emblasmatte

Looooov! Jag har nog längtat minst lika mycket som eleverna till det här lovet. De vill slippa skolan, men jag vill kunna sova ut och hinna fixa här hemma. Firar början av lovet med en GT, om det ger extra migrän i morgon så må så vara. jag njuter av stunden! En rejäl stämningshöjare är Youtube. I bakgrunden är tv:n på med Let's Dance, men jag tittar bara 10 sekunder per dans eller så. I stället sitter jag vid datorn och tittar på Johan Glans på Youtube. Och som jag skrattar! Så himla skönt att få vara riktigt glad! Att för en stund lägga alla bekymmer bakom sig och bara leva sig helt in i Glans show. Kanske att jag plöjer igenom Kvarteret Skatan under lovet.

I onsdags berättade mina Röda-Kors-kompisar att "kurva" betyder hora på polska (tror jag det var). Så hur kul är det för polackerna att åka till Kungens Kurva? Det är ju svårt när vissa ord betyder något vulgärt på ett annat språk. IKEA har ju fått byta namn på vissa varor när de lanseras i vissa länder. På engelsklektionerna säger jag ibland "zip it" till eleverrna när de ska vara tysta. Det har jag nu fått veta att det låter som ett könsord på arabiska... Min morbror bör nog undvika att åka till England också. Han heter nämligen Dick. Kul de skulle ha i passkontrollen...

I morse när jag skulle släppa in hundarna i bilen, så märkte jag att jag glömt plocka ut fångarnas gåva till mig/oss i Röda Korset. De vill nämligen visa sin uppskattning, men kan inte göra det på så många sätt av naturliga skäl. Men nu har de börjat samla tomburkar och pantflaskor och ger oss när vi kommer, så vi får behållningen av panten. Så gulligt, tycker jag! Så jag hade en sopsäck med pant att kasta ur innan hundarna fick plats i bagaget.

När jag skulle backa ut från uppfarten, så står det klart och tydligt: jag bor på Kebnekajse! Jag begriper inte hur tidningsbud och brevbärare står ut med att köra upp för ett halvt berg för att komma åt min brevlåda, bara för att mina barn syndade med skottningen när snön föll som mest. Men tacksam är jag, verkligen!

Efter en dag i ett tempo av 110 km/h (det är ju torsdag...), så upplevde jag till min stora förvåning hur migrän-monstret lyste med sin frånvaro på eftermiddagen. Så jag chockade mina ridkompisar och kom till ridningen för andra gången denna termin (av 7). Hanna var snäll och gav mig en lätt häst, så förhoppningsvis är träningsvärken i morgon inte alltför svår. Roligt att kunna rida igen och VÄLDIGT nyttigt för döfläsket som sprider sig som en löpeld runt min midja!

Dagens inlägg blir kort (men naggande gott?), för klockan är mycket och nu vill jag ringa Ben. Kan inte somna utan att höra Kärlekens röst! God natt alla kända och okända ute i cyberrymden!

Lektionsfritt idag igen, så jag tog mig en sovmorgon till 10-snåret. Jag och vovvarna trotsade snö och kyla och gick till ICA. Fast egentligen var det snarare Amber som drog oss till ICA. Tänk att ha en pulka efter den hunden! På plats hemma igen, så drog jag igång ett semmelbak för första gången i mitt liv. 36 bakverk skulle det bli och jag var så duktig så det slutade på 37, tillräckligt nära för att det skulle bli "rätt" storlek på bullarna. Tänkte att det blir sent på eftermiddagen, så jag stoppade in två sockerkakor, den ena med äppelklyftor i, den andra med krossad ananas. Bara det att jag räknade som en kratta. De mjuka kakkorna skulle bli klara 13.20, sedan hade jag tre plåtar med semmelbullar som skulle vara inne 10 minuter var, men jag behövde åka senast 13.30 för att hinna till djursjukhuset (vattentrasken). In med en plåt tillsammans med de mjuka kakornas sista 10 minuter, ut med dem lite för tidigt, in med de två sista plåtarna samtidigt. Resultatet? Bara två minuter sen till djursjukhuset och nästan färdiga bakverk...

Amber var fortfarande skraj när hon gick i vattentrasken, men det funkade. 3x3 minuter blev det även denna gång, men nästa vecka blir det nog lite mer. Jag tycker att hon går rakare på tassen när vi går promenad, men det är lite svårt att se, för hon är värsta studsbollen när vi är ute.

Med Johans hjälp lyckades jag klämma i både mandelmassa och grädde i semlorna och så störtade jag iväg för att plocka upp mina Röda-Kors-kompisar. Varför är jag alltid ute i sista minuten?? Kom nästan 10 minuter för sent, men vi hann i tid till anstalten i varje fall. Många fångar (eller "klienter" som plitarna kallar dem) kom till matsalen och fikade med oss. Semlorna var omtyckta, så det kan nog hända att jag bakar fler i framtiden. Så länge jag lär mig räkna rätt på tiden...

Som alltid är det mysigt att komma hem till hundarna, för de blir alltid så glada över att se mig! Embla vill gärna komma fram och gosa, medan Amber får frispel och börjar tugga på Embla i ren upphetsning... Jag klippte deras klor i kväll och återigen lyckades jag klippa alla 36 utan blodbad. De ligger så himla snällt och fint, framför allt Amber rör inte en fena. Däremot märkte jag att det inte är så smart att ha urringad tröja när man klipper klor, för dessa flyger all världens väg och har en tendens att landa i urringningen...

Dagens tanke: Använd spegeln och inte kikaren när du letar efter fel.

Så var det dags för den årliga semlan då! Visserligen har jag redan tjuvstartat säsongen, men idag kan jag svulla med gott samvete. Tre hekto i munnen, tre kilo på magen. Himla fascinerande hur den matematiken går ihop egentligen!

Annars är detta en av få kvällar då jag inte har en massa inplanerat. Är ju ledig i morgon också, eftersom det är onsdag, men har djursjukgymnast inbokad på eftermiddagen och innan dess tänkte jag försöka hinna baka till fångarna på anstalten, dit jag ska på kvällen. De vill ha semlor, men det vete gudarna ifall jag lyckas åstadkomma! Har aldrig i mitt liv gjort en semla, men det kanske är dags att prova nu? Ska kolla recept ifall det verkar avancerat eller så. Man måste ju ta med i beräkningen att jag har en IKEA-ugn (läs: grädda-snett-ugn) också...

Har haft en alldeles normal arbetsdag, om det nu finns några sådana. Sista lektionen hade jag föreläsning om William Shakespeare och jag ledsnade faktiskt på mig själv! Elevreaktionerna var väldigt varierade, några hängde med aktivt och kunde en massa redan, medan andra halvsov över bordet. Nåja, på torsdag ska jag försöka få dem att skriva sonetter. Har gjort det förr med otroligt fantastiska resultat, så jag hoppas de kan få till några mästerverk. Jag lockar med en poesitävling för Bonnier, men priserna är inte superstrålande. Första pris är visserligen en mini-pc, men pris 2-4 är biobiljetter + signerad poesibok. Förstapristagaren får också ett pris till hela klassen: en heldag med en poet, som för mig är helt okänd. Lockande! Eller inte... Nåja, jag tycker att det är viktigt att lära dem att se möjligheterna i allt i stället för svårigheterna, så det ska bli kul att kunna skicka iväg några bidrag (med deras tillåtelse så klart).

Jisses vad trötta vi är i kväll, sonen och jag. Han tänker hoppa in i duschen och gå och lägga sig och klockan är bara strax efter 21. Världsrekord! Själv höll jag på att däcka till Cube, som började klockan 18, så jag borde dra täcket över mig snart jag med. Ska bara ringa Ben först. Igår när jag ringde berättade han att han hade dåligt med batteri. Efter en stund bröts mycket riktigt vårt samtal, men jag fattade ju att hans batteri hade dött. Men han var så orolig att jag skulle tro att han bara slängt på luren, så han lyckades få fart på telefonen, ringa och säga några ord innan det bröts igen. Sedan gick han hem (han var hos sina föräldrar) och slog på generatorn bara för att kunna ladda telefonen tillräckligt för att kunna ringa mig igen och säga att det bröts pga batteriet. Gulleplutten! Slå på generatorn bara för mig...

Vad har tagit åt mig? Måndag morgon och jag är flera minuter tidig till jobbet! Var det tack vare envist puffande hundar på morgonen eller att jag trodde klockan var mer när jag väl klev upp, efter att som vanligt ha snozzat i typ 50 minuter?

Även Amber hade en chock-artad morgon. Hon kastade sig över fruskoten med en gång, hon som inte haft ro att äta frukost de senaste veckorna. Hon har varit som värsta fjortisen, som springer hemifrån utan att äta frukost vareviga morgon...

Vid lunchtid, när mina lektioner var slut, så åkte jag hemåt. Men först svängde jag förbi Röda Korset för att hämta ut personkort, som alla frivilliga medarbetare nu ska ha, och förbi djuraffären. Två säckar hundmat, nu står sig mina älsklingar säkert i två veckor igen! Lagom tills lönen kommer, alltså...

Sedan åkte jag med Amber till Djursjukhuset igen, för att köra vattentrasken. Den var lika läskig den här gången också, och stackarn flåsade som efter ett halvt maratonlopp. Efter en stund gnydde hon på mig också. Sammanlagt gick hon 3x3 minuter och hon var helt slut efter det! Fysiskt blev hon trött av att gå på huk med rumpan så mycket som hon gjorde, men psykiskt var det den största påfrestningen. Just nu ligger damen i soffan och snarkar högt och verkar drömma otäcka drömmar om dagens påtvingade aktivitet.

Egentligen skulle jag till Mary Kay efter det, men jag pallar bara inte. Förkylningen har klubbat ner mig totalt, så även om det idag verkar vara en oerhört nyttig och viktig del för mig på mötet, så måste jag kasta in handduken. Jag får stanna här hemma och glo på tv i stället. Svårt val: Outsiders om syskon som är kärlekspar eller Familjen Annorlunda? Lutar åt ett fasligt zappande!

Apropå tv, så kom jag på ytterligare en sak jag gillade med Twilight-filmen. I en scen satt de och åt mitt absoluta favoritgodis: twizzlers! Då satt jag och dreglade över tv-skärmen. (Jag kan alltid skylla på hundarna om det märks...)

Jag är så glad att jag kan ha örhängen igen! Tryckte i ett par silvriga med hjärtan idag, så här dagen efter Alla Hjärtans Dag. Visserligen insåg jag redan efter 4,8 sekunder att långa örhängen och långt hår inte alltid är en smart kombination. Men det struntar jag i. Vill man vara fin... Lyckligtvis glider hängena i lätt, och inte som för några år sedan, när jag alltid höll andan när jag skulle trycka i örhängena och till slut nästan tuppade av.



Apropå svenska språket, som jag skrev om igår (tror jag det var), så förfasas jag ibland över vissa journalister. Har de ingen utbildning? Fast många skribenter är nog inte journalister i botten, som de som författat tv-tablån på internet, som jag brukar använda mig av. "Charlotte Kalla begår OS-premiär i kväll" basuneras ut på första sidan. Man kan begå ett brott och begå självmord, men knappast begå en premiär! I köket på spisfläkten har jag satt upp kylskåpsmagneter med sportbludder av typen: "Då sa jag till domaren på ren svenska: Go home!", "Serven hade en hastighet på 205 km/h, som en moped ungefär" eller "Gamla stjärnor kommer man ihåg bättre än de som ännu inte blivit stjärnor". Det enda tråkiga med mitt nya kök och de inbyggda kylarna/frysarna är att jag har så få metallytor. Jag har fått sätta upp mina finaste kylskåpsmagneter på torkskåpet i badrummet!

Redan söndag! Helst skulle jag vilja ha lördag hela veckan, men jag antar att det bara är en rejäl trissvinst som kan fixa det åt mig. Nåja, har städat och röjt en del, så det känns bättre i veckan. Det är ju så otroligt irriterande när det är rörigt och man inte har ork att fixa till det.

Såg ju på melodifestivalen igår (förra bloggen) och efter det tänkte jag vara nyttig och rätta prov i satslära. Zappade först för att hitta något roligt att halvtitta på under tiden. Råkade få in "Twilight", filmen mina syskon är helt dökära i och ränkte att jag måste kolla vad det är som är så fascinerande. Och som jag fastnade! Filmen var som klister för mina ögon och jag kunde inte ens rätta. Var tvungen att lägga allt åt sidan och bara titta. Den var ju skitbra ju! Kanske älskade jag filmen lite extra för scenerna när Bella och Edward närmade sig varandra och man tror de ska kyssas (och till slut så kysser de ju varandra), för det fick mig att längta så mycket efter Ben. Saknar honom vansinnigt mycket nu! Om han inte kommer till Sverige snart, så pantsätter jag huset och flyttar ner till honom... =)

Jag älskar språk, det är väl ingen som tvivlar på det. Jag förundras över hur klurigt det kan vara och så otroligt användbart. Och så föränderligt - ibland. Ibland tycker jag att bilderna och liknelserna vi har i svenskan känns lite föråldrade och borde förnyas. Jag har funderat lite och kommit fram till några förslag, vissa mer eller mindre vedertagna redan (av mig i varje fall). Är man skittrött, vilket man ofta är i dagens samhälle, och slocknar på stört, så är det synonymt med däcka som en klubbad säl. Vårt samhälle har rusat iväg i moderniseringen och många är vi som står handfallna inför datorprylar, felsökningar och annat obegripligt. Då är man väl hjälplös som en strandad val, som behöver hjälp av andra för att klara sig? I denna tid lider många brist på ömhet och närhet, så varför inte kramsugen som en boa? Det gäller också att vara hiskeligt effektiv i dagens samhälle, så då kan man vara effektiv som en bläckfisk. Åtminstone jag önskar jag hade åtta armar... En annan företeelse som ligger i tiden, även om det inte är något nytt, är personer som byter partner lika ofta som jag byter underkläder. De går alltså från gren till gren som en apa. Lite nymodigheter att fundera över!

Melodifestival igen.  Denna gång med lite bättre låtar än sist. Och programledarna var ännu bättre. Beror det på att Dolph inte var med eller för att de var lite varmare i kläderna? Jag tycker i varje fall att Christine och snygg-Måns var himla bra i kväll!

Men låtarna då? Tja, för er som inte såg eller lyssnade, så kan jag berätta att de åtta bidragen började med en bildskön yngling med klassik melodifestivalslåt. Går säkert vidare till finalen. Sedan följde en variation utan Guds like, med allt från rap till spelmansmusik. Och allt avslutades med en tjej och hennes dansare klädda raffigt och där både låt och klädsel fick tankarna att vandra till Madonna. Huruvida bidraget går hem i stugorna låter jag vara osagt, även om jag själv tyckte det var en skön stilbrytare. Jag misstänker att Andreas Johnson går till Globen, trots att jag tycker hans låt var helt värdelös och totalt intetsägande. Han går vidare bara för att han är populär som artist. Sådant gör mig lite pissed-off. Alcazar, till exempel, brukar alltid ha skitbra låtar, men jag misstänker att det är folks bögskräck som gör att de inte röstats fram till några framstående finalplaceringar. Himla tråkigt. Är det artisten eller låten vi ska rösta på?

Nu tillkännagavs precis första bidraget till Globen, och hade jag rätt eller hade jag rätt?? En poppig låt, med fräck show slår aldrig fel! Minns bara finalisten från förra året (eller när det var) med en mini-is och skridskoåkare på scen.

Efter alla melodifestivaler så basunerar tidningarna ut den stora frågan "Vann rätt låt?". Förr var frågan befogad eftersom en liten jury utsåg vinnaren. Men idag, när hela folket röstar, så är det ju självklart att rätt låt vinner, åtminstone enligt majoriteten av folket. Idiotisk fråga, med andra ord.

Gääääsp, vad segt i morse! Som vanligt, då... Råkade stänga av ena väckarklockan redan första ringningen, så det tog väldigt lång tid tills jag vaknade så pass att jag kunde släpa mig upp ur sängens värmande famntag.

Plockade med det jag tror jag behövde inför friluftsdagen och stressade iväg. Lyckligtvis har jag en snäll lärarkandidat, som åkte buss med eleverna, så kunde jag ta bilen. På så sätt skulle jag hinna till den välbehövliga massagen också. 

Eleverna red utan några incidenter, medan jag och Helena väntade i det varma caféet. Jag är för förkyld och har för jobbig migrän för att stå i det kalla ridhuset och heja på. 25 tjejer och en kille red. Roligt att en kille vågar prova på! Han deklarerade efteråt att nästa gång blir det suspensoar... Eftersom jag tyckte att jag inte luktade häst (kan det kanske bero på att jag är väldigt täppt i näsan?), samt att jag glömde ta med hårborste (det GÅR bara inte att tvättta håret utan att borsta håret efteråt!), så blev valet enkelt: klart jag kan masseras utan dusch. Stackars Ingalill får stå ut med mitt otvättade hår bara, men hon har säkert varit med om värre. Hoppas jag... Nåja, hon sade i varje fall att en och en annan otvättad har hon masserat i sina dar, och ren kropp har jag ju alltid i varje fall.

Jag funderade lite på det där med min massage. Det är faktiskt så att den är lika dyr som en flygresa tur och retur till Guinea! Skippar jag massagen ett år, så är det en biljett till Afrika (jag lägger ut 12.000:- per år på knådningen). Skrämmande egentligen. Fast hur hade jag mått om jag aldrig fick massage?

Embla fick komma hem till husse i kväll, så idag är det bara jag och Amber hemma. Hon är trött och har lagt sig i Johans säng, så jag har glott på The Guardian själv. Satt och tänkte medan jag tittade "Så amerikanskt!", "Nu kommer han att rädda alla" och så vidare. Och så förbannade jag alla amerikanska regissörer som alltid ska göra så himla förutsägbara och lyckliga slut. Men kors i taket, det blev inget lyckligt slut. Då blev jag i ställer förbannad över att huvudpersonen dör. Så kan man ju inte göra! Snacka om att aldrig vara nöjd... Dessutom var slutet speciellt tråkigt, eftersom huvudperson nummer två åkte till sin kärlek och kysste henne. Jag saknar Ben ju!!!!



Nu är det Let's Dance och jag tittar några sekunder på varje dans. Stefan Sauk är verkligen skitbra, och sexig. Trodde jag aldrig att jag skulle tycka! Herr Birro har missuppfattat det här med "ut med bröstet, in med magen", för han gör precis tvärtom. Ser ut som ett dansande "S"... Definitvt inte sexigt! Tjejerna är väldigt intressant att spana in, för jag tycker alltid (nästan) att de har så häftiga klänningar/kjolar.

Ja, roligare fredagskväll än så här blir det inte. En bunt nationella prov i ena handen, en bunt satslära-prov i andra. Min lycka är gjord! ;-)

Vilken dag! Kom i god tid till jobbet och vaktade sedan mina nior medan de skrev uppsats i tre timmar. Det är ju aldrig optimalt att skriva uppsatser på det viset, men man vet i varje fall att eleverna själva skrivit sina uppsatser och inte fått hjälp av föräldrar, kompisar eller kunniga grannar. Passade på att rätta deras läsförståelseprov från i tisdags, så det var verkligen inte bortkastad tid. Liksom alla andra år, så hinner alla inte riktigt klart på de tre timmarna, så jag fick nästan slita papprena ur händerna på de sista. Tog sedan min vagn och nästan rusade till nästa lektion, flera minuter försenad. Var tvungen till ett depåstopp i personaltoan, men annars gick jag raka spåret till sjuorna. De hade också prov, satslära, men blev klara rasande snabbt. Kanske för att de fick gå hem när de var klara?

Nåväl, direkt därefter störtade jag iväg och hämtade hundarna på dagis. Lämnade av Embla hemma, till hennes besvikelse, och for med Amber in till djusjukhuset. Vi hade ju tid hos tant sjukgymnasten! Amber fick kliva in i en stor "låda" utan tak, som fylldes med vatten. Sedan började ett rullband på golvet att röra sig, så hon var tvungen att gå. För att vara första gången, och därtill aldrig ha badat (vi har bara tvättat henne med hjälp av hinkar), så skötte hon sig jättebra. Men att gå på löpband är inte helt enkelt, även om man har fyra ben! Bakbenen ville gärna låta bli att gå. Amber tyckte det var väldigt stressande och flämtade som en blåsbälg.

Väl hemma igen däckade Amber i soffan. Eller egentligen däckade hon redan i bilen. Stackarn, hon var helt utmattad av den psykiska stressen!



Nu ska hon gå i detta "vattenbad" flera gånger de närmsta veckorna, för när hon inte har så mycket vikt på framtassen, så vinklar hon inte ut den, vilket är bra. Muskelmassan hade återkommit också, vilket förvånade sjukgymnasten, men jag var inte helt ärlig med hur mycket Amber fått springa lös. Hon tyckte vi ska ta det lite lugnt. Men hur kul är det att vara 11 månader och gå promenader i tant-takt? Klart hon vill studsa omkring och busa och leka som alla andra "barn"!

Kära mor hade skickat en cd-skiva med Afrika-bilder, som kom idag. Så kul att se! Jättemånga superfina bilder! Har lagt upp 118 stycken på Facebook. Längtar tillbaka dit, inte bara för att Ben är där, utan för att jag är så fruktansvärt less på huvudvärk och stress och Försäkringskassor och banker som inte vill låna ut pengar.

Apropå Afrika, så kom jag att tänka på ett minne därifrån. Vi var ute och reste och jag körde som vanligt. Plötsligt blir vi stoppade av en polis eller militär, för vilken gångi ordningen vet jag inte, och jag vevar ner rutan. När polismannen tillfälligt går iväg, så kommenterar jag och Ben att han säkert bara vill ha pengar till mer sprit, för det luktar ju lång väg. "Men det är ju jag" säger mamma i baksätet, som sitter och smörjer händerna med handsprit. Då tog allt en annan vändning och plötsligt blev jag skraj att polisen skulle tro att det var jag som luktade alkohol! Några alkomätare finns väl inte i hela landet... Inget hände dock, och jag kunde köra vidare, men jag bannade morsans dåliga tajming med att sprita händerna...

Efter dagens middag, bestånde av en delikat kebabtallrik (not - uppvärmda pommes smakar verkligen vidrigt!), så slirade jag iväg till bowlinghallen. Aldrig förr har jag bowlat så dåligt! Visst kan jag skylla på migrän (tog fyra värktabeletter precis innan) och ont i ena armbågen, men jag har ju alltid varit krasslig eller haft krämpor förr med. Fast alla på min bana bowlade uruselt. Innan bowlingen hade jag psykat min kollega Amdie, som vann förra året. Sagt att jag skulle sopa banan med honom, till exempel. Nu blev det precis tvärtom - han tog nog en jordskredsseger. Nä, jag får nog börja tjuvträna om jag ska ha en chans att erövra den eftertraktade pokalen. Eller ta en grogg innan, så man blir mer avslappnad, kanske. Det funkade inte att bara byta klot i varje fall...



Nu sitter jag hemma igen och är vansinnig över min pulserande migrän. Jag vet inte ifall jag ens kan åka på friluftsdagen imorgon, men vem ska då ta hand om ridningen??? Jag hatar att känna mig oumbärlig samtidigt som jag mår miserabelt.

Det är så spännande att vara sjuk! Ena dagen är den andra olik. Idag till exempel, känns det som att någon sparkat in min näsa. Igår var det som en kniv i ögat. Ombyte förnöjer!



Eftersom jag är krasslig, så bad jag Johan sköta hundarna på morgonen - frukost och rastning. Men när jag klev upp på förmiddagen kände jag direkt att det luktade skit. Mycket rikitgt, en rejäl hög på vardagsrumsgolvet. Nåja, den var ju inte på mattan i varje fall. Man får vara glad för det lilla...

Efter lunch tog jag hundarna med ut i skogen. De var ivriga som tusan och har gett mig två meter långa armar. Även om jag var irriterad i början av promenaden, att risig och med huvudvärk behöva tampas med två muskelpaket som inte ens kan stava till ordet "fot", så blev jag snart gladare efter att hundarna fått släppas lösa. Som de busar! Det är så roligt att se dem leka. Ibland kommer de för nära och då gäller det att inte fara i backen.

Så här i vintertid frinns det många jyckar som får på sig jackor. Mina vovvar är visserligen korthåriga, men så högt över marken att det inte behövs. Fast idag i skogen, så älskade de att skutta runt som kängrur i djupsnön, så lite kallt om magen blev det nog. Men jag skulle aldrig klä ut min hund i en massa kläder bara för att det är "snyggt"! Vissa människor borde skaffa sig dockor i stället för stackars hundar! 



Jag var förbi Andreas kompis Gutti idag, där killarna repade. Fick lyssna på en låt, men även om det lät bra, så räcker en låt för mitt huvud! Jag är imponerad över att Guttis föräldrar står ut med att de tränar titt som tätt!

Fasiken, fasiken. Det spelar ingen roll att jag trycker i mig treo, höger hjärnhalva och öga värker som attan ändå. fast det är ingen pulserande värk, mer som en gigantisk varböld bakom ögat. Om jag inte passar mig, så kanske ögat poppar ut till och med... Fast då kanske trycket skulle lätta i varje fall. Det värker inte som det brukar av migrän, så jag vet inte riktigt hur jag ska tackla smärtan.

Lyckligtvis är jag ledig i morgon, för jag behöver nog verkligen kurera mig i stället för att springa och jobba när jag är krasslig. Visserligen kommer jag att rätta en massa nationella prov, men jag kan ju ändå ta pauser när jag känner att jag behöver det.

Det har varit intensivt på jobbet idag, typiskt nog när jag är sjuk. Inte bara har det varit en massa lektioner, utan det dyker ju ibland upp en del problem av större art, som man ska ta itu med. Det kan vara allt från elevproblem till trasiga saker som måste åtgärdas på stört till exempel glaskross i korridoren.



Apropå skolan och elever, så har jag de senaste dagarna sett att ett flertal gamla elever har fått barn. Facebook är allt bra att ha! Jättesöta små krabater, nu känner man sig väldigt gammal när ens elever börjar bli mammor... 

Min pappa har varit sååååå snäll och lånat ut pengar till mig. Tack, pappsen! Det är inte roligt när räkningarna överstiger lönen, men så vill jag ju ogärna göra mig av med hundarna, trots att de kostar mig många tusen per månad. Allt är så himla dyrt jämt. Det var skillnad i Afrika, där man var kung på en hundring. Taxi - tre kronor. stor starköl - fem kronor, frukostbaguette - en krona. Tänk om vi kunde ha de priserna här hemma!

Nä, nu ska jag gå och amputera skallen eller nå't. Hoppas ni har det bättre än jag!

Så här i vinterttider är det tämligen lätt att se ifall det är en hane eller tik som varit ute och kissat i snön. Tikar sätter sig lite fint ner, så långt ner de nu kan sänka baken när snön är hög, och det blir en rund, gul fläck efter dem. Hanarna däremot håller ju inte i ...grejen... vilket får till följd att strålen sprutar än hit, än dit. Precis som när vuxna karlar kissar i snön, så blir det som om de har försökt skriva något i gult i snön. Men ingen regel som inte har något undantag! Min lilla madam är så hiskeligt ivrig när hon är ute, så hon har inte tid att sitta stilla och kissa. Ibland har hon knappt tid att böja lite på benen, så hon kan gladeligen kissa gåendes med bara lite lätt böjda ben, vilket ger en tjusig picasso-tavla i snön. Den dag hon väljer att sitta stilla och kissa är nog samma dag som man kan anse henne vara "vuxen"!

Måndag, inte mycket sömn i natt. Sov ett tag igår på dagen eftersom jag är krasslig, men fick därför svårt att somna på kvällen. När klockan var nästan 1, så bestämde jag mig för att ge tusan i att titta på klockan mer. Och det var en bra metod, för efter det somnade jag!

Min lärarkandidat slog på stort och bjöd personalen på morotstårta och mitt arbetslag fick dessutom avnjuta en cheese cake på konferenstid. Och vilka bakverk! Bara genom att titta på dem insåg man att det var en äkta amerikan som bakat dem, för fluffigare och större kakor får man leta efter! Och så gott... Tog hem det som blev över av cheese caken och Andreas fullkomligt smälte. Han skulle nog gärna adoptera min kandidat ifall det gick!

Var på utvecklingssamtal på sonens skola också. Inga surpriser, jag visste redan att han underpresterar. Men jag måste bli hårdare med hans datorspelande framöver. Däremot var han glad över att han fått skolans näst bästa tid på en hinderbana på idrotten idag. Duktigt, Johan!

Idag, för första gången på 100 år, så ringde Ben på Skype. Såååååååå trevligt att få se honom igen, inte bara höra hans röst! Längtar ihjäl mig snart...

Annars fortsätter snörvlandet här. Tolv liter nässpray per timme går det år. Hes är jag, men inget halsont än. Peppar, peppar! Huvudet bråkar också. Jisses, jag måste ju vara fit-for-fight på torsdag! Då är det personalens bowling-tävling igen (vilket vi har en gång per termin). Jag har aldrig lyckats vinna, men alltid fått bra placeringar (tvåa som bäst), men hur stora chanser har man att ta hem pokalen dels när alla duktiga är friska och kommer att delta och dels när jag själv har ett bowlingklot fullt av snor i skallen? Min största chans i nuläget lär vara ifall halva lärarkåren däckar i vinterkräksjukan. Någon drabbad som vill hälsa på i skolan på onsdag??? (Fniss, då är jag ledig och håller mig frisk!)  

Gäääsp, måste ta en tidig kväll för en gångs skull. Måste komma tidigare än 8.28 till skolan i morgon, eftersom mina pupiller har nationellt prov direkt på morgonen. Min del i sammanhanget blir att vässa hökögonen och spana efter elever med för långa ögon. Provet är svårt, det är det alltid, men de allra flesta eleverna vet att de inte tjänar på att titta på bänkgrannen. Men någon kanske tänker försöka prova lyckan...?

I kväll var det melodifestivalen på tv. Det går ju knappast att kalla den schlagerfestival längre. Jag tyckte det var pinsamt dåliga låtar och undrade hur svenskarna skulle lyckas få fram fem låtar till omgång 2. Men givetvis så lyckades det. Ola gick vidare, precis som jag tyckte. Han var absolut inte någon förhandsfavorit hos mig eller så, utan jag lyssnade och bedömde låtarna snarare än artisterna. Sedan spelade det ingen större roll vem som kom tvåa, för det var inte direkt någon annan låt jag skulle lyssna på mer än en gång.

Det finns dock en sak jag inte begriper mig på med Ola och det är hans frisyr. Herregud, har han haft separationsångest? Behållit kvar det långa mitt på skallen, men snaggat på sidorna. Ser jättekonstigt ut. Fast hans förra frisyr, krulligt hår, var faktiskt ännu värre. Säkert är det någon mode-kunnig som stylat honom. Precis som med kläderna. Alla hade OK kläder, utom Jenny Silver. Oh my God! Krönikören på SVT hyllar kreationen, men för mig ser den lika spejsad ut som vissa futuristiska plagg på modevisningar. Inte en vettig människa skulle klä sig i något sådant, inte ens på fest. Och silverhandsken med två fingrar som spretar ut, vad var det?? Lägg därtill världens sämsta låt och kalkonplatsen är ett faktum.

Christine blinkade som vanligt med sina stora ögon och såg ut som en stor semla i sin vita klänning. Dolph mimade och körde lite karate, vilket gjorde att han gick hem i stugorna. Själv är jag mer svårflörtad och tycker att gör man bara en grej bra, medan det andra knappt får godkänt, så ska man inte ha lysande recensioner. Aftonbladet däremot dreglar över Hollywoodstjärnan som satt sin bedårande fot på vår futtiga, svenska mark och ger honom högsta betyg och låter superlativerna hagla. Däremot kunde han ju driva med sig själv, som när han pratade om Green Room och tillade att han inte glömt bort svenskan när han sade det, och sådant gillar jag.

Nja, med facit i hand undrar jag om de kommande lördagarna verkligen blir så underhållande som jag först trott...

Jag visste det! Filmen igår var ett omen. Jag brydde mig inte om att titta på den, men den handlade om jättespindlar som anfaller.

Det blev sent igår. Inte förrän vid 2-tiden i natt hade John Blund tid att svänga förbi. När jag skulle borsta tänderna upptäckte jag till min stora, STORA fasa en GIGANTISK spindel på tandkrämstuben. De som känner mig vet att jag har spindelfobi. Givetvis hämtade jag mobilkameran, men tyvärr blev bilden suddig. Antagligen skakade jag hysteriskt på handen... Jag kan omöjligt döda en spindel heller, nä bara tanken på spindelmos ger mig rysningar. Och inte kan jag spola ner dem i toaletten. Då kommer de bara upp nästa gång jag ska pinka. Garanterat. Och kryper in i någon kroppsöppning och lägger ägg i min kropp och sedan invaderas hela mitt system av åttabenta bastarder... Nä, bäst att låta dem krypa upp på ett papper och sedan slänga ut både papper och spindel utanför dörren. Och snabbt som attan stänga igen!

Jag begriper inte hur jag kan ha en livs levande fet spindel i mitt badrum så här mitt i vintern. Var har den övervintrat...? Folk säger att man har friska hus om man har spindlar. Det skiter jag fullkomligt i! Nåväl, tillbaks till min monster-inkräktare i natt. Jag försökte få honom på en bit papper (fasan är om han springer snabbt på pappret och närmar sig min hand, för då måste jag kasta iväg pappret på golvet. Vågar inte låta spindeln råka komma på min hand!!). Den rackarn sprang på ny världsrekordtid nerför väggen. Och plötsligt *poff* så var han bara borta. Hur jag än letade (det var inte många saker han kunde gömma sig bakom) så förblev han borta.



Jag övervägde starkt att låta bli att kissa innan läggdags, men nöden har ingen lag. Snabbkiss och givetvis kändes det som att något krafsade på benet... Självfallet var det en total omöjlighet att använda tandkrämstuben som spindeln suttit på och förpestat med sin blotta närvaro, så jag öppnade en ny tub. Tandborstningen skedde i hallen och när jag gick och lade mig, så stängde jag badrumsdörren. Riktigt noga.

Spindeln är fortfarande borta. Men jag minns den himmelens noga, så jag stirrar alltid på golvet innan jag kliver in i badrummet. Fattas bara att han sitter i taket och hoppar ner när jag kommer, allt bara för att jäklas med mig...

På förmiddagen åkte jag och Amber iväg och träffade Jessica och Bamse. Han hade tyckt Embla var lite tråkig att leka med, för Embla stod mest stilla. Men Amber däremot... Bamse fick inte en lugn stund! I närmare en och en halv timme körde de skiten ur varandra (fast mest var det Amber som var på Bamse hela tiden). Gissa vem som sover som sn stock här hemma?

Märgbensbiten har inte behagat titta ut heller. Men annan mat kan ju passera och hon visar inte minsta tecken på att något är galet, så än så länge oroar jag mig inte. Det är väl inte så konstigt att en sådan stor sak tar lite extra tid på sig att passera systemet. Fast det är nog inte skönt när den väl ska ut. Aj...

Är väldigt trött och seg. Känner mig nästan som en man som är förkyld. Halvdöd, alltså... Det går åt en hel del nässpray, men jag nyser, hostar och snorar ändå. Än så länge har jag inte direkt ont i halsen (fast lite hes är jag), men vänta bara. Jag har alltid otur, så det onda kommer snart som ett paket på posten. Typiskt att jag ska bli dålig nu. Eleverna har nationella prov nästa vecka (två stycken, som jag behöver vakta och sedan rätta) och så har jag ju en lärarkandidat som jag ska handleda. Inte för att hon behöver så mycket handledning, för hon är väldigt självgående, men ändå. Rätt ska vara rätt.

I kväll är det schlagerkväll. Första heatet. Tänker att jag ska se det, men känner jag mig själv, så kommer jag att sitta här vid datorn och bara lyssna med ett halvt öra på tv:n. Jag såg i tidningen idag att en elevs storebror är inblandad i Olas bidrag. Det har hon inte sagt något om! Jag får kolla med henne på måndag. Nåja, för omväxlings skull finns det ju lite musikunderhållning en lördag. Fast å andra sidan så har jag tillbringat en hel del tid med att lägga in mina cd-skivor på datorn (de bra låtarna). Tanken var att jag skulle bränna ner dem på cd-skivor att ha i bilen, men jag hade bara en tom kvar. Nåja, någon gång när jag är rik på pengar och tid så ska jag bränna ner en hel drös skivor med bara bra musik! (Det börjar bli en väldigt lång lista på vad jag ska göra när jag är rik och "tidlös"!)

Trevlig lördagskväll kära läsare!

Det är fantastiskt att jag alltid lyckas komma till skolan med med max 2 minuters skillnad. Ibland är klockan lite mer när jag åker hemifrån, men på något sätt anpassar jag hastigheten, medvetet eller omedvetet, så jag alltid kommer till skolan strax före lektionsstart. Alltid inrusande i sista minuten med andan i halsen! Egentligen vill jag vara ute i mer god tid, men eftersom jag är så morgontrött, så blir det aldrig så...

Bara för att jag skrev igår (eller när det var) att jag inte alls kände mig krasslig, så har värsta förkylningen brutit ut idag. Nässpray, halstabletter och näsdukar i överflöd har jag bredvid mig. Skulle köpa mer treo, men missade apotekets öppettid med några minuter. Tänkte att de stängde 18.00, men de slog igen butiken redan 30 minuter tidigare. Nåja, jag klarar mig till i morgon bitti. I hope! Borde kanske köpa ingefära också och köra en Ben-kur. Vidrigt, men hjälper bra!



Apropå att trycka i sig vidriga saker. Lyssnade på Rix morronzoo i morse och Sofia Wistam skulle äta kattmat. Hon var vegetrarian och allt, men klämde ändå i sig en rejäl sked. Fy! Undrar var gränsen går för vad man kan tänka sig att äta. Jag såg en gång en konststudent eller nå't, som mixade en massa råa ingredienser av mer eller mindre vidrig art: fårhjärna, ögon etc och så drack hon shaken. Hon spydde flera gånger, men fortsatte dricka. Varför!?

Apropå radioprogrammet, så pratade de också om bloggar och hur de skulle få fler läsare. "Mer naket" tyckte en, så nu hade både Sofia och Roger lagt ut en bild på sina fulaste underkläder. Sofia hade tydligen värsta tant-trosorna och Rogers kalsonger ska se ut som trosor, vilket gör att alla undrar om han inte köpt fel. Personligen skulle jag dock inte vilja lägga ut mina trosor till allmän beskådan... Nä, då har jag nog hellre färre läsare av min blogg! ;-)

Sedan igår har jag lyckats få en nerv i ena armåbgen att retas en hel del. Om jag försöker ha huvudet i händerna, med armbågarna på bordet, så pirrar det i nerven. Så där så det inte går att ha kvar armen. Sååå irriterande! Är det inte fotvalv på glid, så är det nerver i kläm (eller vad det nu är)!

Ibland är jag ett riktigt pucko. Eller rätt ofta, kanske... =) Betalade en räkning sist, som visst skulle dras från autogiro. Så nu har jag alltså betalat räkningen två gånger! Jag hoppas jag får tillbaka pengarna snart igen.


Amber har inte lyckats klämma ut märgbenet än. Två högar gjorde hon på dagis idag, men trots genomsökning av dagisfröken, så fanns ingen bit där. Men det är ju ändå bra att maten kan passera i tarmarna, så det inte blivit stopp någonstans.

jaha, så tänkte jag se på Let's Dance i kväll, men ficxk stå där med lång näsa. Junior har hittat något fräckt program på TV6 och det är sådanan här stunder jag bannar tevebolagen för att man måste ha en box till varje tv man har (och därför har jag bara en tv-apparat). Nåja, jag överlever nog. Kanske.

De senaste dagarna har jag börjat med något, som jag vet min bror skulle vara glad över om han visste. Jag har nämligen börjat klippa bort det lilla "snöre" som sitter i nacken på nya tröjor etc, och som många, till lillebrors stora förtret, låter sitta kvar. Snöret syns ju ofta, när det glider upp i nacken. Brorsan har sagt att det snöret enbart är till för affärerna, som ska få lättare att ha plaggen hängande på galgarna utan att glida av, och nu har jag alltså offrat morgontid med att klippa av dem innan jag tar på mig tröjan. Somliga behöver inte mycket för att bli glad... =)

Var tvungen att skotta lite i morse. Usch, så ovan man är i skottar-musklerna, trots att det kommit så mycket snö denna vinter! På väg till dagis i morse var det lite bökigt när jag fick möte, för blåsten hade gjort att vägen hade blivit väldigt smal och snöig en bit in på vägbanan. Men jag är ju inte feg av mig, så ett par gånger var jag hotande nära snövallen vid kanten...

Har känt mig rätt seg i skolan. Tur att Helena hade sista lektionen, så jag kunde ta det lugnt. Det känns inte som att jag är på väg att bli sjuk, men å andra sidan är jag tröttare än vanligt. Medicinerna, som förhoppningsvis skulle hjälpa mot det, verkar inte hjälpa något alls.

Jag har reflekterat lite över mina dryckesvanor också. Jag är lite orolig att jag dricker mer än genomsnittssvensken. Vad beror det på? Bör jag göra något åt det eller är det ofarligt? Nu är det ju inte alkoholhaltiga drycker jag dricker för mycket av (i så fall kunde vi ha en förklaring till all migrän!), utan jag har en törst som jag tror är större än vanligt. Oftast fungerar det bra på förmiddagarna, men sedan hinkar jag i mig allt från saft, juice, vatten till o'boy och ibland läsk i mängder. Eller energidryck ifall migränen är svår. Som sagt, jag vet inte ifall detta är normalt eller, om inte, ifall det ens är något att bekymra sig över. Men med tanke på all huvudvärk och andra problem jag har, så griper man efter alla halmstrån man hittar (utanför stallet, alltså). Hur många liter vätska dricker man normalt per dag? Hm, ska jag orka surfa efter svaret...?

Plockade upp Andreas när jag skulle hem, eftersom han slutade på gymnasiet ungefär samtidigt som jag. När vi hämtade hundarna fick jag veta att Amber troligtvis ätit upp en ganska stor bit av ett märgben. Hon har lärt sig bita sönder dem och dagisfröken hittade ett trasigt märgben och inte den bit som saknas. Det är antingen Embla eller Amber som ätit upp i så fall, och då satsar jag en hundring på glupska Amber... "Fröken" hade gett dem en burk sparris, som skyddar magen genom att det lindar in det främmande föremålet, och Amber tryckte gladeligen i sig hela burken. Finsmakaren Embla däremot rynkade på nosen och ville absolut inte ha några grönsaker! Jag får kika på högarna framöver ifall det kommer ut någon bit. Det blir väl till att ta fram grepen med tanke på storleken på damernas högar...

Förresten, nu finns filmen om körningen i Guinea på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=p9yta5xH0yc

Onsdag, ledigt! Eller lektionsfritt i varje fall. Efter morgonproceduren (upp med seg tonåring och mat till hungriga vargar), så kunde jag ta mig en rejäl sovmorgon. Vovvarna försökte få upp matte några gånger, men hon uppskattade inte deras fräscha pussar...

Bamses matte skulle till stan så jag och tjejerna gick ensamma på promenad. Tog med dem ut bakom Tipp-toppen med de fina skidspåren. Eftersom det var plogat på skogsvägen, så tänkte jag att det var bäst att gå ut en bit i skogen innan jag släppte hundarna lösa. Ambers tå är ju bara nyligen läkt, så jag vill att hon ska ha det mjukt omkring sig. Knäpp som jag är hade jag givetvis lämnat termobyxor och kängor hemma, så där stod jag mitt i skogen med genomblöta brallor och skor som läckte snö. Nåja, det var det värt, bara hundarna fick roa sig ett tag i snön!

Filmade voffsingarna också och lade ut dem på Youtube. Vet inte var annars jag kan lägga upp dem.... Kvaliteten är ju inte så superbra precis, eftersom jag filmade med mobilkameran. Länk: http://www.youtube.com/watch?v=6XyrYcheE4k

Sonen hade kommit hem, men utan böcker såklart. Prov i Lag & rätt i morgon! Så jag skjutsade helt sonika upp honom till hans pappa och sade att han fick gå hem till en kompis och plugga. För plugga ska han göra! Här omkring finns tyvärr inga klasskompisar, men i närheten av pappa bor det en hel drös, så han har många "offer" att våldgästa, tänkte jag.

Lyckades göra riktigt middag till mig - stekt rostbiff och friterad potatis samt sås och vitlök. Gott! Ska göra lite ris á la Malta till mig att ha med till jobbet i morgon. Eller fruktsallad, kanske. Vi får se vad jag blir mest sugen på!

Pratade med Ben igår, som vanligt. Han tycker det är väldigt tråkigt där nu, eftersom han är helt själv i ett stort hus och minst varannan dag är han utan ström. Han skulle nog köpa några böcker idag, så han kunde sysselsätta sig lite. Jag förstår honom, han har ju varken radio, tv, tidningar, spel, böcker... Ingenting! Det går inte att jämföra med hur man har det i Sverige. Och det är inte lätt att få tag på till exempel böcker eller tidningar. Han saknar så klart sina barn oerhört mycket också. Och mig... <3

Har passat på att lägga upp ett klipp från när jag kör bil i Guinea också. Vet inte ifall det är bra, för på min dator "laggar" det mest hela tiden. Men detta klipp visar ganska väl hur det var att köra där - bilisterna följer inga regler, människor gick överallt på gatorna osv. På slutet dyker en albino upp också. Dessa var inte helt ovanliga att se. Länk kommer i morgon, för filmen bearbetas fortfarande.

Sov som en klubbad säl i natt. Var väldigt trött och orkade nästan inte ringa Ben igår kväll. Det är ju en lång procedur, eftersom det nästan hela tiden inte finns några lediga telefonlinjer, så man måste slå om alla koder och nummer hela tiden. 33 knapptryckningar varje försök! Men efter att ha växlat några ord med gulleplutten (miss U so much!), kunde jag tryggt släcka lampan och försvinna in i drömhöljd dimma.

Segt i morse, men vad annars var att vänta? Fram till lunch flöt allt på utan problem, men sedan hade jag håltimme och tänkte relaxa lite i massagstolen. Efter det var det slut på lugnet. Massagen skulle hålla på i 30 minuter, men den höll väl på 40 någonting, så det blev stressigt att hinna med kopieringen. Kutade därifrån innan alla stenciler var klara och skickad iväg stackars svansen (=lärarkandidaten) att hämta de sista...

Dagens sista lektion bestod i att jag pratade och pratade och pratade. Hann med att gå igenom både subjekt, predikat, ackusativopbjekt och datiovobjekt. Pang på, bara! Släppte eleverna redan tre-fyra minuter före utsatt tid (ibland är jag snäll!), eftersom ögonen verkade gå runt i deras huvuden efter all denna information. Tre elever stannade dock kvar och berättade att de ville intervjua mig till skolradion. De ville nämligen intervjua en bra lärare, meddelade de och jag blev SÅ glad över att de tycker jag är bra! Gullepluttar! Det enda tråkiga är att skolradion ska sändas på onsdagar och då är jag ju ledig. Typiskt!

Pratade med Helena (lärarkandidaten) efteråt och kom fram till att en skoltidning vore en rolig idé. En gång i veckan skulle jag kunna ta några elever ur min klass, när de har eget arbete, och så kan vi göra en skoltidning. Vi är ändå två lärare det passet, så det gör inte så mycket ifall jag går iväg. Och jag tror det skulle vara jättenyttigt för dem att få lära sig intervjua, bearbeta texter och sådant. Jag ska genast maila rektor och fråga om hon tycker detta är en bra idé!

Efter att ha pratat en timme med Helena, varav bara en stund bestod i att "briefa" hennes tankar inför de två lektioner hon ska ha på torsdag (jag älskar ju att vara social och babbla på och Helena har inget emot det!), så skyndade jag iväg. Hämtade ut två säckar hundmat gratis (en 15 kg-säck värd över 600 kr och en 3-kilossäck värd närmare 200:-). Det går ju åt en massa mat här hemma, så när det finns erbjudande om gratis mat, så bangar inte jag! Därifrån puttrade volvon och jag till Gränby och tanken var att jag skulle storhandla. Strosade och skannade i godan ro när Jörgen ringde på mobilen. När jag tog upp telefonen, såg jag att klockan var 17.20. Shit - dagis stänger klockan 18! Det blev till att störta mot utgången, hålla alla tummar jag hade för att jag inte skulle behöva kontrolleras och sedan köra i ilfart till dagis. Hann hämta hundarna i tid!

Men knappt hade jag hunnit hem, innan nästa order kom: "Mamma, hämta min dator hos pappa". Slirade iväg och fick strax efter det åter köra iväg, denna gång till Johans skola. Föräldramöte. Härdad blir jag aldrig över mina söners oförmåga att ta hem lappar, men jag hade i varje fall muntligt fått veta om mötet. Igår. Inte illa! Jag tvingade honom idag att ringa en mamma och fråga var mötet skulle hållas i varje fall. Kom dit med hela tre minuter tillgodo. Piece of cake! När mötet var avslutat en timme senare hade jag dessutom lyckats anmäla mig till klassresegruppen. Som om jag inte har annat att göra... Men det är ju alltid trevligt att socialisera sig med andra föräldrar, tänkte jag. =)

Och - när vi satt i klassrummet såg jag att sonen har prov i engelska i morgon. I hans bänk låg böckerna. Såklart. Idag skulle de ha prov i Lag och rätt också. Har han haft böcker hemma? Nixelipix! Så jag tog hans engelska böcker under armen när jag gick och stoppade dem framför näsan (över tangentbordet) när jag kom hem. Slutspelat!!

Och nu kan jag äntligen pusta ut! Typ. Har ju en klassuppsättning ordklassprov på fyra sidor att rätta. Och en klassuppsättning engelska referat. Och... Nä, nu ska jag spela på Facebook!

Yyyeeesss! I går kväll tänkte jag testa att stoppa i örhängen i öronen. Tog nya hål i höstas, då de gamla vuxit igen efter en del problem. Även i höstas blev det problem, och jag tog ut hängena för några månader sedan. Men hängena gled lätt in i hålen, så idag har jag varit extra "guldig"! Trodde aldrig det skulle funka och hade mer eller mindre gett upp hoppet om att kunna ha örhängen.

Idag hade min lärarkandidat sin första lektion. Det gick hur bra som helst. Men så var jag aldrig orolig heller. Hon har redan arbetat som lärare och har engelska som modersmål, så för henne var det inga problem att hålla igång med engelskan hela lektionen.

Två nya elever började idag, en i åttan och en i nian, och i båda klasserna gick det från 30 till 31 elever. Egentligen gör det inte så stor skillnad med en mer eller mindre elev, men 30 bänkplatser är nästan maxgränsen. Nu måste man in med ytterligare ett bord för två i båda klassrummen, så det blir tufft. Men det är ju som de säger - finns det hjärterum, så finns det stjärterum! Och hjärterum finns verkligen i båda klasserna!

Efter jobbet hoppade jag över Mary Kay-mötet. Har inte tid, eftersom jag låg däckad i migrän en stor del av helgen. Har en del att rätta. Inte för att jag har orkat rätta heller, har bara glott på tv. Och skrivit! Såg en novelltävling i en tidning, så jag satte mig ner och skrev novellen i ett sträck. Hade funderat över tema hela dagen igår, så jag hade ett utkast i huvudet. Nu ska jag låta novellen ligga ett par dagar och finslipa på den. Jag tycker själv jag lyckats få till den rätt bra, men en fyndig avslutning, som man inte kunnat förutse. Vi får dock se ifall juryn blir lika imponerad...!

Nästa vecka är det nationella prov och återigen lyckas jag ha både svenska och engelska i en nia. Med andra ord blir det 7x31 prov att rätta, förutom ordinarie schemalagda prov. Jag har att göra både sportlov och påsklov med andra ord! Vem påstår att lärare har så många lov...?

Framåt lunch hade frukosten hunnit smälta tillräckligt i stora hundmagar, så vi åkte till skogen. Givetvis inte plogat, så jag fick pulsa iväg på den breda skogsvägen. Bredvid (i början) går skidpåret i Storvreta och alla som susade eller stakade sig förbi fångade hundarnas intresse. Helst av allt ville Amber springa efter dem, men jag höll henne kopplad. Så småningom kunde jag släppa dem lösa och det kändes tryggt med all snö, så Amber inte förtar sig så här första gången okopplad sedan tån bröts. Oj, vad de busade! Embla, som är väldigt dominant av sig, jagade mest Amber och tryckte ner henne i snömassorna. Men om Amber tyckte det blev för mycket och pep till, så slutade hon genast. Hon är bara så stor och stark och förstår inte vilket muskelpaket hon är!

Efter en stund gick vi hem igen. Fast i ärlighetens namn ska jag erkänna att det var hundarna som var ute och gick med mig. Som jag längtade efter att ha en pulka spänd bakom dem!

Sedan har vi tagit det lugnt allihopa. Jag har haft huvudvärk i tre dygn och visst är det bättre, men ännu inte helt bra. Så jag vilade ett tag.

Förresten, på förmiddagen när hundarna var ute på tomten, så började de skälla. Som vanligt. Men när jag skulle ropa in dem, så kom bara Embla. Det visade sig att Amber hoppat över grinden och kutat ut på gatan. Hon måste ha sett en hund. Men hon kom i varje fall till ytterdörren, så vi kunde ta in henne den vägen. Måste jag bygga höga murar, som värsta fortet!?

Till sist vill jag påpeka det farliga i att anteckna sig för långa prenumerationer. Följande brevdialog visar på hur det kan gå:

Bästa Migränklubben,
Härmed önskar jag säga upp mitt medlemskap med omedelbar verkan.

Vänliga hälsningar

Jeanette, medlemsnr: 1978240

  

Bästa Jeanette,
Enligt våra noteringar har du antecknat dig för ett livstidsabbonemang och kan därmed inte säga upp prenumerationen.

Vänligen,
Migränklubben

 

Bästa, bästa Migränklubben,
Jag vet att jag råkade kryssa i ”livstidsprenumeration”, men jag har ångrat mig och önskar säga upp medlemskapet med en gång. Orsaken är bl.a. sviktande ekonomi, då karensdagar inte gynnar min plånbok.

Med vänlig hälsning,
Jeanette

 

Kära kund,
Då vi erfarit att Ni försökt manipulera abbonemanget med hjälp av akupunktur, immigran, mindfulness och diverse andra mer eller mindre suspekta metoder, så avslår vi er anhållan om att avsluta prenumerationen.

Vänligen,
Migränklubben