Pli och plita
Nu är den ute på nätet - Bens första musikvideo. Tyvärr var han bara med ett par sekunder (vid cirka 18 sekunder in i filmen), men Nova var med lite mer (första 30 sekunderna). Nåja, då har de lite kvar av sina 15 minuter i rampljuset! ;)
http://www.youtube.com/watch?v=8Qz3oz9m2AA
Helgen närmar sig och på lördag förmiddag kommer en tjej hit och ska "låna" Amber. Hon bor i Knivsta och har erbjudit sig att hjälpa till med Ambers träning tills det perfekta hemmet dyker upp. Jag tror det blir bra för henne att få sällskap på dagarna när ingen annan är hemma och dessutom tränas i lite vett och etikett.
Apropå Amber, så protesterade hon i måndags. Efter skogspromenad (visserligen kort, men hon hann kissa flera ggr), så åkte jag till jobbet. En halvtimme senare kommer Andreas in och upptäcker att hon har kissat - i min tjugotusenkronorssäng! Gissa om det var ett sjå att tvätta en 180 cm bred bäddmadrass som är en dm bred! Och var ska man hänga den på tork? Vi försökte trycka in den i torkskåpet, men det var mission impossible. Suck.
Förutom ovanstående har jag ett väldigt bekymmer för närvarande. I mitt ansikte växer en parasit, en tickande bomb. Andreas kan inte låta bli att kommentera finnen hela tiden. Det gäller att jag inte petar på den i skolan, för då kanske jag sprayar någon elev med två meter pormask... Men herregud, är jag 14 eller 40!? Å jag som är bjuden på fest på lördag. Tyvärr är det ingen maskerad, så jag kan ju inte dra på mig en mask eller så.
http://www.youtube.com/watch?v=8Qz3oz9m2AA
Helgen närmar sig och på lördag förmiddag kommer en tjej hit och ska "låna" Amber. Hon bor i Knivsta och har erbjudit sig att hjälpa till med Ambers träning tills det perfekta hemmet dyker upp. Jag tror det blir bra för henne att få sällskap på dagarna när ingen annan är hemma och dessutom tränas i lite vett och etikett.
Apropå Amber, så protesterade hon i måndags. Efter skogspromenad (visserligen kort, men hon hann kissa flera ggr), så åkte jag till jobbet. En halvtimme senare kommer Andreas in och upptäcker att hon har kissat - i min tjugotusenkronorssäng! Gissa om det var ett sjå att tvätta en 180 cm bred bäddmadrass som är en dm bred! Och var ska man hänga den på tork? Vi försökte trycka in den i torkskåpet, men det var mission impossible. Suck.
Förutom ovanstående har jag ett väldigt bekymmer för närvarande. I mitt ansikte växer en parasit, en tickande bomb. Andreas kan inte låta bli att kommentera finnen hela tiden. Det gäller att jag inte petar på den i skolan, för då kanske jag sprayar någon elev med två meter pormask... Men herregud, är jag 14 eller 40!? Å jag som är bjuden på fest på lördag. Tyvärr är det ingen maskerad, så jag kan ju inte dra på mig en mask eller så.
Men var är sparkarna då...?
Redan i vecka 12 och 13 kände jag ju "sparkar", som bekräftades av ultraljudet. Men sedan har det varit alldeles lugnt i magen. Har bebisen tappat benen? Eller är det helt enkelt så, att i början, när bebisen låg långt ner, så var det lätt att känna rörelserna, men nu, när magen är högre upp, så är det ett rejält lager späck som behöver trängas igenom och därför så känns inget? Hm, jag tror nog det.
En annan lustig grej är att fläsket hamnat klart högre upp (sedan länge). Tyckte det var konstigt att jag fått mage så högt upp (bebisen kan ju inte redan ligga där), men efter samtal med Anna på jobbet, som är en månad längre fram än mig i sin graviditet, så berättade hon samma sak. Livmodern trycker väl undan allt onödigt fläsk, så man ser ut att vara i nionde månaden hela tiden...
Jag kämpar på i skolan också. Eleverna är verkligen snälla och lektionerna är lugna och flyter på, men trots det har jag haft huvudvärk ända sedan skolstarten. Har bokat in massage nästa vecka (över tre månader sedan sist!) och hoppas jag kan ligga på mage så länge som det behövs...
Ben har fått en massa jobb inbokade i sommar. Det är jätteroligt! Jag får se hur länge jag kan hjälpa till. Tidigare har jag kunnat arbeta ända in till förlossningen, men nu när man är gammal och skröplig, så kanske det blir annorlunda.
Nä, nu ska jag läsa lite elevuppsatser innan jag blir för trött. Ska bli spännande!
Gravid igen efter nästan 16 år...
Så då är det nu offentligt: i juli kommer mitt och Bens lilla kärleksbarn, om allt går som det ska. Nedan: till höger är huvudet. Armen är starkt vit längs med kroppen.
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Nyförlovad
Nu har jag haft apont i huvudet i tre dagar. Satans jäkla piss, om man nu får skriva ocensurerat. Typiskt att jag bara får äta alvedon - hur bra hjälper det!?
I går åkte jag ner till Ben, som hade skakat fram ett antal attiraljer till Andreas, som ska på maskerad i kväll. Han blev mäkta nöjd och åkta glad i hågen i väg för några minuter sedan - i shorts! Jag lyckades i varje fall få på honom en jacka så här mitt i vinterns kallare del, men byxor totalvägrade han. Lär få hem en stelfrusen grabb i natt...
Så här denna kärlekshelg har vi också passat på att förlova oss! Dock utan krav på giftermål, vilket vi båda har fått nog av... Men nu pryder en fin ring mitt vänstra ringfinger. Lycklig!
Så här ser Bens ring ut. Min har tre diamanter också.
I går åkte jag ner till Ben, som hade skakat fram ett antal attiraljer till Andreas, som ska på maskerad i kväll. Han blev mäkta nöjd och åkta glad i hågen i väg för några minuter sedan - i shorts! Jag lyckades i varje fall få på honom en jacka så här mitt i vinterns kallare del, men byxor totalvägrade han. Lär få hem en stelfrusen grabb i natt...
Så här denna kärlekshelg har vi också passat på att förlova oss! Dock utan krav på giftermål, vilket vi båda har fått nog av... Men nu pryder en fin ring mitt vänstra ringfinger. Lycklig!
Så här ser Bens ring ut. Min har tre diamanter också.
Tillbringade onsdagen i fängelset
Veckans sista arbetsdag närmar sig med stormsteg och bortsett från en dundrande migrän, så har veckan gått riktigt bra. Eftersom barnen är hos sin pappa denna veccka, så har jag lagt mig extremt tidigt, så vi får se hur det går nästa vecka...
Efter jobbet igår åkte jag och två till från Röda Korset till Åbyanstalten och gjorde vårt sedvanliga onsdagsbesök. Tyvärr har de tagit bort alla lappar, som informerar om att vi kommer varje vecka, och eftersom det är många nya intagna, så visste nog inte många att vi fanns på plats. Därför hade vi bara en besökare i taget första 90 minuterna. Men sedan drällde det in en hel drös killar, och därför drog vi över på tiden. Vi ska normalt sett gå därifrån 20.00 (oftast kommer en vakt och säger till oss), men nu upptäckte vi kl. 20.50 att vi var VÄLDIGT sena!
Idag orkade jag bara åka till närmsta skogen och därför riskerade jag att Amber skulle jaga skidåkare igen. Som på beställning dök en upp också, men Amber lyssnade på mina förmaningar och sprang bara några meter och spanade längtansfullt efter den roliga "haren".
Trots att det inte är måndag, så jäklades kopieringsapparaten med mig. Jag behövde 18 häften, men efter 17 tog det tvärstopp. Tänkte att jag minsann inte skulle se mig besegrad av en sketen maskin idag. Jag provade säkert 15 gånger (med "pilla-ut-papper"-pysslande mellan varje gång), försökte kopiera från olika pappersfack och varvade mellan A3 och A4, men maskinen bara totalvägrade. Så jäkla typiskt, när bara ett häfte återstår! Suck, kanske är någon sjuk i morgon...
En annan som har en tuff dag på jobbet:
Efter jobbet igår åkte jag och två till från Röda Korset till Åbyanstalten och gjorde vårt sedvanliga onsdagsbesök. Tyvärr har de tagit bort alla lappar, som informerar om att vi kommer varje vecka, och eftersom det är många nya intagna, så visste nog inte många att vi fanns på plats. Därför hade vi bara en besökare i taget första 90 minuterna. Men sedan drällde det in en hel drös killar, och därför drog vi över på tiden. Vi ska normalt sett gå därifrån 20.00 (oftast kommer en vakt och säger till oss), men nu upptäckte vi kl. 20.50 att vi var VÄLDIGT sena!
Idag orkade jag bara åka till närmsta skogen och därför riskerade jag att Amber skulle jaga skidåkare igen. Som på beställning dök en upp också, men Amber lyssnade på mina förmaningar och sprang bara några meter och spanade längtansfullt efter den roliga "haren".
Trots att det inte är måndag, så jäklades kopieringsapparaten med mig. Jag behövde 18 häften, men efter 17 tog det tvärstopp. Tänkte att jag minsann inte skulle se mig besegrad av en sketen maskin idag. Jag provade säkert 15 gånger (med "pilla-ut-papper"-pysslande mellan varje gång), försökte kopiera från olika pappersfack och varvade mellan A3 och A4, men maskinen bara totalvägrade. Så jäkla typiskt, när bara ett häfte återstår! Suck, kanske är någon sjuk i morgon...
En annan som har en tuff dag på jobbet:
Fingerflipper
Wow, nu har jobbet dragit igång, och det går i 100 knyck med en gång! Måndagens förmiddag var bra - den tillbringade vi i lagen och ordnade praktiska saker. Eftermiddagen var seminarietid och flera skolor deltog. Tyvärr kunde jag redan allt som presenterades, så jag hade hellre åkt hem, så kanske jag hade sluppit migränen som kom...
Idag var det dags för eleverna att göra entré. Så här första dagen kom de alla i tid och satt som små ljus i bänkarna. Nya scheman delades ut, med stort jubel till följd, eftersom de får sluta tidigt på fredagar nu. Nåja, den glädje de hade och den lugna morgonen förbyttes snart i ett intensivt 45-minuterspass med engelsk grammatik. Non-stop lärarsnack och korvstoppning. Perfekt första skoldag, eller? =)
De hann driva mig lite till vansinne också, då ett flertal elever bara inte kunde slita sig från sina mobiltelefoner. Som om det inte märks när de stirrar ner i knät och fipplar med något! Nä, jag får nog bli hård nu med en gång. Samla in dem varje lektion, eller ringa hem direkt. Hade också en elev som gjorde riktiga dumheter, så jag tog honom i örat (inte bokstavligen dock) och traskade upp till rektor med honom. Givetvis var det lunchtid och ingen i skolledningen fanns på plats på skolan. Vilket antiklimax! Men jag tror han blev rätt spak ändå, och det var ju huvudsaken.
Snurrigt har det varit, så jag har ränt runt efter saker som jag glömt. Inte bra...
Rushade iväg till farbror doktorn efter sista lektionen och fick förlängd sjukskrivning. Han hade en läkarkandidat, som skulle sköta snacket med mig, och det är så himla svårt, för hur mycket ska man säga? Ska jag dra hela journalen för honom (så han får lyssna i ett par timmar), eller vilka delar ska jag välja ut att berätta om?
Nu sitter jag och orkar bara slappa efter arbetsdagen, läkarbesöket och hundpromenaden i skogen. Men det är nog bra, så jag är utvilad i morgon till de lektioner jag har samt till anstalten, som jag ska besöka på kvällen. Tjingeling!
Idag var det dags för eleverna att göra entré. Så här första dagen kom de alla i tid och satt som små ljus i bänkarna. Nya scheman delades ut, med stort jubel till följd, eftersom de får sluta tidigt på fredagar nu. Nåja, den glädje de hade och den lugna morgonen förbyttes snart i ett intensivt 45-minuterspass med engelsk grammatik. Non-stop lärarsnack och korvstoppning. Perfekt första skoldag, eller? =)
De hann driva mig lite till vansinne också, då ett flertal elever bara inte kunde slita sig från sina mobiltelefoner. Som om det inte märks när de stirrar ner i knät och fipplar med något! Nä, jag får nog bli hård nu med en gång. Samla in dem varje lektion, eller ringa hem direkt. Hade också en elev som gjorde riktiga dumheter, så jag tog honom i örat (inte bokstavligen dock) och traskade upp till rektor med honom. Givetvis var det lunchtid och ingen i skolledningen fanns på plats på skolan. Vilket antiklimax! Men jag tror han blev rätt spak ändå, och det var ju huvudsaken.
Snurrigt har det varit, så jag har ränt runt efter saker som jag glömt. Inte bra...
Rushade iväg till farbror doktorn efter sista lektionen och fick förlängd sjukskrivning. Han hade en läkarkandidat, som skulle sköta snacket med mig, och det är så himla svårt, för hur mycket ska man säga? Ska jag dra hela journalen för honom (så han får lyssna i ett par timmar), eller vilka delar ska jag välja ut att berätta om?
Nu sitter jag och orkar bara slappa efter arbetsdagen, läkarbesöket och hundpromenaden i skogen. Men det är nog bra, så jag är utvilad i morgon till de lektioner jag har samt till anstalten, som jag ska besöka på kvällen. Tjingeling!
Årets första betyg satt!
Som en domare åkte jag igår ner till Kungsängen för att gratulera brorsan på 42-årsdagen. En liten fågel hade nämligen kvittrat i mitt öra att en trolig ny flickvän skulle finnas på plats. Denna måste givetvis inspekteras, då det är hundratals år sedan sist! Kvinnan visade sig heta Liv, och hon var mycket trevlig, såg bra ut och var smal och smärt. Hon hade barn i mina egnas ålder. Bullar kunde hon baka också. Ja, hon fick faktiskt minst VG i betyg! =)
Mina egna juveler stannade hemma, Andreas för att han inte sover på nätterna. Han försöker lägga sig tidigt, men ligger sedan och skruvar på sig i timmar innan han somnar vid 7-snåret. Måste ta honom till doktorn, för det går givetvis inte att sköta skolarbetet om man somnar en halvtimme innan man ska gå upp... Själv lär jag hamna i koma typ på tisdag, då jag är van att kliva upp tidigast 11. Det gäller att starta med enkla lektioner den första veckan, för hjärnan kommer inte att fungera bra alls i början. Lär säga konstiga saker till eleverna och höra fel mest hela tiden. =)
Mina egna juveler stannade hemma, Andreas för att han inte sover på nätterna. Han försöker lägga sig tidigt, men ligger sedan och skruvar på sig i timmar innan han somnar vid 7-snåret. Måste ta honom till doktorn, för det går givetvis inte att sköta skolarbetet om man somnar en halvtimme innan man ska gå upp... Själv lär jag hamna i koma typ på tisdag, då jag är van att kliva upp tidigast 11. Det gäller att starta med enkla lektioner den första veckan, för hjärnan kommer inte att fungera bra alls i början. Lär säga konstiga saker till eleverna och höra fel mest hela tiden. =)
Gravid igen efter nästan 16 år
Så då är det nu offentligt: i juli kommer mitt och Bens lilla kärleksbarn, om allt går som det ska. Nedan: till höger är huvudet. Armen är starkt vit längs med kroppen.
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Allt har gått bra. Jag mådde bara illa i två veckor, men åksjuketabletterna gjorde vad de skulle, så det var aldrig något problem. Sjukt tidigt kände jag den första sparken: redan i vecka 12. Trodde det var omöjligt att känna så tidigt, men på ultraljudet i vecka 13 sparkade barnet på bild samtidigt som jag kände det, så jag vet att det inte bara är "knorr i magen". Fredagen den 7:e var vi på ultraljud, för att kolla att allt är bra. Risken för att få ett barn med Downs syndrom, eller annan kromosomstörning, i min ålder är 1 på 76. Efter ultraljudet och blodprov har de kommit fram till att risken just för detta barn bara är 1 på 20.000. Barnmorskan hade aldrig sett ett så bra resultat förut.
Dagen efter min 40-årsdag skrevs jag in hos barnmorskan. Jag valde att få samma som jag hade när jag väntade Andreas för 20 år sedan. Hon kommer ihåg mig eftersom jag är det enda sätet hon någonsin missat! Nu får hon chansen att missa nummer två... =)
Jag måste säga att vi nog rejält lyckats chocka dem som vi hittills avslöjat för. Ingen hade kunnat förutse att vi tänkt skaffa ett litet barn ihop. Andreas och Johan tycker det blir konstigt att få ett syskon när de är 20 respektive 15 år... Själv ser jag verkligen fram emot detta. Barnet kommer perfekt: min klass hinner gå ut nian och jag hinner inte påbörja en ny termin.
Även om graviditeten fört med sig många positiva saker, som att jag inte har sug efter godis längre, så finns det ett problem, med min huvudvärk. Jag får inte ta annat än Alvedon, och det är ju inte det bästa mot migrän precis... Försäkringskassan har dock godkänt min sjukskrivning, delvis pga att jag inte kan ta nödvändiga mediciner nu. Jag ska fortsätta jobba 75% denna termin är det tänkt. Om inte migränen sätter käppar i hjulet...
Filmfrossa
För första gången på länge var jag tvungen att sätta klockan i morse. Skulle på tjejlunch klockan 12.30 och då kan man ju inte vakna vid 12... Eva hade bakat jättegod kycklingpaj, men jag måste erkänna att jag inte fick i mig så mycket. Hade ju ätit frukost bara två timmar tidigare... Nästa gång vi ses fyller Jane 40 år och det ska bli kul! Hon ska ha värsta festen med en massa spännande tema mm. En annan orkade inte fira sin 40-årsdag alls...
Tyvärr hade jag huvudvärk igår, så jag missade älskade Vincents 4-årsdag! Så himla tråkigt. Men vad gör man? Hur trevligt sällskap är jag om huvudet pulserar?
För att fördriva tiden har jag laddat upp med en massa filmer. De första två var dock besvikelser. En skräckis om ett övergivet barnhem, där inget spännande alls hände förrän 10 minuter innan slutet. Nästa var en film som heter "Piraya". Den var inspelad -78 och var förvisso en skitbra film om man vill analysera alla "fel" som finns i filmen. Så lite kul hade jag ju... Idag såg jag en film, där översättaren borde fått en spik i huvudet. Den amerikanska titeln är "Trespassing", men översättaren har glänst till med titeln "Evil remains". Wow, kunde han inte svenska, eller? Nåja, filmen var bra i varje fall. Kanske för att den bara var 75 minuter lång? Det hann aldrig bli tråkigt. Massa slabbigt blod och mystik. Precis som en bra film ska vara! =)
Jag hör till kategorin människor som klarar av att vänta (det är därför jag införskaffar en drös filmer...). Favoritserier som "Desperate Housewives" har f.n. uppehåll, men jag väntar snällt tills nästa avsnitt dyker upp i tv-rutan. Dagens mer tekniska männsikor laddar dock ner alla framtida avsnitt redan nu och tjuvkikar. Hur kul är det? Då kan man ju inte få den svenska textremsan att irritera sig på! Och lite spännande är det ju att vänta. Som att vara gravid. En del av spänningen har varit att inte veta vilket kön det är. Nuförtiden så kollar många dock upp det på ultraljudet. Nja, jag är nog ganska konservativ av mig...
Att ha tålamod med tid:
Tyvärr hade jag huvudvärk igår, så jag missade älskade Vincents 4-årsdag! Så himla tråkigt. Men vad gör man? Hur trevligt sällskap är jag om huvudet pulserar?
För att fördriva tiden har jag laddat upp med en massa filmer. De första två var dock besvikelser. En skräckis om ett övergivet barnhem, där inget spännande alls hände förrän 10 minuter innan slutet. Nästa var en film som heter "Piraya". Den var inspelad -78 och var förvisso en skitbra film om man vill analysera alla "fel" som finns i filmen. Så lite kul hade jag ju... Idag såg jag en film, där översättaren borde fått en spik i huvudet. Den amerikanska titeln är "Trespassing", men översättaren har glänst till med titeln "Evil remains". Wow, kunde han inte svenska, eller? Nåja, filmen var bra i varje fall. Kanske för att den bara var 75 minuter lång? Det hann aldrig bli tråkigt. Massa slabbigt blod och mystik. Precis som en bra film ska vara! =)
Jag hör till kategorin människor som klarar av att vänta (det är därför jag införskaffar en drös filmer...). Favoritserier som "Desperate Housewives" har f.n. uppehåll, men jag väntar snällt tills nästa avsnitt dyker upp i tv-rutan. Dagens mer tekniska männsikor laddar dock ner alla framtida avsnitt redan nu och tjuvkikar. Hur kul är det? Då kan man ju inte få den svenska textremsan att irritera sig på! Och lite spännande är det ju att vänta. Som att vara gravid. En del av spänningen har varit att inte veta vilket kön det är. Nuförtiden så kollar många dock upp det på ultraljudet. Nja, jag är nog ganska konservativ av mig...
Att ha tålamod med tid:
God fortsättning!
2010 ringdes ut medan Ben och jag skålade och raketerna ven. Flickorna fick sova vidare, eftersom de haft svårt att somna. Embla var inte alls glad åt allt smällande, så jag fick bara titta på raketerna i en knapp minut, innan jag gick in till henne, och hon bokstavligen satte sig på mig i soffan. Förhoppningsvis blir 2011 ett bra år!
På nyårsdagen blev Johan 15 år. Tänk att det är 15 hela år sedan han ruschade ut ur mig och blev årets förstfödda i Uppsala län 1996! I vanliga fall föds årets första barn inom en timme på det nya året, men 1996 dröjde det ända till 6.21. Jag vaknade inte ens förrän halv fyra på morgonen, och vem trodde då att min bebis skulle hinna komma ut först? Och trots att det är så länge sedan, så glömmer man inte. På hans "kalas" på eftermiddagen spelade vi "Hjärnsläpp" och en kategori handlade just om spädbarn. Och det visade sig att man precis kommer ihåg allt om bebisar - när första leendet kommer osv. Johan hade visst bra koll han med och kom tvåa. Han insåg att mormor inte skulle ställa upp på vågade nakenscener i en film trots en miljon dollar, att det är mest killarna i tonåren som är rasistiska och att hans mamma både inom sig och utåt sett tycker att det är "tanken som räknas" när man får paket.
Johan och jag har också kommit på att man kan se filmer när man vill på digitalboxen, så vi satte på Hannibal Rising. Nu är han 15 och får se vilken hemsk film han vill. Han får ju också gulla med flickor - men det måste han ju inte bara för att det är lagligt, betonade jag, och hade i bakhuvudet släktens udda "tradition" av att bli förälder i allt yngre år.
Nu måste jag ut med hundarna - igen. Aldrig att man kan få vila ut en dag. Tänk om jag ändå kunde spänna en pulka bakom dem, fast med tanke på hur de skuttar runt och kör slalom mellan alla träden, så skulle jag antingen bli åksjuk eller mosad mot en trädstam. Kanske bäst att använda sina egna aportlahästar och dra sig runt i snöskogen...
På nyårsdagen blev Johan 15 år. Tänk att det är 15 hela år sedan han ruschade ut ur mig och blev årets förstfödda i Uppsala län 1996! I vanliga fall föds årets första barn inom en timme på det nya året, men 1996 dröjde det ända till 6.21. Jag vaknade inte ens förrän halv fyra på morgonen, och vem trodde då att min bebis skulle hinna komma ut först? Och trots att det är så länge sedan, så glömmer man inte. På hans "kalas" på eftermiddagen spelade vi "Hjärnsläpp" och en kategori handlade just om spädbarn. Och det visade sig att man precis kommer ihåg allt om bebisar - när första leendet kommer osv. Johan hade visst bra koll han med och kom tvåa. Han insåg att mormor inte skulle ställa upp på vågade nakenscener i en film trots en miljon dollar, att det är mest killarna i tonåren som är rasistiska och att hans mamma både inom sig och utåt sett tycker att det är "tanken som räknas" när man får paket.
Johan och jag har också kommit på att man kan se filmer när man vill på digitalboxen, så vi satte på Hannibal Rising. Nu är han 15 och får se vilken hemsk film han vill. Han får ju också gulla med flickor - men det måste han ju inte bara för att det är lagligt, betonade jag, och hade i bakhuvudet släktens udda "tradition" av att bli förälder i allt yngre år.
Nu måste jag ut med hundarna - igen. Aldrig att man kan få vila ut en dag. Tänk om jag ändå kunde spänna en pulka bakom dem, fast med tanke på hur de skuttar runt och kör slalom mellan alla träden, så skulle jag antingen bli åksjuk eller mosad mot en trädstam. Kanske bäst att använda sina egna aportlahästar och dra sig runt i snöskogen...
Jag får vara sjuk!!
Tjoho, vad glad man kan vara! Försäkringskassan ringde mig igår och ställde en del frågor och avslutade med att säga att min sjukfrånvaro på 25 % de senaste månaderna beviljas! I morgon kommer pengarna - välbehövligt!!
Efter att nya mobilen laddat ur, då laddarsladden mystiskt försvunnit, så köpte jag en ny idag. Det är dock en renodlad laddare, så jag kan inte föra över bilder med den, som med originalsladden. Väl hemma igen klämmer Andreas ur sig att han tagit sladden till sitt rum i tron att det var Johannas! Nåja, nu har jag en laddare att ha hemma hos Ben också...
Passade på att storhandla idag. Och bara för att kundvagnen svämmade över, så var jag övertygad om att jag skulle kontrolleras. Men dra på trissor - jag slapp! Borde kanske köpt en lott...
Lyckade släpa mig runt i "gamla" skogen idag också. Skönt när inga andra hundar är ute, så mina kan rusa runt så mycket de vill. Amber kan givetvis inte låta bli att skutta runt som en hare i hela skogen och lyckas sprätta upp sitt jack i benet hela tiden. Tur jag har ett halvt apotek hemma...
Lite teknisk har jag varit idag också. Ibland kan jag - även om det är sällsynt! Lyckades byta glödlampan i bilens strålkastare (utan att pilla på glaset!) och har monterat upp mina nya högtalare till datorn (julklapp från Johan). Lyckades få till det vid första försöket där också!
Johan fyller 15 år på lördag, men önskar sig inget. Lyckades få till ett par julklappar ändå, men nu måste man komma på ännu fler presenter. Hur lätt är det på en skala!? Jag vet verkligen inte vad jag ska köpa. Att ge pengar känns ju inte helt bra heller, eftersom de bara kommer att spenderas på energidrycker och godis. Kan man ge bort ett presentkort? "Jag lovar att tvätta dina kläder i ett helt år", "Jag ska laga middag åt dig nästan varje dag du är hos mig" eller "Du kan få lana hemma tre gånger nästa år" vore kanske något? =) Fast ändå lär de inte uppskattas, har jag en känsla av...
Efter att nya mobilen laddat ur, då laddarsladden mystiskt försvunnit, så köpte jag en ny idag. Det är dock en renodlad laddare, så jag kan inte föra över bilder med den, som med originalsladden. Väl hemma igen klämmer Andreas ur sig att han tagit sladden till sitt rum i tron att det var Johannas! Nåja, nu har jag en laddare att ha hemma hos Ben också...
Passade på att storhandla idag. Och bara för att kundvagnen svämmade över, så var jag övertygad om att jag skulle kontrolleras. Men dra på trissor - jag slapp! Borde kanske köpt en lott...
Lyckade släpa mig runt i "gamla" skogen idag också. Skönt när inga andra hundar är ute, så mina kan rusa runt så mycket de vill. Amber kan givetvis inte låta bli att skutta runt som en hare i hela skogen och lyckas sprätta upp sitt jack i benet hela tiden. Tur jag har ett halvt apotek hemma...
Lite teknisk har jag varit idag också. Ibland kan jag - även om det är sällsynt! Lyckades byta glödlampan i bilens strålkastare (utan att pilla på glaset!) och har monterat upp mina nya högtalare till datorn (julklapp från Johan). Lyckades få till det vid första försöket där också!
Johan fyller 15 år på lördag, men önskar sig inget. Lyckades få till ett par julklappar ändå, men nu måste man komma på ännu fler presenter. Hur lätt är det på en skala!? Jag vet verkligen inte vad jag ska köpa. Att ge pengar känns ju inte helt bra heller, eftersom de bara kommer att spenderas på energidrycker och godis. Kan man ge bort ett presentkort? "Jag lovar att tvätta dina kläder i ett helt år", "Jag ska laga middag åt dig nästan varje dag du är hos mig" eller "Du kan få lana hemma tre gånger nästa år" vore kanske något? =) Fast ändå lär de inte uppskattas, har jag en känsla av...
Med bara bh:n på i skogen
Flåset har fått sig en rejäl körare idag! Eftersom Amber är understimulerad för tillfället, så behövdes en skogspromenad. Den närmsta skogen var utesluten, eftersom hon har en viss förkärlek för att jaga skidåkare och just idag stod närmare 40 bilar parkerade vid spåren. I stället åkte vi upp till "gamla" skogen nära Jörgen och pulsade ut i skogen. Herregud, jag får nog ta och skriva en insändare och klaga på snöröjningen - ingen traktor har synts till på stigarna i skogen! Hundarna skuttade glatt och lätt omkring, medan jag med allt julfläsk fick kämpa på i snön. Vantarna åkte snabbt av och dragkedjan i jackan for ner, liksom i tjocktröjan. Jag insåg att bh hade varit ett mer lämpligt plagg denna pulsande promenad!
I natt sov jag i Johans säng. Den förbannade varmvattenberedaren har dånat så högt att det inte går att sova i mitt rum, som ligger vägg i vägg. Det var inte helt lätt ens i Johans rum, trots den stängda dörren. Idag ringde jag en vvs-kille jag haft hjälp av förut och av en riktig jäkla slump, så befann han sig i Storvreta och dök upp bara minuten senare! Han insåg att det var bäst att kolla på apparaten, då jag betedde mig som värsta byfånen när han ställde sina frågor. Ett litet tryck på en spak, så blev det tyst igen. Hallelulja! Han tog inget betalt heller. Återigen bannade jag min tekniskt pantade skalle, men är glad att det blev billigt denna gång.
Vaknade i natt och hade svårt att somna om när Andreas och hans kompis Erik kom indrällande från krogen. När Andreas vaknade till liv vid en sisådär 16-tiden, så berättade han att han haft himla kul på krogen. Med tillägget "tror jag". Det visade sig att han inte kom ihåg mycket alls, inte ens hur han kom hem. "Sista tåget går vid 1, men jag tror jag var på stan halv tre i varje fall". "Jaha, du kanske tog taxi?" föreslog jag. Och då gick ett litet ljus upp - han hade tagit svarttaxi. Men han kommer inte ihåg vilka ställen han varit på, förutom det sista, där han spelat en hel del Black Jack. Har man verkligen kul när man inte kommer ihåg mycket alls...?
I natt sov jag i Johans säng. Den förbannade varmvattenberedaren har dånat så högt att det inte går att sova i mitt rum, som ligger vägg i vägg. Det var inte helt lätt ens i Johans rum, trots den stängda dörren. Idag ringde jag en vvs-kille jag haft hjälp av förut och av en riktig jäkla slump, så befann han sig i Storvreta och dök upp bara minuten senare! Han insåg att det var bäst att kolla på apparaten, då jag betedde mig som värsta byfånen när han ställde sina frågor. Ett litet tryck på en spak, så blev det tyst igen. Hallelulja! Han tog inget betalt heller. Återigen bannade jag min tekniskt pantade skalle, men är glad att det blev billigt denna gång.
Vaknade i natt och hade svårt att somna om när Andreas och hans kompis Erik kom indrällande från krogen. När Andreas vaknade till liv vid en sisådär 16-tiden, så berättade han att han haft himla kul på krogen. Med tillägget "tror jag". Det visade sig att han inte kom ihåg mycket alls, inte ens hur han kom hem. "Sista tåget går vid 1, men jag tror jag var på stan halv tre i varje fall". "Jaha, du kanske tog taxi?" föreslog jag. Och då gick ett litet ljus upp - han hade tagit svarttaxi. Men han kommer inte ihåg vilka ställen han varit på, förutom det sista, där han spelat en hel del Black Jack. Har man verkligen kul när man inte kommer ihåg mycket alls...?
Bortskämda ungdomar i jul
Med en sprillans ny, dyr telefon i hand borde jag ju kunna göra så mycket. Men eftersom jag är ett tekniskt freak, så fattar jag inte hur jag ska föra över fotot på min fina gran, hur jag ska surfa eller ens hur jag får över min gamla telefonbok. Tur jag ska träffa syrran och de andra tekniska människorna i morgon!
Som sagt, granen jag köpte utan att kunna se hur den ser ut utfälld visade sig vara jättefin! Jag har pyntat den i kväll och hoppas hundarna låter bli att nosa alltför ingående på den. Andreas och jag satte den i julfoten, så det blir spännande att se ifall den lyckas stå upp hela julhelgen...
Eftersom det var sista chansen idag, så tog jag med mig Andreas till Gränby för att handla julklappar. Skönt att jag kunde hålla mig till ett enda ställe. Känner mig fortfarande vissen och dagens migrän gjorde inte saken lättare. Vi råkade visst inte vara de enda på köpcentret, så i vissa butiker ringlade köerna långa. I andra var det nästan öde. Systembolaget, till exempel, hade oförskämt korta köer. Julspriten verkar alltså vara viktigare att inhandla i god tid, jämfört med frugans nya smycke på Guldfynd (där var det 30 nr före mig).
Som sagt, granen jag köpte utan att kunna se hur den ser ut utfälld visade sig vara jättefin! Jag har pyntat den i kväll och hoppas hundarna låter bli att nosa alltför ingående på den. Andreas och jag satte den i julfoten, så det blir spännande att se ifall den lyckas stå upp hela julhelgen...
Eftersom det var sista chansen idag, så tog jag med mig Andreas till Gränby för att handla julklappar. Skönt att jag kunde hålla mig till ett enda ställe. Känner mig fortfarande vissen och dagens migrän gjorde inte saken lättare. Vi råkade visst inte vara de enda på köpcentret, så i vissa butiker ringlade köerna långa. I andra var det nästan öde. Systembolaget, till exempel, hade oförskämt korta köer. Julspriten verkar alltså vara viktigare att inhandla i god tid, jämfört med frugans nya smycke på Guldfynd (där var det 30 nr före mig).
Julen väcker alltid en del tankar hos mig. För mig har det alltid varit självklart att lära mina barn att julen inte bara handlar om att få, utan också om att ge. Därför blir jag både förvånad och bestört när jag frågar ungdomar idag om hur de gör till jul. En handuppräckning i klasserna visar att de flesta eleverna inte köper några julklappar alls. Ett antal köper till sina föräldrar (men inga syskon) och ett litet fåtal (tjejer) köper till flera stycken. Vad är det för björntjänst vi gör barnen? Varför ska vi bara mata dem med prylar, medan de inte inser att en stor del av glädjen faktiskt är att dela med sig?
Att det sedan är just tjejer, som köper till flera personer, får mig att fundera. Är flickor av naturen mer givmilda eller är det en effekt av uppfostran, där de omedvetet förväntas dela med sig, medan pojkar slipper? Är det det sistnämnda blir jag riktigt mörkrädd!
När mina söner var små, så pysslade de alltid inför julen. Mästerverken slogs in och delades ut till alla nära och kära. Man måste alltså inte ha pengar för att kunna börja ge bort julklappar! Nu när de är större, så vägrar de pyssla (till sin mammas förtret...), men förväntas å andra sidan inte att köpa en uppsjö julklappar då de inte har så mycket pengar att röra sig med. Till de allra närmsta i familjen är det dock självklart för dem att de handlar.
Nä, jag hoppas verkligen föräldrar kan stanna upp en stund och tänka efter. Vad ger man för signaler till barnen om de bara ska få och få (när de ändå får tonvis med prylar under hela året), men aldrig behöver ge? Kommer de att bli bra människor när de växer upp i denna egoistiska björntjänst-anda?
Grann gran??
Brrrr! Idag visar termometern på -25 grader och inte ens hundarna vill gå ut på promenad. Själv har jag legat däckad i min förkylning, men tvingade mig ut i dag för att köpa en julgran. Gör jag det i morgon hinner den inte tinas och kläs innan julafton, så även om jag var seg, så behövdes det göras. Var alldeles slut efteråt, och var tvungen att krypa i säng igen.
Det var verkligen inte lätt att välja gran. Åkte till Bauhaus, där man får en kungsgran för 179:-, och alla granar hade kommit dit invirade i nät. Nu sprättade de upp näten och satte upp granaran så snabbt de kunde (de köptes fort av ivriga julhandlare), men eftersom det var så kallt, så var de rejält djupfrysta och det gick inte att böja ut grenarna för att se hur de faktiskt ser ut. Så det blev till att köpa grisen i säcken. Tyvärr har jag inget garage att tina upp den i, men snart ska jag ta in den, så får vi se om det blev bu eller bä.
Eftersom jag är så krasslig, så har jag fått ställa in besöket på Åby-anstalten. Gunilla blev inte glad och tyckte att jag skulle åka ändå, eftersom det är med så kort varsel jag ställer in, men vad gör man när man är sjuk och knappt orkar kliva upp ur sängen? Har inte ens kunnat handla julkappar på flera dagar.
I morgon måste jag dock bege mig ut, sjuk eller inte. Det är ju sista chansen att köpa klapparna! Lyckligtvis har jag inte många att köpa till, så förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid. Åh, vad jag längtar till julafton!
Det var verkligen inte lätt att välja gran. Åkte till Bauhaus, där man får en kungsgran för 179:-, och alla granar hade kommit dit invirade i nät. Nu sprättade de upp näten och satte upp granaran så snabbt de kunde (de köptes fort av ivriga julhandlare), men eftersom det var så kallt, så var de rejält djupfrysta och det gick inte att böja ut grenarna för att se hur de faktiskt ser ut. Så det blev till att köpa grisen i säcken. Tyvärr har jag inget garage att tina upp den i, men snart ska jag ta in den, så får vi se om det blev bu eller bä.
Eftersom jag är så krasslig, så har jag fått ställa in besöket på Åby-anstalten. Gunilla blev inte glad och tyckte att jag skulle åka ändå, eftersom det är med så kort varsel jag ställer in, men vad gör man när man är sjuk och knappt orkar kliva upp ur sängen? Har inte ens kunnat handla julkappar på flera dagar.
I morgon måste jag dock bege mig ut, sjuk eller inte. Det är ju sista chansen att köpa klapparna! Lyckligtvis har jag inte många att köpa till, så förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid. Åh, vad jag längtar till julafton!
Bens första musikvideo!
Snörvel. Host. Attjo! Förkylningen har slagit sina ömmande klor i min hals och näsan känns som om den har dubblat sin storlek. Nåja, så länge jag slipper feber och huvudvärk, så ska jag inte klaga.
Åkte till Sthlm igår. Johanna och hennes mamma var snälla och tog hand om Amber. I morse blev det till att kliva upp strax efter 7, för jag skulle skjutsa Ben och hans äldsta dotter till Tensta, där de skulle medverka i Adam Tenstas nya musikvideo. Vi fick en smärre chock när vi kom fram, för det mesta skulle filmas i en lägenhet, som var fullbelamrad med prylar. Det var bara smala gångar, så man kunde ta sig mellan och runt i rummen. Kamerateamet fick inte ens plats med sina prylar, utan fick montera ihop allt i trappuppgången. Tydligen mötte jag Adam Tensta in person, men det fattade jag inte, för jag trodde han skulle vara typ kurd. Det visade sig att han är afrikan... Bens medverkan var rätt kort. Han skulle sitta i köket och se sur ut på sin blonda hustru, för att hon inte städar lägenheten. Nova fick vara med lite mer, dels i lägenheten, dels på väg till dagis/skolan med sin "storebror", som visade sig vara en människa utklädd till apa. Hm, blir spännande att se videon. Den beräknas vara klar om tre veckor.
I morgon är sista skoldagen för i år, och det kommer att bli en lång dag. Först en heldag, då eleverna gör olika uteaktiviteter (de flesta har valt pulkaåkning). Sedan ska de tillbaka till skolan 15.30 för 90 minuters avslutning. Därefter ska vi lärare äta lite julgröt och byta klappar med varandra. Jag kommer hem sent, med andra ord.
Sedan blir det några sovmornar med julshoppande. Eller ja, så mycket shoppande blir det ju inte innan lönen kommer och den behagar inte infinna sig på bankkkortet förrän den 23:e... Tur att jag inte har så många att handla till!
Åkte till Sthlm igår. Johanna och hennes mamma var snälla och tog hand om Amber. I morse blev det till att kliva upp strax efter 7, för jag skulle skjutsa Ben och hans äldsta dotter till Tensta, där de skulle medverka i Adam Tenstas nya musikvideo. Vi fick en smärre chock när vi kom fram, för det mesta skulle filmas i en lägenhet, som var fullbelamrad med prylar. Det var bara smala gångar, så man kunde ta sig mellan och runt i rummen. Kamerateamet fick inte ens plats med sina prylar, utan fick montera ihop allt i trappuppgången. Tydligen mötte jag Adam Tensta in person, men det fattade jag inte, för jag trodde han skulle vara typ kurd. Det visade sig att han är afrikan... Bens medverkan var rätt kort. Han skulle sitta i köket och se sur ut på sin blonda hustru, för att hon inte städar lägenheten. Nova fick vara med lite mer, dels i lägenheten, dels på väg till dagis/skolan med sin "storebror", som visade sig vara en människa utklädd till apa. Hm, blir spännande att se videon. Den beräknas vara klar om tre veckor.
I morgon är sista skoldagen för i år, och det kommer att bli en lång dag. Först en heldag, då eleverna gör olika uteaktiviteter (de flesta har valt pulkaåkning). Sedan ska de tillbaka till skolan 15.30 för 90 minuters avslutning. Därefter ska vi lärare äta lite julgröt och byta klappar med varandra. Jag kommer hem sent, med andra ord.
Sedan blir det några sovmornar med julshoppande. Eller ja, så mycket shoppande blir det ju inte innan lönen kommer och den behagar inte infinna sig på bankkkortet förrän den 23:e... Tur att jag inte har så många att handla till!
Jag har vunnit högsta triss-vinsten!!!
Dagarna var omöjliga att stoppa, så nu har jag trillat över 40-snöret. Inte det roligaste, precis, men man är väl inte äldre än man känner sig? Själva födelsedagen var ingen höjdare, då ett migränanfall brutit ut kvällen innan. Det blev till att sjukskriva sig från jobbet. Barnen kom i varje fall över och åt middag hos mig. Jag har också födelsedagsfirat med några kompisar, som bjöd på restaurang. Många fina presenter blev det ju också, och pappa efterskänkte en skuld jag hade till honom på tiotusen, så det var ju ypperligt snällt.
Dagen efter kom trisslotter på posten. Döm om min förvåning, när jag skrapade fram den högsta trissvinsten jag någonsin vunnit: 200 riksdaler! Nu är julen räddad! =)
Min kära far hamnade på sjukhus på min födelsedag. Han svimmade på morgonen av smärta, och fick åka in till Danderyd. Lyckligtvis fick han komma hem klockan 21 kvällen efter, men han var så svag och klen att han bara hälsade till mig via sin sambo i telefonen. Vårdcentralen på orten där han bor (i Bro) är under all kritik. Han uppsökte dem flera ggr för ett par månader sedan pga hosta och värk i bröstet, men det tog tre veckor för dem innan de skickade honom på röntgen. Ojdå, han hade visst lunginflammation sedan ett bra tag tillbaka... Att sänkan var skyhög gjorde de heller inget åt. Och nu, när han fick hamna på akuten, så visar det sig att de inte brytt sig om hans magsmörtor, som bland annat beror på komplikationer från bråckoperationen i somras. Herregud, stäng icke fungerande läkarhus!!
Dagen efter kom trisslotter på posten. Döm om min förvåning, när jag skrapade fram den högsta trissvinsten jag någonsin vunnit: 200 riksdaler! Nu är julen räddad! =)
Min kära far hamnade på sjukhus på min födelsedag. Han svimmade på morgonen av smärta, och fick åka in till Danderyd. Lyckligtvis fick han komma hem klockan 21 kvällen efter, men han var så svag och klen att han bara hälsade till mig via sin sambo i telefonen. Vårdcentralen på orten där han bor (i Bro) är under all kritik. Han uppsökte dem flera ggr för ett par månader sedan pga hosta och värk i bröstet, men det tog tre veckor för dem innan de skickade honom på röntgen. Ojdå, han hade visst lunginflammation sedan ett bra tag tillbaka... Att sänkan var skyhög gjorde de heller inget åt. Och nu, när han fick hamna på akuten, så visar det sig att de inte brytt sig om hans magsmörtor, som bland annat beror på komplikationer från bråckoperationen i somras. Herregud, stäng icke fungerande läkarhus!!
Amber anföll skidåkare
Det kanske inte är fy skam att fylla 40 ändå. I helgen har jag blivit grattad av de närmsta (vill inte bli speciellt firad) och av mina syskon + mamma har jag fått en ny mobiltelefon, av Kärleken och hans barn har jag fått halsband + örhängen, av Andreas, Johanna och hennes mamma Susann har jag fått ett presentkort på en tatuering. Så roligt! Även Jörgen hade fixat mig en "present": twizzlers! (Amerikanskt godis)
Gråhårig så fort 40-årsdagen är närstående? Nä, lyckligtvis bara rimfrost i håret!
En del av presenten av mina syskon och mamma var att de bjöd mig och mina söner på restaurang. Jag valde Java och vi var tolv som smaskade i oss av bufféerna och de traditionella friterade bananerna. Dagens lunch idag uteblev tveklöst!
För att kompensera jätteintaget igår, så blev det till att röra på de nya tre kilona med hjälp av hundarna i skogen. Allt var frid och fröjd och hundarna var på riktigt bushumör och jagade varandra i snödrivorna. Embla visade hur skicklig hon är på att använda nosen och hittade direkt stora pinnar under snön. Amber leker normalt inte med pinnar, såvida de inte finns i Emblas mun.
Mycket snö på grenarna betyder snöig hund när hon söker efter pinnar och stockar:
Tillsammans dansade de runt, runt och hade det väldans roligt, tills en skidåkare i spåret bredvid dök upp. Utan att jag hann reagera, så rusade Amber efter och kom ifatt, och skidåkaren blev givetvis skitarg. Såklart blev jag det också, men mest av allt blev jag bara vansinnigt besviken. Varför gör hon sådana saker, varför är hon så besvärlig? Nu var hon visserligen inte ute efter att göra illa skidåkaren, utan hon tyckte bara det var kul att jaga efter något som rörde sig fort, men det är ju ändå inte OK. Det känns faktriskt väldigt hopplöst med Amber, som skäller på allt och alla, drar konstant i kopplet, springer efter människor (visserligen ovanligt, men ändå) osv. Det är ju inte precis som att jag struntat i uppfostran. Jag har försökt massor med knep och hjälpmedel, men det fungerar inte. Samtidigt är det svårt att känna så här, för mer gosig och kramig hund får man leta efter. Men det känns svårt att sälja henne, när jag tänker på vilken utmaning det blir för de nya ägarna.
Så man kan väl sammanfatta att helgen började i dur och slutade i moll. Nu ser jag fram emot att starta den sista veckan i skolan (6 arbetsdagar kvar denna termin bara) med luciatåg, julpyssel och annat lite smått och gott. Sedan är det nog hög tid att börja fixa julklappar...
Gråhårig så fort 40-årsdagen är närstående? Nä, lyckligtvis bara rimfrost i håret!
En del av presenten av mina syskon och mamma var att de bjöd mig och mina söner på restaurang. Jag valde Java och vi var tolv som smaskade i oss av bufféerna och de traditionella friterade bananerna. Dagens lunch idag uteblev tveklöst!
För att kompensera jätteintaget igår, så blev det till att röra på de nya tre kilona med hjälp av hundarna i skogen. Allt var frid och fröjd och hundarna var på riktigt bushumör och jagade varandra i snödrivorna. Embla visade hur skicklig hon är på att använda nosen och hittade direkt stora pinnar under snön. Amber leker normalt inte med pinnar, såvida de inte finns i Emblas mun.
Mycket snö på grenarna betyder snöig hund när hon söker efter pinnar och stockar:
Tillsammans dansade de runt, runt och hade det väldans roligt, tills en skidåkare i spåret bredvid dök upp. Utan att jag hann reagera, så rusade Amber efter och kom ifatt, och skidåkaren blev givetvis skitarg. Såklart blev jag det också, men mest av allt blev jag bara vansinnigt besviken. Varför gör hon sådana saker, varför är hon så besvärlig? Nu var hon visserligen inte ute efter att göra illa skidåkaren, utan hon tyckte bara det var kul att jaga efter något som rörde sig fort, men det är ju ändå inte OK. Det känns faktriskt väldigt hopplöst med Amber, som skäller på allt och alla, drar konstant i kopplet, springer efter människor (visserligen ovanligt, men ändå) osv. Det är ju inte precis som att jag struntat i uppfostran. Jag har försökt massor med knep och hjälpmedel, men det fungerar inte. Samtidigt är det svårt att känna så här, för mer gosig och kramig hund får man leta efter. Men det känns svårt att sälja henne, när jag tänker på vilken utmaning det blir för de nya ägarna.
Så man kan väl sammanfatta att helgen började i dur och slutade i moll. Nu ser jag fram emot att starta den sista veckan i skolan (6 arbetsdagar kvar denna termin bara) med luciatåg, julpyssel och annat lite smått och gott. Sedan är det nog hög tid att börja fixa julklappar...
Nöden är uppfinningarnas moder
Jäss, nu kunde jag föra över mina mobilbilder till datorn! Här kommer genast den säkert efterlängtade bilden av min TV, som valde att inte fungera en stund igår:
Har provat en klänning till morgondagens festligheter på skolan. Herregu´ så osmal jag ser ut! Eller rättare: så svårt det är att dölja alla extrakilon... Men med en kavaj över, så ser det lite bättre ut. Inte för att jag vet ifall en kavaj pasar så bra till klänningen, men jag slipper i varje fall hålla in magen tills jag svimmar.
I köket står just nu fyra plåtar med svalnande mintkyssar. Eller negerkyssar, som det hette förr. Eftersom inte en enda plåt är helt plan, så har kyssarna runnit och fått mindre smickrande former. Ska ju göra knäck också och har surfat på nätet på jakt efter en "ställning", som man kan sätta knäckformarna i och även som kan fungera till att göra runda kyssar, men har inte haft någon tur. Finns det inga sådana? Ska jag behöva svetsa ihop en sådan form själv? Kanske något att lansera tills nästa år...? Jag menar, hur många svär inte över knäckformar som trillar omkull när man ska hälla smeten i dem?
Även om det är extremt bitande kallt vissa dagar, så är naturen ofta fin denna årstid. Istappar på husknuten och spännande ljussken i skyn är bara några av de fina saker jag uppskattar att se.
Här svänger vi mellan ämnena... Idag ropade Johan på mig. Han hade tagit smörgåsskinka, som gått ut i datum, och dekorerat Embla! Helt snällt låg hon kvar där, trots att hon älskar skinka. Fin, prickig hund var hon i varje fall.
Har provat en klänning till morgondagens festligheter på skolan. Herregu´ så osmal jag ser ut! Eller rättare: så svårt det är att dölja alla extrakilon... Men med en kavaj över, så ser det lite bättre ut. Inte för att jag vet ifall en kavaj pasar så bra till klänningen, men jag slipper i varje fall hålla in magen tills jag svimmar.
I köket står just nu fyra plåtar med svalnande mintkyssar. Eller negerkyssar, som det hette förr. Eftersom inte en enda plåt är helt plan, så har kyssarna runnit och fått mindre smickrande former. Ska ju göra knäck också och har surfat på nätet på jakt efter en "ställning", som man kan sätta knäckformarna i och även som kan fungera till att göra runda kyssar, men har inte haft någon tur. Finns det inga sådana? Ska jag behöva svetsa ihop en sådan form själv? Kanske något att lansera tills nästa år...? Jag menar, hur många svär inte över knäckformar som trillar omkull när man ska hälla smeten i dem?
Även om det är extremt bitande kallt vissa dagar, så är naturen ofta fin denna årstid. Istappar på husknuten och spännande ljussken i skyn är bara några av de fina saker jag uppskattar att se.
Här svänger vi mellan ämnena... Idag ropade Johan på mig. Han hade tagit smörgåsskinka, som gått ut i datum, och dekorerat Embla! Helt snällt låg hon kvar där, trots att hon älskar skinka. Fin, prickig hund var hon i varje fall.
Har svart-vit Tv. Bokstavligen.
Grrr! Alla dessa elektroniska apparater som jävlas, bara för att de vet att jag är humanist och inte naturvetare. Nu är det TV-skrället (eller snarare boxen), som vägrar göra sitt. Försöker starta om gång på gång, men ibland lyser skärmen bara helt vit. Svart-vit TV, alltså, eftersrom själva TV:n är svart... Gör just nu mitt tjugotolfte försök med att starta om. Tur det inte är någpt viktigt på dumburken i kväll.
You win some and you lose some. Idag hittade jag laddaren till videokameran, som varit borta typ en månad. Den låg bakom TV:n i stället för i sladd-lådan. Logiskt... Men däremot har det lilla usb-minnet försvunnit, som man stoppar mobilens minneskort i. Så nu kan jag inte föra över bilderna till bloggen. Och jag som har en skitbra bild på TV:n när den lyser vit!
Mintkyssar... Knäck... Ischoklad... Nötter... Ris á la Malta... Åh, vad jag älskar julen! Själva julbordet med all i mina ögon mindre ätbara saker längtar jag då verkligen inte till. Jag äter bara typ köttbullar och prinskorv. Och någon ägghalva, om den inte blivit förstörd med majoäckel och fiskbebisar. Men allt snask... Mmmm! Måste genast inventera skafferiet för att komplettera med nödvändiga ingredienser i morgon.
Även om mormor gick bort i somras, så kommer hon att finnas med på julbordet i år. Jag ska göra hennes inlagda gurka (på slanggurka), som är den enda inlagda gurkan jag tycker om. Det blir fint att mormor är med på vårt julfirande, även om det blir på ett annorlunda vis i år.
Men innan jul är det ju lucia. I år har jag hört att det finns en massa killar med i skolans luciatåg. Vet ej om det stämmer, men det vore ju fantastiskt med några stjärnogssar i ledet. Det är vi inte alltid bortskämda med. Tyvärr investerar de inte i vit "klänning", utan det brukar bli en labbrock bakochvänd. Lite synd. Fast jag misstänker att de flesta killarna hoppade av, när de insåg att de inte alla kunde vara tomtenissar. Det händer att lucialedet består till största delen av tjejer utklädda till tomtar. Trist, för då har de inga ljus som lyser upp... Nåja, det är i varje fall värt att börja tidigt på måndag bara för att få se luciatåget (börjar egentligen inte förrän vid 11)!
You win some and you lose some. Idag hittade jag laddaren till videokameran, som varit borta typ en månad. Den låg bakom TV:n i stället för i sladd-lådan. Logiskt... Men däremot har det lilla usb-minnet försvunnit, som man stoppar mobilens minneskort i. Så nu kan jag inte föra över bilderna till bloggen. Och jag som har en skitbra bild på TV:n när den lyser vit!
Mintkyssar... Knäck... Ischoklad... Nötter... Ris á la Malta... Åh, vad jag älskar julen! Själva julbordet med all i mina ögon mindre ätbara saker längtar jag då verkligen inte till. Jag äter bara typ köttbullar och prinskorv. Och någon ägghalva, om den inte blivit förstörd med majoäckel och fiskbebisar. Men allt snask... Mmmm! Måste genast inventera skafferiet för att komplettera med nödvändiga ingredienser i morgon.
Även om mormor gick bort i somras, så kommer hon att finnas med på julbordet i år. Jag ska göra hennes inlagda gurka (på slanggurka), som är den enda inlagda gurkan jag tycker om. Det blir fint att mormor är med på vårt julfirande, även om det blir på ett annorlunda vis i år.
Men innan jul är det ju lucia. I år har jag hört att det finns en massa killar med i skolans luciatåg. Vet ej om det stämmer, men det vore ju fantastiskt med några stjärnogssar i ledet. Det är vi inte alltid bortskämda med. Tyvärr investerar de inte i vit "klänning", utan det brukar bli en labbrock bakochvänd. Lite synd. Fast jag misstänker att de flesta killarna hoppade av, när de insåg att de inte alla kunde vara tomtenissar. Det händer att lucialedet består till största delen av tjejer utklädda till tomtar. Trist, för då har de inga ljus som lyser upp... Nåja, det är i varje fall värt att börja tidigt på måndag bara för att få se luciatåget (börjar egentligen inte förrän vid 11)!
Draghund...
Hujeda mig,vilka långa armar jag har! Amber bara VÄGRAR gå fint i koppel och fattar inte alls när jag: 1) stannar och väntar tills kopplet är slakt inann vi fortsätter gå, 2) drar till i kopplet så grimman eller selen klämmer åt eller 3) har apparaten som avger ultraljud när hon drar. Vad gör man egentligen? Sommarens brutna handled är fortfarande problematisk och svullen, andra sidans axel fick kortison för ett par veckor sedan. Känns rätt hopplöst...
Måse rensa ur frysen också. Tyvärr har jag rätt lite frysplats, trots två frysar, eftersom energiklass A kräver tjockare "isolering". Måste rensa ut en del för att få plats med alla typ hundra lussebullar jag ska baka när jag har tid. Ser att jag har en lucka på torsdag morgon mellan 03.00 och 05.00... Men saffranet är sjukt dyrt - 94 kronor för ett gram är ju rena rånet! Tror jag ska odla egna krokusar i min trädgård.
Till helgen kommer min mor + syskon med familj för att gratulera mig. Har avsagt allt stort firande och vill bara ha en "vanlig" födelsedag. Fast vi ska gå ut på restaurang i varje fall, så lite speciellt blir det. ICA-butikerna har ju koll på att jag fyller jämnt också, så jag kan kvittera ut både princesstårta och fryst Frödinge-tårta. Ingen morotstårta denna gång, alltså!
Slet hårt igår kväll och lyckades rätta de sista engelska "dagböckerna" jag hade fått in. Eleverna hade låtsats resa runt i Canada och Sydafrika och skrev om sina upplevelser. De flesta hade bilder med också. Jag är så himla stolt över vad de presterat! De allra flesta har skrivit massor, engagerat, korrekt och visat upp ett ordförråd jag annars aldrig ser/hör av dem. Med grammatiken jag ska köra med dem efter jul, så lär deras engelska bli fantastisk! =)
På väg till jobbet i måndags funderade jag på om jag inte skulle göra annat på b-engelskan än börja på nästa kapitel i boken. Det blir så tradigt att jobba i bok... Så jag föreslog för eleverna att de i par skulle skapa egna Jeopardy, och de nappade direkt på det! Idag drog vi igång de första frågorna, och något som jag trodde skulle vara enkelt visade sig faktiskt vara klurigt. På påståendet "Few children are born in this country" fick vi massor av svar, allt från Sverige till Tanzania, men korrekt svar skulle ju vara Kina. Kul att se deras miner när polletten trillade ner!
Måse rensa ur frysen också. Tyvärr har jag rätt lite frysplats, trots två frysar, eftersom energiklass A kräver tjockare "isolering". Måste rensa ut en del för att få plats med alla typ hundra lussebullar jag ska baka när jag har tid. Ser att jag har en lucka på torsdag morgon mellan 03.00 och 05.00... Men saffranet är sjukt dyrt - 94 kronor för ett gram är ju rena rånet! Tror jag ska odla egna krokusar i min trädgård.
Till helgen kommer min mor + syskon med familj för att gratulera mig. Har avsagt allt stort firande och vill bara ha en "vanlig" födelsedag. Fast vi ska gå ut på restaurang i varje fall, så lite speciellt blir det. ICA-butikerna har ju koll på att jag fyller jämnt också, så jag kan kvittera ut både princesstårta och fryst Frödinge-tårta. Ingen morotstårta denna gång, alltså!
Slet hårt igår kväll och lyckades rätta de sista engelska "dagböckerna" jag hade fått in. Eleverna hade låtsats resa runt i Canada och Sydafrika och skrev om sina upplevelser. De flesta hade bilder med också. Jag är så himla stolt över vad de presterat! De allra flesta har skrivit massor, engagerat, korrekt och visat upp ett ordförråd jag annars aldrig ser/hör av dem. Med grammatiken jag ska köra med dem efter jul, så lär deras engelska bli fantastisk! =)
På väg till jobbet i måndags funderade jag på om jag inte skulle göra annat på b-engelskan än börja på nästa kapitel i boken. Det blir så tradigt att jobba i bok... Så jag föreslog för eleverna att de i par skulle skapa egna Jeopardy, och de nappade direkt på det! Idag drog vi igång de första frågorna, och något som jag trodde skulle vara enkelt visade sig faktiskt vara klurigt. På påståendet "Few children are born in this country" fick vi massor av svar, allt från Sverige till Tanzania, men korrekt svar skulle ju vara Kina. Kul att se deras miner när polletten trillade ner!
