKEN, vad det låter! Bäst att stanna vid Fullerö och kolla. Jaha, jag hade glömt hissa upp stödhjulet. "Stödhjulet" kanske jag ska skriva, för det var banne mig bara hälften kvar av det. Piss! Bara att skruva loss och banna sig hela vägen in till Uppsala. Jag hade till och med stannat efter 10 meters körning och kollat så att jag inte glömt släppa handbromsen, så hur kunde jag missa hjulet!?
Förrådets yta ska räcka till att tömma en hel tvårumslägenhet, intygar Shurgard. Men då har man tydligen ett hem enbart av stapelbara prylar, för ytan i förrådet kan inte utnyttjas optimalt som det är nu. Om jag till exempel har en fåtölj eller cykel, så kan jag ju inte stapla prylar ovanpå, ända upp till taket tre meter upp. Nåja, Andreas och jag gjorde vårt bästa och lyckades till och med få upp två bokhyllor i taknivå. Det var på håret, men med lite trixande, så gick det till slut att stänga förrådsporten. Tyvärr får inget mer plats, och jag har mer som ska undan innan visning...
Väl tillbaka på traileruthyrningen inser jag att jag borde smöra, för att eventuellt få rabatt på det stendöda hjulet. Andreas förslag om att "kasta in det i vagnen och så drar vi fort därifrån" skulle ju inte funka, eftersom killen på firman hakar loss släpet och då behövs hjulet. "Åh, vad fint ni har härinne!" utbrister jag, men inser att fjäsket lätt genomskådas, då en skylt sitter uppe: URSÄKTA BYGGRÖRAN! Jag blinkar febrilt med ögonen och erkänner att jag flirtar lite med honom. Han hade visst varit med förr, för han säger bara (med ett leende, tack och lov): "Vad har du gjort nu då?" Jag slängde upp plånboken, erkände min synd, men lugnades snabbt av beskedet att ett sådant stödhjul bara kostar tvåhundra pix. Lättnad! Hur som helst, så känner jag mig idag som stans mest puckade fruntimmer!
Borde - mitt livs ord just nu
Hej och hå - dagarna rinner på! Tänk vad mycket det är när man ska sälja ett hus! Besiktningsmannen har redan varit här - och han fick ta huset med den röra som det var i... Det fanns bara ingen ork att snygga till på det sätt som jag helst velat - klippa ner buskar framför ena väggen och måla om carporten, byta ut en planka som bara till hälften täcker över förrådet osv. Jag vet att det genererar anmärkningar (fanns med i förra besiktningsprotokollet från när jag köpte), men jag har inte så mycket energi nuförtiden. Hade i varje fall skurat och målat bort allt svartmögel som fanns kring alla fönster, men glömde det i hallen. Det lär han garanterat ha upptäckt, och vips, så var mitt arbete med att dölja fulheterna förgäves...
Mäklaren ringer stup i kvarten och vill boka in tid för fotografering, men först måste fönstermäklaren ringa upp mig, så vi får fixat färdigt fönstrena. Jag har i varje fall bokat in ett lån av mäklarfirmans släp i morgon, så nu borde jag packa allt som ska köras iväg i morgon. Det finns tusen "borden", men banne mig ingen ork, så fram tills att de blir "måsten" låter jag dem glatt försvinna iväg i glömskans bekymmersfria dal...
En av anledningarna till att jag inte har så mycket ork är ju att Kevin fortfarande ska äta var tredje timme på natten. Här finns dock dokumenterat att han har pappas gener och är en äkta liten "kannibal", dvs en sådan som älskar att gnaga på benen i maten (mamma vill bara tillaga filéer och annat benfritt). Hoppas han snart kastar sig över allt jag serverar honom, så tuttarna får vara i fred på natten! (Kycklingben nedan):
Kevin behöver ju sina promenader också (eller snarare: jag behöver promenaderna, Kevin behöver luften), och nu när det är runt en eller två plusgrader, så är det så varmt igen att jag återigen inte behöver ha jackan på mig när vi är ute. Behövs inte på hela promenaden! Undrar om det dessutom ryker om mig när vi går...
Jag och Embla är rätt tunnklädda, medan Kevin har desto mer på sig (även om vantarna inte var på just här).
Efter promenaden och mössa på vått hår, så blir man så här snygg:
Mäklaren ringer stup i kvarten och vill boka in tid för fotografering, men först måste fönstermäklaren ringa upp mig, så vi får fixat färdigt fönstrena. Jag har i varje fall bokat in ett lån av mäklarfirmans släp i morgon, så nu borde jag packa allt som ska köras iväg i morgon. Det finns tusen "borden", men banne mig ingen ork, så fram tills att de blir "måsten" låter jag dem glatt försvinna iväg i glömskans bekymmersfria dal...
En av anledningarna till att jag inte har så mycket ork är ju att Kevin fortfarande ska äta var tredje timme på natten. Här finns dock dokumenterat att han har pappas gener och är en äkta liten "kannibal", dvs en sådan som älskar att gnaga på benen i maten (mamma vill bara tillaga filéer och annat benfritt). Hoppas han snart kastar sig över allt jag serverar honom, så tuttarna får vara i fred på natten! (Kycklingben nedan):
Kevin behöver ju sina promenader också (eller snarare: jag behöver promenaderna, Kevin behöver luften), och nu när det är runt en eller två plusgrader, så är det så varmt igen att jag återigen inte behöver ha jackan på mig när vi är ute. Behövs inte på hela promenaden! Undrar om det dessutom ryker om mig när vi går...
Jag och Embla är rätt tunnklädda, medan Kevin har desto mer på sig (även om vantarna inte var på just här).
Efter promenaden och mössa på vått hår, så blir man så här snygg:
Apat mig
Jag är så sprängfylld just nu! Inte hjälper det att gå på toa eller att ringa någon, för det är inga sådana problem. Nä, jag är sprängfylld med kunskap, som jag bara MÅSTE pracka på några elever! Jag ligger på nätterna och tänker hur jag ska förklara olika saker för dem på bästa sätt. Men på morgonen så sitter inga elever vid frukostbordet, och de smarta exemplen jag hade i huvudet faller i glömska. Hemska tanke!
Fast det är såklart bara en yrkesskada, för egentligen vill jag ju inte undervisa just nu. Jag är supernöjd med att byta bajsblöjor, torka utsmetad barnmat, bli biten i bröstvårtorna och allt annat som hör till, allt för bara ett leende då och då.
Just nu är det dock översvämning på uppgifter här hemma. Samtidigt som man vill gosa och gulla med Kevin (och de andra sönerna med, men det är mindre populärt!), så måste allt ordnas inför flytten. På måndag kommer besiktningsmannen, så jag har målat om vid takfönstret i badrummet och ska försöka hinna röja både inne och ute. Inte för att det egentligen behövs, men det är ju lättare för alla om det inte är tusen prylar hemma. Igår hyrde jag ett förråd på Shurgard och hade med mig 10 flyttlådor i bilen. De två killarna som arbetade på kontoret där var mycket trevliga och kunniga, och jag skojade med den ena: "Kollade du oss (= mig och den andra anställda) i hissen nu då, så jag inte spottade på golvet eller nåt?". Det hade han inte, men den andra tyckte att jag kunde vinka till dem i kameran i hissen någon gång, för det hade ingen gjort, Så då var jag ju givetvis tvungen att dra på mig värsta flinet och vinka glatt när jag dumpat sista lasten flyttlådor. Tyvärr var hissen seg, så efter att jag apat mig i ett par sekunder, så tog det ytterligare 10 innan hissdörrarna gick upp, och då kändes det så där pinsamt, som en tystnad. Fast jag vet ju inte ens ifall de såg mig. Men det hade ju känts bättre att snabbt kunna dra därifrån när man fjompat sig...
Fast det är såklart bara en yrkesskada, för egentligen vill jag ju inte undervisa just nu. Jag är supernöjd med att byta bajsblöjor, torka utsmetad barnmat, bli biten i bröstvårtorna och allt annat som hör till, allt för bara ett leende då och då.
Just nu är det dock översvämning på uppgifter här hemma. Samtidigt som man vill gosa och gulla med Kevin (och de andra sönerna med, men det är mindre populärt!), så måste allt ordnas inför flytten. På måndag kommer besiktningsmannen, så jag har målat om vid takfönstret i badrummet och ska försöka hinna röja både inne och ute. Inte för att det egentligen behövs, men det är ju lättare för alla om det inte är tusen prylar hemma. Igår hyrde jag ett förråd på Shurgard och hade med mig 10 flyttlådor i bilen. De två killarna som arbetade på kontoret där var mycket trevliga och kunniga, och jag skojade med den ena: "Kollade du oss (= mig och den andra anställda) i hissen nu då, så jag inte spottade på golvet eller nåt?". Det hade han inte, men den andra tyckte att jag kunde vinka till dem i kameran i hissen någon gång, för det hade ingen gjort, Så då var jag ju givetvis tvungen att dra på mig värsta flinet och vinka glatt när jag dumpat sista lasten flyttlådor. Tyvärr var hissen seg, så efter att jag apat mig i ett par sekunder, så tog det ytterligare 10 innan hissdörrarna gick upp, och då kändes det så där pinsamt, som en tystnad. Fast jag vet ju inte ens ifall de såg mig. Men det hade ju känts bättre att snabbt kunna dra därifrån när man fjompat sig...
En fis i rymden...
Fina flickor fiser inte. Nu råkade jag ändå göra det härom kvällen, när vi låg i sängen. Eftersom inget direkt hördes, men Ben säkert fortfarande var vaken, så behövde jag ju maskera misstaget. Min briljanta idé var då att andas lite djupt med munnen, så han skulle tro att den mindre trevliga lukten var från min mun i stället för en fis. Det tog faktiskt flera sekunder innan jag insåg: vill jag hellre att han ska tro att jag luktar skit ur munnen!? Ibland är man bra dum...
Och visst känner man sig som en neandertalare ibland (inte bara när man fiser). Idag var jag tvungen att ringa Uppsalahem och fråga om parkeringsplatsen jag anmält mitt intresse till. Ett antal platser heter "Himmelsvägen 22" och hus nummer 22 ligger inte långt från mitt framtida (nummer 40). Men 22 ligger mitt i en länga och har ingen parkering i direkt anslutning. Så var tusan parkerar man då, är det tänkt? Ringde och undrade över en karta, för även om jag misstänker att det är rätt parkeringsområde, så vill man ju helst välja den plats som är närmast kåken. Men karta kunde jag glömma. Himlars, är det ingen som har klagat på detta förut? Eller är det bara jag som är ett UFO?
Och visst känner man sig som en neandertalare ibland (inte bara när man fiser). Idag var jag tvungen att ringa Uppsalahem och fråga om parkeringsplatsen jag anmält mitt intresse till. Ett antal platser heter "Himmelsvägen 22" och hus nummer 22 ligger inte långt från mitt framtida (nummer 40). Men 22 ligger mitt i en länga och har ingen parkering i direkt anslutning. Så var tusan parkerar man då, är det tänkt? Ringde och undrade över en karta, för även om jag misstänker att det är rätt parkeringsområde, så vill man ju helst välja den plats som är närmast kåken. Men karta kunde jag glömma. Himlars, är det ingen som har klagat på detta förut? Eller är det bara jag som är ett UFO?
Äntligen feber!
Efter ett par gnälliga dagar, så fick allt plötsligt sin förklaring: feber! 38,5 tappra grader värmde Kevins lilla kropp, och det känns himla skönt att veta varför han skrikit ett par timmar i morse (han som aldrig gör det!). Väldigt jobbigt att oroa sig och bara gissa hela tiden. Det blev premiär både för termometern (har alltså aldrig mätt hans temperatur tidigare) och det flytande alvedonet. Det sistnämnda gjorde värsta underverket och strax var Kevin sitt gamla jag igen: leende, glad och sprallig.
Även fast det är typ 15 år sedan jag tog tempen i någons rumpa, så mindes jag en sak tydligt. Inte sprita först! För när Johan var nyfödd, så skulle man ta tempen varje gång man bytte blöja i början (av någon konstig anledning), och första gången hade jag för mig att jag skulle sprita tempen innan jag mätte, så att man var säker på att den var ren. Sedan slog det mig: sprit upp i ändtarmen - herregud, jag nåste ha gjort ungen berusad! Värsta sämsta samvetet har suttit i sedan dess, och det är ett misstag jag ALDRIG gör om! Inte för att det märktes något på Johan, men bara kunskapen...
Och nu över till andra kunskaper: surfar som vanligt efter lite bilder till bloggen och nätet kryllar av dem: djurbilder som den här ovanför med text. Mång gånger är de roliga, men de innehåller ALLTID medvetna grammatiska fel och det HATAR jag! Som språklärare tar det verkligen emot att publicera en bild med så många fel, men eftersom jag är kass på datorer och inte vet hur man redigerar bilder, så får det bli så denna gång. Jag MÅSTE verkligen lära mig redigera!
Nu är klockan visserligen bara barnet, men jag ska krama kudden ändå. Migränen är inte rolig efter de senaste dagarnas störda nattsömn och redan 9.15 i morgon bitti kommer en mäklare hit. Hon får ta röran som den är - det är ju ändå själva husets skick hon ska bedöma och kan hon sitt jobb så kan hon se förbi att jag inte orkar damma just nu.
Jag hade svårt att välja städbild, så ni får tre! =)
Även fast det är typ 15 år sedan jag tog tempen i någons rumpa, så mindes jag en sak tydligt. Inte sprita först! För när Johan var nyfödd, så skulle man ta tempen varje gång man bytte blöja i början (av någon konstig anledning), och första gången hade jag för mig att jag skulle sprita tempen innan jag mätte, så att man var säker på att den var ren. Sedan slog det mig: sprit upp i ändtarmen - herregud, jag nåste ha gjort ungen berusad! Värsta sämsta samvetet har suttit i sedan dess, och det är ett misstag jag ALDRIG gör om! Inte för att det märktes något på Johan, men bara kunskapen...
Och nu över till andra kunskaper: surfar som vanligt efter lite bilder till bloggen och nätet kryllar av dem: djurbilder som den här ovanför med text. Mång gånger är de roliga, men de innehåller ALLTID medvetna grammatiska fel och det HATAR jag! Som språklärare tar det verkligen emot att publicera en bild med så många fel, men eftersom jag är kass på datorer och inte vet hur man redigerar bilder, så får det bli så denna gång. Jag MÅSTE verkligen lära mig redigera!
Nu är klockan visserligen bara barnet, men jag ska krama kudden ändå. Migränen är inte rolig efter de senaste dagarnas störda nattsömn och redan 9.15 i morgon bitti kommer en mäklare hit. Hon får ta röran som den är - det är ju ändå själva husets skick hon ska bedöma och kan hon sitt jobb så kan hon se förbi att jag inte orkar damma just nu.
Jag hade svårt att välja städbild, så ni får tre! =)
Dödsfall
Även om natten var osedvanligt bra, så började morgonen inte likadant. Ben fick ett meddelande om att hans moster dött i Afrika, och dödsbud är ju aldrig roliga. Nu började återigen en dag med att ringa runt till hela tjocka släkten och beklaga sorgen, fast denna gång var det ju någon mer nära än en avlägsen kusin som gått bort, så även Ben tyckte det var tufft och känslosamt.
Efter lunch åkte jag med Kevin och flickorna till Bålsta för att gratta brorsan, som blir 43 idag. Gamla gubben! ;) Som vanligt var det väldigt mysigt att träffa närmsta släkten och äta gott. Tjejerna blev mäkta imponerad av Vincents lek med pappans Ipad och vill också ha en sådan "mobiltelefon". Dagens ungar! På min tid önskade man sig hopprep, så man kunde leka häst på gården...
Eftersom jag hade flickorna, så passade Älsklingen på att åka till Stockholm och spendera lite ensamtid med Simon. Skönt för honom att inte behöva göra saker när syrrorna är med, för det blir ju då aktiviteter som mer passar dem. Ben kommer att sova borta en hel del den närmsta veckan, bland annat ska han vara i Skåne torsdag - måndag. Med andra ord håller jag tummarna för att Kevin fortsätter sova som en prins!
Fast ensam hemma kommer jag inte att vara. Husmusen finns ju här! 4 små supersöta tassavtryck har jag sett trippa fram på barracudataket. Det var sååå lockande att känna efter, men jag ville inte skrämma den. Varje kväll springer han över mitt huvud och ner i väggarna. (Det måste vara en han, för en hon hade säkert fött 218 ungar vid det här laget).
Efter lunch åkte jag med Kevin och flickorna till Bålsta för att gratta brorsan, som blir 43 idag. Gamla gubben! ;) Som vanligt var det väldigt mysigt att träffa närmsta släkten och äta gott. Tjejerna blev mäkta imponerad av Vincents lek med pappans Ipad och vill också ha en sådan "mobiltelefon". Dagens ungar! På min tid önskade man sig hopprep, så man kunde leka häst på gården...
Eftersom jag hade flickorna, så passade Älsklingen på att åka till Stockholm och spendera lite ensamtid med Simon. Skönt för honom att inte behöva göra saker när syrrorna är med, för det blir ju då aktiviteter som mer passar dem. Ben kommer att sova borta en hel del den närmsta veckan, bland annat ska han vara i Skåne torsdag - måndag. Med andra ord håller jag tummarna för att Kevin fortsätter sova som en prins!
Fast ensam hemma kommer jag inte att vara. Husmusen finns ju här! 4 små supersöta tassavtryck har jag sett trippa fram på barracudataket. Det var sååå lockande att känna efter, men jag ville inte skrämma den. Varje kväll springer han över mitt huvud och ner i väggarna. (Det måste vara en han, för en hon hade säkert fött 218 ungar vid det här laget).
Dödstrött
Oj, oj, oj... Det här måste ha varit den sämsta natten sedan Kevin föddes! Först somnade jag inte förrän efter 2.30 eftersom han gnällde mest hela tiden. Sedan fortsatte natten i samma anda. Jag var så slut när det var dags att gå upp!
Det är visst fler barn som inte sover på nätterna...
Ben gjorde dock vad han kunde på dagen och tog med alla barnen på en tur ute, så jag kunde sova ikapp lite. Eftersom han redan inspekterat Storvreta, Sveriges största håla på jorden, så tog han Upptåget till Tierp. Oj, så besviken han var när han kom hem! Han insåg att allt norr om Stockholm tydligen är "hålor"... Det enda de lyckades göra i Tierp var att handla på Lidl, så det var en rejäl tripp för lite mat.
Kevin är dock en superbebis så här på dagtid, ler och skrattar och är så gullig och rar hela tiden. Nu har han börjat få tag på alla sladdar överallt, så nu gäller det att se upp med tv-spel och annat, som kan trilla ner i huvudet.
Systrarna älskar verkligen sin lillebror och det är nästan slagsmål om vem som ska få hålla honom. Många pussar får han, trots mina förmaningar nu när Nova är dunderförkyld. Undrar hur lång tid det tar tills de upplever honom som en plåga, som hänger dem i hälarna hela tiden... Systrarna ser dock till så jag känner att jag lever. De fullkomligt pepprar mig med frågor, även om självklara saker. Vi har tittat på "Matilda" och nu "Gladiatorerna" och jag överdriver inte ifall jag fått 300 frågor under tiden. PUH! Det lär bli en lååååång helg...
(Helgen blev just lite längre. Lite vift med armar och ben och ett glas krossades i tusen bitar...)
Det är visst fler barn som inte sover på nätterna...
Ben gjorde dock vad han kunde på dagen och tog med alla barnen på en tur ute, så jag kunde sova ikapp lite. Eftersom han redan inspekterat Storvreta, Sveriges största håla på jorden, så tog han Upptåget till Tierp. Oj, så besviken han var när han kom hem! Han insåg att allt norr om Stockholm tydligen är "hålor"... Det enda de lyckades göra i Tierp var att handla på Lidl, så det var en rejäl tripp för lite mat.
Kevin är dock en superbebis så här på dagtid, ler och skrattar och är så gullig och rar hela tiden. Nu har han börjat få tag på alla sladdar överallt, så nu gäller det att se upp med tv-spel och annat, som kan trilla ner i huvudet.
Systrarna älskar verkligen sin lillebror och det är nästan slagsmål om vem som ska få hålla honom. Många pussar får han, trots mina förmaningar nu när Nova är dunderförkyld. Undrar hur lång tid det tar tills de upplever honom som en plåga, som hänger dem i hälarna hela tiden... Systrarna ser dock till så jag känner att jag lever. De fullkomligt pepprar mig med frågor, även om självklara saker. Vi har tittat på "Matilda" och nu "Gladiatorerna" och jag överdriver inte ifall jag fått 300 frågor under tiden. PUH! Det lär bli en lååååång helg...
(Helgen blev just lite längre. Lite vift med armar och ben och ett glas krossades i tusen bitar...)
Rotade rutiner
Äntligen fredag! Fast jag vet inte varför jag bryr mig, eftersom jag är ledig varje dag... Och visst finns det similarities mellan alla dagar. (Oj, så internationell jag kan vara!):
Efter tolvslaget börjar den nya dagen. Några gånger under de mörka timmarna vaknar Kevin och ska ha tutte. Egentligen behöver han ju inte det, säger de insatta, men som han slukar krubbet är jag beredd att tvista därom. Oftast somnar han om medan han äter tutte nummer två, så jag får ju rätt mycket sömn ändå.
Någon gång mellan 8 och 10 plirar sonen med vakna ögon emot mig efter amningen. Han berättar livligt om nattens alla drömmar och alla mammas önskningar om att få sova lika länge som en tonåring går upp i rök. Frukost, dusch och mys framför tv:n innan Kevin sover middag två timmar senare. Inte sällan puy´tsar morsan på skönhetssömnen ockås!
Sedan gör vi ditten och datten. Idag möblerade jag om. Igen. Vissa går till gymmet eller tar en joggingtur. Jag möblerar om stup i kvarten. "Jaha, står flyttlådorna här? Men de står ju bättre om jag flyttar dem 30 cm. Alla 13!" Jag kanske borde byta karriär till flyttgubbe?
På efteremiddagen kommer pappsen hem och leker med minstingen. Bland annat kan det hända att Kevin blir en äkta SAMURAJ. Förutom tofsen vet jag inte om jag hittar så många fler likheter, jag tycker mest han ser ut som en flicka, men är pappa nöjd med att tycka att samurajer ser ut så, så får det vara så. Manligt värre! ;)
Vid 20-tiden tar Johan Blund sin dagliga vända förbi oss (vem tyckte att tomten har det stressigt som bara jobbar en natt om året!?) och vi vuxna får några timmar för oss själva innan även vi däckar tungt.
Ja, detta är en vanlig dag, vardag som helg. Fast vissa dagar är ju speciella. Den andra januari, till exempel, såg jag fram emot Uppsalas superba morgontidning, UNT. Sedan Johan föddes -96 tycker jag det är kul att läsa om "Årets förstfödda i Uppsala län". Bläddrade igenom avisan två hela ggr, men ingen artikel fanns. Vad hundan!? Letade då efter nyheten om att någon omkommit efter att ha blivit överkörd av tåget i Storvreta på nyårskvällen. Läste om det på deras webb och ville nu veta lite mer, som ifall det var en olycka eller självförvållat. Skittidningen nämnde inget alls om det! Däremot kunde jag frottera mig i viktiga och spännande nyheter som att toaletten på ett café i Alunda (you know, metropolen) låg för nära köket. Fy, vilken skandal! Tur att de skriver om det, så man har chans att demonstrera eller nåt. Och att någon blev påkörd av en buss i Karlstad var visst mer intressant än att någon mosades i det egna länet.
Till sist två bilder på Kevin när han sitter. Det går rätt bra nu, faktiskt! Nu ska jag bara lära honom att inte titta med röda ögon...
Efter tolvslaget börjar den nya dagen. Några gånger under de mörka timmarna vaknar Kevin och ska ha tutte. Egentligen behöver han ju inte det, säger de insatta, men som han slukar krubbet är jag beredd att tvista därom. Oftast somnar han om medan han äter tutte nummer två, så jag får ju rätt mycket sömn ändå.
Någon gång mellan 8 och 10 plirar sonen med vakna ögon emot mig efter amningen. Han berättar livligt om nattens alla drömmar och alla mammas önskningar om att få sova lika länge som en tonåring går upp i rök. Frukost, dusch och mys framför tv:n innan Kevin sover middag två timmar senare. Inte sällan puy´tsar morsan på skönhetssömnen ockås!
Sedan gör vi ditten och datten. Idag möblerade jag om. Igen. Vissa går till gymmet eller tar en joggingtur. Jag möblerar om stup i kvarten. "Jaha, står flyttlådorna här? Men de står ju bättre om jag flyttar dem 30 cm. Alla 13!" Jag kanske borde byta karriär till flyttgubbe?
På efteremiddagen kommer pappsen hem och leker med minstingen. Bland annat kan det hända att Kevin blir en äkta SAMURAJ. Förutom tofsen vet jag inte om jag hittar så många fler likheter, jag tycker mest han ser ut som en flicka, men är pappa nöjd med att tycka att samurajer ser ut så, så får det vara så. Manligt värre! ;)
Vid 20-tiden tar Johan Blund sin dagliga vända förbi oss (vem tyckte att tomten har det stressigt som bara jobbar en natt om året!?) och vi vuxna får några timmar för oss själva innan även vi däckar tungt.
Ja, detta är en vanlig dag, vardag som helg. Fast vissa dagar är ju speciella. Den andra januari, till exempel, såg jag fram emot Uppsalas superba morgontidning, UNT. Sedan Johan föddes -96 tycker jag det är kul att läsa om "Årets förstfödda i Uppsala län". Bläddrade igenom avisan två hela ggr, men ingen artikel fanns. Vad hundan!? Letade då efter nyheten om att någon omkommit efter att ha blivit överkörd av tåget i Storvreta på nyårskvällen. Läste om det på deras webb och ville nu veta lite mer, som ifall det var en olycka eller självförvållat. Skittidningen nämnde inget alls om det! Däremot kunde jag frottera mig i viktiga och spännande nyheter som att toaletten på ett café i Alunda (you know, metropolen) låg för nära köket. Fy, vilken skandal! Tur att de skriver om det, så man har chans att demonstrera eller nåt. Och att någon blev påkörd av en buss i Karlstad var visst mer intressant än att någon mosades i det egna länet.
Till sist två bilder på Kevin när han sitter. Det går rätt bra nu, faktiskt! Nu ska jag bara lära honom att inte titta med röda ögon...
My nose job
Det gäller att lära av sina misstag. Till exempel, så vill jag inte att mina söner ska välja ett lika underbetalt jobb, som jag själv har. Ett tag var jag inne på att de kunde bli kiropraktorer, för den jag går hos har minst 6 klienter per timme á 500 kronor styck. Kanske inte drömyrket för en tonåring, men vad vet de vad som är bäst för dem...? ;) Nu har jag ett annat yrke åt Johan, som ännu inte valt gymnasieprogram. Mäklare låter som ett sjysst jobb. Visst, en hel del kvälls- och helgjobb, men när de tar 65.000:- som ett MINIMUM, och säkert säljer mer än ett hus i månaden, då lär det bli en liten nätt förtjänst efter alla omkostnader. Fast Johan trilskas och vill gå och lära sig IT och teknik. Som om han inte redan kan det!?
Nej, barnen gör sällan som man vill att de ska göra. Nu när Kevin är dunderförkyld och producerar elvan titt som tätt (=två snorsträngar under snoken), så vill han ändå inte bli snyten (snuten? Konstigt ord hur som helst!). Så fort näsduken närmar sig honom, så slänger han bakåt huvudet och elvan förvandlas snabbt till en geggig sörja, som smetas ut över halva ansiktet. Nice... Blir inte många kindpussar nuförtiden.
Idag hade jag pyntat ett tjockt lager mascara på de spretiga ögonfransarna inför hundpromenaden i skogen. Man vet ju aldrig vem man råkar möta. Kanske blir man stoppad av polisen på vägen (de kollar ju ändå hastigheten säkert två gånger om året i byn!). Men inte kom någon och såg att jag ansträngt mig idag. Det blev till att ta en tur till ICA och köpa mjölk, så mascaran inte skulle vara bortkastad.
Nu borde jag verkligen gå ifrån datorn. Måste snickra på huset, måla om det, packa allt onödigt (95% av innehållet, alltså) osv. Funderar starkt på att sälja på egen hand, för via Hemverket får man hjälp av riktig mäklare att upprätta kontrakten. Trots att amerikanska mäklarsamfundet försöker skrämma folk till att inte sälja själva:
Men sedan när har jag brytt mig om sådan skrämselpropaganda? =) Däremot måste man nog tänka på hur man framställer objektet inför sina framtida övertagare:
Nej, barnen gör sällan som man vill att de ska göra. Nu när Kevin är dunderförkyld och producerar elvan titt som tätt (=två snorsträngar under snoken), så vill han ändå inte bli snyten (snuten? Konstigt ord hur som helst!). Så fort näsduken närmar sig honom, så slänger han bakåt huvudet och elvan förvandlas snabbt till en geggig sörja, som smetas ut över halva ansiktet. Nice... Blir inte många kindpussar nuförtiden.
Idag hade jag pyntat ett tjockt lager mascara på de spretiga ögonfransarna inför hundpromenaden i skogen. Man vet ju aldrig vem man råkar möta. Kanske blir man stoppad av polisen på vägen (de kollar ju ändå hastigheten säkert två gånger om året i byn!). Men inte kom någon och såg att jag ansträngt mig idag. Det blev till att ta en tur till ICA och köpa mjölk, så mascaran inte skulle vara bortkastad.
Nu borde jag verkligen gå ifrån datorn. Måste snickra på huset, måla om det, packa allt onödigt (95% av innehållet, alltså) osv. Funderar starkt på att sälja på egen hand, för via Hemverket får man hjälp av riktig mäklare att upprätta kontrakten. Trots att amerikanska mäklarsamfundet försöker skrämma folk till att inte sälja själva:
Men sedan när har jag brytt mig om sådan skrämselpropaganda? =) Däremot måste man nog tänka på hur man framställer objektet inför sina framtida övertagare:
Tor lever!
Man skulle kunna tro att de gamla asagudarna dog ut med vikingarna för en si så där tusen år sedan, men där har man fel! Jag har nämligen hittat åskguden Tor! Han lever runt i min mage, och har gjort så i ett dygn nu och mullrar på som bara attan. Trots att jag inte är hungrig. Jag misstänker att magen ännu inte är nöjd efter magsjukan...
Trots att jag var (mer än vanligt) klen och orkeslös, så behövde Embla en promenad. Kevin hade det varmt och gott i vagnen, Embla skuttade glatt omkring utan koppel och själv släpade jag benen efter mig, iklädd Johans mössa, alldeles osminkad och med hopp om att ingen skulle se mig.
Promenader är ofta spännande, då man inte sällan upptäcker saker och ting som är ovanliga. I dag såg jag till exempel en gravid tall. Och jag som trodde de förökade sig via frön!
Det är inte bara promenader som ser till att vi mår bra (aktuellt fortfarande så här årets tredje dag). Frukt och grönsaker är ju också viktigt, och lyckligtvis gillar Kevin dem - med besked! Idag fick han smaka ananas, och han ville knappt släppa taget om den goda frukten! Förhoppningsvis kvarstår hans aptit på livets nyttiga i många år framöver.
Kollar på TV medan han äter...
Trots att jag var (mer än vanligt) klen och orkeslös, så behövde Embla en promenad. Kevin hade det varmt och gott i vagnen, Embla skuttade glatt omkring utan koppel och själv släpade jag benen efter mig, iklädd Johans mössa, alldeles osminkad och med hopp om att ingen skulle se mig.
Promenader är ofta spännande, då man inte sällan upptäcker saker och ting som är ovanliga. I dag såg jag till exempel en gravid tall. Och jag som trodde de förökade sig via frön!
Det är inte bara promenader som ser till att vi mår bra (aktuellt fortfarande så här årets tredje dag). Frukt och grönsaker är ju också viktigt, och lyckligtvis gillar Kevin dem - med besked! Idag fick han smaka ananas, och han ville knappt släppa taget om den goda frukten! Förhoppningsvis kvarstår hans aptit på livets nyttiga i många år framöver.
Kollar på TV medan han äter...
Urk
Och nu har man kört årets första bantningskur - med besked! Mådde illa igår kväll, men trodde det var pga migränen. I natt vaknade jag och insåg att det var mer än så. Fick tillbringa en del tid sittandes på toan med hink i händerna, eftersom det alltid vill komma ur båda ändarna på samma gång. Vips, så blev man 18 kilo lättare på ett par minuter! ;)
Kevin, som invigde året med att sova exemplariskt, hade en orolig natt och vaknade till hela tiden. Visserligen lugnade han sig när han fick nappen, men när den bara är inne två minuter åt gången, så blir det mååååånga, långa timmar i sängen. Jag sov i vardagsrummet, för i mitt skick klarade jag inte av sparkar i magen eller gnäll i öronen. Ben fick ta hela hästpasset och stannade hemma idag för att ta hand om Kevin. Det behövdes verkligen! Trots att jag inte spytt sedan tidigt i morse, så mår jag ännu inte bra. Jag håller tummarna för att dag tre blir en repris på dag ett, och inte dag två!
Kevin, som invigde året med att sova exemplariskt, hade en orolig natt och vaknade till hela tiden. Visserligen lugnade han sig när han fick nappen, men när den bara är inne två minuter åt gången, så blir det mååååånga, långa timmar i sängen. Jag sov i vardagsrummet, för i mitt skick klarade jag inte av sparkar i magen eller gnäll i öronen. Ben fick ta hela hästpasset och stannade hemma idag för att ta hand om Kevin. Det behövdes verkligen! Trots att jag inte spytt sedan tidigt i morse, så mår jag ännu inte bra. Jag håller tummarna för att dag tre blir en repris på dag ett, och inte dag två!
Johan, årets förstfödda i Uppsala 1996
Inte nog med att det inte är lätt att pricka rätt hål i mörkret. (Jag vet inte hur många gånger jag försökt trycka in nappen i Kevins öra.) Nu är det dessutom svårt att ens hitta hans huvud! Han har en tendens att förflytta sig, så jag får alltid fumla efter honom innan jag kan ge honom nappen.
Årets första natt blev över förväntan. Kevin har skött sig riktigt bra och har inte gnällt mer än ett par gånger (och då nöjt sig med nappen). Dteta trots att han dragit på sig en hosta på morgonkvisten, vilket inte verkar lovande för de närmsta dagarna. Min lilla plutt! <3
Embla sitter på kanten och kollar paketöppningen.
Idag har vi firat Johan, som blivit 16 år. Vad tiden går! Det är som igår jag satt på Ackis och blev intervjuad, eftersom sonen var årets förstfödda i Uppsala län, trots att han inte kom förrän 6.21 på morgonen. Tyvärr blir det inte många presenter han kan behålla av det jag köpt, men jag var inställd på att risken var stor att jag skulle få byta. Det är nämligen skitsvårt att hitta långärmade tröjor åt en kille med så långa armar som han har! Jag köpte ett guldhalsband också, men han vill nog inte ha det, så det lämnar jag tillbaka. Det slutar väl med att han får kontanter i stället, att spara till någon gång då han verkligen vill ha något. Nåja, något lyckades jag i varje fall fixa och det var en god morotstårta!
Kevin provsmakar morot. I påsen fanns en riktig bjässe! Till efterrätt idag blev det drakfrukt, eftersom vi inte orkade äta den igår.
Sakta närmar sig årets första dag sitt slut, och det är nu, idag, som så många ska börja sitt nya liv. Själv är det nu jag ska ta tag i husförsäljning, packning/magasinering av prylar och möbler, godisfrossandet, vikten, huvudvärken... Man kan formulera det så här: "What is New Years's Resolution?" "It is a to-do-list for the first week of January". Så sant! Och när man misslyckats redan andra veckan i januari, då väntar man snällt till nästa nyår med att försöka genomföra förändringar igen.
Årets första natt blev över förväntan. Kevin har skött sig riktigt bra och har inte gnällt mer än ett par gånger (och då nöjt sig med nappen). Dteta trots att han dragit på sig en hosta på morgonkvisten, vilket inte verkar lovande för de närmsta dagarna. Min lilla plutt! <3
Embla sitter på kanten och kollar paketöppningen.
Idag har vi firat Johan, som blivit 16 år. Vad tiden går! Det är som igår jag satt på Ackis och blev intervjuad, eftersom sonen var årets förstfödda i Uppsala län, trots att han inte kom förrän 6.21 på morgonen. Tyvärr blir det inte många presenter han kan behålla av det jag köpt, men jag var inställd på att risken var stor att jag skulle få byta. Det är nämligen skitsvårt att hitta långärmade tröjor åt en kille med så långa armar som han har! Jag köpte ett guldhalsband också, men han vill nog inte ha det, så det lämnar jag tillbaka. Det slutar väl med att han får kontanter i stället, att spara till någon gång då han verkligen vill ha något. Nåja, något lyckades jag i varje fall fixa och det var en god morotstårta!
Kevin provsmakar morot. I påsen fanns en riktig bjässe! Till efterrätt idag blev det drakfrukt, eftersom vi inte orkade äta den igår.
Sakta närmar sig årets första dag sitt slut, och det är nu, idag, som så många ska börja sitt nya liv. Själv är det nu jag ska ta tag i husförsäljning, packning/magasinering av prylar och möbler, godisfrossandet, vikten, huvudvärken... Man kan formulera det så här: "What is New Years's Resolution?" "It is a to-do-list for the first week of January". Så sant! Och när man misslyckats redan andra veckan i januari, då väntar man snällt till nästa nyår med att försöka genomföra förändringar igen.
