emblasmatte

Knappt hinner solen titta fram efter årets permafrost och vägarna bli torra innan "plattan-i-mattan"-mentaliteten slår till. På väg till sjukhuset i måndags morse, och med farthållaren på stabila 115 km/h, susade bilar förbi hela tiden. Undrar hur säkert det är att köra för fort med motiveringen att "så länge någon annan kör fortare, så är jag trygg"...?



Fick träffa en läkare på neurologen, men innan jag kom dit var jag uppe på våning två ovch virrade. Det var ju ögon- och neurologavdelningen, så jag traskade runt, men började ganska snart inse mitt misstag, när det enda skyltarna vittnade om var den ena operationssalen efter den andra. Och där gick jag alldeles osteril! Hittade rätt till slut och läkaren gjorde fyrtioelva undersökningar, som inte var ett dugg avancerade. Även om det faktiskt var riktigt svårt att hålla ögonen öppna i en sisådär tre tusen minuter utan att blinka, så hon kunde lysa in i dem och spana in ögonbottnarna.

Resultatet blev att hon inte hittade några uppenbara fel som kan orsaka alla migränattacker, men att jag efter förlossningen kan påbörja en förebyggande medicinsk behandling. Och så kan jag få gå till deras sjukgymnast.

Efter att ha haft Ben hos mig ett dygn, så har han åkt åter till Stockholm för ett möte. Även om det är trist utan honom, så är det bäst att han inte är hos mig varenda minut, för jag har insett att jag inte får något skolarbete gjort då! Vem vill sitta och rätta, när man kan gosa med kärleken...?

Med fyra hela månader kvar, så tycker jag att jag är rätt så tjock redan. Eftersom det är den sista tiden, som magen växer, så undrar jag hur jag ska se ut i sommar...



Helgen har varit lugn, mest för att jag låg däckad i migrän i går. Ben tog bussen in till stan och hälsade på ägaren till restaurangen, där han ska börja praktisera på tisdag. Äntligen! Att det ska vara så himla svårt att få jobb i detta samhälle! Ben har säkert sökt 300-400 jobb sedan i maj och fått komma på en enda anställningsintervju. En praktikpkats har arbetsförmedlingen fixat till honom också, men där har företaget nu privatiserats, så Ben har ingen chans att få strötimmar där längre. Jag är övertygad om att det är för att han inte har svenskt namn. Smygrasisimen brer ut sig och kommer undan så länge det är många sökanden på varje tjänst. Nä, vårt barn ska få ett svenskt namn, så han slipper få sådana problem i framtiden i varje fall!

Alla undrar vad barnet ska heta, så i morse låg vi och grubblade lite. Det är svårt! Ben föreslog Ben Ladin, men det vore ju synd om vår son i framtiden blir stoppad i varje flygkontroll... Den här gången vill jag inte göra samma miss som vid min första sons födelse. Det vill säga ge honom ett namn, som alla andra heter. När Andreas gick i sexan, så hette 4 av de 13 pojkarna i klassen Andreas. Liksom deras lärare... Nä, vi har ju fyra månader kvar att grubbla, så det blir säkert något bra i slutändan!

Under fredagens långa rast tånkte jag återuppta forna tiders massage i skolans stol. Det började skönt, men så plötsligt satte bankandet igång. Hade glömt dem! Lyfte mig så gott det gick ur stolen, för att inte bebisen skulle bli helt sönderskakad. Visst funkade det hyfsat, men hur avslappnad var jag...?



Fick ockå det glädjande beskedet att Ben skulle komma redan på fredagskvällen. Fick energi och städade hela huset, dammsög och skurade golv, bäddade nytt osv. Sedan insåg jag att kvällen ändå inte skulle bli perfekt. Min middag bestod nämligen av bruna bönor och bacon...

Nåja, gaser i magen eller inte, det är alltid underbart att få träffa honom.

Nu är det klart att Ben ska få praktisera med början redan på tisdag. Så himla fantastiskt att han äntligen ska få jobba regelbundet! Det sliter på psyket att gå hemma dag ut och dag in och aldrig få jobba.

Herregud, de är överallt! Var tusan kom de ifrån? Knappt hann kvicksilvret nosa på nollan innan de tinade upp och invaderade mitt hus. De envetna myrorna... Snön ligger djup ute, men nog tusan ska de kräken komma och leta efter mat i just mitt hem. Favoritplatsen är nog  köksbordet. Helst medan jag äter frukost med söta marmeladmackor. Nä, tur att jag har en myrdosa kvar från förra året. Nu är det krig på Spannmålsvägen!




Idag har jag och mina kollegor varit flitiga. Från 8.30 till efter 17 satt vi hemma hos Maggan och läste igenom uppsats efter uppsats efter uppsats... Vi har nog bedömt ett sextiotal. Det återstår visserligen en bunt, samt en del läsförståelsefrågor, men vi har lite tid på måndag också. Fast jag är tveksam ifall det räcker. Det finns gränser för hur mycket en hjärna klarar också. Efter åtta timmars rättande är man rätt slut i huvudet och inte helt fokuserad. Hjärnan är som en urvriden trasa. Ändå lyckades vi hålla fokus uppe ända till slutet, och det var tur det, för då kom det några jättefina MVG-uppsatser.

Dagen D var här. Dagen då jag inte längre kunde ligga på magen på massagen. Efter en bökig ställning, till hälften liggandes på mage, till hälften på sidan, så lyckades massören knåda ut alla stress ur musklerna. Och bebben var nöjd i magen också! Fast visst kan man slappna av på ett helt annat sätt när man får ligga på mage. Men det får dröja! Det jag reagerade mest på var ändå avsaknaden av ränderna i ansiktet, som jag alltid får efteråt. Men eftersom jag inte hade ansiktet i "hålet", så såg jag helt normal ut efteråt.

Idag har jag också kommit till en egentligen självklar - men ack så underskattad - insikt. När jag kom till jobbet på morgonen parkerade jag vid en stor isfläck. När jag åkte efter lunch, så hade isfläcken lytt kemins lagar och smält i värmen, varpå jag fick simma fram till bilen. Inte världens snyggaste sorti framför polismännen som stod och pratade med några ungdomar. Dessa testade polisernas gränser genom att säga "Polis, polis, potatisgris", fast lyckligtvis under glada former. Ingen blev arresterad i min närvaro i varje fall...



Det var lite ombytta roller också. Poliserna åt inget, medan jag mumsade i mig två munkar på vägen till massagen...

Nu har Andreas fixat webkameran också, så nu kan Ben få se mig med när vi snackar på Skype. Även om jag föredrar att prata med en lur i handen, så älskar jag att titta på honom medan vi pratar! Det finns inget som gör mig lyckligare än att ha honom nära mig och med kamerans hjälp, så kommer han ju lite närmare, blir lite mer levande. Tills vi kan ses nästa gång...

Ännu en dum natt. Begriper inte varför jag ska vakna vid tvåtiden och inte kunna somna om. Visst, att jag vaknar är inte så konstigt, med tanke på att Andreas då dräller in efter krogrundan, men man vill ju kunna däcka om ganska snart. För att inte kvickna till för mycket av att kliva upp, så förträngde jag kiss-känslan. Kurrandet i magen slog jag bort med övertalningen att jag visst inte var hungrig. Kliandet på armen var lite svårare, då jag inbillade mig att det var en krypande myra igen. Det skulle ju inte vara första gången jag delade säng med en myra, även om det tidigare blivit kortvariga historier...

Lördagen tillbringade jag i Stockholm, men jag återvände till Storvreta redan på kvällen. Johan hade fått feber, och jag ville inte att han skulle vara själv medan brorsan slog klackarna i taket i Uppsala. Fast han hade hellre sett att jag sovit över, så han kunde spela på datorn hela natten...



Trots att Andreas inte kom i säng förrän vid 4-snåret, så var han uppe redan vid 9-tiden. Han skulle se pappa åka Vasaloppet! "Och vad tror du oddsen är för att du ska se just pappa bland alla tusentals skidåkare?" undrade jag, men Andreas fick faktiskt se honom! Sedan tittade han på Live streaming och såg pappas målgång, lite drygt 6 timmar efter start. Jag tror aldrig sonen sett så mycket sport på en gång! Synd bara att ha inte kan få blodad tand när vi har så fina skidspår i byn.

Mina sexor ska ha prov om ett par veckor (i engelska) och jag har suttit ett par timmar idag och konstruerat deras prov. Frågade Andreas om hjälp, men insåg hur fel det kan bli... Jag bad om substantiv som slutar på -y, -f och -s och de förslag han kom med passar sig inte ens att skriva här. Hm, jättelämpligt för mina 12-åringar... Tyvärr lär en del av dem redan kunna dessa ord.

På dagens promenad, för en gångs skull på decennier (känns det som) i strålande solsken och med temperatur över nollan, så mötte Embla och jag en man. Innan mötet kopplade jag henne, och när vi möttes sade han med sin bästa förmyndarröst:
- Ja, det är bäst att du har henne kopplad, för enligt Jaktlagens paragraf 17 måste man ha hundar kopplade när det är så här mycket snö.
- Nä, det måste man inte alls, bara man har hunden under uppsikt. Jag har också läst lagen, kontrade jag.
- Hrm, men även om man tror att man har koll på hunden, så kan den springa iväg efter vilt.
- Jag har haft henne i sju år och det har aldrig varit något problem. Dessutom tycker hon inte om djupsnö, fortsatte jag. Då valde han att gå därifrån och jag prisade att jag varit smart nog att läsa lagen ordentligt. Men vem var egentligen mest Besserwissser i denna situation...?

Den extralånga promenaden kändes skön och med stämningen på topp åkte jag till skolan för att ha dagens enda lektion (den sista på schemat). Att jag aldrig lär mig att eleverna är trötta och uttråkade klockan två på eftermiddagen i slutet av veckan! Helst ville de gå hem, men annars ville de bara göra något roligt. "Vi ska börja på ett nytt projekt" sade jag glatt , men möttes av suckar, stön och himlande ögon. Det  kanske är bättre att dra igång nya projekt på morgontid... Nåja, de kom igång utan större problem och det blir nog bra i slutändan!



Andreas har visat sina finaste sidor än en gång, för igår kväll kom han hem med en present han köpt till bebisen. Det var en urgulligt gosedjur (som var dyrt!). Han hade inte bara tagit ett på måfå, utan noga tänkt över sitt val. Bebisar tycker om när det sticker ut grejor, så denna elefant med snabeln var perfekt. Dessutom har den en fluffig svans och mysiga strån på huvudet, som bebsien kan gosa med. Och färgen är neutral, ifall det mot förmodan skulle poppa ut en liten syster i stället för bror. Puss, Andreas! Jag blir extra glad när jag vet att han accepterat att han ska få ett syskon när han är 20.

Jahapp, då har man fått nya läsare till bloggen. Spännande! Jag hälsar alla välkomna! =)

Idag har jag funderat över Vägverkets filosofi. Hur kan man checka hastigheten på landsvägar, isiga som curlingbanor och kurviga som Marilyn Monroe vid denna tidpunkt på året? Nog för att jag syndar rätt rejält på somrarna på den sträckan, men nu på vintern är det stört omöjligt att överskrida 70-gränsen. Sista mätningen genomfördes 150 meter före stopp-plikt, precis innan skarp kurva. Där kör man säkert 90...

I söndags kunde jag för första gången känna bebisens sparkar från "utsidan". Även Ben kände. Så himla mysigt! Det är ju 15 år sedan sist, men lika underbart varje gång. Elever och kollegor tycker det är kul att peta på magen och förundras över att det syns så mycket. Men vaddå, bebisen krymper ju knappast... Hoppas nu bara inte jag ska klämma ut en 5-kilosklump i sommar. Ouch!

I morse kom jag på den mindre briljanta idén att fånga några fiskar till skolans akvarium innan jag for. Det skulle väl bara ta 5 minuter, typ precis den tid jag hade till förfogande innan jag behövde åka. Det är helt sjukt hur framför allt malarna kan gömma sig! Den sista satt fastsugen på ett blad, men efter 20 minuter (!) hade jag tre små rackare i min plastpåse. Var övriga malar lyckats gömma sig är för mig en gåta. Nåja, ilade iväg till skolan, men kom givetvis lite för sent. Slängde upp fiskpåsen på en bänk och skulle börja min livskunskaps-lektion, när en elev meddelade att det läckte. Mycket riktigt, en stor pöl på bänken och det blev ilfart till skolans akvarium. Ytterligare några minuter senare kom lektionen äntligen igång. Typiskt - roliga lektioner vill man ju inte missa delar av!

Tog en del foton på Amber när jag träffade henne i Eskilstuna sist. Här kommer sötnosen:

I fredags kom sönerna hem från Kanarieöarna. Äldsta gossen plockade glatt fram spritflaskor och cigaretter, medan junior höll sig till godisbilar. Pepparkaksbruna var de i varje fall, så de har ju haft en lugn och skön semester med sin pappa.

På lördagen åkte Ben och jag in till Hijazz, för att se Hassans band OK Star Orchestra spela. Jag har sett dem förut, så jag visste att musiken skulle vara bra, men att jag skulle träffa så många jag kände, som förgylllde kvällen, hade jag inte förväntat mig!  Det var hiskeligt roligt att studera de dansande människorna också. Alla möjliga ryckiga stilar fanns hos de mer eller mindre berusade fansen. Vi blev kvar till klockan 1, klart längre än sömniga jag brukar vara uppe...

Idag har de senaste nätternas dåliga sömn gjort sig påmind genom huvudvärk. Huga! Jag som ska tillbringa hela morgondagen på universitetet med att diskutera uppsatser. Något som garanterat genererar migrän, men det är ju inte kul att ha det redan från början.

Igår grälade jag en del på telefonen med Bens ex, förresten. Jag har alltid respekterat henne, trots min irritation över hur hon beter sig, och valt att inte blogga om det eller prata med henne. Hon avskyr mig (enkom för att jag är tillsammans med Ben) och låter sina döttrar veta det. Nu senast har hon gått för långt när hon säger till flickorna att pappa kommer att älska nya bebisen mer än dem plus lagt till att de inte ska säga något till pappa. Hur genomruttet är inte det? Det enda som händer är ju att hon sårar sina barn med dessa lögner. Så jag konfronterade henne. Hon erkände att hon är en känslomänniska som säger saker utan att tänka ibland, och jag sade att det får man INTE göra inför sina barn. Men hon gnabbade på och påstod att Ben skulle gå under om jag lämnade honom (vad har det med henne att göra?) och vägrade tro på att Ben och jag kan vara lyckliga, när han brutit med alla andra kvinnor han varit med förr (vad har hon med det att göra?), hon tycker jag är psykiskt sjuk som förlovat mig med honom (vad har hon med det att göra) och undrar ifall vi nu med nya barnet ska flytta in i Bens tvåa (vad har hon med det att göra?). När hon pratar med Ben drar hon bara upp allt dåligt och menar att han är en vidrig männsika. Nåja, om han var så hemsk, så hade hon väl inte stannat i dessa sju år? I alla gräl drar hon upp gammalt. Hon kan verkligen inte släppa taget! "Ben fick mig att köpa en bil och det är bara problem med den" - Men sälj den då! Han flyttade ifrån henne för två år sedan! Bara för att hon inte fick svar dagen efter att hon fick veta att vi väntar tillökning, så tog hon kontakt med Familjerätten för att kräva svar på vad vi har planerat för framtiden. Hm... Hon klagar på att jag låter äldsta dottern träffa min hund kanske en gång i månaden, trots att hon är besvärsfri med allergimedicinen, men skaffar själv två hamstrar, som nu bor i flickornas rum. "Hon är inte allergisk mot pälsdjur, bara hundar" är hennes ologiska kommentar. Listan kan göras hur lång som helst.

Nä, nu tänker jag inte hålla mun. Vill hon strida, så har hon valt fel person. Så många strider har jag utkämpat, både enskilt och på insändarsidan i UNT, så jag är inte rädd för att ge mig in i fighten en gång till. Inte för min skull, utan för flickornas skull!

I onsdags var det dags för massage igen. Äntligen! Fast det här måste ha varit sista gången jag låg på mage, för junior visade att han inte uppskattade att bli alldeles tillplattad...

Igår åkte jag och mammsen ner till Eskilstuna för att hälsa på Amber. Det har varit två långa veckor, men nu skulle jag få se lilltjejen igen. Vi möttes utanför hennes nya mattes hus, och Amber blev sååå glad! Jag överöstes med pussar och Amber ville så gärna leka med Embla. Tyvärr brydde sig Embla inte alls, vilket förvånar mig mycket. Nåja, jag fick i varje fall gulla och gosa ett tag, så jag håller mig några veckor till.

Vi hälsade också på Anette, som varit gift med min morbror, och så pekade mamma ut var jag bodde när jag var bebis. HU, tur att vi flyttade ifrån betongkomplexen!

Idag har jag varit lite av ett neat freak och fått städat på skrivbordet mm. Jag skulle behöva vara ledig resten av terminen för att få det ordentlgit snyggt här hemma, men det lär ju inte inträffa. Alla trisslotter grinar mig i ansiktet... Åkte förbi Jörgen också och lämnade av två mjölk - vet hur iriterande det är att komma hem efter en semesterresa och inte ha mjölk - och klappa katten. Hon var riktigt kelsjuk efter en veckas ensamhet och visade tacksamt sin glädje genom att stryka sig mot mitt ansikte. Efter en liten stund såg jag ut som skäggiga damen... De extremt håriga händerna fick mig också att tänka på den gamla skrönan att om man onanerar, så får man håriga händer. Jösses, jag måste visst ha hållt på i flera dygn för att få så håriga labbar...

Nu stundar sportlovets sista helg och kärleken är på väg. I morgon ska vi nog på Hijazz och kolla in Hassan när han lirar med sitt band. Ska bli kul att få komma ut lite. Inte för att jag har en massa pengar, för jag fick bara 50% lön denna gång. Och som alla vet så är hälften av en liten summa en mikroskopisk summa...

Oj, dagarna rusar i väg och jag hinner inte skriva i bloggen så ofta som jag vill. Men här kommer en uppdatering i varje fall!

I torsdags var Ben och jag på ultraljud. Tågproblem gjorde att Ben var en kvart försenad (trots taxi från stationen till Akkis; en kilometer typ för 152:-!!!) och därför blev vi sena. Men efter 30 minuter under apparaten konstaterades att allt såg helt normalt ut (otroligt vad de kan kontrollera: innersta delen av njuren, hjärtats fyra kammare, hjärnhinnan osv). Jag frågade efter könet och med största sannolikhet såg vi en liten snopp och pung. Jag kan alltså bara tillverka ena sorten... =) Orsaken till att jag känner så få sparkar uppdagades nog också: moderkakan är på framsidan av magen. Lite svårt att sparka så det känns genom den...

På ena bilden gapar barnet. Han ser precis ut som Homer Simpson!



På vänstra bilden ser man armen och ett utsträckt ben. På högra syns ena handen framför ansiktet.



Efter Akkis drog vi ner på stan och kollade in greken, som håller på att renovera inför nyöppningen av sin restaurang. Så fort det är klart, så kan Ben börja jobba där. Han är visst en tidsoptimist, insåg jag, då han först hade trott att han skulle kunna öppna ungefär vid den tidpunkt då vi var där. Nåja, han har ju bara kvar att bygga väggar kring en toalett, bygga en bardisk, måla, bygga omklädningsrum och lite annat smått och gott...

I lördags puttrade jag ner till Stockholm och helgen tillbringades med Ben och hans tre barn. På söndagen åkte vi till Kungsträdgården (och som vanligt var jag mer eller mindre grön i plytet när jag klev av tunnelbanan) och drog på oss skridskor, egna och hyrda. Ben stod för första gången i sitt liv på dessa livsfarliga skodon och nöjde sig med ett varv runt isen. Tre mindre granna vurpor blev det. Extra svårt hade han vid de tillfällen där det inte fanns någon rink att hålla sig i. Då fick han ta hjälp av Nova, som inte hade lätt att balansera en pappa, som väger 3-4 ggr så mycket som hon. Själv gled jag runt dubbelvikt med Linn framför mig. Jösses, vilken ryggvärk jag fick sedan! Nåja, kul hade vi i varje fall. Dock inte Embla, som var måttligt road av isen och att stå fastbunden vid ett träd och frysa om tassarna...



På måndagen fyllde Ben 50, men något firande ville han minsann inte ha. Efter lite tjat fick jag lov att bjuda över mamma och Denice (fick inte tag på lillebror) på fika. Vincent var med som en frisk fläkt och åt med stor aptit upp godsakerna som serverades. Jag hade inte köpt något till Ben, utan gav bort ett presentkort på en europaresa i vår. Kanske kan vi ta en weekend till Amsterdam. Nåja, jag ville inte bestämma tid och plats, så det fick bli ett presentkort.

Bens barn fick i helgen också veta om att de ska få ett syskon. Nova och Linn tog ett helt dygn på sig att inse att vi inte skojade. På söndagskvällen fick deras mamma också reda på det, plus att vi förlovat oss. Hon tog det verkligen inte bra. Sade att jag var psykiskt sjuk som förlovade mig med honom.  Ringde på natten och berättade att hon var i chocktillstånd, men Ben lade bara på luren. Det är bara för henne att acceptera. Vad Ben gör med sitt liv har hon inget att göra med.

I akvariet har det hänt grejer! De förbenade ancistrusmalarna har snuskat sig och nu har jag upptäckt flera små minikopior av dem! Herregud, ska jag aldrig få slut på fiskarna i akvariet? Måste dumpa till skolan. Försökte febrilt ficka upp några av syndabockarna i fredags, men de gömde sig exemplariskt och jag fick inte tag på en enda. Nåja, nästa vecka ska jag hitta på nya tricks! På bilden syns en av de nytillkomna nära ytan, precis vid termometerns högra sida.

Viktor Rydberg hade fel. Det är inte bara tomten som är vaken om natten. Även jag låg sömnlös mellan måndagen och tisdagen. Vaknade 04.00 och somnade inte om förrän 05.30. En halvtimme senare ringde klockan och det var dags att stiga upp. Dagen var dessutom intensiv med lärarkollegor från andra skolor som kom till oss, så att vi kunde samrätta nationella prov hela dagen. PUST! Inte konstigt att migränen kom redan vid lunch och tvingade mig i säng med ett fasligt bultande redan klockan 20.



Annars är det lugnt och ensamt här. I lördags kom Madde med sin bror åkandes från Eskilstuna och hämtade Amber. Det går visst jättebra och Amber sköter sig som hon ska och busar, leker och äter som vanligt. Rätt oväntat, faktiskt, för hon brukar matstrejka i flera dagar vid stora förändringar. Vi alla saknar henne jättemycket. Nä, jättemest saknar vi henne!

I min mage har jag nog en datanörd. Det är definitivt ingen fotbollsspelare eller gymnast. Alldeles lugn är bebben och bjuder bara på någon enstaka spark sådär var eller varannan dag. Snålt, tycker jag! Så mycket stillasittande bebis kan väl då bara betyda att det blir en lugn sitta-framför-datorn-knodd igen. Vi får se på ultraljudet i morgon. Jag måste bearbeta Ben lite också, för jag vill tjuvkika mellan benen, men han är inte säker på att han vill veta. Jag har aldrig velat det förr, men den här gången är jag bara såååå nyfiken!

Tänk, så okunniga höga peroner kan vara! Igår uttalade sig Beatrice Ask om någon undersökning, som visade att människor på landsbygden känner sig tryggare med sina poliser än människor i ex stadsbygden. Hon tyckte poliserna skulle lyfta på luren och ringa och kolla vad kollegorna på andra orter gjorde, som resulterade i att invånarna kände sig trygga. Herregud, jag trodde hon var en vettig person! Har hon aldrig tänkt på att kriminaliteten är mångfalt större i städerna, att där finns problemområden som inte existerar på landsbygden? Stackars poliskåren att bli så nervärderad av en toppolitiker.

Själv känner jag mig mest otrygg nu när jag ska ut och slira på oplogade vägar. Har inte lust att fastna i en snödriva igen! Eller när jag ska handla. Tar aldrig emot kvittot på ICA, men nu ska jag banne mig göra det. Ben gick till ICA i Storvreta häromdagen och kassörskan hade slagit in vitlök i stället för gul lök, så han fick pröjsa 60:- för den påsen! Dessutom hade hon slagit in att han köpt en tomat, men det hade han inte. Den posten var däremot vitlöken... Jäkla amatörer. Det var bättre på min tid, när jag, Johnny och de andra tävlade i kassorna på Sparlivs på Folkungagatan. Här fanns inga streckkoder eller andra koder heller, här gällde det att snabbt se prislappen (eller ännu hellre: ha memorerat priserna i huvudet) och vara ritigt flink i fingrarna. Sedan fick man själv räkna ut hur mycket kunden skulle ha tillbaka i växel. På den tiden var kassörskorna tvungna att ha mattekunskaper, men idag kan man sätta vilken fjant som helst bakom apparaten. Och se vilka fatala fel det blir då...



Nu när Amber är billig på Blocket, så rasar intresseanmälningarna in. Tre personer är i nuläget VÄLDIGT intresserade och i morgon kommer en och ska titta på henne. Om hon gillar Amber, så tar hon med henne på en gång. Sista natten med Amber, kanske. Vädigt sorgligt, men samtidigt vet jag att det blir bäst för stumpan. Jag har valt ut nya familjen utefter att Amber inte ska behöva vara ensam på dagarna. Det trivs hon inte med. Jag får rapportera i morgon ifall hon blev såld eller inte.

I lödags var jag i Stockholm, och som vanligt har vår svenska hufvudstad massor att erbjuda. Vi åkte till Kungsträdgården, där de spolat en is, så Nova skulle kunna få åka skridskor. Vi hyrde även ett par åt Linn för 20:-. Det var riktigt roande att sitta på en bänk och se stockhoomarna och turisterna kränga på sig ett par hockeyrör kanske för första gången och som Bambi på hal is glida ut utan att klara av att stå upp mer än några få sekunder. Tur att det hyrdes ut hjälmar med!



Efter todagens massage, så kändes huvudet alldeles prima i ett helt dygn. Drygt! fast det skulle vara dyrt att betala 500 spänn för massage varje dag, så jag får nöja mig med varannan vecka.

Ben är som vanligt en ängel och på tisadegn åkte hjan upp till Storvreta, bara för att jag skulle slippa åka hem på lunchen och gå ut med Amber. Han tycker jag nåste stressa mindre för att bli av med en del huvudvärk, så det hjälpte han mig med. Mycket uppskattat må jag säga!

Idag lovade jag exet att plocka upp Embla på hunddagis. Efter motorvägen var det en ren isgata hela vägen till dagis, och även fast jag inte körde fort, så var det kört. I sista korsningen vid dagis, så gled jag rakt fram och körde ut i en snödriva. Bara ena hjulet hamnade i drivan, så det skulle väl inte bli något problem, trodde jag naivt. Hjulen spann och snön yrde när jag desperat försökte rubba bilen. Efter ett tag kom en kvinnna och försökte hjälpa till med att putta. Men det gick inte. Hon bad då om något att gräva med, och jag tog fram skruv-mojängen i bagaget och hon låg på knäna i snön och grävde bakom däcket, vilket jag tyckte var lite genant. Det var ju mittt missöde, så det borde väl vara jag som krälade runt i snödrivan? Nåja, en mamma med sina tre barn försökte också hjälpa till och putta, men inte förrän en taxichaufför och en till man kom, och det alltså var sju puttare, så lyckades vi få upp bilen på vägen igen. Himlars, så svårt det ska vara att få ut ett enda hjul ur en liten driva!

Dagens friluftsdag blev en frusen historia med många missöden. På landsortsbussen visade det sig att vi hade fel busskort, men chauffören var snäll och lät oss ändå åka med. Själva ridningen gick bra, men jag avstod denna gång för säkerhets skull. Första turen försökte de rida ute, men hästarna gick som Bambi på hal is, så det var säkrast att vara i ridhuset. När jag skulle betala fattades det pengar för en elev, så skolan får sätta in pengar på deras bankkonto. Pinsamt... När vi sedan stod vid busshållsplatsen, så kom en elev på att hon glömt sin ridhjälm. Det resulterade i att jag fick stanna kvar på busshållsplatsen och invänta nästa buss med dem - 30 minuter senare. Snålblåsten var fruktansvärd i det öppna landskapet och det var knappt jag kunde böja på benen när jag skulle kliva på bussen.

Nu sitter jag dock lite tinad efter en lång, varm dusch (har aldrig saknat ett badkar så mycket som nu!) och fyrtioelva tacos i magen. Hundarna fläker ut sig i soffan och värmer upp den tills Let's Dance börjar. Sjyssta vovvar! Chips och godis har inhandlats, för lite fredagsmys känner jag att jag är värd idag!

Nu börjar det märkas att magen ibland tar lite extra plats. Som när jag skulle plocka hundskit på morgonens promenad. Försökte böja min normalt sett smidiga kropp (ja, trots vikten!), men fick se mig besegrad och stod bredbent och rafsade med påsen. Himla schnyggt... Jag kanske skulle skaffa mig en stav, så jag bara kan pierca korvarna och hiva upp dem till påsen i handen. Eller lära hunden...



Nya telefoner är inte bara av godo. Idag krånglade jag som attan för att ta emot ett MMS (men lyckades till slut) och nu när jag ska lägga upp en hästbild från dagen, så vet jag inte hur det ska gå till. AAARRRGGGHHHHHHHH!!

Jaha, knappt hann man upptäcka sitt nya, spännande akvarium, som plötsligt förvandlats till ett homo-mekka innan Mr Gay January vände magen i vädret och lät grannarna mumsa. Det var bara att håva upp honom och förpassa honom till ett värdigare öde (?) i papperskorgen.

Idag snackade jag med någon snubbe på Skatteverket. De som installerat luftvärmepumpen hos mig, och nu ansökte om rotavdrag för det, hade fått avslag, eftesom jag inte stod som ägare till huset. Shit pommes frites, har jag missat några viktiga papper, så det verkar som att jag inte äger kåken!? Nja, den kryptiska skatte-mannen meddelade bara att det jag uppgett inte var min fastighet. Ganska snart insåg jag att det var min förra bostad jag uppgett. "Jaha, den fastighetsbeteckningen gäller för Saturnusvägen 10, va?" frågade jag. Men svarade han? Nädå, sådant avslöjade han inte. Och efter rotande bland papper hittade jag till slut rätt fastighetsbeteckning och då visade det sig att han haft den framför sig hela tiden, men inte sagt något. Hm, tror han att jag försöker luras??

Nu har jag två sjuklingar till barn. Den ena stannar hos sin pappa, medan "junior" är hos mig och förpestar min enda toa. Det är jobbigt att skura den med klorin innan man ska pissa varje gång! Och med bebben i magen så blir det ett antal gånger per dygn jag måste lätta på trycket...

Satt och studerade akvariet ett bra tag. Brukar inte göra det, men så brukar jag ju missa när alla fiskar, stora som små, har kastat in handduken. Upptäckte att jag bara har tre palettciklider kvar, tre hanar. Men en av dem är i full lekdräkt och uppvaktar flitigt sina två kompisar. Kan fiskar vara gay? Denna verkar då vara det! Fast han kanske bara är bi, i brist på honor...



Vill avveckla akvariet, men vill verkligen inte döda firrarna. De små kan jag skänka till jobbet, men de stora måste ha ett stort akvarium. Annons på Blocket kanske: "5 stora fiskar säljes, då de vägrar dö". Och så svarar väl någon snubbe i Umeå, och vill att jag fraktar dem dit...

Apropå Blocket, så hade jag trott att familjen i Hedemora, som är intresserad av Amber, skulle komma hit. Men de dök aldrig upp, så jag hoppas de inte ångrat sig. Får se ifall de kan komma nästa helg då.

Ben och jag åkte in till Uppsala igår, för att träffa en grek, som ska återöppna sitt creperie i annan lokal. Han ska börja bygga om nästa vecka (just nu var det en klädesoutlet där). Lokalen var mycket bra och trevlig och låg på en innergård med gott om platser för uteserveringen. Om allt går enligt planerna, så kan Ben börja provjobba om ett par veckor. Och om ägaren är nöjd med hans arbetsinsats (jag har svårt att tro att han inte kommer vara det!), så kan Ben få jobba vidare där. *håller tummarna*

Hemma hos mig har Bens arbetsinsats då verkligen inte gått av för hackor. Medan jag ligger i min vanliga migrän (som gör mig gråtfärdig, då jag inte vet hur länge till jag ska stå ut), så ställer han upp och går ut med hundarna och storstädar mitt badrum - väldigt noga. Puss älskling, det finns inte ord nog för att säga hur mycket jag älskar dig för att du alltid ställer upp!

Halleluja! En hel dag utan huvudvärk - ännu sker mirakel! Efter gårdagens massage, så löstes alla spänningar upp och jag fick vara värkfri för första gången på ett par veckor. Sååå skönt! Däremot fick "massörskan" köra slalom runt nacken, för Kärleken masserade mig kvällen innan, länge och ordentligt, vilket har resulterat i ett svullet skavsår i nacken... Nåja, tanken var ju god. Men nästa gång måste vi köra med olivolja, meddelade massören.




På alla gator lurar de. Redo att kasta sig över nästa offer. Skoningslöst tar de både kvinnor och barn - och fåglar. Alla förödande isfläckar är en förbannelse man tvingas stå ut med så här års. Men det är inte bara jag och andra tvåbenta som stapplar fram, rädda för nya armbrott, häromdagen hade en skata fått smaka på halkan också. Landningen skedde tydligen på en väl maskerad fläck, varpå vingar och kropp lämnade ett distinkt mönster i snön, innan skatan skuttade vidare. Säkert inte lika generad över vurpan som vi människor alltid blir vid närkontakt med marken...




När jag ringde Ben häromkvällen, så fick man sig en funderare. Vänstrar han runt med en drös kvinnor? Jag inledde telefonsamtalet med att utge mig för att vara Petra från Kondomera och undrade ifall han ville prenumerera på 100 kondomer i veckan. "Nä, det räcker inte. 300 måste jag ha", kommenterade han. Jösses, mannen är rädd att göra någon annan på smällen! Eller genomskådade han att det var jag...?

Om man har en hemlighet, så ska man inte skriva om den på sin blogg. Inte för att det var en hemlis, men jag tänkte vänta och se vilken elev som skulle våga fråga först när magen började puta allt mer. Men knappt hann jag komma till skolan i måndags innan de första eleverna deklarerade vad de gjort i helgen: läst min blogg... Så det var lika bra att erkänna både för mina nior och åttor hur det står till. Och tänk vad nyfikna de kan vara! Mitt när man står och pratar om författare och prov, så blir man avbruten med frågor om man blivit tjock än, vad barnet ska heta, hur mina barn tog det osv. De hade det inte så lätt att koncentrera sig, när sådana viktiga frågor plötsligt poppade upp i huvudet och omdelbart behövde ventileras.



Nu när Amber är utlånad, så är det sjukt lugnt här hemma! Ingen som kommer och slickar mig i ansiktet på morgonen, som stimmar upp Embla, som hoppar upp på mig av glädje när jag kommer innanför dörren. Fast det är ju bra träning inför att hon kommer till ett nytt hem så småningom.

I morgon ska jag på massage. Åh, äntligen! De tre första månaderna bör man avstå, och det har inte varit med glädje jag gjort det precis. Behöver verkligen bli knådad, även om Ben gjorde ett fantastiskt jobb i kväll. Om inte det hjälper mot huvudet, så blir jag galen. Lobotomi nästa?

Här hemma är jag den enda som lyckats klura ut hur man får toarullen in i hållaren. Men som den sanna pedagog jag är, så ska jag nog lyckas lära mina juveler innan terminen är slut... Man kanske skulle införa mer skola här hemma? Skriva en individuell utvecklingspaln efter att ha läst sina omdömen. "Denna termin ska jag förbättra städningen av mitt rum och förbättra mina kunskaper i köket". Vore kanske en idé!



Annars är det ovanligt lugnt. Johan lan:ar hos en kompis och Amber är utlånad till en hundkunnig tjej, som ska drilla henne lite. Inte för att det lär behövas på ett tag, för med främmande männsikor är Amber alltid exemplarisk. En familj från Hedemora vill gärna träffa henne, för att troligen ta över henne. Kanske blir det nästa helg. Det känns konstigt att kunna gå omkring i huset utan en svans som följer efter eller som ska busa med Embla. Ingen som ska sitta bredvid i soffan. Ingen som kommer med dyblöta pussar. Suck. Men jag vet att det är det allra bästa för Amber. Det är det som är viktigast. Även om det svider i hjärtat.

Om hjärtat svider, så är det inget emot skalljäkeln. Aldrig att man slipper migränen. Fredagen kändes bra ända fram till middagen, då flimret kom. Bara att lägga sig i ett mörkt rum... Snart våldgästar jag neurologen om de inte skickar en kallelse snart! Inflammationen (?) i axeln är värre än värst också. Men snart, då ska jag må bra! *hoppas*