Red en Viking idag!
Brrrr... Nu på kvällen har det börjat snöa igen. Troligen ligger det kvar i morgon bitti, men smälter väl under dagen sedan. Man kan ganska lätt gissa sig till vilka bilister som ännu inte hunnit med att sätta på vinterhjulen... En kille (?) roade sig med att spinna på som sjutton i rondellen utanför orten och snurrade några varv i den innan han drog iväg in till byn igen. Skitkul med första halkan...
Kallt och ruggigt här hemma i Sverige, men 32 grader varmt i Guinea. Längtar dit...Flera gånger när jag pratat med Ben på Skype och vi närmar oss att avsluta samtalet, så har mitt internet dött. Och då måste man ringa upp igen, för det känns ju inte bra med snöpliga avslut. Man vill ju hinna med alla pussar och kramar och älskar dig... Har internet något emot det!?
Torsdag innebär ridning och idag fick jag för första gången rida på Viking, en rätt ny häst, som aldrig gått i vår grupp förut. Spännande! Han var snäll och trevlig och hade nog gärna dragit på som attan i galopperna, men med åtta andra kusar i spåret, så går det ju inte... Idag var det inga söliga hästar med och det är roligt det med. Sedan vår parallellgrupp har "försvunnit", så tycker jag att vi har fått fler stora hästar i vår grupp och de brukar alltid vara snabba. Till skillnad från ponnierna med hälften så långa ben...
Tänk vad dålig man är på att se allt det bra man gör. Man fokuserar så lätt på allt det man inte gör bra eller inte hinner med. Idag, till exempel, så har jag faktiskt lyckats få en del gjort innan ridningen. Jag har satt upp en rullgardin ("Det tar väl max 2 minuter?" - Tjena, det tog väl en 20 minuter...), rivit ner alla tapeter i lilla köket (och hade jag haft tapetklister hemma, som jag trodde, så hade jag börjat tapetsera också), packat upp några kartonger och fixat i garderoberna. Jag tog också bort elementet i köket och lyckades givetvis drälla ut en ansenlig pöl rostigt vatten... Dessutom tog jag mina nya lådor-på-hjul, som man ska ha under sängen och fyllde dem med gamla kläder som inte används och skulle gladeligen till att rulla dem under bädden när fyra av sängens ben roade sig med att ge vika. Så det blev till att kräla med ficklampa och skiftnyckel och sätta på dem igen. Därefter skulle jag väl kunna rulla under lådorna, eller? Nix, det gick INTE. Min sprillans nya, pissdyra säng är för låg, så lådorna kommer inte in under den! Andreas har en likadan säng, så då återstår bara Johans säng. Och där under är det en massa byggmaterial. Suck, aldrig att något går lätt...
Nu ska jag dra igång säljandet för Mary Kays hudvårdsprodukter också. Ska kolla upp med en massa personer och förhoppningsvis kunna kränga en hel del som de kan ge bort i julklapp. Behöver ju dryga ut kassan nu när Försäkringskassan inte förlängt sjukskrivningen. Det är lite för tufft att bo i eget hus när man bara jobbar 75%, framför allt när hundarna kostar mig 6000:- i månaden när de är friska... Jag säljer gärna för Mary Kay, eftersom jag själv använder deras produkter och känner att de är otroligt bra och väldigt dryga. Att de kostar lite mer tjänar man alltså in på sikt.
I morgon är det redan fredag igen. Tiden rusar iväg! Det börjar kännas som att det är dags att ordna med allt inför resan nu, eftersom man måste börja äta malariamedicin etc typ tre veckor innan man far. Fast jag fasar för vaccineringen. Själva sprutan är OK, men nu är det ju vansinniga köer till alla vaccinationsbyråer. Måste jag stå i samma kö, när jag inte vill ha vaccin mot svininfluensan som alla andra? Känns knäppt. Eller så får jag gå en eftermiddag när svin-vaccinet är slut och allt folk gått hem!
Kallt och ruggigt här hemma i Sverige, men 32 grader varmt i Guinea. Längtar dit...Flera gånger när jag pratat med Ben på Skype och vi närmar oss att avsluta samtalet, så har mitt internet dött. Och då måste man ringa upp igen, för det känns ju inte bra med snöpliga avslut. Man vill ju hinna med alla pussar och kramar och älskar dig... Har internet något emot det!?
Torsdag innebär ridning och idag fick jag för första gången rida på Viking, en rätt ny häst, som aldrig gått i vår grupp förut. Spännande! Han var snäll och trevlig och hade nog gärna dragit på som attan i galopperna, men med åtta andra kusar i spåret, så går det ju inte... Idag var det inga söliga hästar med och det är roligt det med. Sedan vår parallellgrupp har "försvunnit", så tycker jag att vi har fått fler stora hästar i vår grupp och de brukar alltid vara snabba. Till skillnad från ponnierna med hälften så långa ben...
Tänk vad dålig man är på att se allt det bra man gör. Man fokuserar så lätt på allt det man inte gör bra eller inte hinner med. Idag, till exempel, så har jag faktiskt lyckats få en del gjort innan ridningen. Jag har satt upp en rullgardin ("Det tar väl max 2 minuter?" - Tjena, det tog väl en 20 minuter...), rivit ner alla tapeter i lilla köket (och hade jag haft tapetklister hemma, som jag trodde, så hade jag börjat tapetsera också), packat upp några kartonger och fixat i garderoberna. Jag tog också bort elementet i köket och lyckades givetvis drälla ut en ansenlig pöl rostigt vatten... Dessutom tog jag mina nya lådor-på-hjul, som man ska ha under sängen och fyllde dem med gamla kläder som inte används och skulle gladeligen till att rulla dem under bädden när fyra av sängens ben roade sig med att ge vika. Så det blev till att kräla med ficklampa och skiftnyckel och sätta på dem igen. Därefter skulle jag väl kunna rulla under lådorna, eller? Nix, det gick INTE. Min sprillans nya, pissdyra säng är för låg, så lådorna kommer inte in under den! Andreas har en likadan säng, så då återstår bara Johans säng. Och där under är det en massa byggmaterial. Suck, aldrig att något går lätt...
Nu ska jag dra igång säljandet för Mary Kays hudvårdsprodukter också. Ska kolla upp med en massa personer och förhoppningsvis kunna kränga en hel del som de kan ge bort i julklapp. Behöver ju dryga ut kassan nu när Försäkringskassan inte förlängt sjukskrivningen. Det är lite för tufft att bo i eget hus när man bara jobbar 75%, framför allt när hundarna kostar mig 6000:- i månaden när de är friska... Jag säljer gärna för Mary Kay, eftersom jag själv använder deras produkter och känner att de är otroligt bra och väldigt dryga. Att de kostar lite mer tjänar man alltså in på sikt.
I morgon är det redan fredag igen. Tiden rusar iväg! Det börjar kännas som att det är dags att ordna med allt inför resan nu, eftersom man måste börja äta malariamedicin etc typ tre veckor innan man far. Fast jag fasar för vaccineringen. Själva sprutan är OK, men nu är det ju vansinniga köer till alla vaccinationsbyråer. Måste jag stå i samma kö, när jag inte vill ha vaccin mot svininfluensan som alla andra? Känns knäppt. Eller så får jag gå en eftermiddag när svin-vaccinet är slut och allt folk gått hem!
Mörkerblinda novembersniglar
Trots att det är min lediga dag idag, så åkte jag till jobbet i ottan. Fem utvecklingssamtal låg framför mig och jag hade laddat med att skicka hem omdömen i folder-form med en rolig bild först. Själva samtalen ramades in av tända ljus och mig i snygg tröja med skolans emblem, frivilligt köpt för 500:- bara för att jag är nöjd över min arbetsplats! Kändes lite riskabelt med tända ljus; om skolan brinner upp under natten, så känner jag mig rätt skyldig till ett kvarglömt ljus... Samtalen flöt på bra och direkt efter åkte jag iväg på massage. Så välbehövligt! Av någon anledning hade jag ovanligt många ömma punkter på ställen där jag inte brukar ha ont. Måste bero på målningen häromdagen.
Under hemfärden funderade jag en del på trafiken. Dels så verkar folk ha riktigft svårt att våga köra tillåten hastighet nu när det blivit mörkt på eftermiddagarna. Även om jag inte hat någon tid at passa, så stressar det upp mig och jag vill köra om. Men möten sätter ofta P för de planerna och inte alltför sällan märker man efter et ttag att mötande bil har snigelmotor, vilket gjort att jag hade hunnit köra om. Men nu är det för sent...
Likaså fascineras jag över att det "alltid" är sniglar först i kön, till exempel vid järnvägsbommarna i Gamla Uppsala. När det väl blivit "grönt", så kör hela lämmeltåget iväg - i 73 knyck, trots att det är 90. Och eftersom det är 8 bilar framför mig, så kör man inte om, för det är lönlöst om man ändå inte hinner förbi den första bilen. Så där ligger man i sina 73 km/h hela sträckan och irriteras över att folk, som inte vågar köra högsta tillåtna hastighet, borde ta bussen i stället.
En skåpbil fångade min uppmärksamhet också. I mörkret vardet svårt att tyda hela reklambannern, men jag fick det till Galen Bygg. Det visade sig dock stå ytterligare tre bokstäver efter "galen", men hur klokt är det att döpa sitt företag till något sådant? Jag skulle i varje fall inte vilja ha några galna byggare hemma hos mig, billiga eller ej...
Gäääsp, så trött man kan vara efter en intensiv dag med viktiga samtal! Däckade när jag kom hem, tills sonen väckte mig och krävde middag. Oj, lite sent att börja fixa inbakad kassler, så idag blev det slarvmiddag á la rostat bröd.
Strax innan jag kom hem hade jag gjort upp en lång lista i huvudet på vad jag skulle fixa med just nu: packa upp kartonger, röja ur garderoberna (har köpt lådor man förvarar under sängen - har ju ingen klädkammare längre, så det behövs!), montera handtag i köket, måla första omgången på väggarna i förrådet, bandagera om valpens tass, klippa hundarnas klor, laga middag, prata med Ben på Skype, blogga, läsa ut en skolbok... Ja, jag minns inte allt som jag hade tänkt hinna göra. Puh, man blir ju trött bara man tänker på det! Jag får vara glad ifall jag får något av ovanstående gjort idag!
Under hemfärden funderade jag en del på trafiken. Dels så verkar folk ha riktigft svårt att våga köra tillåten hastighet nu när det blivit mörkt på eftermiddagarna. Även om jag inte hat någon tid at passa, så stressar det upp mig och jag vill köra om. Men möten sätter ofta P för de planerna och inte alltför sällan märker man efter et ttag att mötande bil har snigelmotor, vilket gjort att jag hade hunnit köra om. Men nu är det för sent...
Likaså fascineras jag över att det "alltid" är sniglar först i kön, till exempel vid järnvägsbommarna i Gamla Uppsala. När det väl blivit "grönt", så kör hela lämmeltåget iväg - i 73 knyck, trots att det är 90. Och eftersom det är 8 bilar framför mig, så kör man inte om, för det är lönlöst om man ändå inte hinner förbi den första bilen. Så där ligger man i sina 73 km/h hela sträckan och irriteras över att folk, som inte vågar köra högsta tillåtna hastighet, borde ta bussen i stället.
En skåpbil fångade min uppmärksamhet också. I mörkret vardet svårt att tyda hela reklambannern, men jag fick det till Galen Bygg. Det visade sig dock stå ytterligare tre bokstäver efter "galen", men hur klokt är det att döpa sitt företag till något sådant? Jag skulle i varje fall inte vilja ha några galna byggare hemma hos mig, billiga eller ej...
Gäääsp, så trött man kan vara efter en intensiv dag med viktiga samtal! Däckade när jag kom hem, tills sonen väckte mig och krävde middag. Oj, lite sent att börja fixa inbakad kassler, så idag blev det slarvmiddag á la rostat bröd.
Strax innan jag kom hem hade jag gjort upp en lång lista i huvudet på vad jag skulle fixa med just nu: packa upp kartonger, röja ur garderoberna (har köpt lådor man förvarar under sängen - har ju ingen klädkammare längre, så det behövs!), montera handtag i köket, måla första omgången på väggarna i förrådet, bandagera om valpens tass, klippa hundarnas klor, laga middag, prata med Ben på Skype, blogga, läsa ut en skolbok... Ja, jag minns inte allt som jag hade tänkt hinna göra. Puh, man blir ju trött bara man tänker på det! Jag får vara glad ifall jag får något av ovanstående gjort idag!
Nakna bröst i skolan
Pratade med Ben en timme på Skype idag. Bilden blir inte den bästa och ljudet krånglar ibland, men jag får i varje fall se min älskling... Har köpt telefonkort också, för 100:-, som ska räcka till 82 minuters samtal till Ben. Det är ju inget farligt pris allt, under förutsättning att det är korrekt!
Apropå Ben, så lämnade han efter sig en t-shirt han fått men inte ville ha. Andreas tog på sig den till skolan idag och fick muntra kommentarer och leenden vart han än gick!
Jobbet gick bra som vanligt en måndag. Hade två lärarkandidater, men de är "nybörjare" och observerade bara. De ska vara med mig i morgon också. Var som vanligt iväg på min lilla kurs mitt på dagen och efter den hann jag bland annat svänga förbi JYSKå lunchen. Liksom förra gången jag var där, för några veckor sedan, så hinner man inte mer än sätta sin fot inannför dörren innan någon anställd säger "Hej!" Visst, det är ju trevligt att personalen skickats på charmkurs, men de borde ha fått lära sig att man inte hälsar på folk som står med ryggen emot en och personligen tycker jag det är jäkligt jobbigt att varenda en i personalen hejar på mig när jag går igenom butiken. Det är en sak ifall jag tittar på dem och de hälsar lite diskret, men att hejas på hela tiden, trots att jag inte är i närheten av att titta på någon personal irriterar mig mycket. Dessutom är jag övertygad om att vissa känner obehag av att bli hejade på av främlingar och med tanke på den kvantitet man möts av det på JYSK, så misstänker jag att deras charmkurs snarast avskräcker folk från att komma dit...
Mår lite illa och känner mig lite yr nu på kvällen igen. Tror det är migränen som spökar. Skit också. Missade dessutom Mary Kay-mötet vid middagstid. Hann helt enkelt inte. Synd, hade varit bra att få delta och få infomation inför min kommande "säljkarriär" (I wish...).
Apropå Ben, så lämnade han efter sig en t-shirt han fått men inte ville ha. Andreas tog på sig den till skolan idag och fick muntra kommentarer och leenden vart han än gick!
Jobbet gick bra som vanligt en måndag. Hade två lärarkandidater, men de är "nybörjare" och observerade bara. De ska vara med mig i morgon också. Var som vanligt iväg på min lilla kurs mitt på dagen och efter den hann jag bland annat svänga förbi JYSKå lunchen. Liksom förra gången jag var där, för några veckor sedan, så hinner man inte mer än sätta sin fot inannför dörren innan någon anställd säger "Hej!" Visst, det är ju trevligt att personalen skickats på charmkurs, men de borde ha fått lära sig att man inte hälsar på folk som står med ryggen emot en och personligen tycker jag det är jäkligt jobbigt att varenda en i personalen hejar på mig när jag går igenom butiken. Det är en sak ifall jag tittar på dem och de hälsar lite diskret, men att hejas på hela tiden, trots att jag inte är i närheten av att titta på någon personal irriterar mig mycket. Dessutom är jag övertygad om att vissa känner obehag av att bli hejade på av främlingar och med tanke på den kvantitet man möts av det på JYSK, så misstänker jag att deras charmkurs snarast avskräcker folk från att komma dit...
Mår lite illa och känner mig lite yr nu på kvällen igen. Tror det är migränen som spökar. Skit också. Missade dessutom Mary Kay-mötet vid middagstid. Hann helt enkelt inte. Synd, hade varit bra att få delta och få infomation inför min kommande "säljkarriär" (I wish...).
Fick gråsprängt hår rekordsnabbt
Nä, nu måste jag ta mig i kragen och måla! tänkte jag tidigare idag. Ut och rolla väggarna i förrådet med grundfärg. Puh, att man kan få så ont i händerna efter bara två kvadratmeter! I början gick allt rätt bra och mina mysbyxor slapp bli fläckade. Men ju längre tiden led, desto slarvigare blev jag och det slutade inte bara med fläckiga kläder utan vit färg i massor i håret!
Har rättat några skrivböcker också, men annars har jag inte haft energi till så mycket. Har haft yrsel idag, känt mig sådär obalanserad och onykter. Utan att ha druckit, så klart. Är väl något virus som hamnat på balansnerven eller nåt. Hoppas jag känner mig bättre när jag ska köra bil i morgon och gå i skolans korridorer! Ställde i varje fall in att åka till min mormor, som fyller 84 idag. Ringde åtminstone och gratulerade till hennes glädje. Man är så himla dålig på att bara lyfta luren och slå en pling till nära och kära ibland. Ändå är det ju så himla uppskattat!
Idag lade jag om Ambers tass. Åh, vilka skavsår hon har! Hon låg alldeles stilla medan jag plåstrade om henne, men ett tag låg hon och skakade. Stackars henne! Jag fixade till så gott jag kunde, men det lär bli svårt att få såren att läka så länge hon måste vara bandagerad.
Ringde pappa och gratulerade på Fars dag också. Han fyller år om en vecka, så jag brukar alltid kombinera de båda dagarna. Åker väl ner nästa helg, om de är friska.
Har rättat några skrivböcker också, men annars har jag inte haft energi till så mycket. Har haft yrsel idag, känt mig sådär obalanserad och onykter. Utan att ha druckit, så klart. Är väl något virus som hamnat på balansnerven eller nåt. Hoppas jag känner mig bättre när jag ska köra bil i morgon och gå i skolans korridorer! Ställde i varje fall in att åka till min mormor, som fyller 84 idag. Ringde åtminstone och gratulerade till hennes glädje. Man är så himla dålig på att bara lyfta luren och slå en pling till nära och kära ibland. Ändå är det ju så himla uppskattat!
Idag lade jag om Ambers tass. Åh, vilka skavsår hon har! Hon låg alldeles stilla medan jag plåstrade om henne, men ett tag låg hon och skakade. Stackars henne! Jag fixade till så gott jag kunde, men det lär bli svårt att få såren att läka så länge hon måste vara bandagerad.
Ringde pappa och gratulerade på Fars dag också. Han fyller år om en vecka, så jag brukar alltid kombinera de båda dagarna. Åker väl ner nästa helg, om de är friska.
Hundar utan Hem behöver medlemmar
I häktet idag igen
Idag var jag till häktet igen, men denna gång till nya polishuset. Även på detta häkte finns en rolig lapp vid entrén. Det är en bild på en pistol, som någon ritat ett rött kryss över och så står det typ: "Inga pistoler på häktet!" För en polisman ter sig säkert denna lapp helt normal, men för mig som nog aldrig sett en pistol på riktigt, ser det ut som en leksak. Nåja, jag hade i varje fall låtit bli att ta med mig någon pistol, så jag fick komma in. Och på nåder fick jag ta med mig några halstabletter, om jag lovade att inte bjuda någon. Hårda regler!
Under tiden jag fikade med några intagna, så slet barnen här hemma. Jag hade skrivit en lång lista med saker som behövdes göra och de hann faktiskt beta av en hel del. Det är alltid bättre med listor har jag upptäckt, för annars blir inget alls gjort. När jag kom hem försökte vi oss på att sätta upp sista köksskåpet, men givetvis fanns ingen regel på rätt plats, så det blev till att ge upp. Brorsan får komma till undsättning någon annan gång! Förrådet är klart att börja målas, så jag lär tillbringa en del av kvällen där.
Datorn lever till viss del sitt eget liv. Den vill inte stänga av sig och är totalt proppmätt på data. Så idag brände jag ner en massa bilder på en cd och raderade dessa från hårddissken. Fast det är ju en hel veckas arbete att rensa på datorn, så det orkar jag inte med just nu... En egen liten sekreterare hade inte varit helt fel!
Vid mitt jobb har de byggt ett nytt hus, för pensionärer, tror jag. Jag är helt förundrad över arkitekten, som måste varit rejält på fyllan när han ritade huset. Eller så är han extremt skelögd...
Åh, vad jag saknar Ben! Tänker på honom hela tiden... Sitter och väntar på att han ska kontakta mig på Skype, men han så något om att gå ut idag, så han kanske inte kommer att vara hemma på kvällen. Det är ju lördag trots allt, även i Afrika... =)
Johan duschar för att åka iväg och LAN:a. Han upptäckte därmed min nya dusch, som lyser i olika färger beroende på temperaturen. Själv är jag van vid den vid det här laget, men Johan har ju faktiskt nästan bara varit hos sin pappa på sistione, så för honom var det nytt. Måste förbi honom, så Johan kan hämta sin dator, men det blir nog inte populärt. Jörgen har nämligen sin nya "date" hos sig i helgen och vill vara ifred så klart. Jag får väl stanna i bilen... =)
Näpp, nu kallar plikten! På med målarkläderna och se till att bli färdig någon gång! Längtar tills Andreas kan flytta ut dit, för nu är det bara smala gångar överallt och hundarna står ju i vägen hela tiden. Eller tar upp hela sofforna, eftersom de inte har någon liggplats i vardagsrummet i nuläget.
Under tiden jag fikade med några intagna, så slet barnen här hemma. Jag hade skrivit en lång lista med saker som behövdes göra och de hann faktiskt beta av en hel del. Det är alltid bättre med listor har jag upptäckt, för annars blir inget alls gjort. När jag kom hem försökte vi oss på att sätta upp sista köksskåpet, men givetvis fanns ingen regel på rätt plats, så det blev till att ge upp. Brorsan får komma till undsättning någon annan gång! Förrådet är klart att börja målas, så jag lär tillbringa en del av kvällen där.
Datorn lever till viss del sitt eget liv. Den vill inte stänga av sig och är totalt proppmätt på data. Så idag brände jag ner en massa bilder på en cd och raderade dessa från hårddissken. Fast det är ju en hel veckas arbete att rensa på datorn, så det orkar jag inte med just nu... En egen liten sekreterare hade inte varit helt fel!
Vid mitt jobb har de byggt ett nytt hus, för pensionärer, tror jag. Jag är helt förundrad över arkitekten, som måste varit rejält på fyllan när han ritade huset. Eller så är han extremt skelögd...
Åh, vad jag saknar Ben! Tänker på honom hela tiden... Sitter och väntar på att han ska kontakta mig på Skype, men han så något om att gå ut idag, så han kanske inte kommer att vara hemma på kvällen. Det är ju lördag trots allt, även i Afrika... =)
Johan duschar för att åka iväg och LAN:a. Han upptäckte därmed min nya dusch, som lyser i olika färger beroende på temperaturen. Själv är jag van vid den vid det här laget, men Johan har ju faktiskt nästan bara varit hos sin pappa på sistione, så för honom var det nytt. Måste förbi honom, så Johan kan hämta sin dator, men det blir nog inte populärt. Jörgen har nämligen sin nya "date" hos sig i helgen och vill vara ifred så klart. Jag får väl stanna i bilen... =)
Näpp, nu kallar plikten! På med målarkläderna och se till att bli färdig någon gång! Längtar tills Andreas kan flytta ut dit, för nu är det bara smala gångar överallt och hundarna står ju i vägen hela tiden. Eller tar upp hela sofforna, eftersom de inte har någon liggplats i vardagsrummet i nuläget.
Beeeen, så nära, men ändå så långt borta!
Idag har vi fått igång Skype. Det var lite problem med ljudet först, men Andreas lyckades fixa det. Så nu har jag pratat med Ben via datorn. Och jösses, vilken surprise jag fick. Han hade rakat skallen! Nåja, jag älskar honom ändå... =) Det är bra att vi kan prata gratis via nätet, för telefonsamtalen lär inte vara billiga. Trots att det bara gått två dagar har vi väl prata via telefonen en så där fem gånger... Ain't love wonderful?
Ben har berättat lite om hur det är just nu nere i Guinea och det ska bli så spännande att åka dit! Jag har pratat med min kära mamma idag och har jag tur, så hänger hon på! Lillbrorsan hade inte bangat, men på HM får man inte ledigt i december om man inte är ute typ ett år i förväg, så det var kört att få honom som resepartner.
Har äntligen kunnat jobba idag. Det var två veckor sedan jag träffade eleverna sist. "Har du saknat oss?" undrade de... Blev röriga lektioner idag eftersom jag hade muntligt prov med eleverna en och en och när man lämnar övriga att arbeta på egen hand i klassrummet, så tenderar ett flertal att gå omkring, skratta och prata högt i stället. Trots att jag var in flera gånger och beordrade dem att sitta tyst och jobba. Fast man vet ju hur man är själv, finns möjligheten att prata med kompisarna, så är det ju svårt att låta bli...
Har givetvis fått en hel del reklam sedan jag flyttade hit. Mest fascinerad är jag över de två fönsterfirmor som jag fått reklam av. Den ena hade delat ut själv (inte via posten/reklamutdelare alltså) och trots att jag har sprillans nya fönster isatta, med klisterlapparna på fortfarande, och att alla gamla fönster stått på hela tomten, så har de lagt reklamen i min brevlåda. "Är du intresserad av att köpa nya fönster?". Nä, vad tror de!?
Häromdagen upptäckte jag att Amber aktivt låg och tittade på fiskarna i akvariet. Hon som aldrig brytt sig förut! Fast ganska konstigt är det ju, att hundarna aldrig bryr sig om fiskarna. Lite spännande är det väl med sakerna som rör sig i glaslådan?
Eftersom jag saknar Ben så himlans mycket, så har jag skannat in några av hans modellbilder, så jag kan titta på dem varje dag. Och minnas hur han ser ut med hår... *haha*
Ben har berättat lite om hur det är just nu nere i Guinea och det ska bli så spännande att åka dit! Jag har pratat med min kära mamma idag och har jag tur, så hänger hon på! Lillbrorsan hade inte bangat, men på HM får man inte ledigt i december om man inte är ute typ ett år i förväg, så det var kört att få honom som resepartner.
Har äntligen kunnat jobba idag. Det var två veckor sedan jag träffade eleverna sist. "Har du saknat oss?" undrade de... Blev röriga lektioner idag eftersom jag hade muntligt prov med eleverna en och en och när man lämnar övriga att arbeta på egen hand i klassrummet, så tenderar ett flertal att gå omkring, skratta och prata högt i stället. Trots att jag var in flera gånger och beordrade dem att sitta tyst och jobba. Fast man vet ju hur man är själv, finns möjligheten att prata med kompisarna, så är det ju svårt att låta bli...
Har givetvis fått en hel del reklam sedan jag flyttade hit. Mest fascinerad är jag över de två fönsterfirmor som jag fått reklam av. Den ena hade delat ut själv (inte via posten/reklamutdelare alltså) och trots att jag har sprillans nya fönster isatta, med klisterlapparna på fortfarande, och att alla gamla fönster stått på hela tomten, så har de lagt reklamen i min brevlåda. "Är du intresserad av att köpa nya fönster?". Nä, vad tror de!?
Häromdagen upptäckte jag att Amber aktivt låg och tittade på fiskarna i akvariet. Hon som aldrig brytt sig förut! Fast ganska konstigt är det ju, att hundarna aldrig bryr sig om fiskarna. Lite spännande är det väl med sakerna som rör sig i glaslådan?
Eftersom jag saknar Ben så himlans mycket, så har jag skannat in några av hans modellbilder, så jag kan titta på dem varje dag. Och minnas hur han ser ut med hår... *haha*
Morgonstund har guld i mund...? Nä, inte klockan 03!
I måndags var jag hemma från jobbet pga migränen, som började i söndags, tog mig ändå tid och ork att åka på min kurs, som ju ska se till så att jag blir friskare. På kvällen kom Ben tillbaka till mig (han och döttrarna åkte till Stockholm i lördags förmiddag) och även om jag inte var världens bästa sällskap som halvkrasslig, så var det skönt att få tillbringa lite tid med honom innan resan. På tisdagen for jag först till exmaken, för att se till 13-åringen, som inte ville gå till skolan (exet hade sovit borta) och plockade upp Embla för att köra henne till dagis. När jag har migrän har jag inte ork eller fysisk möjlighet att promenera med hundarna. Fast tyvärr hade Ambers gipsskena lossnat, så jag fick åka till sjukhuset med henne. Eftersom det var "akut", så fick vi ingen röntgentid förrän efter lunch, så jag lämnade henne kvar på sjukhuset och åkte hem ett par timmar. Behövde lite mörkare rum och lugn och ro för migränen, som ännu inte var bra. Ben åkte till Stockholm igen på förmiddagen, för att göra det sista innan resan. Han kom tillbaka efter middagen igen.
På djursjukhuset konstaterade de att Ambers tå inte börjat läka, men att de ändå skulle plocka av henne skenan och bara bandagera den brutna tån, eftersom henens skavsår var så himla rejäla och värkande.
Kvällen fick jag återigen tillbringa med Ben och packning etc inför resan. I morse klev vi upp klockan 03.00 (eller ja, jag själv kom inte upp förrän 03.20...) och så stack vi till Bromma klockan 04.00. Väl framme vid flygplatsen i Bromma klockan 05 konstaterade vi att de inte öppnade förrän 05.30... Så det blev en tur till macken och en kopp kaffe till Ben innan vi återvände och checkade in hans bagage. Sedan for han, mitt hjärta. Tre långa månader kommer han att vara borta, även om vi kommer kunna ha kontakt via nätet och telefon. Han har lämnat sin webkamera hos mig och så ska jag installera Skype, så vi kan prata gratis precis så mycket som vi vill... Fast prata, jag kommer ju att sakna hans kramar!!
Trots att det nu är onsdag, så mår jag ännu inte bra. Begriper inte varför migränen inte släpper sitt tag om mig nu när det gått så många dagar. Magen klarar inte av att jag proppar mig full med mediciner heller, så de senaste två dagrna har jag haft väldigt ont i magen. Suck. Alltid är det något...
När jag kom hem i morse klockan 07, så hade Amber roat sig igen. Jag fattar inte att hon aldrig slutar med sitt evinnerliga tuggande. Hon gör det ju aldrig när jag är hemma. Nu var hon dessutom inte helt ensam, eftersom Embla också var hemma, men jag tror hon är klart understimulerad eftersom hon inte fått promenader på tre veckor. Men i varje fall, min Amelia ville jag ha kvar! Tack och lov hade jag hunnit läsa den i varje fall... Lustigt nog, så får jag ha mina fjärrkontroller kvar, till skillnad från Jörgen, som redan förlorat tre stycken till Ambers monsterkäkar.
För ett par veckor sedan tröttnade jag på mina kala fönster, som inte har gardiner, persienner eller ens lister omkring sig (bara "svullet" skum). Köpte 10 orkidéer på Bauhaus, men till min besvikelse har nästan alla redan dött. Boring! Nåja, de var fina så länge de blommade. Till skillnad från min änglatrumpet, som protesterade vilt mot nya kylan med att hastigt och mindre lustigt knall-dö.
Ofrivillig tågresenär med gråtande barn
Jaha, så sitter man här ännu en Halloween utan att några ungar knackat dörr. Därför tvingas jag trycka i mig allt godis själv, för om det ligger en vecka eller två, så kommer det bara att mögla... =)
Har precis skrivit in 9:ornas provresultat på den bärbara datorn, men borde sitta och rätta engelskprov och författarporträtt as we "speak", men jag orkar bara inte! Det är sen lördagskväll och jag har slitit hårt hela dagen. Först hade jag äventyr med SJ. Följde Ben och barnen till stationen och medan Ben skulle köpa tågbiljett, så gick jag framåt längs med perrongen och lastade in barnen och vagnen. Fast plötsligt blåste en visselpipa och dörren stängdes och strax därpå åkte tåget. Jag ringde Ben och frågade om han var med på tåget, men han stod på perrongen och undrade var vi var... Linn började gråta nu när vi "tappat bort" hennes pappa, men jag försäkrade henne att jag inte skule lämna henne och då lugnade hon sig. I Knivsta klev vi av och inväntade nästa tåg, bara några minuter senare. När det stannade lastade jag på barnen och gav Ben en snabb puss som avsked och han åkte vidare till Sthlm med barnen medan jag själv fick invänta upptåget till Uppsala...Lyckligtvis slapp jag betala tågbiljett båda resorna och inte hade jag fått böter i Uppsala heller. Så allt kostade mig bra lite tid. Och ett litet äventyr med Bens döttrar! =)
Brorsan var här idag igen och hjälpte till med renoveringen. Allt går mycket snabbare och lättare när han är med, trots att jag först tror att vissa saker ska gå så snabbt att fixa. Nu har jag börjat lasta in i alla köksskåp, men det är trist att behöva diska allt som legat invirat i tidningspapper. Andreas har givetvis dragit till flickvännen, så jag stårt helt ensam med all disk etc. Ben är i Sthlm med döttrarna tills måndag och det är skönt på sätt och vis, för jag får dåligt samvete när han diskar och lagar mat hela tiden. Fast å andra sidan saknar jag honom så himla mycket! Hur ska jag klara mig utan honom de tre månaderna han är i Afrika?! Det är bara fyra dagar tills han åker.
Ambers tå fortsätter att göra henne illa. Hon haltar rejält fortfarande och vill inte stödja på tassen, trots att jag åker in titt som tätt till sjukhuset och bandagerar om gör att hon inte ska få nya skavsår. I onsdags åkte jag in akut för att hon slickat av sig morfinplåstret på morgonen. Hon mådde uppenbarligen inte helt bra, utan pep och gnällde och ville inte äta, utan bara ligga ner. Tydligen fick hon sig en "fylla", men inte så mycket att det var farligt. Hur som helst, jag åker hellre in en gång för mycket än en för lite. Just nu har hon inget plåster längre, eftersom veterinären inte vill att hon ska få morfin-abstinens.
Och vad är sannolikheten för att både jag och min exman hittar nya kärleken på E-kontakt? Nu har han i varje fall varit på dejt med en tjej han själv träffat via sidan (jag träffade ju Ben där), så vi får se vart det leder. Annars så har vi nu haft våra sex månaders betänketid, så nu håller han på att fixa så skilsmässan ska gå igenom. Jag har så mycket att göra, så jag har bett honom att ordna det och han har inga invändningar...
Nä, nu måste jag kasta mig över lite fler skoluppgifter. Jag jobbar bäst på kvällar och nätter...
Om du läser detta Ben, så hoppas jag du får en skön natt hos Hassan och att du ringer mig snart i morgon bitti! Je t'aime beaucoup! <3
Har precis skrivit in 9:ornas provresultat på den bärbara datorn, men borde sitta och rätta engelskprov och författarporträtt as we "speak", men jag orkar bara inte! Det är sen lördagskväll och jag har slitit hårt hela dagen. Först hade jag äventyr med SJ. Följde Ben och barnen till stationen och medan Ben skulle köpa tågbiljett, så gick jag framåt längs med perrongen och lastade in barnen och vagnen. Fast plötsligt blåste en visselpipa och dörren stängdes och strax därpå åkte tåget. Jag ringde Ben och frågade om han var med på tåget, men han stod på perrongen och undrade var vi var... Linn började gråta nu när vi "tappat bort" hennes pappa, men jag försäkrade henne att jag inte skule lämna henne och då lugnade hon sig. I Knivsta klev vi av och inväntade nästa tåg, bara några minuter senare. När det stannade lastade jag på barnen och gav Ben en snabb puss som avsked och han åkte vidare till Sthlm med barnen medan jag själv fick invänta upptåget till Uppsala...Lyckligtvis slapp jag betala tågbiljett båda resorna och inte hade jag fått böter i Uppsala heller. Så allt kostade mig bra lite tid. Och ett litet äventyr med Bens döttrar! =)
Brorsan var här idag igen och hjälpte till med renoveringen. Allt går mycket snabbare och lättare när han är med, trots att jag först tror att vissa saker ska gå så snabbt att fixa. Nu har jag börjat lasta in i alla köksskåp, men det är trist att behöva diska allt som legat invirat i tidningspapper. Andreas har givetvis dragit till flickvännen, så jag stårt helt ensam med all disk etc. Ben är i Sthlm med döttrarna tills måndag och det är skönt på sätt och vis, för jag får dåligt samvete när han diskar och lagar mat hela tiden. Fast å andra sidan saknar jag honom så himla mycket! Hur ska jag klara mig utan honom de tre månaderna han är i Afrika?! Det är bara fyra dagar tills han åker.
Ambers tå fortsätter att göra henne illa. Hon haltar rejält fortfarande och vill inte stödja på tassen, trots att jag åker in titt som tätt till sjukhuset och bandagerar om gör att hon inte ska få nya skavsår. I onsdags åkte jag in akut för att hon slickat av sig morfinplåstret på morgonen. Hon mådde uppenbarligen inte helt bra, utan pep och gnällde och ville inte äta, utan bara ligga ner. Tydligen fick hon sig en "fylla", men inte så mycket att det var farligt. Hur som helst, jag åker hellre in en gång för mycket än en för lite. Just nu har hon inget plåster längre, eftersom veterinären inte vill att hon ska få morfin-abstinens.
Och vad är sannolikheten för att både jag och min exman hittar nya kärleken på E-kontakt? Nu har han i varje fall varit på dejt med en tjej han själv träffat via sidan (jag träffade ju Ben där), så vi får se vart det leder. Annars så har vi nu haft våra sex månaders betänketid, så nu håller han på att fixa så skilsmässan ska gå igenom. Jag har så mycket att göra, så jag har bett honom att ordna det och han har inga invändningar...
Nä, nu måste jag kasta mig över lite fler skoluppgifter. Jag jobbar bäst på kvällar och nätter...
Om du läser detta Ben, så hoppas jag du får en skön natt hos Hassan och att du ringer mig snart i morgon bitti! Je t'aime beaucoup! <3
Skjut i häktet
Idag har jag varit på häktet på Salagatan igen. Alltid roligt att få komma dit och göra lite nytta! Utanför den låsta dörren, i trapphuset, fanns en glasdörr till trapporna och fnissande noterade jag att det inte stod "Tryck" på dörren, utan "Skjut". Passar ju bra i ett gammalt polishus... =)
Hemma-mannen och jag har fixat till taket i förrådet. Nåja, vi försökte i varje fall... Att lägga isolering och sätta plast över var inte så svårt. Även om häftpistolen strejkade hela tiden, så den gamla hederliga häftapparaten fick rycka in i stället. Men när det var dags för spånskivorna, så gick det helt åt pipsvängen. Hemma-mannen lyckades trampa sönder en bit av skivan, så vi fick såga av en bit. I slutändan blev det ett himla pussel (tre bitar), som skulle upp i hålet, men jag skar snett och vint, så det såg ut som hej kom och hjälp mig. Till slut sade jag "Vi skiter i allt! Vi köper en 120-skiva som passar perfekt i hålet i stället, utan skarvar!" Så där står vi nu. Måste in och köpa gipsskiva, parkettgolv, färg till väggarna, rullgardiner, handtag och belysning till köket mm.
På hemma-mannens begäran kommer här en rapport om att han varit mycket flitig idag och inte bara trampat sönder gipsskivor. Han har diskat en massa (Andreas är för lat), hängt tvätt och underhållit mig. Tack Ben! ;-) Älskar dig!
I morgon kanske jag vågar övningsköra med honom... Eller? Tur att jag har en bra handbroms i bilen... =)
Funderade idag på vilken tur jag har att Ben och jag är så olika. När vi går hand i hand, så vill jag ha handflatan bakåt och tummen över hans, och han vill ha precis tvärtom. Hur blir det om man hittar en ny kille, som vill ha handen precis som jag? Besvärligt... Livet är fullt av små energitjuvar! ;-)
Hemma-mannen och jag har fixat till taket i förrådet. Nåja, vi försökte i varje fall... Att lägga isolering och sätta plast över var inte så svårt. Även om häftpistolen strejkade hela tiden, så den gamla hederliga häftapparaten fick rycka in i stället. Men när det var dags för spånskivorna, så gick det helt åt pipsvängen. Hemma-mannen lyckades trampa sönder en bit av skivan, så vi fick såga av en bit. I slutändan blev det ett himla pussel (tre bitar), som skulle upp i hålet, men jag skar snett och vint, så det såg ut som hej kom och hjälp mig. Till slut sade jag "Vi skiter i allt! Vi köper en 120-skiva som passar perfekt i hålet i stället, utan skarvar!" Så där står vi nu. Måste in och köpa gipsskiva, parkettgolv, färg till väggarna, rullgardiner, handtag och belysning till köket mm.
På hemma-mannens begäran kommer här en rapport om att han varit mycket flitig idag och inte bara trampat sönder gipsskivor. Han har diskat en massa (Andreas är för lat), hängt tvätt och underhållit mig. Tack Ben! ;-) Älskar dig!
I morgon kanske jag vågar övningsköra med honom... Eller? Tur att jag har en bra handbroms i bilen... =)
Funderade idag på vilken tur jag har att Ben och jag är så olika. När vi går hand i hand, så vill jag ha handflatan bakåt och tummen över hans, och han vill ha precis tvärtom. Hur blir det om man hittar en ny kille, som vill ha handen precis som jag? Besvärligt... Livet är fullt av små energitjuvar! ;-)
Just det, glömde...
Dagens andra inlägg, efetrsom jag är så senil och glömde att svara på Kickis utmaning... Jag utmanar alla som känner sig manade! Våga hänga på nu!
Utmana 5 personer och berätta det för dem, samt personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1).
1. Vad heter du: Jeanette
2. Ett ord på fyra bokstäver: Java
3. Flicknamn: Jenny
4. Pojknamn: Jonas
5. Yrke: Jockey
6. Färg: Jordgubbsröd
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Julkorv
9. Sak i badrummet: Jojoba-schampo
10. Plats/stad: Jakobsberg
11. En orsak att vara sen: Jättehagel
12. Något man skriker: Jajamensan!
13. Film: Jurtjyrkogården
14. Något man dricker: Jordgubbssaft
15. Band: Jackson five
16. Djur: Järv
17. Gatunamn: Jenny Linds väg (Uppsala)
18. Bil: Jaguar
19. Sång: Jennie let me love you
Utmana 5 personer och berätta det för dem, samt personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1).
1. Vad heter du: Jeanette
2. Ett ord på fyra bokstäver: Java
3. Flicknamn: Jenny
4. Pojknamn: Jonas
5. Yrke: Jockey
6. Färg: Jordgubbsröd
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Julkorv
9. Sak i badrummet: Jojoba-schampo
10. Plats/stad: Jakobsberg
11. En orsak att vara sen: Jättehagel
12. Något man skriker: Jajamensan!
13. Film: Jurtjyrkogården
14. Något man dricker: Jordgubbssaft
15. Band: Jackson five
16. Djur: Järv
17. Gatunamn: Jenny Linds väg (Uppsala)
18. Bil: Jaguar
19. Sång: Jennie let me love you
Har skaffat mig hemma-man!
Har inte hunnit skriva på flera dagar, men det har ju blivit vardag för mig nu... Har precis kommit hem från ridningen (äntligen kunde jag rida igen) och har haft ett bra pass med Monark, trots att han skumpar hårt i höger galopp...
Dagen har varit som de flesta torsdagar - intensiv. Men lektionerna flöt på bra, huvudet protesterade inte så mycket och efter lite vila efter jobbet, så kände jag mig relativt pigg igen.
Idag var Amber på dagis för första gången sedan hon bröt tån för drygt en vecka sedan. Lyckligtvis var det bara hon och Embla i boxen, för hon har fått ett morfinplåster, så andra hundar får inte slicka på det eller så. Amber var överlycklig över att träffa fröken och åtminstone höra de andra hundarna (även om hon ju inte fick leka).
Egentligen skulle vi varit till djursjukhuset i morse, men eftersom Amber hade så väldigt ont i tassen och inte ville lägga någon vikt alls på den, så åkte jag in med henne redan igår. Det var ingen större fara, tyckte de, men eftersom hon uppenbarligen hade ont, så gav de henne en spruta med lindring och även ett morfinplåster. Dessutom ska hon fortsätta med värktabletterna två gånger dagligen.
Även om det var Ambers första dagisdag på åtta dagar, så var hon faktiskt till dagis i tisdags. Hon och Emla julfotograferades (liksom de andra dagishundarna), så i år lär det bli vovvar på julkorten från mig! =)
Ben har bokat flygbiljett till den 4 november, så nu är det inte långt kvar tills han åker. Han ska hyra ut sin lägenhet redan från måndag, så sista tiden kommer han att bo hos mig helt och hållet. Blir trevligt! Min alldeles egna hemma-man! =)
Renoveringen har såklart gått framåt, även om jag inte alls hinner mycket i veckorna. Tyvärr visade det sig att överskåpen på ena sidan är 10 cm kortare än underskåpen och det är ju inte snyggt, så jag måste till IKEA och klaga lite. Vill byta ut sista skåpet, som är 30 cm brett, mot ett 40-skåp. Fast eftersom jag redan monterat ihop skåpet, så lär de väl inte ta tillbaka det och så får jag väl köpa ett nytt i stället. Hm, pengarna börjar verkligen tryta nu! Diskmaskinen är inte ikopplad än, men annars är det mesta ikopplat. Nu gäller det att fatta var alla lådor ska sitta, för det är en hel drös av dem, och de ser olika ut nästa allihopa... Alla skåpdörrar måste sättas upp också, så småningom. Först måste Peder göra klart i fläktskåpet (borra upp hål, så fläkt-röret kan installeras). Just nu har jag ingen fläkt alls.
I förrådet, så är det färdigt att fixa till det sista. Peder har berättat hur jag ska göra, så så fort jag får tid ska jag fixa taket, golvet och väggarna, så sonen kan flytta ut någon gång. Är trött på att ha det trångt i vardagsrummet!
Nä, nu ska jag försöka knåpa ihop några lådor. Har redan lyckats byta lysrör i hallen och inte förrän jag slitit häcken av mig, pustat, stånkat och svurit loss lysrören, så insåg jag att man bara skulle vrida lite på dem, så trillade de lätt ur... Nåja, man lär så länge man lever!
Dagen har varit som de flesta torsdagar - intensiv. Men lektionerna flöt på bra, huvudet protesterade inte så mycket och efter lite vila efter jobbet, så kände jag mig relativt pigg igen.
Idag var Amber på dagis för första gången sedan hon bröt tån för drygt en vecka sedan. Lyckligtvis var det bara hon och Embla i boxen, för hon har fått ett morfinplåster, så andra hundar får inte slicka på det eller så. Amber var överlycklig över att träffa fröken och åtminstone höra de andra hundarna (även om hon ju inte fick leka).
Egentligen skulle vi varit till djursjukhuset i morse, men eftersom Amber hade så väldigt ont i tassen och inte ville lägga någon vikt alls på den, så åkte jag in med henne redan igår. Det var ingen större fara, tyckte de, men eftersom hon uppenbarligen hade ont, så gav de henne en spruta med lindring och även ett morfinplåster. Dessutom ska hon fortsätta med värktabletterna två gånger dagligen.
Även om det var Ambers första dagisdag på åtta dagar, så var hon faktiskt till dagis i tisdags. Hon och Emla julfotograferades (liksom de andra dagishundarna), så i år lär det bli vovvar på julkorten från mig! =)
Ben har bokat flygbiljett till den 4 november, så nu är det inte långt kvar tills han åker. Han ska hyra ut sin lägenhet redan från måndag, så sista tiden kommer han att bo hos mig helt och hållet. Blir trevligt! Min alldeles egna hemma-man! =)
Renoveringen har såklart gått framåt, även om jag inte alls hinner mycket i veckorna. Tyvärr visade det sig att överskåpen på ena sidan är 10 cm kortare än underskåpen och det är ju inte snyggt, så jag måste till IKEA och klaga lite. Vill byta ut sista skåpet, som är 30 cm brett, mot ett 40-skåp. Fast eftersom jag redan monterat ihop skåpet, så lär de väl inte ta tillbaka det och så får jag väl köpa ett nytt i stället. Hm, pengarna börjar verkligen tryta nu! Diskmaskinen är inte ikopplad än, men annars är det mesta ikopplat. Nu gäller det att fatta var alla lådor ska sitta, för det är en hel drös av dem, och de ser olika ut nästa allihopa... Alla skåpdörrar måste sättas upp också, så småningom. Först måste Peder göra klart i fläktskåpet (borra upp hål, så fläkt-röret kan installeras). Just nu har jag ingen fläkt alls.
I förrådet, så är det färdigt att fixa till det sista. Peder har berättat hur jag ska göra, så så fort jag får tid ska jag fixa taket, golvet och väggarna, så sonen kan flytta ut någon gång. Är trött på att ha det trångt i vardagsrummet!
Nä, nu ska jag försöka knåpa ihop några lådor. Har redan lyckats byta lysrör i hallen och inte förrän jag slitit häcken av mig, pustat, stånkat och svurit loss lysrören, så insåg jag att man bara skulle vrida lite på dem, så trillade de lätt ur... Nåja, man lär så länge man lever!
Gipsad valp
Att de senaste dagarna varit ordentligt intensiva märktes om inte annat ikväll. Tänkte vila en timme innan idol, men vaknade efter 90 minuter, då väckarklockan stått och brummat i en halvtimme...
Hämtade hem Amber i går kväll. På djursjukhuset i insdags kväll konstaterades en bruten tå ("favorit" i repris...) och hon lades in för att opereras dagen efter. Igår bestämdes, under operation, att hon trots allt inte skulle få en spik i tån, utan de gjorde en skena och gipsade, fast inte med stenhårt gips, utan med vaddering och bandage ovanpå skenan. Hon blev jätteglad när jag kom, så klart, och det var skönt att få hem henne, även om jag aldrig var orolig.
Embla fick sova på dagis från igår tills idag, på förslag från Annika (dagisfröken). Jag tog tacksamt emot erbjudandet, eftersom det är mycket nu, redan innan den brutna tån...
Efter jobbet igår åkte Ben och jag in till bilskolan. Jag hann till och med slänga i mig lite mat innan vi var tvungna att åka (jag slutade inte jobbet förrän sent och kursen började 16.30). Tog med mig ridkläder, så vi skulle kunna åka till stallet direkt, men till min förvåning var handledarutbildningen inte på tre timmar, som jag har för mig att det var förra gången, utan 4,5 timmar! Så ridningen fick snällt stryka på foten. Fast som tröst så måste jag säga att kursen var väldigt bra denna gång och läraren var mycket pedagogisk.
För att Amber skulle vila tassen, så följde hon med till skolan idag. Men det gick inte alls bra, hon skällde, ylade och var så stressad att hon kissade ner både förarsätet och passagerarsätet i bilen... Tur i oturen, så drog eleverna ut så mycket på provet, så jag fick ställa in lektionen med klassen efter lunchen (annars skulle de flesta få en alldeles för kort lunch och det var ju ingen mening med att ha en 15-minuterslektion), så jag kunde åka iväg från skolan tidigare än planerat. Tack, hälsar Amber! =)
På eftermiddagen åkte jag på min massage igen, sååå skönt! Min massör ska ha utbildning, så man kanske skulle skicka iväg Ben på den... ;-)
Efter massagen hann jag både till Systemet, apoteket (smärtstillande till Amber, fick åka till två apotek innan jag fick tag på medicinen), djuraffären (bland annat sju ton gosedjur för henne att leka med, nu när hon måste vara inne hela dagarna) och dagis (hämta upp en saknad Embla) innan jag åkte hem för att ta emot rörmokaren. Han fixade en ballofix i köket, så brorsan enkelt kan stänga av vattnet vid köksrenoveringen. Så nu kan han trasha resten av köket i helgen! Rörmokaren var hem till mig redan klokan 7 i morse och tog bort ledningarna till kökselementet, så nu kan jag åter öppna altandörren. Frihet!
Och nu på kvällen sitter jag alltså och kollar på det icke-intelligenskrävande miljonprogrammet Idol. Ska dock montera ihop kökslådorna medan jag tittar, för lyssna är ju egentligen det enda man behöver göra. Måste försöka hinna rätta lite av berget, så jag inte skjuter allt till vecka 45 (höstlovet), när jag ändå kommer att bli sittande två heldagar eller så med att skriva omdömen. Har jag tur kommer Ben och barnen i helgen också, så då vill jag kunna ägna min tid åt dem. Så därför är det bäst att jag slutar nu... =)
Hämtade hem Amber i går kväll. På djursjukhuset i insdags kväll konstaterades en bruten tå ("favorit" i repris...) och hon lades in för att opereras dagen efter. Igår bestämdes, under operation, att hon trots allt inte skulle få en spik i tån, utan de gjorde en skena och gipsade, fast inte med stenhårt gips, utan med vaddering och bandage ovanpå skenan. Hon blev jätteglad när jag kom, så klart, och det var skönt att få hem henne, även om jag aldrig var orolig.
Embla fick sova på dagis från igår tills idag, på förslag från Annika (dagisfröken). Jag tog tacksamt emot erbjudandet, eftersom det är mycket nu, redan innan den brutna tån...
Efter jobbet igår åkte Ben och jag in till bilskolan. Jag hann till och med slänga i mig lite mat innan vi var tvungna att åka (jag slutade inte jobbet förrän sent och kursen började 16.30). Tog med mig ridkläder, så vi skulle kunna åka till stallet direkt, men till min förvåning var handledarutbildningen inte på tre timmar, som jag har för mig att det var förra gången, utan 4,5 timmar! Så ridningen fick snällt stryka på foten. Fast som tröst så måste jag säga att kursen var väldigt bra denna gång och läraren var mycket pedagogisk.
För att Amber skulle vila tassen, så följde hon med till skolan idag. Men det gick inte alls bra, hon skällde, ylade och var så stressad att hon kissade ner både förarsätet och passagerarsätet i bilen... Tur i oturen, så drog eleverna ut så mycket på provet, så jag fick ställa in lektionen med klassen efter lunchen (annars skulle de flesta få en alldeles för kort lunch och det var ju ingen mening med att ha en 15-minuterslektion), så jag kunde åka iväg från skolan tidigare än planerat. Tack, hälsar Amber! =)
På eftermiddagen åkte jag på min massage igen, sååå skönt! Min massör ska ha utbildning, så man kanske skulle skicka iväg Ben på den... ;-)
Efter massagen hann jag både till Systemet, apoteket (smärtstillande till Amber, fick åka till två apotek innan jag fick tag på medicinen), djuraffären (bland annat sju ton gosedjur för henne att leka med, nu när hon måste vara inne hela dagarna) och dagis (hämta upp en saknad Embla) innan jag åkte hem för att ta emot rörmokaren. Han fixade en ballofix i köket, så brorsan enkelt kan stänga av vattnet vid köksrenoveringen. Så nu kan han trasha resten av köket i helgen! Rörmokaren var hem till mig redan klokan 7 i morse och tog bort ledningarna till kökselementet, så nu kan jag åter öppna altandörren. Frihet!
Och nu på kvällen sitter jag alltså och kollar på det icke-intelligenskrävande miljonprogrammet Idol. Ska dock montera ihop kökslådorna medan jag tittar, för lyssna är ju egentligen det enda man behöver göra. Måste försöka hinna rätta lite av berget, så jag inte skjuter allt till vecka 45 (höstlovet), när jag ändå kommer att bli sittande två heldagar eller så med att skriva omdömen. Har jag tur kommer Ben och barnen i helgen också, så då vill jag kunna ägna min tid åt dem. Så därför är det bäst att jag slutar nu... =)
Sjukhuset nästa!
Tidsbrist betyder att jag inte hunnit skriva på några dagar, men det har ändå funnits mycket värt att skriva om.
I söndags kom både min mamma och min lillebror tillsammans med min snickar-bror. Jörgen kom förbi också och mycket blev gjort tack vare dem. Mamma städade hela badrummet, vek tvättberget tillsammans med lillebror, vattnade, diskade mm. Lillebror hjälpte till med monterandet av köksskåpen liksom Jörgen. Ena kökssidan blev klar sånär som på skåpluckor och lådor, men det kan jag fixa när jag har tid. Bamsetack till alla snälla som hjälper mig!!!
I måndags stannade jag kvar på jobbet en stund, för att sedan åka på "smink-möte" med Ulrika. Hon är återförsäljare för Mary Kay och hade nu med mig som gäst. Trevligt med en massa bra produkter, som man gärna vill ha (men eftersom det är dyrt, så kan man inte köpa allt...). Jag vann på min "inträdesbiljett" också - ett lipgloss! Mötet höll på ett par timmar, så klockan var rätt mycket innan jag väl kom hem. Jag funderar på att bli återförsäljare jag med. Hoppas kunna dryga ut lönen lite, nu när det är så dyrt med alla räkningar.
Senare på kvällen ringde Ben från jobbet och sade att han ville komma över till mig. Väldigt trevlig överraskning! Visserligen var han tvungen att åka tillbaka till Stockholm på dagen på tisdagen (för att på kvällen komma åter till mig), men alla timmar jag får tillbringa med honom är en bonus.
Idag fick hundarna stanna hemma från dagis. Jag behöver röra lite mer på mig, så jag bestämde mig för att ta en ordenlig promenad på dagen. Ben och jag begav oss ut i det snöblandade regnet (första snön kom igår) och stormen med hundarna. Efter bara fem minuter kom Amber haltandes, så vi fick vända och gå tillbaka. Efter ett par timmars vila, för att se ifall det bara var en stukning, så har Amber blivit sämre och kan inte alls stödja på benet. Har försökt få tag på min ordinarie veterinär utan lycka, så nu åker vi strax in till djursjukhuset. Har fått tid 20.15. Jag hoppas verkligen inget är brutet eller allvarligt skadat!!
Ën olycka kommer sällan ensam, heter det ju. Mycket riktigt, när jag hämtade in posten idag, så hade jag fått meddelande från allas vår kära Försäkringskassa om att de inte anser att jag ska vara sjukskriven, så de förlänger inte min 25%-iga sjukskrivning som löpte ut sista juni. Nej då, klart jag kan arbeta heltid med konstant migrän och en trötthet som kräver cirka 12-15 timmars sömn per dag. Det går ju jättebra, framför allt i mitt yrke... Jag ska självklart överklaga och skriva en 48-sidig överklagan. När jag nu ska hinna med det... Ironiskt, andra applåderar att jag ens orkar arbeta 75%, men Försäkringskassan är inte det minsta imponerad.
Fått sparken
Tänk att bli uppkallad till arbetsgivaren, i mitt fall rektor, och få höra att hon inte tycker att du gör ett bra jobb alls. Du blir desperat och hör med din närmsta kollega, som medelar att hon tyvärr håller med. Trots att jag frågade rektor ifall hon kunde ändra sig om majoriteten av eleverna ansåg att jag var skolans bästa lärare, så spelade det ingen roll. Jag förblev värdelös i hennes ögon. Bestört kastade jag givetvis in handduken och sade upp mig, för jag vill ju inte jobba på ett ställe, där man anses vara värdelös. Eftersom det var skolavslutning, så kryllade det av elever på skolgården. Smart drag av rektor att stoppa kniven i ryggen på mig när eleverna försvinner och inte kan vittna om huruvida jag är en bra/kompetent lärare eller inte/protestera över att jag försvinner. Fast på väg från skolan för sista gången, så passade jag på att berätta för alla mina elever, som jag såg i vimlet, om det inträffade och sade att de gärna får gå till rektor och protestera över hur allt skötts och förhoppningsvis ge mig stöd. Det är verkligen inte ofta jag drömmer om eleverna, men i denna dröm, så fanns ett flertal av de elever jag har idag med, som avslutningsfirare på skolgården.
Eftersom detta var det sista jag drömde (ja, allt var såklart en dröm), så mindes jag det extra tydligt när jag vaknade. Direkt när jag kom till skolan i morse, så sade Kerstin att rektor sökte mig. Gissa om det kändes olustigt när drömmen så tydligt fanns kvar i minnet! Fast det var givetvis något helt oskyldigt hon skulle prata om...
Denna torsdag ville jag ta det lugnt, så jag skulle kunna rida. Laddade med en STOR energidryck på dagen, för att chocka hjärnan med en massa koffein, ginseng, taurin och andra "nyttigheter". Det lyckades väl, för värken höll sig borta, så jag äntligen kunde rida. Det var 5 veckor sedan sist! Jag hade Lemans, en jätteskumpig men fantastisk häst. Och inte märktes det att det var länge sedan jag red - allt gick hur bra som helst, men det beror ju mest på att jag hade en sådan bra häst... Det var roligt att återse ridkompisarna också, har saknat dem!
Innan ridningen var det näst sista gången på valpkursen med Amber. En och en fick valparna möta en träfigur, klädd i jacka och mössa och med målat ansikte. Allt var i mörkret ute och de flesta hundarna var lite rädda för den i början. Alla utom Amber, som var livrädd hela tiden! Visserligen beror det mycket på rasen, grandisar är rädda av sig för det mesta, men jag tror att Amber litar så mycket på att ha Embla med sig jämt, som skydd mot läskigheter. Nu var Embla inte där och då blev det nog extra läskigt när hon inte kunde ha en rollmodell som kunde visa hur man skulle reagera i en sådan situation... När de andra tränade på sina rädslor, så fick vi testa agilitybana. Amber var givetvis skraj för tunnlarna, medan andra hundar gladeligen sprang igenom dem. Jag försökte få Amber att hoppa genom ett bildäck också, men damen var nog alldeles för stor för att ens kunna komma igenom... Dessutom älskade hon att skippa hindrena och gå vid sidan av i stället, som vid "höjdhoppet" på 2 dm. Varför hoppa över bommen, när man kan gå runt hindret...?
Jaha, så är det då midnatt igen och jag kommer att vara T R Ö T T i morgon bitti när väckarklockan ringer. Men, men, det är ju bara en dag kvar att fixa innan helgen! Jippie!
Eftersom detta var det sista jag drömde (ja, allt var såklart en dröm), så mindes jag det extra tydligt när jag vaknade. Direkt när jag kom till skolan i morse, så sade Kerstin att rektor sökte mig. Gissa om det kändes olustigt när drömmen så tydligt fanns kvar i minnet! Fast det var givetvis något helt oskyldigt hon skulle prata om...
Denna torsdag ville jag ta det lugnt, så jag skulle kunna rida. Laddade med en STOR energidryck på dagen, för att chocka hjärnan med en massa koffein, ginseng, taurin och andra "nyttigheter". Det lyckades väl, för värken höll sig borta, så jag äntligen kunde rida. Det var 5 veckor sedan sist! Jag hade Lemans, en jätteskumpig men fantastisk häst. Och inte märktes det att det var länge sedan jag red - allt gick hur bra som helst, men det beror ju mest på att jag hade en sådan bra häst... Det var roligt att återse ridkompisarna också, har saknat dem!
Innan ridningen var det näst sista gången på valpkursen med Amber. En och en fick valparna möta en träfigur, klädd i jacka och mössa och med målat ansikte. Allt var i mörkret ute och de flesta hundarna var lite rädda för den i början. Alla utom Amber, som var livrädd hela tiden! Visserligen beror det mycket på rasen, grandisar är rädda av sig för det mesta, men jag tror att Amber litar så mycket på att ha Embla med sig jämt, som skydd mot läskigheter. Nu var Embla inte där och då blev det nog extra läskigt när hon inte kunde ha en rollmodell som kunde visa hur man skulle reagera i en sådan situation... När de andra tränade på sina rädslor, så fick vi testa agilitybana. Amber var givetvis skraj för tunnlarna, medan andra hundar gladeligen sprang igenom dem. Jag försökte få Amber att hoppa genom ett bildäck också, men damen var nog alldeles för stor för att ens kunna komma igenom... Dessutom älskade hon att skippa hindrena och gå vid sidan av i stället, som vid "höjdhoppet" på 2 dm. Varför hoppa över bommen, när man kan gå runt hindret...?
Jaha, så är det då midnatt igen och jag kommer att vara T R Ö T T i morgon bitti när väckarklockan ringer. Men, men, det är ju bara en dag kvar att fixa innan helgen! Jippie!
Försöker leva i nuet
Lev i nuet, lär jag mig på min måndagskurs, för att man ska stressa mindre. Det handlar om Mindfulness, som jag gick kurs i för ett år sedan också. Och visst märker man mer när man har tankarna i nuet. I går när jag åkte till jobbet, så såg jag tre rådjur som gick över en bro över motorvägen. Jag vet inte ifall det var en bilbro eller gång- och cykelbro, men det var fascinerande att se dem beslutsamt gå över till andra sidan. Så här i hösttider, så exploderar naturen i en färgsprakande symfoni och nu om någon gång, så är det häftigt att leva i nuet.
Det har blivit riktigt ruggigt ute och stormarna gör att solljuset inte värmer som det brukar. Även i Bens lägenhet var det kallt, så jag fick sova med strumpor på! Och det var inte roligt alls att kliva ur sängen upp i den kyliga rumstemperaturen, men till slut var man ju tvungen... Ben tog foton i en fotoautomat i Slussen, som behövs när han söker visum, och vi passade på att ta fyra foton på oss tillsammans också. Herregud, så jag ser ut! Jag blir verkligen inte bra på kort, och för varje gång jag ser ett foto av mig själv blir jag mer och mer övertygad om att jag ser så hemsk ut på riktigt. Tänk att spegelbilden och fotografierna kan skilja sig så! Vilken har rätt?? Ben å andra sidan blir typ alltid bra på bild, gammal fotomodell som han är! :o)
All röra här hemma gör att jag har svårt att hitta saker och ting. Var är till exempel mitt pass?? Och var är väskan, jag alltid använder mig av när jag sover över i Stockholm? Och var är vintermössan? Jag hoppas kunna lägga spångolvet i förrådet snart, så jag får plats att ställa in flyttkartongerna som står på altanen. De bör inte stå ute när det är så kallt, men vad gör man?
I morgon är det torsdag igen. Kommer jag drabbas av ännu en hemsk migränattack för femte veckan i rad? Saknar ju ridningen!! Nä, jag ska göra allt för att ta det kolugnt i morgon och ladda inför kvällen!
Det har blivit riktigt ruggigt ute och stormarna gör att solljuset inte värmer som det brukar. Även i Bens lägenhet var det kallt, så jag fick sova med strumpor på! Och det var inte roligt alls att kliva ur sängen upp i den kyliga rumstemperaturen, men till slut var man ju tvungen... Ben tog foton i en fotoautomat i Slussen, som behövs när han söker visum, och vi passade på att ta fyra foton på oss tillsammans också. Herregud, så jag ser ut! Jag blir verkligen inte bra på kort, och för varje gång jag ser ett foto av mig själv blir jag mer och mer övertygad om att jag ser så hemsk ut på riktigt. Tänk att spegelbilden och fotografierna kan skilja sig så! Vilken har rätt?? Ben å andra sidan blir typ alltid bra på bild, gammal fotomodell som han är! :o)
All röra här hemma gör att jag har svårt att hitta saker och ting. Var är till exempel mitt pass?? Och var är väskan, jag alltid använder mig av när jag sover över i Stockholm? Och var är vintermössan? Jag hoppas kunna lägga spångolvet i förrådet snart, så jag får plats att ställa in flyttkartongerna som står på altanen. De bör inte stå ute när det är så kallt, men vad gör man?
I morgon är det torsdag igen. Kommer jag drabbas av ännu en hemsk migränattack för femte veckan i rad? Saknar ju ridningen!! Nä, jag ska göra allt för att ta det kolugnt i morgon och ladda inför kvällen!
Blodröda skuggor
Gårdagens energi höll i sig, så på kvällen sopade jag ur + dammsög förrådet (en spindelfamilj fick evakuera), lade in plastfolie på golvet och cellplast på det. Johan hjälpte mig att såga till så det blev bitar som passade perfekt. Nu återstår de tunga spånskivorna, sedan är golvet färdigt så när som på parkettgolvet som måste inhandlas. Tyvärr gick det inte lika bra med fönsterbytena. Först bytte brorsan köksfönstrena och det gick oförskämt bra, så där så man fattade att något snart skulle gå åt pipsvängen... Och mycket riktigt: när det sista skull sättas in, altandörren, så visade det sig att den nya dörren öppnas inåt till skillnad mot den gamla, och eftersom fjärrvärmerören går över golvnivå, så går det numer inte att öppna altandörren... Blir till att få hit en rörmokare som fixar rördragningen. Suck, jag som inte har mycket pengar kvar.
När jag åkte hem från jobbet idag, så reflekterade jag kring att skuggor inte alltid svarta. Jag körde om en knallröd lastbil och skuggan från den var blodröd. Fascinerande att se hur vägbanan var röd i stället för svart. OK, det var inte någon skugga egentligen, utan en reflektion av den röda färgen, eftersom solen var på samma sida som "skuggan", men ändå. Det var häftigt i varje fall.
Hade kurs idag också. Vet inte om jag egentligen lär mig så mycket avstressning, men det är väldigt trevliga kamrater i gruppen och det är ju mycket viktigt, tycker jag.
Fick sluta 30 minuter tidigare på konferensen och det kändes väldigt lyxigt att få en liten stund till övers, som man inte hade räknat med. Tänk att en sådan liten stund faktiskt kan betyda så mycket!
Inte nog med att mina nior skrev två prov i torsdags, idag skrev de ytterligare ett och i morgon skriver åttorna ett prov, som fortsätter på torsdag. Och sjuorna har lämnat in grupparbeten i mytologi, som jag måste hinna läsa igenom/kommentera. Det är verkligen mycket nu! Tyvärr är PRAO:n omgjord så halva klassen går ut första veckan och andra halvan veckan därpå. Med andra ord får jag inga lediga stunder i schemat, då jag kan rätta. Blir svårt att hinna med, men i värsta fall får jag väl sitta uppe på nätterna...
När jag åkte hem från jobbet idag, så reflekterade jag kring att skuggor inte alltid svarta. Jag körde om en knallröd lastbil och skuggan från den var blodröd. Fascinerande att se hur vägbanan var röd i stället för svart. OK, det var inte någon skugga egentligen, utan en reflektion av den röda färgen, eftersom solen var på samma sida som "skuggan", men ändå. Det var häftigt i varje fall.
Hade kurs idag också. Vet inte om jag egentligen lär mig så mycket avstressning, men det är väldigt trevliga kamrater i gruppen och det är ju mycket viktigt, tycker jag.
Fick sluta 30 minuter tidigare på konferensen och det kändes väldigt lyxigt att få en liten stund till övers, som man inte hade räknat med. Tänk att en sådan liten stund faktiskt kan betyda så mycket!
Inte nog med att mina nior skrev två prov i torsdags, idag skrev de ytterligare ett och i morgon skriver åttorna ett prov, som fortsätter på torsdag. Och sjuorna har lämnat in grupparbeten i mytologi, som jag måste hinna läsa igenom/kommentera. Det är verkligen mycket nu! Tyvärr är PRAO:n omgjord så halva klassen går ut första veckan och andra halvan veckan därpå. Med andra ord får jag inga lediga stunder i schemat, då jag kan rätta. Blir svårt att hinna med, men i värsta fall får jag väl sitta uppe på nätterna...
Nanny
Igår åkte jag ner till Stockholm i min "nya" Volvo. Skönt med farthållare igen! Hade dock glömt flytta över cd-skivor från forden, så jag stannade till på Statoil och köpte ett album med klassiker från 80-talet på tre skivor. Så bra!! Innan dess åkte jag till Fyrishov (badanläggning) och shoppade inte mindre än två baddräkter. Den första gick en liten bit ner på benen och dolde lite bättre de kilon man önskar vore borta. Dessutom behöver man inte raka bikinilinjen med den... =) Den andra var traditionell, att ha ifall jag fegar ut med mormors-dräkten.
I Stockholm plockade jag upp Bens döttrar, Nova och Linn, och vi åkte till Högdalens simhall. Tjejerna fick välja vilken dräkt jag skulle ha, och till min besvikelse tyckte de inte alls om den helsvarta döljande dräkten, utan valde enhälligt den svart-röda. Nåja, inte för att de bryr sig om fläsket syns på mig, men jag vill ju inte skrämma de andra i badhuset...
Efter att ha tillbringat ett par timmar i vattnet, med barn som gladeligen skulle slänga sig i den djupaste poolen och jag frenestiskt fick fiska upp dem, så de inte fick kallsupar (fast de hade flyt-puffar på ärmarna, så det var ingen panik) och lyft dem upp till dekoren i takhöjd (lågt i tak, tack och lov, men ändå så jag fick bekänna att jag slarvat med armhävningarna när jag inte orkade hålla dem på raka armar så värst länge...), så provade vi bastun. Linn, som tycker om prickigt, fascinerades över leverfläckarna på min rygg och pussade på dem. Gulligt! =) Sedan ville barnen ut i poolen igen, men jag lyckades få dem på glasstankar, så vi klev in i duschen i stället. Och där stod vi en stund, men Nova skulle stå jääääättelänge. Nåja, kunde hon väl få göra. Hon stod och borstade håret i det rinnande vattnet och njöt i fulla drag. Hårborstningen fortsatte hon med i fyrtiotolv minuter till, så vi höll aldrig på att komma iväg, men så länge lillasyster inte ledsnade, så var det ju ingen fara.
Glassbar i Stockholm, finns det? Självklart, men var? Och vad är öppet en lördagseftermiddag? Tog bilen och gled iväg på Götgatan, bara för att inse att vi får leta efter glasställe där det finns en ledig parkeringsplats. Hittade till slut en och vi hittade slush, som var tillräckligt likt glass, på 7-11. Pizza efter det, där Linn pillade i sig varenda räka hon hittade, men ratade själva pizzan. Tillbaka hos Ben gjorde jag och Nova en fruktsallad. Ben och hans son Simon dök upp då också. De hade varit på Cosmonova och plockat upp hämtmat.
Kvällen fortsatte med kuddkrig, discodans och sagoläsning. Jag borstade Linns tänder, så tandtrollen flög över hela badrummet till hennes stora glädje. Nova borstade mitt hår (som variation *skratt*) och satte upp tofsar. När flickorna sent omsider somnat, så åkte jag hem. Det var svårt att inte välja att sova över, för det ville jag helst, men eftersom Johan var ensam hemma hos mig med hundarna och han inte skulle märka ifall Embla slickade på operationssåret, så var det ju bäst att jag åkte hem. Att Andreas hade ölfest hemma hos sin pappa var ytterligare ett skäl. Ifall något spårar ur, så är det ju bäst att jag finns i närheten.
Hm, verkar ha fått virus på datorn. Får avsluta bloggen på den bärbara! Idag klev jag upp i ottan. Nåja, allt är ju relativt och klockan 9 en söndag är ottan för mig... Hittade båda mina "siameser" (algätare) med magen i vädret och insåg att jag inte kunde skjuta längre på rengöringen av akvariet. Dessutom fanns rester av en eller ett par andra fiskar. Fräscht värre... Rensade det innan frukost, men eftersom det är två månader sedan sist, så behövs en intensiv insats ett tag framöver. Som om jag inte har annat att göra...
Har bättre med energi än vanligt idag. Skulle till och med kunna ställa mig och baka bullar denna kanelbullens dag! Fast eftersom brorsan är på väg hit för renoveroing, så får det bli en annan dag. Alltid "en annan dag"...! =)
I Stockholm plockade jag upp Bens döttrar, Nova och Linn, och vi åkte till Högdalens simhall. Tjejerna fick välja vilken dräkt jag skulle ha, och till min besvikelse tyckte de inte alls om den helsvarta döljande dräkten, utan valde enhälligt den svart-röda. Nåja, inte för att de bryr sig om fläsket syns på mig, men jag vill ju inte skrämma de andra i badhuset...
Efter att ha tillbringat ett par timmar i vattnet, med barn som gladeligen skulle slänga sig i den djupaste poolen och jag frenestiskt fick fiska upp dem, så de inte fick kallsupar (fast de hade flyt-puffar på ärmarna, så det var ingen panik) och lyft dem upp till dekoren i takhöjd (lågt i tak, tack och lov, men ändå så jag fick bekänna att jag slarvat med armhävningarna när jag inte orkade hålla dem på raka armar så värst länge...), så provade vi bastun. Linn, som tycker om prickigt, fascinerades över leverfläckarna på min rygg och pussade på dem. Gulligt! =) Sedan ville barnen ut i poolen igen, men jag lyckades få dem på glasstankar, så vi klev in i duschen i stället. Och där stod vi en stund, men Nova skulle stå jääääättelänge. Nåja, kunde hon väl få göra. Hon stod och borstade håret i det rinnande vattnet och njöt i fulla drag. Hårborstningen fortsatte hon med i fyrtiotolv minuter till, så vi höll aldrig på att komma iväg, men så länge lillasyster inte ledsnade, så var det ju ingen fara.
Glassbar i Stockholm, finns det? Självklart, men var? Och vad är öppet en lördagseftermiddag? Tog bilen och gled iväg på Götgatan, bara för att inse att vi får leta efter glasställe där det finns en ledig parkeringsplats. Hittade till slut en och vi hittade slush, som var tillräckligt likt glass, på 7-11. Pizza efter det, där Linn pillade i sig varenda räka hon hittade, men ratade själva pizzan. Tillbaka hos Ben gjorde jag och Nova en fruktsallad. Ben och hans son Simon dök upp då också. De hade varit på Cosmonova och plockat upp hämtmat.
Kvällen fortsatte med kuddkrig, discodans och sagoläsning. Jag borstade Linns tänder, så tandtrollen flög över hela badrummet till hennes stora glädje. Nova borstade mitt hår (som variation *skratt*) och satte upp tofsar. När flickorna sent omsider somnat, så åkte jag hem. Det var svårt att inte välja att sova över, för det ville jag helst, men eftersom Johan var ensam hemma hos mig med hundarna och han inte skulle märka ifall Embla slickade på operationssåret, så var det ju bäst att jag åkte hem. Att Andreas hade ölfest hemma hos sin pappa var ytterligare ett skäl. Ifall något spårar ur, så är det ju bäst att jag finns i närheten.
Hm, verkar ha fått virus på datorn. Får avsluta bloggen på den bärbara! Idag klev jag upp i ottan. Nåja, allt är ju relativt och klockan 9 en söndag är ottan för mig... Hittade båda mina "siameser" (algätare) med magen i vädret och insåg att jag inte kunde skjuta längre på rengöringen av akvariet. Dessutom fanns rester av en eller ett par andra fiskar. Fräscht värre... Rensade det innan frukost, men eftersom det är två månader sedan sist, så behövs en intensiv insats ett tag framöver. Som om jag inte har annat att göra...
Har bättre med energi än vanligt idag. Skulle till och med kunna ställa mig och baka bullar denna kanelbullens dag! Fast eftersom brorsan är på väg hit för renoveroing, så får det bli en annan dag. Alltid "en annan dag"...! =)
Köpt ny bil och träffat Batman!
Var hemma från jobbet pga efterdyningarna från den hemska migränen igår. Ingen ridning för fjärde gången i rad! Det måste bli en ändring - jag kan inte få kraftig migrän varje torsdag, och detta trots att jag tar TREO varje dag... Och Försäkringskassan som tycker att jag ska jobba heltid. Pfh! Sjukt är vad det är!
Sov till 12.30 ungefär, efter att ha varit uppe på morgonen och kört Amber till dagis. På eftermiddagen träffade jag en man, som annonserade ut sin V70 på Blocket och jag provkörde och slog till på stående fot. Dyrt, men jag behöver något pålitligt. Visst hade jag kunnat hitta billgare bil, men då hade man fått räkna med regelbundna reparationer. Jag hoppas jag slipper det med denna mörkblåa Volvo från år 2000.
Direkt efter bilköpet åkte jag till Arlanda och hämtade upp en hund, som skulle till Uppsala. Allt gick bra, men jag kom inte hem förrän 20.30 på kvällen. Puh! Rastade hunden i Ulleråkersområdet, medan jourhemsmatte avslutade sin hundkurs och då fick jag se en fladdermus komma flygande i skymningen. Det kan verkligen inte ha varit något annat! Spännande, har aldrig sett en sådan förut i verkligheten.
Har äntligen hittat USB-minnet, i ungarnas rum såklart... Så här kommer en drös bilder från de senaste dagarna - om du för musen över bilden, så kommer bildtext! 
Mycket överraskande besök!
Igår kväll kom Ben hit, eftesom jag skulle kastrera Embla idag och alltså inte kunde åka till honom i Stockholm. Vi tittade en del på nyhetskanaler på internet, eftersom 157 människor som demonstrerade har dödats av militär i hans hemland Guinea.
Idag på morgonen åkte jag iväg med Amber till dagis. Embla var med i bilen som vanligt, men när bara Amber fick gå ur, så blev båda hundarna förvånade och tittade myckat efter varandra. Jag körde till veterinären med Embla och satt och väntade medan hon kastrerades. Det gick bra, men hon är nu efteråt givetvis trött och ur slag rent allmänt. hon har nog lite ont, trots morfinplåstret. Dessutom lukat hon gammalt blod, men det är inte läge att stå ocj torka av det nu när hon inte känner sig olej. Givetvis hatar hon tratten, det visste jag sedan förut, men så länge hon är nära någon av oss, så har vi koll på henne och då slipper hon ha den.
När jag körde Ben till tåget och precis hade betalat parkeringsbiljetten, så stod ett gäng killar vid automaten och snackade om mig och tittade på mig. Jag, som stod vid bilen en liten bit bort, trodde först att de försökte göra mig uppmärksam på att jag glömt kortet i automaten eller nå't, men så frågade någon om jag var från Röda Korset. Det var ju ett gäng från Åbyanstalten! De hade muckat nu och hade fikat tillsammans. Tyvärr hade vi bråttom till tåget, men det var kul att växla några ord med dem och kul att de kom ihåg mitt ansikte, trots att jag först inte kom ihåg deras...
Var trött idag på eftermiddagen, så middagen blev tvärtemot gårdagens genomarbetade fläskfilé med potatisgratäng: korv med bröd. Nåja, barnen var nöjda och magarna fulla när jag gick!
Idag på morgonen åkte jag iväg med Amber till dagis. Embla var med i bilen som vanligt, men när bara Amber fick gå ur, så blev båda hundarna förvånade och tittade myckat efter varandra. Jag körde till veterinären med Embla och satt och väntade medan hon kastrerades. Det gick bra, men hon är nu efteråt givetvis trött och ur slag rent allmänt. hon har nog lite ont, trots morfinplåstret. Dessutom lukat hon gammalt blod, men det är inte läge att stå ocj torka av det nu när hon inte känner sig olej. Givetvis hatar hon tratten, det visste jag sedan förut, men så länge hon är nära någon av oss, så har vi koll på henne och då slipper hon ha den.
När jag körde Ben till tåget och precis hade betalat parkeringsbiljetten, så stod ett gäng killar vid automaten och snackade om mig och tittade på mig. Jag, som stod vid bilen en liten bit bort, trodde först att de försökte göra mig uppmärksam på att jag glömt kortet i automaten eller nå't, men så frågade någon om jag var från Röda Korset. Det var ju ett gäng från Åbyanstalten! De hade muckat nu och hade fikat tillsammans. Tyvärr hade vi bråttom till tåget, men det var kul att växla några ord med dem och kul att de kom ihåg mitt ansikte, trots att jag först inte kom ihåg deras...
Var trött idag på eftermiddagen, så middagen blev tvärtemot gårdagens genomarbetade fläskfilé med potatisgratäng: korv med bröd. Nåja, barnen var nöjda och magarna fulla när jag gick!
