emblasmatte

Hej och hå - dagarna rinner på! Tänk vad mycket det är när man ska sälja ett hus! Besiktningsmannen har redan varit här - och han fick ta huset med den röra som det var i... Det fanns bara ingen ork att snygga till på det sätt som jag helst velat - klippa ner buskar framför ena väggen och måla om carporten, byta ut en planka som bara till hälften täcker över förrådet osv. Jag vet att det genererar anmärkningar (fanns med i förra besiktningsprotokollet från när jag köpte), men jag har inte så mycket energi nuförtiden. Hade i varje fall skurat och målat bort allt svartmögel som fanns kring alla fönster, men glömde det i hallen. Det lär han garanterat ha upptäckt, och vips, så var mitt arbete med att dölja fulheterna förgäves...

Mäklaren ringer stup i kvarten och vill boka in tid för fotografering, men först måste fönstermäklaren ringa upp mig, så vi får fixat färdigt fönstrena. Jag har i varje fall bokat in ett lån av mäklarfirmans släp i morgon, så nu borde jag packa allt som ska köras iväg i morgon. Det finns tusen "borden", men banne mig ingen ork, så fram tills att de blir "måsten" låter jag dem glatt försvinna iväg i glömskans bekymmersfria dal...

En av anledningarna till att jag inte har så mycket ork är ju att Kevin fortfarande ska äta var tredje timme på natten. Här finns dock dokumenterat att han har pappas gener och är en äkta liten "kannibal", dvs en sådan som älskar att gnaga på benen i maten (mamma vill bara tillaga filéer och annat benfritt). Hoppas han snart kastar sig över allt jag serverar honom, så tuttarna får vara i fred på natten! (Kycklingben nedan):



Kevin behöver ju sina promenader också (eller snarare: jag behöver promenaderna, Kevin behöver luften), och nu när det är runt en eller två plusgrader, så är det så varmt igen att jag återigen inte behöver ha jackan på mig när vi är ute. Behövs inte på hela promenaden! Undrar om det dessutom ryker om mig när vi går...


Jag och Embla är rätt tunnklädda, medan Kevin har desto mer på sig (även om vantarna inte var på just här).
Efter promenaden och mössa på vått hår, så blir man så här snygg:

Jag är så sprängfylld just nu! Inte hjälper det att gå på toa eller att ringa någon, för det är inga sådana problem. Nä, jag är sprängfylld med kunskap, som jag bara MÅSTE pracka på några elever! Jag ligger på nätterna och tänker hur jag ska förklara olika saker för dem på bästa sätt. Men på morgonen så sitter inga elever vid frukostbordet, och de smarta exemplen jag hade i huvudet faller i glömska. Hemska tanke!



Fast det är såklart bara en yrkesskada, för egentligen vill jag ju inte undervisa just nu. Jag är supernöjd med att byta bajsblöjor, torka utsmetad barnmat, bli biten i bröstvårtorna och allt annat som hör till, allt för bara ett leende då och då.

Just nu är det dock översvämning på uppgifter här hemma. Samtidigt som man vill gosa och gulla med Kevin (och de andra sönerna med, men det är mindre populärt!), så måste allt ordnas inför flytten. På måndag kommer besiktningsmannen, så jag har målat om vid takfönstret i badrummet och ska försöka hinna röja både inne och ute. Inte för att det egentligen behövs, men det är ju lättare för alla om det inte är tusen prylar hemma. Igår hyrde jag ett förråd på Shurgard och hade med mig 10 flyttlådor i bilen. De två killarna som arbetade på kontoret där var mycket trevliga och kunniga, och jag skojade med den ena: "Kollade du oss (= mig och den andra anställda) i hissen nu då, så jag inte spottade på golvet eller nåt?". Det hade han inte, men den andra tyckte att jag kunde vinka till dem i kameran i hissen någon gång, för det hade ingen gjort, Så då var jag ju givetvis tvungen att dra på mig värsta flinet och vinka glatt när jag dumpat sista lasten flyttlådor. Tyvärr var hissen seg, så efter att jag apat mig i ett par sekunder, så tog det ytterligare 10 innan hissdörrarna gick upp, och då kändes det så där pinsamt, som en tystnad. Fast jag vet ju inte ens ifall de såg mig. Men det hade ju känts bättre att snabbt kunna dra därifrån när man fjompat sig...

Fina flickor fiser inte. Nu råkade jag ändå göra det härom kvällen, när vi låg i sängen. Eftersom inget direkt hördes, men Ben säkert fortfarande var vaken, så behövde jag ju maskera misstaget. Min briljanta idé var då att andas lite djupt med munnen, så han skulle tro att den mindre trevliga lukten var från min mun i stället för en fis. Det tog faktiskt flera sekunder innan jag insåg: vill jag hellre att han ska tro att jag luktar skit ur munnen!? Ibland är man bra dum...

Och visst känner man sig som en neandertalare ibland (inte bara när man fiser). Idag var jag tvungen att ringa Uppsalahem och fråga om parkeringsplatsen jag anmält mitt intresse till. Ett antal platser heter "Himmelsvägen 22" och hus nummer 22 ligger inte långt från mitt framtida (nummer 40). Men 22 ligger mitt i en länga och har ingen parkering i direkt anslutning. Så var tusan parkerar man då, är det tänkt? Ringde och undrade över en karta, för även om jag misstänker att det är rätt parkeringsområde, så vill man ju helst välja den plats som är närmast kåken. Men karta kunde jag glömma. Himlars, är det ingen som har klagat på detta förut? Eller är det bara jag som är ett UFO?

Efter ett par gnälliga dagar, så fick allt plötsligt sin förklaring: feber! 38,5 tappra grader värmde Kevins lilla kropp, och det känns himla skönt att veta varför han skrikit ett par timmar i morse (han som aldrig gör det!). Väldigt jobbigt att oroa sig och bara gissa hela tiden. Det blev premiär både för termometern (har alltså aldrig mätt hans temperatur tidigare) och det flytande alvedonet. Det sistnämnda gjorde värsta underverket och strax var Kevin sitt gamla jag igen: leende, glad och sprallig.

Även fast det är typ 15 år sedan jag tog tempen i någons rumpa, så mindes jag en sak tydligt. Inte sprita först! För när Johan var nyfödd, så skulle man ta tempen varje gång man bytte blöja i början (av någon konstig anledning), och första gången hade jag för mig att jag skulle sprita tempen innan jag mätte, så att man var säker på att den var ren. Sedan slog det mig: sprit upp i ändtarmen - herregud, jag nåste ha gjort ungen berusad! Värsta sämsta samvetet har suttit i sedan dess, och det är ett misstag jag ALDRIG gör om! Inte för att det märktes något på Johan, men bara kunskapen...

Och nu över till andra kunskaper: surfar som vanligt efter lite bilder till bloggen och nätet kryllar av dem: djurbilder som den här ovanför med text. Mång gånger är de roliga, men de innehåller ALLTID medvetna grammatiska fel och det HATAR jag! Som språklärare tar det verkligen emot att publicera en bild med så många fel, men eftersom jag är kass på datorer och inte vet hur man redigerar bilder, så får det bli så denna gång. Jag MÅSTE verkligen lära mig redigera!

Nu är klockan visserligen bara barnet, men jag ska krama kudden ändå. Migränen är inte rolig efter de senaste dagarnas störda nattsömn och redan 9.15 i morgon bitti kommer en mäklare hit. Hon får ta röran som den är - det är ju ändå själva husets skick hon ska bedöma och kan hon sitt jobb så kan hon se förbi att jag inte orkar damma just nu.

Jag hade svårt att välja städbild, så ni får tre! =)

Även om natten var osedvanligt bra, så började morgonen inte likadant. Ben fick ett meddelande om att hans moster dött i Afrika, och dödsbud är ju aldrig roliga. Nu började återigen en dag med att ringa runt till hela tjocka släkten och beklaga sorgen, fast denna gång var det ju någon mer nära än en avlägsen kusin som gått bort, så även Ben tyckte det var tufft och känslosamt.

Efter lunch åkte jag med Kevin och flickorna till Bålsta för att gratta brorsan, som blir 43 idag. Gamla gubben! ;) Som vanligt var det väldigt mysigt att träffa närmsta släkten och äta gott. Tjejerna blev mäkta imponerad av Vincents lek med pappans Ipad och vill också ha en sådan "mobiltelefon". Dagens ungar! På min tid önskade man sig hopprep, så man kunde leka häst på gården...

Eftersom jag hade flickorna, så passade Älsklingen på att åka till Stockholm och spendera lite ensamtid med Simon. Skönt för honom att inte behöva göra saker när syrrorna är med, för det blir ju då aktiviteter som mer passar dem. Ben kommer att sova borta en hel del den närmsta veckan, bland annat ska han vara i Skåne torsdag - måndag. Med andra ord håller jag tummarna för att Kevin fortsätter sova som en prins!

Fast ensam hemma kommer jag inte att vara. Husmusen finns ju här! 4 små supersöta tassavtryck har jag sett trippa fram på barracudataket. Det var sååå lockande att känna efter, men jag ville inte skrämma den. Varje kväll springer han över mitt huvud och ner i väggarna. (Det måste vara en han, för en hon hade säkert fött 218 ungar vid det här laget).

Oj, oj, oj... Det här måste ha varit den sämsta natten sedan Kevin föddes! Först somnade jag inte förrän efter 2.30 eftersom han gnällde mest hela tiden. Sedan fortsatte natten i samma anda. Jag var så slut när det var dags att gå upp!


Det är visst fler barn som inte sover på nätterna...

Ben gjorde dock vad han kunde på dagen och tog med alla barnen på en tur ute, så jag kunde sova ikapp lite. Eftersom han redan inspekterat Storvreta, Sveriges största håla på jorden, så tog han Upptåget till Tierp. Oj, så besviken han var när han kom hem! Han insåg att allt norr om Stockholm tydligen är "hålor"... Det enda de lyckades göra i Tierp var att handla på Lidl, så det var en rejäl tripp för lite mat.

Kevin är dock en superbebis så här på dagtid, ler och skrattar och är så gullig och rar hela tiden. Nu har han börjat få tag på alla sladdar överallt, så nu gäller det att se upp med tv-spel och annat, som kan trilla ner i huvudet.

Systrarna älskar verkligen sin lillebror och det är nästan slagsmål om vem som ska få hålla honom. Många pussar får han, trots mina förmaningar nu när Nova är dunderförkyld. Undrar hur lång tid det tar tills de upplever honom som en plåga, som hänger dem i hälarna hela tiden... Systrarna ser dock till så jag känner att jag lever. De fullkomligt pepprar mig med frågor, även om självklara saker. Vi har tittat på "Matilda" och nu "Gladiatorerna" och jag överdriver inte ifall jag fått 300 frågor under tiden. PUH! Det lär bli en lååååång helg...



(Helgen blev just lite längre. Lite vift med armar och ben och ett glas krossades i tusen bitar...)

Äntligen fredag! Fast jag vet inte varför jag bryr mig, eftersom jag är ledig varje dag... Och visst finns det similarities mellan alla dagar. (Oj, så internationell jag kan vara!):

Efter tolvslaget börjar den nya dagen. Några gånger under de mörka timmarna vaknar Kevin och ska ha tutte. Egentligen behöver han ju inte det, säger de insatta, men som han slukar krubbet är jag beredd att tvista därom. Oftast somnar han om medan han äter tutte nummer två, så jag får ju rätt mycket sömn ändå.



Någon gång mellan 8 och 10 plirar sonen med vakna ögon emot mig efter amningen. Han berättar livligt om nattens alla drömmar och alla mammas önskningar om att få sova lika länge som en tonåring går upp i rök. Frukost, dusch och mys framför tv:n innan Kevin sover middag två timmar senare. Inte sällan puy´tsar morsan på skönhetssömnen ockås!

Sedan gör vi ditten och datten. Idag möblerade jag om. Igen. Vissa går till gymmet eller tar en joggingtur. Jag möblerar om stup i kvarten. "Jaha, står flyttlådorna här? Men de står ju bättre om jag flyttar dem 30 cm. Alla 13!" Jag kanske borde byta karriär till flyttgubbe?

På efteremiddagen kommer pappsen hem och leker med minstingen. Bland annat kan det hända att Kevin blir en äkta SAMURAJ. Förutom tofsen vet jag inte om jag hittar så många fler likheter, jag tycker mest han ser ut som en flicka, men är pappa nöjd med att tycka att samurajer ser ut så, så får det vara så. Manligt värre! ;)



Vid 20-tiden tar Johan Blund sin dagliga vända förbi oss (vem tyckte att tomten har det stressigt som bara jobbar en natt om året!?) och vi vuxna får några timmar för oss själva innan även vi däckar tungt.

Ja, detta är en vanlig dag, vardag som helg. Fast vissa dagar är ju speciella. Den andra januari, till exempel, såg jag fram emot Uppsalas superba morgontidning, UNT. Sedan Johan föddes -96 tycker jag det är kul att läsa om "Årets förstfödda i Uppsala län". Bläddrade igenom avisan två hela ggr, men ingen artikel fanns. Vad hundan!? Letade då efter nyheten om att någon omkommit efter att ha blivit överkörd av tåget i Storvreta på nyårskvällen. Läste om det på deras webb och ville nu veta lite mer, som ifall det var en olycka eller självförvållat. Skittidningen nämnde inget alls om det! Däremot kunde jag frottera mig i viktiga och spännande nyheter som att toaletten på ett café i Alunda (you know, metropolen) låg för nära köket. Fy, vilken skandal! Tur att de skriver om det, så man har chans att demonstrera eller nåt. Och att någon blev påkörd av en buss i Karlstad var visst mer intressant än att någon mosades i det egna länet.






Till sist två bilder på Kevin när han sitter. Det går rätt bra nu, faktiskt! Nu ska jag bara lära honom att inte titta med röda ögon...

Det gäller att lära av sina misstag. Till exempel, så vill jag inte att mina söner ska välja ett lika underbetalt jobb, som jag själv har. Ett tag var jag inne på att de kunde bli kiropraktorer, för den jag går hos har minst 6 klienter per timme á 500 kronor styck. Kanske inte drömyrket för en tonåring, men vad vet de vad som är bäst för dem...? ;) Nu har jag ett annat yrke åt Johan, som ännu inte valt gymnasieprogram. Mäklare låter som ett sjysst jobb. Visst, en hel del kvälls- och helgjobb, men när de tar 65.000:- som ett MINIMUM, och säkert säljer mer än ett hus i månaden, då lär det bli en liten nätt förtjänst efter alla omkostnader. Fast Johan trilskas och vill gå och lära sig IT och teknik. Som om han inte redan kan det!?



Nej, barnen gör sällan som man vill att de ska göra. Nu när Kevin är dunderförkyld och producerar elvan titt som tätt (=två snorsträngar under snoken), så vill han ändå inte bli snyten (snuten? Konstigt ord hur som helst!). Så fort näsduken närmar sig honom, så slänger han bakåt huvudet och elvan förvandlas snabbt till en geggig sörja, som smetas ut över halva ansiktet. Nice... Blir inte många kindpussar nuförtiden.

Idag hade jag pyntat ett tjockt lager mascara på de spretiga ögonfransarna inför hundpromenaden i skogen. Man vet ju aldrig vem man råkar möta. Kanske blir man stoppad av polisen på vägen (de kollar ju ändå hastigheten säkert två gånger om året i byn!). Men inte kom någon och såg att jag ansträngt mig idag. Det blev till att ta en tur till ICA och köpa mjölk, så mascaran inte skulle vara bortkastad.

Nu borde jag verkligen gå ifrån datorn. Måste snickra på huset, måla om det, packa allt onödigt (95% av innehållet, alltså) osv. Funderar starkt på att sälja på egen hand, för via Hemverket får man hjälp av riktig mäklare att upprätta kontrakten. Trots att amerikanska mäklarsamfundet försöker skrämma folk till att inte sälja själva:



Men sedan när har jag brytt mig om sådan skrämselpropaganda? =) Däremot måste man nog tänka på hur man framställer objektet inför sina framtida övertagare:

Man skulle kunna tro att de gamla asagudarna dog ut med vikingarna för en si så där tusen år sedan, men där har man fel! Jag har nämligen hittat åskguden Tor! Han lever runt i min mage, och har gjort så i ett dygn nu och mullrar på som bara attan. Trots att jag inte är hungrig. Jag misstänker att magen ännu inte är nöjd efter magsjukan...

Trots att jag var (mer än vanligt) klen och orkeslös, så behövde Embla en promenad. Kevin hade det varmt och gott i vagnen, Embla skuttade glatt omkring utan koppel och själv släpade jag benen efter mig, iklädd Johans mössa, alldeles osminkad och med hopp om att ingen skulle se mig.



Promenader är ofta spännande, då man inte sällan upptäcker saker och ting som är ovanliga. I dag såg jag till exempel en gravid tall. Och jag som trodde de förökade sig via frön!

Det är inte bara promenader som ser till att vi mår bra (aktuellt fortfarande så här årets tredje dag). Frukt och grönsaker är ju också viktigt, och lyckligtvis gillar Kevin dem - med besked! Idag fick han smaka ananas, och han ville knappt släppa taget om den goda frukten! Förhoppningsvis kvarstår hans aptit på livets nyttiga i många år framöver.


Kollar på TV medan han äter...

Och nu har man kört årets första bantningskur - med besked! Mådde illa igår kväll, men trodde det var pga migränen. I natt vaknade jag och insåg att det var mer än så. Fick tillbringa en del tid sittandes på toan med hink i händerna, eftersom det alltid vill komma ur båda ändarna på samma gång. Vips, så blev man 18 kilo lättare på ett par minuter! ;)



Kevin, som invigde året med att sova exemplariskt, hade en orolig natt och vaknade till hela tiden. Visserligen lugnade han sig när han fick nappen, men när den bara är inne två minuter åt gången, så blir det mååååånga, långa timmar i sängen. Jag sov i vardagsrummet, för i mitt skick klarade jag inte av sparkar i magen eller gnäll i öronen. Ben fick ta hela hästpasset och stannade hemma idag för att ta hand om Kevin. Det behövdes verkligen! Trots att jag inte spytt sedan tidigt i morse, så mår jag ännu inte bra. Jag håller tummarna för att dag tre blir en repris på dag ett, och inte dag två!

Inte nog med att det inte är lätt att pricka rätt hål i mörkret. (Jag vet inte hur många gånger jag försökt trycka in nappen i Kevins öra.) Nu är det dessutom svårt att ens hitta hans huvud! Han har en tendens att förflytta sig, så jag får alltid fumla efter honom innan jag kan ge honom nappen.

Årets första natt blev över förväntan. Kevin har skött sig riktigt bra och har inte gnällt mer än ett par gånger (och då nöjt sig med nappen). Dteta trots att han dragit på sig en hosta på morgonkvisten, vilket inte verkar lovande för de närmsta dagarna. Min lilla plutt! <3


Embla sitter på kanten och kollar paketöppningen.

Idag har vi firat Johan, som blivit 16 år. Vad tiden går! Det är som igår jag satt på Ackis och blev intervjuad, eftersom sonen var årets förstfödda i Uppsala län, trots att han inte kom förrän 6.21 på morgonen. Tyvärr blir det inte många presenter han kan behålla av det jag köpt, men jag var inställd på att risken var stor att jag skulle få byta. Det är nämligen skitsvårt att hitta långärmade tröjor åt en kille med så långa armar som han har! Jag köpte ett guldhalsband också, men han vill nog inte ha det, så det lämnar jag tillbaka. Det slutar väl med att han får kontanter i stället, att spara till någon gång då han verkligen vill ha något. Nåja, något lyckades jag i varje fall fixa och det var en god morotstårta!



Kevin provsmakar morot. I påsen fanns en riktig bjässe! Till efterrätt idag blev det drakfrukt, eftersom vi inte orkade äta den igår.

Sakta närmar sig årets första dag sitt slut, och det är nu, idag, som så många ska börja sitt nya liv. Själv är det nu jag ska ta tag i husförsäljning, packning/magasinering av prylar och möbler, godisfrossandet, vikten, huvudvärken... Man kan formulera det så här: "What is New Years's Resolution?" "It is a to-do-list for the first week of January". Så sant! Och när man misslyckats redan andra veckan i januari, då väntar man snällt till nästa nyår med att försöka genomföra förändringar igen.

Bara drygt en timme kvar av detta år. Det är svårt att summera 12 månader när man är så senil som jag är, men det bästa som hände i år är - så klart - att Kevin föddes. Jag har också startat ett eget företag (puh!), blivit med lägenhet (även om inflytt inte är förrän 1 mars), fått ännu en systerson och slitit lika mycket som vanligt på jobbet under vårterminen. Jag tror bestämt jag får summera 2011 som ett bra år!

Allt har dock inte varit jättebra. Jag var ju tvungen att sälja Amber, som sedan avlivades efter ett par månader. Fortfarande saknar jag henne jättemycket! Det har också varit mycket med sjukdom kring min pappa, som oroat en hel del. Just nu mår han ändå förhållandevis bra, och med lite tur, så fortsätter allt gå åt rätt håll.

2012 blir nog ett spännande år. Kevin kommer fortsätta utvecklas med stormsteg, Johan kommer att gå ut grundskolan (betygsmässigt ser det lovande ut!), vi kommer att flytta, vi kommer förhoppningsvis kunna resa lite.


Kevin i nya gåstolen. Embla i sitt esse, en dag utan smällare och fyrverkerier.

Som vanligt, så firar vi nyår hemma för oss själva. Embla är så skotträdd och vägrar till och med kissa. Jag hann ta en bit av en skogspromenad på förmiddagen innan någon idiot smällde av en smällare någonstans i byn, och då var det kört. Jag accepterar att man skjuter vid tolvslaget, för firandet av ett nytt år känns viktigt, men att det ska skjutas i tid och otid är en förbannelse. Smällare är definitivt ett totalt onödigt påhitt och borde förbjudas. Det är ju inte bara hundar som är rädda, även skogens alla djur lider.

Det blir Kevins första nyår och det blir intressant att se ifall han vaknar av raketerna och vad han i så fall tycker om dem. Häromdagen i en leksaksaffär började han gråta av ett ljud från en leksak (hände vid flera tillfällen), så vissa ljud verkar kunna skrämma.


Snygga renar på Sergels Torg. Flickorna fick krossa pepparkakshuset innan de åkte hem.

Skrämd blir dock inte Johan, som firar med oss. Eller firar och firar var väl att ta i. Han föredrar sin dator... Eftersom han fyller år den 1/1, så får han alltid ett paket vid tolvslaget. I år shoppade jag en del i Stockholm, bland annat när vi lämnade åter flickorna. Det är himla svårt att köpa något åt en person som verkligen inte önskar sig någonting alls. Himla kul då att han fyller så nära julen, så man måste hitta på dubbelt upp... Jag har dock fixat en del paket, men det kan alltså bli både bu och bä. Håll tummarna för att han blir nöjd på sin 16-årsdag!

Tja, tja, bloggen, Kevin här! Morsan är helt slut idag, så jag får ta och skriva några rader i stället. Hon har lite svårt att klara av min utmaning: att kräva tutte varje timme hela natten. Jag vet, jag borde inte. Jag är ju egentligen inte hungrig, men det är ju sååååå mysigt att vara nära mammsen! Och listig som jag är, så kör jag extra hårt när syrrorna eller brorsorna är här, för då vill mamma inte att jag väcker dem, så hon ger efter rätt snabbt.

Idag hände något ovanligt. Hemma sköter vi renligheten med hjälp av en duschkabin, och det funkar bra att sitta på golvet i den och ha vatten upp till knäskålarna. Typ. Idag skulle tanten och syrrorna bada på ett ställe som heter Fyrishov, medan farsan tog en sväng med mig, så jag kunde vila upp mig inför nästa natt, men plötsligt kom mamma på andra tankar. Utan förvarning köpte hon ett par fräcka badbrallor åt mig, och nya badbrallor till farsan, som inte packat sina så klart, och så gick vi in allihopa. Jag måste erkänna att det var rätt fräckt att kunna plaska med armar och ben. Ganska varmt var det i poolen också, framför allt den lilla med bubblor. Men efter ett par timmar var jag helt väck. Hur jag än kämpade så vägrade ögonlocken lyda, så plötsligt låg jag i pappas famn i bubblorna och sov. Sååå skönt!

Mamma blev lite generad också, för innan vi hann ner i vattnet första gången, så började jag läcka lite i brallan. Men hon kan allt vara rätt kvick, mammsen lilla, när hon vill, och vi hamnade snabbt i spat. Haha, jag har inga gränser, medan morsan inte ens vågade prutta i bubbelpoolen! ;)

Nu är jag så trött i ögat, så jag sätter punkt här. Kanske har mamma överlistat mig och kommer att få den skönhetssömn hon så väl behöver. Well, time will tell!

Det är fascinerande hur inrotat det är med färger och kön. En lite äldre dam tittade gulligt på Keivn och hans systrar och kommenterade något om "lillebror". "För det är det väl? Jag ser det på mössan", fyllde hon i. Och visst var det sant, mössan var ju blå. Undrar vad hon hade sagt ifall jag tog av honom jackan, så hon fick se dagens klädsel: Kevins nya outfit med kattungar och rosa kanter. Hon hade väl blivit totalt konfys och undrat ifall vi fått en tvåköning.



När ena sonen såg klädseln i affären, så himlade han med ögonen och menade att jag INTE fick köpa den till llillbrorsan, för då blir han ju mobbad och homosexuell. Självklart, för visst är det så, att det är färgerna på kläderna som senare avgör vilken sexuell läggning man har. Och förresten - skulle det göra något ifall Kevin blev det? Han skulle vara lika älskad ändå, så klart!!

Idag svängde vi förbi IKEA för att köpa några plastmuggar. Billiga och skitbra! Nova och Linn upptäckte leklandet och valde att tillbringa tiden där, så Kevin och jag strosade runt alldeles själva och kom ut med hela vagnen + jättekasse fulla med prylar. Of course. Slutnotan hamnade på liiiiite mer än de 12 kronor jag kom för...

Tack vare IKEA fick vi också ännu en näringsriktig lunch i våra skrikande magar för endast en spottstyver. Och Nova kom därifrån med nyvunnen - och chockerande - kunskap: alla åttaåringar vet inte vem Justin Bieber är!

Kevin låg och satt (ett par sekunder...) på det mjuka golvet samt låg i bollhavet.

Så var det då dags igen. Sist jag gjorde illa svanskotan, på hästryggen, fick jag lida en bra bit över ett år innan det gick över. Nu har jag ont igen och kan i princip inte sitta, så vi får se hur långlivad plågan blir denna gång... Idag var det ingen häst som orsakade problemen, utan en enkel rutschkana på Nickis äventyrslek. Den var lång, gul och såg härligt inbjudande ut, så jag kunde bara inte låta bli att åka med Kevin. Ett litet skump mitt i kanan och plötsligt kände man av den helt onödiga kvarlämnan, svanskotan. Trots det åkte vi ett par ggr till, för Kevin tyckte det var jättekul! Ben lät honom dessutom åka massor av gånger i en vanlig, liten kana, fast då låg han ner. Det var himla skoj och Kevin log med hela ansiktet.


Linn fick knappt plats. Tjejerna turades om att åka kana med Kevin, men roligast (=fartigast) blev det när han åkte själv, liggandes på mage. Eller i jättekanan med mamma och pappa!

Orkanen Dagmar har dragit förbi i natt och idag syntes förödelsen. På granngatan har tak blåst av ett par hus, fast bara till förråd/balkong etc, så själva bostadshusen har turligt nog klarat sig. Här behövde jag inte oroa mig med våra platta tak, fast jag har ju en sjujäkelens hög mast på mitt tak. Begriper inte vad den gör där, säkert något som hänger kvar sedan urminnes tider då de hade gemensam tv eller nåt, men jag vågar inte skruva ner den. Fast om blåsten drar iväg med den, så kan jag ju alltid skylla på det... Förutom vinandet, så märktes stormen bara på Husmusen. Han bor på mitt innertak och har sprungit runt mest hela natten. Ganska irriterande när man vill sova, må jag säga. Bens flickor blev lite upprörda när jag berättade om den och Linn undrade varför jag inte hade släppt in den i huset, för möss är ju så gulliga.

Annars har dagen mest bestått av att betala två miljarder räkningar, så mammas julklapp till mig kommer förhoppningsvis väl till pass. En januarikalender med en trisslott varje dag fram till löningen!

Finaste julklappen i år! ;)

Efter ett par hektiska dagar med en massa julklappsinköp och annat som hör julen till, så blev det äntligen julafton. Huset såg väldigt ojuligt ut, och påminde mer om Al Qaidas sprängdåd. Eftersom vi inte skulle fira hemma hos oss, så sket jag helt enkelt i julstädningen, för alternativet var att ligga helt utslagen på julafton. Det gäller att prioritera och jag valde att sova natten mellan 23:e och 24:e!


Shoppar julklappar med mamma, som inte orkar bära...

Efter en lugn färd ner till Kungsängen, så blev det ett jättetrevligt firande hemma hos mamma. Förutom oss, så var det syster med familj och storebror med familj. Lillebror valde bort oss i år för att fira med sin pappa. Jag skjutsade honom dit, och passade på att hälsa på min gamla styvpappa och styvsyskon. Så roligt, eftersom det inte sker ofta! Kändes så vant att gå in i huset jag växte upp i som tonåring. Jag flyttade därifrån för över 22 år sedan, men allt kändes så himla bekant på något sätt.



Kevin och hans systrar fick en massa paket och trots att sonen bara är dryga fem månader, så drog och slet han i sina paket. Han fick så många fina saker, såsom gåstol och en massa fina leksaker och kläder. Flickorna fick dela ett X-box Kinect med sin storebror Simon, och ville inviga det så fort vi satte foten innanför hemmadörren. Min finaste julklapp kom från min älskade mamma, som gav oss fyra barn en varsin kalender med trisslotter, kallad "januariakuten". Med 96 inköpta lotter måste ju någon vara på mer än 25 spänn i varje fall!


Dagen till ära hade Kevin fluga och skjortliknande body. Senare på kvällen satte syrran hårspännen i hans hår också.

För en gångs skull lyckades jag fylla hela jultallriken med mat också. Förvisso åt jag inte fler saker än vanligt (bara köttbullar, prinskorvar, ägghalvor och ett revben), men jag lassade på rätt stort. Lite senare dignade fikabordet av allsköns onyttigheter och även då fyllde jag tallriken till brädden (ja, det stavas med ä!). Lägg därtill smaskigt knäck och jag slutade dagen med 12 extrakilon till mina redan 342. Känns det som, i varje fall! ;)

Nu är det söndagkväll och om knappt ett dygn kommer mina andra söner hit till oss och ska öppna sina julklappar. De valde att lämna dem hemma, för att ha en liten egen jul med sin mamma - gulligt! <3

Att reklam luras vet vi ju redan. Sefan kan man också bli lurad av att man inte ser vad man köper. Flingpaketen är klassiker. Ett stort paket, men när man öppnar är det bara halvfullt. En annorlunda luring är denna långfranska, som av namnet att döma består av redigt gigantiska skivor. Dock är ju påsen genomskinlig, så det är inte svårt att genomskåda tricket. Vem lurar de??



Efter 18 skivor av Hennings storform (man vill ju bli mätt...), så sätter man o'boyen i vrångstrupen, då man skrattar hysteriskt åt en bostadsannons. Alla kvarter heter ju olika, och för ett tag sedan visade jag en bostad i Pungpinan. Här är det nog trevligare att bo:



Vid frukosten är det ofta tvära kast, så från att ha haft en munter läsning, så kastar man sig över sonen för att rädda åtminstone några kvadratcentimeter hushållspapper från rullen han precis håller på att äta upp. Man lyckas väl sådär...

Här kommer lite fler bilder att fundera över:

Vad står det här?



Hitta ansiktet i bilden (de tre nästföljande):







Hitta delfinen:



Hitta ugglan:



Hitta fem hästar:



Hitta bebisen:



Hitta ansiktet:



Hitta djuret:



Lycka till!

Nu är det bara några dagar kvar til julafton (vilket jag ännu inte fattat), och när jag hämtade Ben och restaurangvagnen, så hade hans vänskap med grannen på torget - granförsäljaren - fördjupats så till den grad att Ben bjöds på både nubbe och gran! I gengäld bjöd han på mat. Ingen av herrarna lyckades sälja mer än ett par av sina varor, så de fick hålla varandra sällskap i kylan i stället. John, som granfösäljaren heter, valde ut en riktigt fin och tät gran åt oss, och ville gärna att jag skulle färga hans hår. När han tog av sig mössan såg han ut som Karlsson på taket, med en rejäl krans av krulligt hår runt flinten. Fast jag förstår inte vitsen med att färga håret knallrött, när han ändå måste ha mössan på sig för att inte förfrysa skallen...

John visade sig vara snickare också, så nu ska jag få snabb hjälp med fönsterfodren innan visning blir aktuellt. Skönt! Jag har bävat mig över det trixiga arbetet i kombination med min katastrofala snickar-ådra. Nu slipper jag våndas mer!



Blev ni lika yra i bollen som jag igår, eller har ni inbyggd 3D-vision? Bilderna visade följande: 1) spiral, 2) två fåglar, 3) berg (typ), 4) tre ringar i varandra (Som OS-ringarna, fast bara tre). Sedan kan tigerhuvudet hittas genom att man tittar på alla pusselbitar tillsammans. De bildar ett stort tigerhuvud. "Afrikanen" är en zebra, vars huvud är på pojken till vänsters kropp och zebrans kropp fortsätter på de andra barnens kläder. Till sist så bildar fåglarna texten "Love".

Jag brukar ha svårt att komma på vad jag ska titta på när jag surfar till Youtube. Fantasin är verkligen nere i botten då, så det brukar alltid bli "America's got talent". När jag kollat allt där, så byter jag ut landet, så har jag ett antal nya avsnitt att se. Med andra ord blir jag lätt insnöad på något. Så när jag på Facebook snubbade löver en gammal klassisk 3D-bild, så kastade jag mig ut i cyberrymden och letade fram några egna att stirra mig blind över.

För även om jag är bra på mycket *säger jag blygsamt* så är det banne mig inte lätt att sitta där med ögonen halvt i kors och lyckas få en bild att träda fram ur ett psykadeliskt mönster. Men det går! Så skam den som ger sig, även om det tar hela kvällen på kuppen! Här kommer ett axplock. Ser ni vad som döljer sig i 3D i bilderna? (Svar kommer nästa gång, ifall ni inte kan se).









För er som hellre söker i en befintlig bild, så finns det lite klurigheter här:

Var är tigerhuvudet?


Och var är den nionde "afrikanen"?


Hittar du "love" i denna bild?


Ja, nu har ni lite att göra (sitt inte uppe för länge, bara!) ;)